Det ena leder till det andra

Hade jag inte separerat från exet så hade jag inte träffat de vänner jag har träffat under året. Och hade jag inte träffat dem så hade jag inte kommit hit där jag är i dag.
2 män som jag har träffat har gjort att mitt liv har ändrats mycket, det har gjort att jag gör saker som jag aldrig skulle ha gjort för 1 år sedan.

I går skickade jag ett mail till en körledare och frågade om jag kan börja i "hans" kör.
Jag ska iväg på en retreathelg och vara tyst. Hur det ska gå.. =)
Jag hoppas på att det blir en ny meditationskurs i vår.
Jag tänker hänga med och pilgrimsvandra i min "nya" kommun.
Jag har gått med på kristen dejtingsida och fått nya vänner.

Nej jag är inte hjärntvättad utan söker bara något nytt i mitt liv, kanske är en 40 årskris.
Men att lära sig något nytt, få nya upplevelser och erfarenheter kan aldrig skada.

En annan sak som jag tänkte på i morse var att jag har blivit så lätt rörd och har börjat bry mig mer om andra människor, de som jag inte känner. I morse när jag varit och handlat mötte jag en äldre kvinna. Det var halt och vi pratade om det, när vi skildes så sa jag:
Gott nytt år till henne och hon svarade: Tack detsamma raring!
Kommer inte ihåg när någon sa raring till mig och det värmde även om det var från en helt okänd människa! Så tänk på era medmänniskor och hur mycket några ord kan glädja andra! Även de som är okända..

Jag önskar er alla en riktigt trevlig kväll och ett bra, hälsosamt, glädjerikt och kärleksfullt år!

Killen på radion sa just att han blir rädd när han hör: Gott slut och jag kan förstå hur han tänker =D

Några timmar kvar

Tills detta år är över, funderar på vad som hänt och hur det påverkat mig.

Fast orkar inte tänka eller grubbla över sånt som har varit egentligen, även om det är oundvikligt. Det som varit har varit och det går inte att ändra på nu eller få tillbaka.

Nu är det den ljusa framtiden jag/vi har framför oss. Jag har köpt tulpaner visserligen röda så de symboliserar (för mig) jul men de är ändå ett vårtecken för mig även om det är tidigt med vårtecken.  Under de kommande dagarna så åker alla julsaker ner i julkartongerna igen. Och jag ska börjar tända mina ljus som doftar vår och inte jul!

I kväll är det ju nyårsafton, en av de dagarna på året man "ska" ha kul, festa och umgås med sina nära och kära. Det ska inte jag!

Jag ska äta middag och ha trevlig med helt okända människor, vi ska äta tacos, jag ska vara nykter och det är nästan inga män med vad jag vet. I alla fall inga för mig..
Det blir en helt annorlunda nyårsafton för mig men det känns rätt bra att träffa helt okända människor som jag inte känner och som inte känner mig. Jag är ett helt oskrivet blad för dem. Lite häftigt!

Jag är glad att jag är spontan och hoppar på saker som kan vara utvecklade kanske något läskigt. Det kanske blir en jättetråkig kväll iofs men då kan jag bara hoppa in i bilen och köra hem.
Och hur kul hade min kväll varit hemma? Ensam och visserligen har jag tratt kantareller och oxfilé i frysen. Men hur kul är det att sitta framför datorn eller tvn själv och äta det...

Oavsett hur kvällen blir så blir det en upplevelse! En bra eller dålig det återstår att se...

Vill men inte tillräckligt

Har funderat på varför jag jojar så...

Jag vill gärna ändra på mina ovanor men inte tillräckligt för att klara av det.
Så enkelt är det nog!

Och jag har svårt att ta ett steg i taget, jag vill ta 10 steg på en gång vilket gör att jag missar ett och annat steg på vägen. Och det fungerar inte..
Det är som att bygga ett torn, om inte grunden är stadig och stabil så rasar det. Och så länge
jag inte tar ett steg i taget så kommer jag inte att nå mina mål.

Alla kan vi bidra med något!

Jag har läst ut en bok som var rätt seg men ändå intressant.
Boken heter Vinden är min mor, skriven av Bear heart och Molly Larkin.
Det var många saker som gav mig en tanke ställare i boken. Detta är ett exempel:

En anställd vid järnvägen hade ett skift som tvingade honom hemifrån flera dagar i sträck. Hans familj bodde i ett hus vid järnvägen. På framsidan fanns ingen gräsmatta, bara jord och på baksidan fanns en åker. Han hade tre barn: en pojke, en flicka och en fyra åring som var lätt utvecklingsstörd och inte kunde gå. Han var tvungen att krypa vart han än skulle.
De dagar då pappan skulle komma hem brukade barnen titta efter honom längs järnvägen. "Pappa kommer snart hem". Och han kom gående, det var tecknet för att de två äldsta barnen skulle gå ut på baksidan och plocka vilda blommor och göra små buketter. När pappan kom närmare rusade de honom till mötes. "Pappa, jag gjorde den här buketten åt dig". Han lyfte upp de båda, kysste dem och bar hem dem.
Men den lille? Han kunde inte springa ut och plocka vackra blommor. Han kunde inte gå. Så han sträckte upp sig så långt han kunde och tog upp en liten sten. Ingen speciell sten, bara en vanlig sten och kanske en liten pinne. Han hade några stenar och pinnar i  händerna och när pappan kom in på gården ropade han: "Pappa, pappa"! Han ville också lämna över en present. :*)

-Det är därför jag säger att det spelar ingen roll vilken ställning i livet du råkar ha, för du har alltid något att ge. Och möjligheten att ge är i dag, inte om 10 år. //Bear Heart

Antingen eller. Svart eller vitt. Jojjo.

Jag kom på mig själv i dag att jag är en sån där person som är antingen på eller av.
Eller inte, jag har väldigt stark åsikt om en sak ena dagen men sen andra dagen så har jag ändrat uppfattning om det. Nu gäller det här hur jag lever.
Som att jag är med på en dejtingsida eller inte. Att jag dricker vin eller inte. Att jag äter godis eller inte. Att jag gör saker eller inte. Om jag skulle göra allt detta med måttfullhet så skulle jag må bättre. Så nu är det det jag ska försöka med. Nu är jag på i just den åsikten - just nu! =)

Jag börjar inse också att denna blogg börjar spåra ut. Eller mina åsikter just pga mitt sätt att vara på eller av. Jag vet inte hur många gånger jag har skrivit/sagt att nu ska gå ur alla dejtingsidor och bara vara. Jag går ur dem och vips så är jag tillbaka efter några veckor. Ungefär som med godis, vin och fel mat. Jag jojobantar, jojodricker och jojodejtar. Fast det klart jag dejtar inte så mycket utan sitter mest och väntar på att få svar eller få uppmärksamhet på dejtingsidorna.
Jag skulle kunna kalla mig för Jojo i fortsättningen.

Fast jag tycker ändå att det är rätt bra att jag är väl medveten om det. Och om andra tycker att jag är lite jojjo i huvet så får de väl tycka det. De har ju sina märkligheter för sig, och de kanske inte vet om sina märkligheter...

Nu tror jag ska ta och pressa en apelsin och hälla lite surt vin i och äta popcorn. Vinet köpte jag till matlagning och det var inte gott, men jag kan ju inte hälla ut det! Hmm kanske kan frysa inte det iofs

Varför skriver jag?

Här och på FB?
Varför skriver jag saker som är snälla? Egentligen?
Är det för att jag vill visa andra hur bra jag är? För egentligen om jag vill berömma någon eller göra något "snällt" så kan jag ju rikta mig direkt till den personen det berör. Varför måste alla mina vänner veta att jag kan ställa upp på andra?
Hmm här skriver jag iofs snarare hur dåligt jag mår men samtidigt så skriver jag att jag klarar av det och att jag är duktig. Eller?
Ja mycket funderingar som vanligt!

Vill ha tillbaka det lugn jag fick känna av

För några månader sedan, det varade knappt en vecka. Det var så skönt att få känna detta lugn, ett lugn jag aldrig tidigare upplevt. Ett äkta lugn, inte ett apatiskt lugn. Jag och en vän åkte till Ikea en löningslördag för att lämna tillbaka mina felinköpta  badrumsmöbler och jag var helt lugn. Struntade i alla människor och kön, jag bara flöt med. Det är det lugnet jag strävar efter att få.

Just nu känns det helt ouppnågligt men jag är dock envis och jag har tro och hopp om att jag åter kommer att få känna detta lugn.
Jag har varit ledig i 8 dagar, jag har inte gjort något mer än att handla mat, gått promenader, lagt pussel och läst. Ja på julafton var jag och mina söner hos mamma och åt lunch och öppnade julklappar under några få timmar. Jag känner mig stressad för att tiden går så fort. Jag har bara 8 dagar ledig kvar tills jobbet börjar. Det känns som jag inte kommer att hinna läsa så mycket som jag vill. Jag har ingen lust att göra något eller att träffa någon. Men jag har dåligt samvete för jag tänker att jag borde passa på att gå till frisören, optikern, rensa undan julen och träffa vänner just för att jag ledig. Sen när jag börjar jobba så hinner jag ju knappt med sånt.

Jag har svårt att läsa för jag hör allt annat som låter, jag kände mig stressad när jag var ute och gick i morse. Jag hörde mina steg mer än musiken fast jag hade högre ljud än vanligt. Jag känner mig jagad av tiden och den där lilla personen som joggar på ett löpband inom mig är tillbaka. Trots att jag har varit ledig i 8 dagar och har ledigt i 8 dagar till! Vad är det som oroar mig så tro?

Jag har så svårt att förstå att bara vara är nödvändigt och "tillåtet" - för mig. Att andra "får" göra så det förstår jag.. Som vanligt så är jag för hård mot mig själv.

Lockelse att äta fel

Jag måste bli bättre på att lyssna på mina smaklökar, mättnadkänslan och  inte hjärna och ögat.
Det jag stoppar i min mun är inte alltid något jag tycker är gott men min hjärna och mina ögon säger att det är något gott. Men när jag stannar upp och känner efter hur godiset och vinet smakar så inser jag att det är inte så gott som jag tror. Nu har jag inte druckit vin på ganska länge och känner inget sug. En vän frågade mig varför jag dricker och jag svarade att jag gör det för att det är gott. Och då ifrågasatte han om det verkligen är det? Och det klart jag tyckte men den frågan har hängt upp sig i mitt undermedvetna och jag tänker mer om mer på om saker som jag tycker är gott verkligen är det.
Eller är den en bara en vana, något jag brukar tycka om och då tror jag att det är gott. Om jag  bara åt det jag verkligen tycker är delikat så skulle jag nog avstå rätt mycket. Jag önskar att jag kan börja stanna upp när jag stoppar något i munnen och verkligen smaka på det jag äter. För ärligt så tycker jag att godis inte är så gott! Då föredrar jag faktiskt fika bröd, kanelbullar, nygjord munk, morotskaka, brownies eller något jag nyss såg recept på nybakat bröd med olika fröer i. Mmm
Tänk ett nybakad fralla med smör på som smälter. Det är gott!

Kvinnodate?

Fick Amelia i dag och det första jag läser i denna tidning är krönikorna. Började läsa Rebeckas och hon skriver att hon ska på date med en okänd kvinna, hon är lyckligt gift. Men genom att ta en fika med en okänd kvinna, enbart som vän, upplever hon nya saker och skärper sig.. Även om det folk tycker att hon är påflugen så vågar hon fråga om en "date". Modigt! För det kan ju misstolkas..

-Hör jag ett klick och märker att vi skulle kunna ha något att prata med varandra om, så är det bara att slå till.

Hon har fått uppleva massor med saker och lärde sig massor som hon aldrig lärt sig om hon inte vågat fråga om en dejt.. Kul med såna människor som vågar utvigda sina vyer!

Börjat vara ärlig mot nära och kära

Så jag kanske råkar såra en en och annan men i slut änden så tror jag att de kommer att förstå varför jag sagt/skrivit som jag gjort. Det är klart att det inte är roligt att såra någon men det är bättre med sanningen även om den sårar än att stoppa huvudet i sanden. För alla parter!

Och det är bättre att säga sanningen och kanske lyckas förändra det som inte är bra än att strunta i det och låta andra lida.. Det är svårt att våga ifrågasätta andra då man ser att de inte själva kan se eller förstå hur/vad de gör fel. Det är ändå det bästa sättet att bry sig om andra. Och vill de inte ändra på det som sårar dem så har man ändå gjort sitt bästa.

Prövning

Så ser jag på att jag inte kunde hålla mig borta från dejtingsidorna.. =)
Egentligen borde jag inte starta upp en ny sida, jag vet det. Men jag är väl helt enkelt lite svag.. Och jag ska försöka att låta bli att fördriva all min lediga tid till att vara framför dataskärmen. Jag bör väl ha lärt mig hur det där fungerar. Blir det för mycket får jag ta mig en funderare på om det är värt det. Just nu så kände jag att jag ville ha kontakt med omvärlden..

Jag är sugen på alkohol också men det känns inte svårt att avstå faktiskt!

Kyrkan

Jag funderar lite på vad vill jag ha ut av att gå till kyrkan.
Jag ska gå några gånger och se om det ger mig det jag behöver för att må bra.
Jag tror och hoppas att jag där ska finna:

Lugn
Gemenskap med kärleksfulla människor
Att kunna hjälpa andra mindre lyckligt lottade
Kunskap och allmänbildning om kyrkan, historia och om min "nya" kommun Vallentuna.
Mig själv

Jag hoppas de fortsätter med meditation under våren så jag kan gå på det.
De ska även starta upp pilgrimsfärder som jag tror är intressant!

http://www.vallentunaforsamling.se/verksamhet/vuxna/att-vaxa-som-vuxen

Ser att de även har kör. Men nu ska jag inte ta i för mycket.. =)

Att älska kan göra så ont..

Tänk om man fick välja vem man skulle älska! Eller inte älska..
Vad enkelt livet skulle vara då!
Fast då kanske man inte skulle uppskatta lyckan när man har den?

Det är inte alla som får uppleva under hela sitt liv den lycka som det innebär att älska någon. Alltså verkligen älska någon och bli älskad tillbaka, helt villkorslöst. Jag har upplevt det en allt för kort tid (nästan 2 år) i mitt liv. Hittills. Hoppas jag, det är ju inget som säger att jag kommer att jag kommer att få uppleva den sanna kärleken en gång till. Men jag känner ändå hopp och en tro på kärleken.

Dejtingsidor

Jag har ju lite kli i mina fingrar när det gäller det. Och jag skulle vilja kunna ha en sida och bara gå in då och då, inte vara aktiv och inte tro att jag ska träffa någon på en vecka. Om jag öppnar upp min sida igen så kommer jag att fastna i det negativa med det igen. Jag skulle kolla om jag fått något mail direkt på morgonen och kolla hela dagarna så det stör mitt övriga liv. Och när jag inte fått den uppmärksamhet som jag vill ha så känner jag mig oattraktiv både till utseendet och till det jag skrivet i min presentation. Eller det jag skriver i mina mail som tenderar att blir alldeles för mycket och för öppenhjärtat..
Nej nu ska ut och gå i ställer och njuta av tystnaden och lugnet då jag sällan möter någon där jag går.

Matvanor hos oss

Jag måste skärpa mig när det gäller mat och mina söner! Jag vet hur men att det är så svårt att göra rätt! Jag ger dem mat som inte är bra för deras kroppar och jag låter dem sitta framför deras data/tv skärmar hela dagarna. Själv äter jag rätt nyttigt och rör på mig varje dag.
Jag skyller på att de måste få koppla av och  göra det som de tycker är roligt när de är lediga. Dock borde de kunna gå med mig på en promenad på en halvtimme varje dag då vi är lediga men då går det för sakta för mig och de gnäller hela tiden. Vilket bara gör oss alla på dåligt humör. 
Och vad gäller maten så tänker jag att det är bättre att de äter skräpmat än inget alls. De äter inte om de inte tycker om det.. Beror delvis på deras mediciner och dels pga mig, det finns ju mackor som de kan äta efter en stund efter middagen som vi sällan äter tillsammans.

Detta är för att jag är bekväm, jag orkar inte tjata, jag har svårt att äta tillsammans med andra speciellt om det är tyst. Att äta har alltid varit en spänd stund för mig av någon anledning. Dels tycker jag att det är jobbigt att höra när andra tuggar och jag vet inte om det har att göra med att jag fick höra som barn att jag skulle skärpa mig och äta ordentligt. Jag har svaga minnen att min mamma hade en man som var väldigt petig vid matbordet och att ha tjata på mig jättemycket. I högstadiet så åt inte jag och min kompis för vi var så tuffa och maten i skolan tyckte vi ju inte gick att äta förutom mackor. Det bidrog också till att jag till slut tyckte det var jobbigt i offentlig miljö. Sen vill jag träna och det vill jag göra innan middagen och då det kan bli sent gör jag maten klar och så får de äta innan mig. Att min son föredrar att äta framför datorn gör ju inte saken bättre.

Varför jag måste ändra våra matvanor beror på deras hälsa och att de bör få en sund syn på mat och beteende. Med övervikt i släkten så kommer de annars få fetma och med tanke på att deras farfar dog rätt tidigt i tarmcancer gör ju inte saken bättre.
Jag brukar få såna här ryck och så är jag duktig en kort stund sen går jag tillbaka till det gamla.
För jag är så bekväm och föredrar den enkla vägen och tycker att jag är snäll mot mina barn men jag gör dem givetvis en björntjänst. Jag ska vara så duktig i vissa lägen men när det kommer till mina barn då har jag inte så stora krav på mig själv. Jag prioriterar helt fel saker här i livet ibland!

Oj oj oj!

Vad det kliar i fingrarna att gå in på dejting sidorna. Har varit asocial några dagar så börjar känna mig rastlös och behov av att chatta med någon. Vill inte träffa någon dock! Vill kunna göra ingenting när jag vill det..
Men en kompis ska ut på lördag så får väl se om jag kanske hänger på. Men vad jobbigt ändå!

Tiden går men...

Samtidigt som det känns som dagarna går för fort så är jag liite uttråkad. Är lite sugen på godis, alkohol & dejtingsidorna. Men jag får ta fram boken jag läser, tröttnat på pusslet. Tänkte låta bli att slå på datorn i dag då det är bra på TVn i kväll. Får väl ta och fixa lite mat så har jag något att göra några minuter..

Skriverier

Jag börjar fundera mer och mer på vad får vi ut av Facebook, detta forum egentligen?
Är det bekräftelse. - När vi skriver vill vi vill ha många "Gilla"
Varför gillar vi saker folk skriver? För att visa att vi bryr oss och är snälla? Återigen bekräftelse? Nu tycker säkert många av er att jag är hemsk som skriver så! Men är det inte lite sanning i det? Jag blir ibland irriterad när någon ifrågasätter något jag tycker om men när jag har tänkt några timmar så inser jag att jag håller med. Men detta tänker jag inte sluta skriva saker eller gilla saker på FB. Och om jag har gillat något så har jag gillat något för jag gillar inte saker bara för att det förväntas av mig.. Fast ibland kan det vara bra att tänka på varför man gör vissa saker.

Jag skriver ibland saker på FB för att få en reaktion men ibland bara för att få andra att stanna upp och tänka en stund. Saker de antagligen inte skulle tänkt på om de inte hade läst min ibland knasiga inlägg. Där tycker jag om att få respons på det jag kastar ur mig. Här skriver jag saker mest för att få ur mig tankarna och även för att ge andra nya tankar och sett att se livet på. Här vill jag inte ha respons, skulle ja få det så har jag inget emot det men det är inte det jag strävar efter. Jag har bara fått en komentar på alla mina över 300 inlägg. Däremot så har några jag känner skrivit sms/mail om innehållet och det uppskattar jag. Det har både varit positiva och negativa saker och oavsett så är jag glad att jag blir ifrågasatt eller får beröm. Jag blir hellre ifrågasatt och kan "försvara" mig än att någon går runt och är sårad eller irriterad pga det jag skrivit. Jag kan uttrycka mig klumpigt ibland och det är jag medveten om så det är inget konstigt att jag trampar på någon då och då..

Så nu ska jag lägga mig och läsa.. :)

Måndag hela veckan

En annan sak som jag tänkte på under min promenad var att jag och många, de flesta andra gör samma saker om och om igen. Varför jag tänkte på det var att jag funderade på min blogg och att jag skriver om samma saker om och om igen - känns det som.
Det beror väl på att jag gör ungefär samma saker varje dag. Alla rutiner är de samma, vännerna är de samma, jobbet är detsamma, hemmet är detsamma..... Det klart att det tillkommer nya saker/händelser då och då men grunden är den samma.

Ganska tråkigt! Nu ska jag ju försöka ändra mitt liv lite, men risken är ju att jag kommer tillbaka till samma spår igen. Och det är väl inget dåligt med det men som sagt lite tråkigt och inte utvecklande. Fast å andra sidan så tror jag att jag har utvecklast rätt mycket jämfört med andra och även mindre än andra. Vilket får mig att tänka på varför jag ska jämföra mig med andra ofta? Det finns alltid de som har det bättre eller sämre än mig, de som gör bättre eller sämre saker än mig. Så det finns ingen anledning att jag jämför mig med andra. När jag var ute och gick så tänkte jag på de som låg hemma i sina sängar och var bakfulla och då kände jag mig duktig. Sen kom tanken varför jämför mig med andra? Och det finns ju de som inte är bakfulla och som är ute och åker skidor just nu...

Ja ja hur som helst om mitt liv är tråkigt eller om jag är bättre eller sämre än andra så är det mitt liv och det finns ingen annan än jag som kan ändra på det. Eller göra det bra eller dåligt. Jag gick förbi min sköna säng nyss och tänkte att det skulle vara skönt att lägga sig en stund, tänkte sen att det kan jag inte göra för då kan jag inte sova i natt. Men visst kan jag det! Så nu ska jag lägga mig i sängen en stund eller typ hela dagen och läsa min bok om en indian.

De 7 dödssynderna

En del av dagens promenads tankar var om de 7 dödsynderna. Nu tror nog vissa av er att jag har gått in i detta kring kyrkan för mycket. Ja, så kan det vara kanske, men något lär jag mig väl oavsett vad det blir med det i framtiden. Men de 7 dödsynderna är väl det som vi är många som försöker avstå? Egentligen fast vi inte tänker på det? För vissa av dem tror jag inte jag är ensam att bryta..
För vad är de 7 dödsynderna och vad skulle man kunna säga att de står för? Jag var ju tvungen att kolla på Wikipedia för att veta vilka alla 7 var för några.

Högmod -  Facebook (fåfänga)
Girighet - Shopping
Vällust - Sex, vi byter partner som aldrig förr. Det är få som har haft samma partner i 20 år eller 10 om ens 5. Kan gräset vara grönare på andra sidan? Finns det någon som är bättre..
Avund - Vill ha de som alla andra har, vi blir väldigt påverkade av reklam och vad andra säger om det de har - som är så bra.
Frosseri - Hur många är det inte som har onyttiga saker i skafferiet och kylen?
Vrede - Vi blir lätt irriterade vilket kan beror på att vi är stressade eller att vi tar åt oss så för vi har så stor behov av att duga.
Lättja - Det är rätt skönt att ligga och titta på tvn istället för att träna. Strunta i andra och alla måsten.

Jag är lite ironisk här, för jag vet också hur mycket vi gör i dag. Vi stressar för vi ska hinna med så mycket men vad är det vi måste hinna? Vara snygga, ha ett fint hem, fixa naglarna och frisyr, träna, surfa, ha ett stort umgänge...Varför? För att bli accepterade eller för att känna sig nöjd med sig själva? Om man avstår de 7 dödsynderna så kanske vi blir mer nöjda med oss själva?
Vi tröstar oss med dessa 7 då och då, ja vissa av oss tröstar oss med alla 7 men i alla fall med några för annars skulle livet vara lite trist! Eller hur!?

Nyårslöften

Är något jag aldrig gett. Varför lova något som jag inte kan hålla vilket gör mig besviken på mig själv?!

Däremot så vill jag ändra på vissa saker i mitt liv för att må bättre. Och det har ju hänt flera gånger tidigare. Och då har jag gått ut till 110%, verkligen gått in i de vanor som jag vill ändra på. Vanor jag har för att jag tycker om dem. Annars skulle jag ju inte ha dem! Så det klart att de är svåra att bryta och egentligen varför ska jag ändra dem? De kanske inte gör mig så lycklig? Då måste jag ju ändra mitt sätt att tänka och inte ändra själva vanan.
När jag går in i något för mycket så tröttnar jag givetvis efter ett tag. Jag ska försöka ta lite i taget och ta en dag i taget nu. För om jag bryter alla mina vanor (som jag tycker om trots allt) så kommer jag att ledsna och gå tillbaka till mina vanor som jag vill bryta. Och oftast blir det mer än tidigare, det är därför det heter jojobanta tex.
Och vad är dessa vanor för något? Varför är det fel att ha dem? Det är ju inget fel att ha dem om man kan behärska dem och begränsa dem.
Grunden är ju att ändra det psykiska och inte fysiska. För om man tänker efter innan man gör en vana som egentligen inte är bra för en så kanske man inser att det inte är så givande att göra den.

Så orättvist!

Fick höra att en av mina vänner har drabbats av en allvarlig sjukdom. Jag tycker inte att någon är förtjänad av en sjukdom, tro inte det. Men vissa människor tycker jag redan har fått sin del av olyckor. De har redan gått igenom tragedier, tragedier som andra aldrig kommer i närheten av under hela sin livstid.

Varför kan de bara inte få ha ett lyckligt liv när de redan har fått visa sin styrka i olika svåra prövningar? De är så värda det! Det är så orättvist!

Kram

Stort manligt bekräftelse behov

Jag har tänkt över mitt liv och vad som är positivt och negativt i det. Jag har börjat rensa lite i mitt liv, det är bara början på en lång process. Vissa saker känns tungt men livet är tungt och vissa saker är nödvändiga för att livet ska gå vidare även om det känns tråkigt att bryta vissa vanor.

Det värsta att bryta är om människor och vänner är inblandade. Och det kan man ju tycka att man inte ska behöva göra. Men när en relationen (för även den kontakten man har med en vän är ju en relation) inte bara ger mig positiv energi utan ganska mycket negativ energi också så inser jag att det är bäst för mig att bryta den relationen en stund för att finna mig själv och reda ut mina känslor.
Jag vet inte vad jag ska kalla det jag har gjort med en vän, men jag tog en paus, bröt med en manlig vän som jag tycker om. Jag tror att jag tycker om honom mer än som vän och det fungerar inte just nu för mig. Jag önskar att jag var kär och lycklig och därför tror jag mig vara det. Men det är inte det jag behöver just nu! När jag hade landat i det hela så fick jag lite panik och började fundera på vem jag skulle få bekräftelse ifrån nu när jag hade brytit med honom. Fick en lust att gå in på dejtingsidorna igen. Men sansade mig tack och lov!
Det får mig att inse hur viktigt det är för mig att få manlig bekräftelse och nästan från vem som helst. Det var bra att jag bröt för nu kan jag ta tag i mig själv på allvar. Jag ska försöka att låta bli att tänka på män och kärlekskänslor under några månader för att komma vidare. Det kommer bli en jätteprövning för mig! Men det kommer att gå!

Tro, hopp och kärlek

Nu har jag varit i kyrkan 2 gånger och det ger mig ett lugn. Jag har en väldigt dålig självkänsla inser jag är där. För jag tänker att jag inte är värd att sitta där. Jag tycker det är lite komiskt när jag tänker på gud, jag är fortfarande barnslig och ser en gubbe med skägg framför mig som sitter på ett moln när jag hör ordet gud.

Fast samtidigt försöker jag inse att det inte är en gubbe jag behöver tro på.

Min tro
Jag tror på ödet eller en skyddsängel. Något tror jag på, jag vet att jag skulle ha kunnat råkat illa ut av minst en man men jag fick ett samtal innan jag skulle åka hem till denna man. Hade jag inte fått det samtal så vet jag inte hur det gått. Även om jag inte haft ett sånt hemskt liv som många andra så har det inte varit så lätt heller. Men jag har alltid varit positiv och har sällan känt att livet är jobbigt. Och har jag det så har jag ändå trott på att det blir bättre.
Jag tror gott om alla människor och att ingen föds elak eller vill vara elak. Jag är kanske naiv som tror det. Alla förtjänar en andra chans, men det behöver inte vara jag som ger dem det. För även om jag tror gott om människor så måste jag i första hand se till att jag får positiv energi från de jag har runt mig.

Mitt hopp
Jag tror att min framtid kommer att bli bättre än någonsin. Även om jag oroar mig och grubblar så har jag ett hopp om ett lyckligt liv, lyckligare än någonsin. Jag ska bara gå igenom ett tuff process först. Och även om det blir tufft så kommer det att vara givande!

Min kärlek
Förutom min kärlek till mina barn, släktingar, vänner och livet så kommer jag en dag att hitta den stora kärleken. Och han kommer när det är dags. Det är väl både tro, hopp och kärlek?

Någon av mina söner fick ett fint silver kors när de döptes som jag tycker om. Jag vill bära det men kan känna att är det rätt. Min syn på att göra rätt för mig jämt får mig att tänka så. Men vem bestämmer att vad som är rätt? Så därför om jag får för min son så ska jag ha på mig det i dag. Med risk för att irritera min mamma dock. Så det får bli en lång kedja så det inte syns.. =)

Jag hoppas att ni alla får en fin dag med mycket kärlek och glädje!

Ond cirkel

Jag har varit i kyrkan och jag hänger fortfarande inte med i allt som sägs =)
Så är det ju med nya saker, det tar ett tag innan man kan vara närvarande till 100%. Så jag ska gå dit några gånger för att komma in i det. I dag pratade de om alla som är rädda inför morgondagen, det är så tragiskt!
Det finns nog en och annan i min närhet som vill ha morgon dagen överstökad fast jag inte vet om det. Med tanke på att jag arbetar med barn så tänker jag på att det finns säkert flera barn som jag har mött under mina 10 år som mår dåligt i dag. Det är också skrämmande att vi som arbetar med barn inte ser dessa barn eller blundar vi?

Jag fick ångest när jag gick hemmåt då jag tänker på förlåtelse och förlåtelsen jag har att ge mig själv. Förlåtelse för vad? Jag kan hitta på mycket men det jag tänkte på just då var att jag inte varit så närvarande mamma till mina fina söner som jag som mamma borde varit. Jag har varit rätt egoistisk på olika sätt. Och visst det är ju bara att ta igen kan man kanske tycka men det är inte så enkelt. Samtidigt så måste jag förstå att det som är gjort är gjort och det går inte att ändra på. Så nu ska jag försöka vara mer en närvarande mamma. Vi ska baka i dag och titta på film. Frågan är bara om mina söner uppskattar det.. Fast det tror jag nog, funderar tom på att köpa en större soffa så att vi alla 3 kan ligga i den när vi "umgås" framför tvn i framtiden..

Jo, just det ang rubriken, jag tänkte också på hur jag driver bort ångesten eller hur jag har gjort. För jag hoppas jag kan finna styrka på annat sätt from nu. För att dricka alkohol, äta godis och jaga bekräftelse är inte bra för mig. Eller någon annan heller!

Upp och ner

I dag har det varit en turbulent dag rent känslomässigt. Det måste vara för att jag är så labil just nu. Ena stunden känner jag en inre styrka och i nästa så känner jag mig så liten för att sen igen känna mig stark och förstå mer om mig själv och mina tankar och känslor. När jag var nere så tänkte jag att jag skulle dricka lite alkhol men ändrade mig sen. Och tänkte att jag skulle äta massor med sötsaker som vi har hemma av någon anledning.. Men sen tränade jag i stället. Det mår jag bättre av inte alkohol eller socker!

Jag är fascinerad över mig själv att så många polletter trillar ner på kort tid. Bland annat att jag måste våga vara med mig själv - kanske är det därför jag vill vara kär, för att slippa umgås med mig själv.

Och sen detta med känslor:
Jag har levt med människor som inte har pratat om känslor och jag har också trott att jag inte ville/kunde prata om känslor. Men efter att ha träffat 2 män som verkligen har pratat känslor både positiva och negativa känslor så inser jag att det är en kvalité som jag vill ha hos min nästa man. När det nu blir. Hur ska man kunna leva ihop eller som särbo om man inte kan berätta vad man känner? Det har jag förstått nu! Kan bero på att jag har levt i såna förhållanden och kommer aldrig att göra det igen! Vågar man eller kan man inte prata om hur man känner så då går det inte att bygga en på en relation. Jag har varit så duktig på att stoppa huvudet i sanden under hela mitt liv när det gäller mina känslor så det är på tiden att de kommer ut! Och jag vill även få veta tillbaka vad andra känner..

Är det vinter?

Jag har varit så nedstämd denna höst/vinter att jag knappt märkt att det varit mörkt och kallt. Jag har knappt tänkt på att det har varit kallt när jag skottat fram bilen och fått snö innanför jackan och skorna. Tiden har bara gått och dagarna har passerat förbi mig. Så jag har haft lite fördel av att jag har varit nere just denna årstid för jag tycker inte speciellt mycket om mörker och kyla!

Och då tänker jag att vad bra man har det när man bara har vädret att gnälla på! Kan tänka mig att det känns som när man är sjuk och det enda man bryr sig om är att få bli frisk. Allt annat är oväsentligt.

Dags att rensa

Nu har jag börjat ta tag i det som tar negativ energi från mig. Det som ger mig negativ energi i förlängningen måste bort för att jag ska må bra. Även om jag får positiva kickar för stunden så kommer baksmällan alltid förr eller senare. Då menar jag inte enbart baksmälla pga alkohol utan även godis som sätter sig på magen, shopping som gör hål i plånboken, stök som stressar mig, lathet som gör att jag inte mår bra rent fysiskt och så klart även psykiskt. Löften som stressar mig och ger mig ångest, bekräftelse som är positivt för stunden men som sårar efter en stund.
Nu ska jag fundera på vad som känns positivt i mitt liv och höja det och det som känns negativt ska jag försöka ta bort helt! I går så skulle det ju jordens undergång ske enligt några maya inianer men de maya inianeran jag hörde på nyheterna sa att vi skulle få ny positiv energi och det är nog det jag känner av!

Det är en lång och krokig väg men det är den värd! För jag är värd det!

Mer intressant i Amelia

Läser om en kvinna som är den andra kvinna. Hon har aldrig blivit så älskad av någon annan. Hon ifrågasätter om hon blir utnyttjad. Ja det blir hon väl? Det är lätt för mig att säga som aldrig skulle inleda ett förhållande med någon som har någon annan eller om jag själv hade någon.
Jag funderar på om han skulle valt just henne om han varit singel.. Mannen i fråga tycker de ska ta ett beslut efter ett år!? Om man tycker om en person så pass mycket så man är otrogen så är ju det första förhållandet dött och då bör väl göra slut på det förhållandet. Om han till slut väljer den andra kvinnan kommer han att vara trogen mot henne för evigt? Jag skulle inte lite på en sån man..

Men det är jag och återigen jag har aldrig varit där, vem vet jag kanske skulle tro på en man i ett förhållande om jag var riktigt kär. Man vet ju inte hur man skulle reagera på olika saker förrens man är där. Det kan vara lätt att vara kaxig och säga: Så där skulle jag aldrig göra! Hur kan hen göra så???

Som Kay Pollack säger:
I varje givet ögonblick gör varje människa så gott hon kan, efter sin bästa förmåga, just då.

Dåligt beteende = dålig sömn

Jag antar att jag får skylla mig själv lite för att jag har sovit dåligt denna vecka. Jag har inte rört på mig en enda dag och jag har ätit godis varje dag och druckit någon mumma.
I dag blir det till att ta en promenad så fort jag det är tillräckligt ljus så att jag ser vart jag sätter mina fötter. Och jag ska försöka dra ner på sockret i dag och avstå mumma. Så ska jag se om sömnen blir bättre i natt.

Nytt år och nya saker

I dag ändrades det igen på jobbet, jag ska byta arbetsuppgifter till vårterminen.
Det känns kul och jag känner att jag ska göra mina nya arbetsuppgifter så bra som få har gjort det tidigare! Jag ska läsa på om tecken kommunikation och hur man bemöter barn som har olika diagnoser. Även om jag kan det ganska bra pga av mina egna barn, men det är skillnad, det är mina barn och de "styr" jag lättare över på sätt och vis. Jag kanske borde utbilda mig till specialpedagog!? Fast då måste jag nog utbilda mig först till förskolelärare och då måste jag plugga upp mina gymnasieämnen etc.........

När jag gick med i styrelsen för Attention så var det för att kunna hjälpa andra som har problem med sina barn och därmed sina liv pga olika funktionshinder. Men det var fel tidpunkt i mitt liv att hoppa på det, så jag sa ifrån att jag inte orkade. Att få bli resurs i mitt arbete åt en familj som behöver stöttning är en annan sak, det är mitt jobb. Att vara med i styrelsen i Attention var en hobby som skulle ha blivit ett extra jobb kvällstid.
Saken är den att jag tycker om både barnet och föräldrarna också och hade jag inte gjort det så hade jag kanske tvekat.

Det bästa betyg jag fått under mina 10 år i barnomsorgen är det mail jag fick av en pappa som tackade för att jag hjälp honom med hans dotter som fick en diagnos så småningom.
Pappan bjöd mig på middag för några veckor sedan och jag hade gärna ätit med honom men tyvärr så sprack det, då han nyktra till.  =)  Att han bjöd mig på middag kan jag tänka mig bero på att han som många känner sig så sårbar och ensam som förälder när ens barn inte mår bra och man knappt har någon att dela sin oro med.

"Porr" i Amelia

Läser om porr, porrskammen heter repotaget. Ja det klar jag läser det! =)
Det handlar om att kvinnor skäms för att det tycker om porr.
I ett kärleksrelation kan det bli infekterat när det handlar om porr. En coach skriver om en kvinna som tycker om porr men hennes man gör det inte.

- Hon har helt enkelt ett annat sätt att bli stimulerad på än sin man. Så då får väl hon titta på porrfilm själv.
Vi måste inte njuta av samma saker hela tiden bara för att vi är ett par. Om jag gillar gorgonzola, men inte min fru, så får jag ha den i en egen burk och äta den själv, säger Calle som inte heller köper kommentaren "varför räcker inte jag, vi har ju så bra sex".
- Varför räcker inte jag? Varför har vi böcker i bokhyllan? Varför har vi en tv? Varför träffar vi människor? Varför spanar man in män på caféet?
- Jo för att man vill ha stimulans utifrån. Det är absurt att tro att man har monopol på sin partner eller att vi räcket till för varandra på alla plan. Men de här männen tycker att porren är vulgär, vilket får kvinnorna att skämmas. Och i skammen finns låsningar som kan förstöra relationen. För att nysta i den saken vill Calle återgå till gorgonzolan.
- Bara för att min fru inte gillar gorgonzola måste hon inte fördömma den. Det handlar helt enkelt om olika smak. Olika preferenser. Vissa tänder på romantiska komedier, andra på porrfilm - men vem är jag att döma ut en annan människas smakriktning, säger Calle och ber oss tänka på begreppen ömsesidighet och respekt.

Detta är lite intressant för hade det varit tvärtom så hade det inte varit lika självklart att vi (de olika könen) tänker olika. Hade det varit en man som gillat porr och en kvinna (feminist) som varit coach så hade det låtit på ett helt annat sätt.. Eller!?

Sömn

Jag har nästan alltid sovit bra. Men denna vecka har jag sovit dåligt varje natt. Funderar på allt jag ska försöka ändra på i mitt liv. Hur jag ska göra..

I natt så insåg jag hur dumt det var av mig att köpa en back! Mumma när jag inte ska dricka alkohol. Jag tänkte att snart är de slut för i år så det är lika bra att köpa på sig. Hade ju varit bättre att de inte fanns att köpa. Det är väldigt få dom tycker om de så de är ingen som uppskattar att få dem heller :-)

7,5 timme kvar

Tills 16 dagars ledighet! Ska bli så skönt!
Jag ska ta mig tid att tänka över mitt liv under denna tid. Eller jag hoppas jag hinner det!
Jag har lite böcker och filmer jag ska underhålla mig med under denna tid.
Däremot har jag tänkt avstå att träffa några vänner för jag behöver vara för mig själv och mina tankar. Jag har ändå barnen halva tiden. Men jag lär väl bli sällskaps sjuk efter någon dag om jag känner mig själv.

I dag fick jag veta att jag inte skulle byta arbetsuppgifter som vi hade pratat om i veckan. Något som jag sett fram emot så det känns lite snopet och tråkigt att det inte blir av. Känner att det är dags att ta en ordentlig funderare på vad jag vill arbeta med när jag blir större! Känner mig understimulerad på jobbet och vill att det ska hända lite mer. Om jag bara visste vad jag ville göra så hade det varit lättare!
Så det är en del att tänka på under julledigheten!

Vänners betydelse

Nu har jag blivit ifrågasatt 2 gånger av två oberoende personer på få dagar varför jag tycker om 2 personer.
Terapeuten frågade varför jag tycker mycket om en speciell person och jag var lite svarslös. I dag frågade en person varför jag finner denne intressant. Och ja, när jag börjar tänka på varför jag tycker om dem jag tycker om så blir jag väldigt tankfull. Vad ser man egentligen hos andra? Och varför? Vad är det som gör att man tycker om vissa personer?

Jag antar att vissa tycker man om för att det är ömsesidigt, personkemin fungerar. Jag tycker om mina vänner för att det är bra vänner även om man inte tycker om allt hos dem. Men alla har ju sina fel (även jag) och de felen får man ju acceptera eller så får man väl sluta umgås med den som har så jobbiga fel så man inte orkar med dem.
Sen finns det de som jag tycker om fast jag vet att de kanske inte är värda att bli omtyckta av mig. Inte så omtyckta som de är i alla fall.

Tolkningsfråga

Jag har skickat ett långt mail till de som betyder mest för mig. Och jag kan tänka mig att alla tolkar mailet olika. En vän ringde och sa att hon tänkte mycket på att jag skrivit om barn till separerade föräldrar. Att de måste tillbringa julen tillsammans med människor de inte gillar. Jag tänkte på släktingar och in"gifta" män och kvinnor. Hon tänkte på det som finns i hennes närhet.
Det är intressant vad några skrivna ord kan misstolkas. Inte alltid på ett negtivt sätt men ändå ändras..
Och det får mig att tänka på hur misstolkad jag måste vara med tanke på hur mycket jag skriver både här och i mail...

Men förhoppningsvis så ifrågasätter de som läser om de bryr sig tillräckligt mycket om mig.. Fast de klart det kan ju vara jobbigt - för dem. Jag klarar av att ta alla ifrågasättningar. Hmm om jag inte blir oskyldigt utskälld förståss. Men jag ser alltid till att ha ryggen någosånär fri.. =)

Andra går före mig själv

Vill inte göra någon ledsen eller besviken. Kan bero på att jag är rädd för att inte vara omtyckt. Därför sätter jag mig själv i sista hand.

Ensam

När jag vaknade så tänkte jag att det kanske är att vara ensam som skrämmer mig. Men ändå så tycker jag om att vara ensam. Jag ser fram emot ledigheten under jul och har helst inte lust att träffa någon. Bara vara hemma och läsa, titta på film, lägga pussel och gå ut och gå.
Däremot så känns det tråkigt att ha "statusen" singel. Kanske för att det känns som jag inte kan få någon. Alltså jag känner mig lite misslyckad. Fast jag egentligen tycker att det är rätt skönt att slippa ta hänsyn till någon annan..

Kan det vara så?

Har just skickat en julhälsning till de som står mig nära. Och nu funderar jag på varför jag skrev och skickade det. Beror det på att jag vill känna mig duktig? Kan det bero på att jag vill få bekräftelse? Eller är det för att jag faktiskt bryr mig om dem jag skickade mailet till?
Jag vet ärligt talat inte varför. "KBTaren" har redan fått igång min hjärna. Hon ifrågasatte även vad jag ser för positiva egenskaper hos en man som egentligen inte är bra för mig. Och jag var nästan mållös och hade inget vettigt svar. Intressant!

Man känner andra som man känner sig själv

Brukar jag höra ibland. Det stämmer inte i mitt fall även om jag är naiv och tror att andra är ärliga och omtänksamma som jag faktiskt kan tycka att jag är!
Det är bra egenskaper, men det gynnar inte mig själv. Jag är lätt lurad och lätt att manipulera. Det är något jag måste lära mig, att andra oftast tänker på sig själva och är egoister. Tråkigt men sant.

Något som inte är tråkigt är att jag har bokat mig på en mini retreat i Sigtuna. Jag ska åka ensam och jag ska meditera och vara tyst. Det känns lite skrämmande men det är något som är bra för mig till skillnad mot hur jag har behandlat mig själv under mitt liv. :-)

KBT

I dag var mitt första möte med kvinnan som ska hjälpa mig att lära mig att älska mig själv. Och ge mig ett bättre liv. Det var intressant och givande!

För att jag själv ska komma ihåg vad vi pratat om varje gång så tänkte jag att jag skriver lite om det här. Inte allt givetvis för lite privatliv har jag trots allt.. Jag får se om jag vill göra det i fortsättningen. Men det som jag finner intressant och som inte rör mig personligen utan mer generellt hos människor med samma problem som jag kan jag skriva ner här. På det sätt som jag tolkade henne för det är ju inte detsamma som att andra skulle tolkat henne.

Hon sa på ett ungefär så här:

Du gör saker (tröstar dig) för att slippa se verkigheten och slippa vara med dig själv.
Du bör avstå alkohol, godis och män ett par månader, vara med dig själv och finna dig själv genom att du tar bort det som tröstar dig med. Du tröstar dig pga att du flyr från något och för att du inte vågar vara med dig själv för då kommer det du tröstar dig från upp till ytan. När du har avstått det som tröstar dig då ska vi se vad vi har kvar. Skrämmande! För jag vet inte exakt vad det är jag flyr ifrån även om jag har en liten aning.

-En människa är som 2 personer i en. En som är den vuxna som är den förnuftiga och den som ska leda den andra (att göra det som är rätt för sig själv). Den andra är som ett barn, som inte förstår faror och som inte tänker på konsekvenserna av sitt handlande. De flesta vuxna är den vuxna som leder barnet i sig på rätt väg. Men du har låtit barnet i dig leda den vuxna.

-Dina barn vet att du älskar dem för det du gör för dem, att du skyddar dem genom dina handlingar, med gränser och tjat. Du skulle inte lämna ut dina barn till vem som helst och hoppas att det går bra. Hade jag låtit dem göra som de vill så hade jag inte brytt mig om vad som händer med dem och därmed inte älskat dem. Du kan säga verbalt att du älskar dem men det är genom handlingarna som de förstår att du älskar dem.

-Genom att du inte tar hand om dig själv så visar du dig att du inte älskar dig. Du bryr dig inte om dig själv utan låter det gå som det går.

Detta är något som jag redan har tänkt på så det var inte något helt nytt för mig. Jag vill inte att någon annan ska råka illa ut men om jag gör det så gör det inte så mycket..

Jag har lite idéer om hur jag ska ta hand om mig och det är saker som jag inte trodde att jag skulle komma på. Vattengympa, meditation och gudstjänster. Skulle tom kunna tänka mig tystnad terapi :), jag som pratar så! Får se om jag gör det eller om det bara blir idéer.
Och även göra sådant som jag tidigare gjort som yoga och jogga.

Order

KBT terapeuten sa att jag bör avstå män & sex ett par månader och avstå även alkohol. Och det gäller förmodligen även fel "mat". Sånt som ger mig ångest och tröstar mig. Så nu ska jag försöka med det.

Ingen man behöver tuppa upp sig för

Kan männens lugn med mig kanske bero på att de inte behöver blåsa upp sig som en påfågel, göra till sig. För att jag ändå inte är någon som de är intresserade av att leva med.. Jag är lättsam, öppen, har lätt för att disskutera om allt möjligt och har en rätt avslappnad syn på sex.

Som det känns just nu så är jag någon som en del män tycker är fin, rolig, någon de kan prata och ha sex med, men den där kärlekskänslan finns inte.. Men att ha sex med mig det går alldeles utmärkt och jag är innerligt trött på det just nu!

Jag får väl ta och lära mig att bli mer kvinnlig. Fast å andra sidan så är det bättre att strunta i männen i stället. För jag är den jag är!

Det är djupare till botten än jag trodde

Trodde jag varit på botten och att jag var på väg upp. Men det var jag visst inte, nu hoppas jag att det inte blir djupare än så här som det är just nu.

Varför jag är så nere just nu är pga mitt eget fel och att jag inte lär mig av mina misstag. Det går inte att skylla på någon annan.. Och det är kanske det jobbigaste?

På sätt och vis ser jag ändå positivt på det eftersom jag ska på KBT i morgon.. Om jag hade känt att allt var bra och att jag haft ett inre lugn så hade det känts onödigt att gå dig. Ungefär som när jag påbörjade en ADHD utredning, den dagen mådde jag och var på bra humör så jag avbröt mitt i besöket hos psykologen.

Jag - lugn?

Finner det intressant att män blir lugna när de är med mig!? Jag som är stressen själv! Kan inte sitta och titta på en film i ett svep utan måste röra på mig minst 2 gånger under en film.
Hmm har mer tankar om det, men orkar inte tänka just nu..

Gudstjänst

Jag var på min första gudstjänst i dag, intressant och lugnande. Jag har gått förbi kyrkan varje helg morgon och tänkt gå in men har inte gjort det. I dag hade jag sällskap och sällskapet frågade om vi skulle gå in i kyrkan vilket vi gjorde och gudstjänsten höll på. Han ville gå ut men jag ville gå in då jag är nyfiken så vi gjorde det. Prästen pratade om att affärerna smyckar upp för att vi ska göra av med pengar och det gynnar välfärden i Sverige men det pratas det inte om. Däremot pratas det om att skolbarn inte bör gå i kyrkan på skolavslutningar och det blir stora disskusioner om det. Som sagt intressant!

Kommer nog att besöka kyrkan igen! Varför jag inte gått in där är pga min okunskap, mitt sällskap har besökt kyrkan ofta så det kändes bra att ha honom med. Hoppas på meditation i kyrkan till våren.

Hmm

Orkar knappt skriva här..
Känns bra att jag ska till en KBT terapeut i morgon!
Måste lära mig att lära av mina misstag och börja tänka på ett annat sätt.
Eller så är det bara så att jag måste förstå att det inte går att jaga något för att ersätta dé jag egentligen vill ha (och inte får). I och med att jag skriver det så nog har polleten trillat ner, eller det har den gjort för ett tag sen men jag har inte velat erkänna det.
Det är dags att sluta fly från mina känslor! Och acceptera dem och försöka ändra dem.

Både och

Vad dagarna/tiden har olika hastigheter. Det känns det som är evigheter till helg och ändå känns det som det nyss var helg. Jag har börjat längta efter helgerna mer och mer nu på sistone. Känner mig så trött och sliten. Just denna helg har jag längtat till då jag ska träffa någon speciell. Men nu börjar han bli sjuk? och det tolkar jag som att det kommer att bli inställt.
Men så behöver det ju inte vara.
Oavsett så är det skönt att det bara är 2 dagar kvar till fredag och när väl lucia och läkarbesök är avklarad i morgon så är alla "aktiviteter" avklarade både på jobbet & privat. Skönt!!! Snart ledighet!! Den behöver jag verkligen i år!!!

Man ska veta inte tro

Efter ett telefon samtal med lite "utredningar" så känns det bra igen! Bättre än innan tom! :-)))
Jag lär mig sakta men säker att prata verbalt om mina känslor och vara ärlig mot mig själv och andra. Fast det beror nog på vem jag pratar med och hur ärlig personen jag pratar med är mot sig själv och mot mig.
Det är skönt att prata med dem som är ärliga för då blir även jag det och det behöver jag! Om inte annat så måste jag lära mig det..

Känns som det är dags för en dålig repris

Känns som jag är på väg att göra om samma misstag igen med en man. Tror det kommer bli som det brukar så det är nästan så jag överväger att lägga ner det innan det ens har börjat och utan att jag ger honom en chans. Rätt orättvist kanske men jag orkar inte med ett misslyckande igen! Är nog lika bra att satsa på att vara singel! Förstår inte varför jag inte lär mig av mina tidigare misstag! Nu har jag inte gjort något stort misstag än, har bara skrivit lite onödiga saker men det känns som det räcker med det..

Vad mina känslor är upp och ner. I torsdags var jag riktigt låg och sen från fredag fram tills nu har jag mått bra. Och nu så känns det som jag skiter i allt igen. Bara tanken på att behöva laga mat, hämta sonen och duscha får mig att bli helt apatisk. Kanske skulle ta och köpa pizza, lägga mig och låta allt bara vara.

Vänskap

Som man "får" i vuxen ålder är nog starkare än när man är barn. Då jag tror att man är mer kräsen än när man var barn/ung för då hade man mer behov av en tillhörighet. Jag som har rätt många vänner har inte så stort behov av nya vänner men de jag lär känna och tycker om är människor som jag verkligen tycker om annars får det vara. Jag har inte samma behov av nya vänner i dag som för 30 år sedan.
Varför jag tänker på detta är pga Så mycket bättre då Magnus Uggla och Olle Ljungströmvar vid havet och de pratade om deras nya vänskap.

Och på tal om kändisar: Jag har alltid sett kändisar som människor, de får mer betalt men det de gör är deras jobb. Jag är bättre än dem på mitt jobb så varför ska jag se upp till dem?

Dagarna går

Och många av dem minns man inte. Jag gick och tänkte på veckan som gick, hur den varit och på allt som hänt både positiva och negativa saker. Jag gick igenom dag för dag och en dag kom jag inte ihåg, fast jag gjorde något trevligt den dagen. Jag kom ju på det efter ett tag men jag var tvungen att tänka efter och det fick mig att fundera på varför jag inte mindes det på en gång. Det var ju en positiv dag så jag borde ha kommit ihåg vad jag gjorde. Det måste bero på att jag är stressad! Men det är otroligt vad fort livet passerar där utanför! Jag pratade med min pappa och han har problem med sitt hjärta igen och det får mig att fundera ännu mer på min egen hälsa. Han var yngre än vad jag är när han fick hjärt problem, lite skrämmande då hälsan ofta går i arv.

Jag tänkte på den veckan som kommer och funderade på om det är någon idé att ens tänka på vad som kommer att ske. För det vet jag ändå inte, visst kan jag planera men det blir ändå inte alltid som man tänkt... Det bästa är att ta dagen som den kommer och försöka ta livet som det kommer. Min syster har sagt att jag inte ska fundera så mycket på hur mina val påverkar min morgon dag och det lät bra tyckte jag. Men nu börjar jag tycka att jag visst måste tänka på mina val för de kan påverka min framtid..

Jag går förbi kyrkogården när jag går mina morgonpromenader på helgerna och det får mig alltid att fundera över livet.  I dag läste jag på en gravsten att en kvinna levt mellan 1968-2008, denna gravsten har jag gått förbi många gånger men jag har inte tänkt på den. Beror nog på att nu när det är snö så syntes de 2 pärlplattor som var hjärtformade på en blompinne tydligare. Det gör mig sorgsen och jag tror det är bra att få en reflektion över livet. För jag liksom många tar livet för givet.

När jag är ute och går så lyssnar på kärleksballader och tänker på mig själv istället för någon man. Ett litet steg att ändra min syn på mig själv..

http://www.youtube.com/watch?v=55fORiV_NEY

Jag skiter i allt...

Även om jag inte kan det. Jag har ju ett ansvar att göra vissa saker som arbeta och ta hand om barnen vilket innebär massa måsten.. Som jag egentligen inte vill eller orkar göra. Handla, tvätta, laga mat etc. Började gråta på rasten när jag tänkte på att jag ska på möte på bup i morgon, sen träffa mamma och sen julmiddag med jobbet. Jag vill helst bara åka hem och krypa ner under täcket och titta på tvn..
Känner mig så misslyckad. Ska försöka strunta i det jag kan strunta i som andras problem, jag har nog med mina egna nu.

Dejten som den blev

Var riktigt trevlig! En charmig och fin man att lägga ögonen på! Hoppas på att lära känna honom bättre då det var en intressant man som jag mötte! Vi hade djupa samtal direkt men samtidigt var det lättsamt. Vore trevligt att få spendera mer tid med honom, det är sällan jag/man träffar människor som är intressanta i första mötet. Det klart vi har ju skrivit till varandra i några veckor men det är ändå en skillnad att mötas IRL. Och jag kände att jag kunde och var mig själv. Hmm fast det brukar jag nog vara på första dejten?

Hur som helst så känner jag dock inte att jag har bråttom att få "till" det med denna man. Däremot så känner jag att det skulle vara givande att få lära känna honom och därefter blir det vad det blir. Jag som alltid brukar planera framtiden känner för en gång skull inte någon brådska med vad det blir av det hela. Det blir vad det blir och jag känner ingen stress. Skönt för jag varken orkar eller känner att det inte ger något att sia om framtiden. Hmm just nu! =)
Jag är glad att jag träffade honom och det är jag nöjd med nu.

Dejten

Varför det är idiotisk är inte för att jag misstror honom utan mer för att om det inte blir bra så kommer jag troligtvis må sämre...

Återigen kommer jag känna mig misslyckad och besviken. Så efter denna dejt är det slut på ett tag med dejter!
Jag orkar inte med mer misslyckanden. Men jag vet att jag kan missa en underbar människa i denna man om jag inte träffar honom. Och det kanske bara blir vänskap och det är också väldigt bra även om det inte är det jag vill...

Idiotiskt

Jag ska på dejt i morgon! Kul kan man tycka! Och ja det tycker jag med även om jag inser att det är helt idiotiskt. För jag mår skit, är riktigt nere. Men jag gör som min fina vän gjorde när vi skulle ses. Jag träffar honom just för att det kanske gör att jag mår bättre.
Det är ju inte den bästa förutsättningen att ses när jag mår dåligt, psykiskt..
På sätt och vis kan jag tycka att jag borde ställa in men jag vill verkligen träffa denna man! Han verkar ha fötterna på jorden, han har än så länge visat upp en omtänksam sida och förstår att även han har brister. Han verkar inte vilja träffa mig enbart för att han är kåt utan för att är intresserad av mig som person. Och han verkar ha humor och uppskatta livet trots motgångar. Han verkar vara en underbar förälder och en fin person helt enkelt!

Hur lär man sig att ta skit?

Har en De la bitch på jobbet som klagar argsint på mig. Hon pratar inte med min kollega utan går förbi henne och går till mig även om jag är upptagen men inte kollegan. Varför antar jag beror på att hon känner att hon har makt över mig. Kollegan ger svar på tal men jag är mesig och ber om ursäkt för att jag finns. Hon har själv blivit illa behandlad och ger kanske igen nu på mig?

I dag skulle jag berätta något som jag tyckte var positivt och då fick jag en utskällning rakt i ansiktet. Och min mage vände sig och jag fattar inte först att hon blev arg - så oförberett! Så länge jag tar hennes skit så lär hon fortsätta hacka på mig. Å andra sidan så gav jag lite svar på tal och samtalet slutade med att hon sa: Jaja, ha det bra! Så jag vet inte om hon fick dåligt samvete, jag hoppas det. Samtigt som jag gick hem och pga henne så fick min son en utskällning för ingenting. Och jag fick dåligt samvete och det är ingen rolig känsla. Jag kunde be om ursäkt men hon kan inte det. I morgon är det försent för det. Samtidigt som jag blir arg, ledsen och känner mig värdelös som är "rädd" för henne så lider jag med henne. Även om hon inte har rätt att behandla mig som skit.
Fast jag känner igen mig lite,  jag vill inte skälla på mina barn och gör det ändå då jag inte kan behärska mig.
Men jag måste komma på ett sätt att bemöta henne på ett bra sätt. Inte genom att vara likadan tillbaka och inte genom att ge henne dåligt samvete. Men när hon börjar skälla så är jag så oförberedd så jag har inget svar på tal. Om jag visste innan vad hon skulle skälla om så hade det varit lättare.
Att arbeta med barn är inga problem men vissa föräldrar är inte roligt!

Hur jag speglar mig

Jag kan naturligt säga till min ena son att jag älskar honom men att säga det till min andra son känns inte lika naturligt. Jag sa det inte naturligt heller till deras pappa men till mitt senaste ex sa jag det varje dag. Är kanske för att man inte vet hur det ska mottas? Blir det jobbigt för mottagaren? Är samma med kramar, jag kramar vissa ytliga vänner men knappt min syster.. Eller så har det med vad man är van vid med vissa..

Borde ta tag

I helgen som var! Vad hände? Varför, förstår jag nu. Jag tänkte skriva att jag skäms inför mina barn och andra. Men det känns mer som att jag bör ta tag på allvar i mitt liv och mitt beteende i stället för att skämmas och ångra saker. Se framåt och inte bakåt!

Samtal med min son

Under samtalet så gav jag honom rådet att ge svar på tal då det är så jag döljer min sårbarhet. Det sitter nog så djupt rotat hos mig så det är därför jag är så rapp i käften. Men det gynnar inte mig i dag, snarare tvärtom! I alla fall när det gäller män! Jag upplevs som kaxig och okänslig. Och som om jag inte bryr mig om dem. Men det är när jag är dom kaxigaste som jag bryr mig mest. Tror jag 😕

Vilket ansvar har man?

Jag orkar inte vara fröken duktig längre!

Jag är över 40 och har just insett varför jag är och har varit hela mitt liv. Nu är det dags att ändra på de negativa sidorna.
Insåg i kväll varför jag dricker, eller i alla fall vad jag tror. För att slippa vara den duktiga som måste ta ansvar och göra rätt hela tiden. När jag är onykter slipper jag tänka för det är just det jag inte gör - tänker. Jag slipper tänka på att göra rätt. För mycket av mina tankar genom alla år har gått ut på att göra och säga rätt saker.

Ibland tänker jag på att jag skulle vilja spola tillbaka mitt liv och göra det annorlunda. Men det är inte jag som har skapat den jag är till 100%. Min omgivning är också ansvariga för den jag är. Ja det låter ju bekvämt att luta sig mot! Men att jag inte insåg förrens jag var 42 varför jag mår och agerar som jag gör måste väl bero på att jag inte hade de rätta verktygen tidigare att ändra mitt sätt att vara?
Alltså att jag har varit så programmerad att göra saker rätt och det fort så jag har trott att jag ska vara sån? Och fast jag har gjort mitt bästa så blir det ändå inte tillräckligt bra.
Det är skrämmande att förstå det för jag har ett enormt ansvar för mina barn och de i min omgivning.

När jag var ledsen eller sjuk var det ingen som tog hand om mig och pysslade om mig ordentligt vilket gör att jag är likadan mot mina barn. Anser att de gnäller och att de spelar sjuka och ynkliga för att slippa undan. Hemskt!! Fick just höra av min son att han blir retad, något han sagt tidigare men jag har nonchalerat det då. Frågat lärarna och de har sagt att allt är bra, men frågan är hur mycket de egentligen ser?

Jag skyller inte på mina föräldrar, lärare, vänner, män och miljö men de är ändå en del av hur jag blivit den jag är. Så även om jag skulle backa mitt liv och göra om vissa saker så hade jag ändå inte förstått hur jag skulle göra. Men nu hoppas jag att jag har börjat förstå lite även om jag gråter mycket och känner att jag inte orkar ta ansvar för något just nu. Och minst för andra, jag önskar jag kunde sköta om mig själv och skita i andra även om jag tycker om de andra. För om jag bara ger och ger av mig finns det inget kvar av mig till slut. Och det känns som att jag har att välja mellan att fortsätta att ge eller skita i andra för jag närmar mig slutet. Inte för att jag vill ta livet av mig! Aldrig men jag är så orkeslös och önskar jag bara kunde få försvinna ett tag! Känns som oket på mina axlar blir tyngre och tyngre för varje dag!

Oj det blev nog rörig men jag är så trött så jag svamlar så nu ska jag sova, för sent i dag igen..

Hinner inte tänka

Förrens en ny tanke har kommit innan jag tänkt klart den första tanken. Jag hade en tanke i huvet nyss som jag ville vidareutveckla men har glömt vad tanken var.. Stressad!

Duktig!

Har varit hos läkaren trots att jag upplever att jag inte kan vara borta från jobbet. Som vanligt vill jag inte ta plats.. Läkaren tyckte det var konstigt att psykologerna på prima tyckte jag var för "frisk" för att komma till dem. Så det var bra att jag gick till läkaren då jag behöver det.. Annars brukar jag tänka att jag överdriver och tror att läkaren ska säga att jag inbillar mig.
Jag har lite svårt att bara vara och känner mig nöjd med mig själv när har hunnit med massor. Som nu på morgonen, jag har kört båda barnen till skolan å ena sonen åt frukost nr 2 på mc donalds. Innan jag åkte till husläkaren hann jag in till en annan läkare för att lämna ett prov där. Lämnade ljus till en kompis på vägen mellan läkarna. Men att sitta på en stol som jag gör nu och vänta på min tur till labbet gör mig så stressad! Jag borde vara på jobbet nu!!!

Fasen vad skönt det känns

Att må bra igen! Känner mig riktigt nöjd med livet just nu!

Badrummet är klart
Samtal med bup är klara för stunden
Alla dejtingsidor är nedlagda
Mina vänner är just vänner
"Problemen" på jobbet är lyfta upp till ytan och nya tankar om det har gett mig en kick
Jag har beslutat att sluta ge saker till folk för att vara omtyckt
Även om jag bokar upp mig på att fika men vänner så är det ändå inte för mycket, utan givande!


Och just i dag:
Fick jag massage och huvudvärken släppte efter några dagar
Jag slutade 13,00
Jag blev bjuden på fika och trevligt sällskap av en tidigare kollega
Jag har shoppat stövlar, kjol och en tunika - Frågan är bara när jag ska ha dem?! Men kul är det att föröka garderoben!
Jag shoppade presenter i en dyr affär visade det sig då jag gick in på nätet när jag kom hem och kunde köpa sakerna för mer än halva priset. Nu blev det ändå dyrare för jag själv "fick" en julklapp till yngsta sonen och fick själv 7 saker och det blev ändå bara 200:- mer  än i affären!
Och jag köpte slut på alla julmumma, det fanns bara 5 st. Är väl för att de är så populära!
Fast jag har bara hört 1 som tycker om det förutom jag själv.. Tack och lov! Annars hade jag kanske varit tvungen att bjuda med mig!!!



Så det finns inte så mycket för mig att gnälla just nu. Hmm jo det klart det finns ju en sak...  ;(
Men en dag så kommer det med!  =)

Känns nästan som jag skulle vilja festa lite i helgen! ;-)))

Sexmissbruk

Jag kollade på dokumentären om sex missbruk på TVn. Känner igen mig i att jag har ett stort bekräftelse behov, jag ville ha mail på dejtingsidorna men på andra sidan ville jag helst inte gå på en dejt. Men jag har inte "konstigt" sex. Skulle aldrig spela in en film eller strippa. Vet inte om jag skulle göra det för privat bruk heller. Not My cup of Tea!
Och har inte sex mot min vilja. Eller? Har jag haft det för att det har förväntas? För att vara omtyckt? Jag har inte ställt upp på något som jag inte velat i alla fall!

Minns inget trauma som jag gått igenom. Men visst finns det saker i min barndom som har påverkat mig på negativt sätt.
Utan att mina föräldrar menade det, jag tror inte de kan föreställa sig varför jagar dåligt idag pga min barndom. Jag var ju den skötsamma(ste) dottern. Ja just det! Det fanns inget utrymme för mig att ta plats..
Och fysisk beröring fanns knappt..
Jag fick ofta höra: Du kan om du bara försöker och om du anstränger dig. Fast jag gjorde det..
Jag tycker det borde vara mer saker som har gjort så att jag mår dåligt men det kanske räcker med det "lilla". Då bör jag verkligen börja tänka på hur jag själv är som förälder!

Ensamhet

Är något vi alla känner men på olika sätt tror jag. Jag kan känna mig ensam när jag mår dåligt.
Men jag vet att mina nära och kära finns i närheten.
Jag har en del vänner som inte har det på samma sätt, jag vet att jag har skrivit om detta tidigare men ibland blir jag påmind om det. Och jag tycker det är sorgligt vilket gör att denna julaftons eftermiddag tänker jag vara med dem. Om de vill förståss.
Hoppas bara att mamma accepterar det.. Annars får hon väl följa med hem till mig!

Sex

Då jag var på och lyssnade på Sex Gurun i går så är jag lite inne i ämnet.

Och började fundera på hur vi har sex i olika åldrar och kön. Det pratas om att det är fler och fler kvinnor som söker sig till yngre män och vice versa. Det har kanske varit så alltid men det har uppmärksammats mycket på sistone. Hmm eller i alla fall i tvn i vissa program..

Och det påstås att män är kåtast när de är unga och att kvinnan är det runt 40. Även om jag tror att det som påverkar är inividen och hälsan...
OM det nu är så så undrar jag varför. Och fick en liten teori.
Varför kvinnor är mindre kåta  (om de är det?) när vi är unga vet jag inte för det borde vi vara tills vi fått barn. För att sen när vi fått barn så är vi både psykiskt och fysiskt till för barnet. Det räcker med att en hänger i tutten liksom. Sen när barnet börjar klara sig utan mamman behöver hon ta igen all sex hon inte har haft lust till under några år. Medan mannen som har känt sig osedd under några år har börjat tröttnat och lärt sig tillfredsställa sig på annat sätt, öl och sporten på tvn ? och dessutom kanske börjar barnet och pappan umgås mer genom gemensamma intressen..

Jag tror ju också att ju mer sex man har desto mer vill man ha. Det är som med mycket annat, är man van att äta mycket socker, träna, dricka alkohol så är det något man är van vid och det tillhör ens liv.
Fast jag vet inte, jag bara sitter här och tänker! =)  Och svamlar, jag skrev bara vad jag tänke och tänkte inte på vad jag skrev.. =) Ska återgå till mitt pussel så min hjärna får vila lite....

Kvinnans cykel

Har jag nog redan tagit upp här?
Jag ångrar att jag inte skrev en fråga till Stefan Sauk i går när jag var och såg honom som The Sex Guru. Under pausen fick man skriva frågor som man ville att han skulle ta upp under andra akten.
Min fråga hade lytt: Vet män om att vi kvinnor är olika kåta olika tider i månaden? För deras skull kan det vara gynnsamt att veta det. ;)

Själv insåg jag när jag disskuterade detta med min vännina igår varför jag känner mig så väredelös då och då, det är några dagar innan mensen kommer. Under ägglossning så mår vi kvinnor bättre och är  lyckligare än dagarna innan mens. Så lär dig mer om hur kvinnan mår under sin cykel om du är man så kanske du kan få till det mer. ;) Ge mer beröm och var gulligare innan mens och när det är dags för ägglossning krävs det inte lika mycket ansträngning för att ha mysigt. =)
Det är viktigare att ha kunskap om hur vi kvinnor fungerar under vår mens cykel än man tror. Eller om man är intresserad av hur en/sin kvinna fungerar i alla fall.. Eller om man som kvinna inte kan förstå varför man känner sig så nedstämd (som jag) eller tvärtom känner sig kåt (om man inte brukar göra det).
När jag frenetiskt städade på jobbet en gång var det en kollega som frågade mig om jag skulle ha mens. Jag blev lite förvånad över den frågan.. Hon förklarade att hon alltid städade innan mensen, detta kan liknas när en kvinna är gravid. Då städar kvinnor ofta hemmet för att det snart kommer en ny familjemedlem. Jag minns inte att jag städade mer än vanligt när jag väntade barn men det kanske sker omedvetet.

Föräldrars separation

Jag tror inte något barn mår bra av att sina föräldrar håller ihop för barnens skull. Jag med mitt dåliga samvete hade inte mått bra av att mina föräldrar hade hållit ihop och varit olyckliga för min skull.
Hade det skett så hade jag haft ännu sämre samvete i dag. Tänk om ens föräldrar skildes sig ett halv år efter man flyttat hemifrån och fått hört: Vi höll ihop pga dig, vi var olyckliga i många många år men för din skull bet vi ihop. Jag är glad att jag har separerat från mina barns pappa för jag hade inte varit stolt om jag fortsatt mitt "döda" förhållande med barnens pappa. Då hade jag varit rätt död inombords! Och det hade varit mer konflikter med barnen än de få konflikter som vi har i dag.
Jag uppskattar barnens pappa mycket mer i dag än när vi bodde tillsammans och hade vi hållt ihop hade jag föraktat honom och mig själv.

Jag är tacksam för att mina föräldrar skildes, kan inte påstå att jag har mått dåligt för det. Nu kan de umgås så det är nog en stor fördel. Och det var min tanke med mitt fortsatta förhållande med barnens pappa, att självklart kunna umgås. Kan känna att både jag och pappan är bra i det avseendeet, att vi respekterar den andra och alltid ställer upp för varandra om vi kan. Vi har aldrig bråkat och behöver vi vara "barnlediga" så kan barnen alltid komma över till den andra. Så även om jag känner mig värdelös som mamma i bland så känner jag mig lyckad över att jag strävar efter egen lycka och att det var lyckat för barnen att vi separerade. Jag kan förstå om detta är provocerade för någon men vi tycker alla olika. Jag tror inte något barn skulle tycka det var kul om ens mamma eller pappa hittar på anledningar för att inte behöva vara hemma för att de inte orkar vara med den andra föräldern. Eller kanske dricker alkohol för att döva tristessen, eller börjar flirta - kanske är otrogna för att känna sig betydelsefull. Då tror jag det är bättre att separera och om man tycker att det är synd om barnen för att de får flänga fram och tillbaka då får man väl prata med dem och lyssna på hur de vill ha det. De kanske mår bäst av att inte flänga och bo mest hos den ena föräldern - Det  betyder inte att barnen älskar den ena förälder mer än den andra. Om mina barn skulle föredra att bo mer hos sin pappa så tänker jag att om ett tag kanske det är tvärtom. Eller så får jag mer kvalitet tid med dem när de väl bor hos mig. Det kan ju vara så enkelt som att de inte orkar släpa sina saker fram och tillbaka eller rent geografiskt. Om det känns så ensamt - åk och ät middag med dem då någon gång i veckan.
Som jag har förstått det så finns det föräldrar som tror att deras barn inte älskar dem längre då de föredrar att bo hos den andra föräldern. Och jag har även förstått att vissa föräldrar gör allt för att "vinna" över den andra förälder genom att skämma bort barnen för att vara den bästa förälder.

Men är det en rättighet som förälder att ens barn ska älska en?
Ett barn har ju aldrig valt att komma till.
Att en förälder bör älska sitt barn tycker jag är självklart, annars skulle man inte skaffat barn. Sen kanske man inte är så bra förälder som man önskar alltid men vi föräldrar är ju faktiskt mänskliga. Och det viktiga är väl att man försöker göra sitt bästa. Och när man misslyckas så får man försöka ta igen det och våga erkänna det för sitt barn. Jag ber mina barn om ursäkt när jag har sagt dumma saker vilket inte någon av mina föräldrar har gjort vad jag kan minnas. Så även om jag har dåligt samvete för att jag tjatar på dem så känns det ändå bra att jag ger dem respekt på det sättet.

Och på tal om tjatet så har jag förstått att det är mycket därför jag mår dåligt i dag. Att det tjatades mycket på mig som barn...  Ändå så gör jag detsamma mot mina egna barn, men jag försöker att ändra på det!

Japp det blev lite peptalk i dag! För mig, att jag är en rätt bra förälder..

Upprepningar

Känns som att det mesta jag gör i mitt liv är upprepningar.
Även om alla dagar är olika och även om jag gör samma sak ofta så är det som sker just nu något som inte kommer tillbaka. Men det känns som jag gör samma sak om och om igen..

Det jag tänker just nu må vara samma som tidigare men något har givetvis ändrats för jag blir ju klokare och får mer erfarenhet för varje minut som går. Men ändå så känns det som jag skriver här är upprepningar, det tillkommer inget nytt. Men å andra sidan så skriver jag här istället för en dagbok..

Just nu känns det som jag är på rätt väg mot ett inre lugn, men som sagt jag har varit där tidigare.
Nu har jag bokat tid hos min läkare, lyssnar på lugn musik, stannar upp och bara är och jag förstår mer varför jag känner en inre stress. Jag kände ett riktigt inre lugn för ca 2 månader sedan och jag försöker göra det nu med. Men den lilla personen inom mig springer fortfarande på löpbandet och jagar mig. Hur mycket jag än försöker andas lugnt och bara slappna av i kroppen.

Jag har ett starkt behov av mänsklig närhet, men det går över om någon dag då det är fysiska orsaker som gör att jag har det. ;-) Så om några dagar kanske den lilla personen inom mig vilar sig i ca 3 veckor. Hade varit mysigt att vara med någon jag älskar nu, men just nu duger vem som helst ;-D. Börjar förstå hur en löpande tik känner =D
Jag är i alla fall glad att jag har humorn kvar oavsett hur jag mår!  Ha en skön lördag!
Själv ska jag gå och se på Stefan Sauk och hur man kan bli bättre i sängen. Hmm, som om JAG skulle behöva det ;-)

Titta på världen

På min promenad i dag satte jag mig på en bänk och bara tittade på världen. Jag brukar göra det även när jag går men då ser man inte allt. De flesta går nog bara på och tänker inte på vad de egentligen ser. Vi är så upptagna sv livet så vi missar det..
Just nu skulle jag vilja sitta, lutad mot en man, på en kobbe ute i skärgården och titta på sol uppgången och bara vara. Utan massa prat utan bara njuta av tystnaden och stillheten!
Synd att man inte kan göra det man vill!

Alkoholens skrämmande påverkan

Drack 2 jul mumma och blev påtagligt påverkad. Det är ungefär som 2 öl, 5,2% 50 cl. Detta är ju ingen ny upplevelse för mig att vara omykter (tyvärr). Men det är ett tag sen jag drack, i alla fall i min ensamhet och den känslan alkoholen bidrog till får mig nog att fortsätta hålla mig relativt nykter. Nu har den känslan jag hade lagt sig nästan helt och hållet! För nu börjar jag nyktra till.. Vilket är skönt!

Snuskig fantasi ;-P

Är något som vi alla har för vi alla har fantasi..

Men vad är snuskig fantasi? Innehåller det sex?
Är sex snuskigt? Snuskigt för mig är något som är osmakligt vad det nu kan vara har vi alla olika åsikter om. =)
Om jag har sexuella fantasier så skulle jag nog kalla de för upphetsande fantasier istället för snuskiga. För snuskiga fantasier har jag väldigt sällan, jo när barnen på jobbet hostar vid matbordet.

Ska jag vara ärlig så skrev jag detta för att se om jag fick mer sidvisningar... Jag är ju lite knäpp, men sex säljer väl? Och varför skulle mitt inlägg handla om sex bara för den rubriken.. Det är inte bara jag som har tänker på sex ofta och förknippar det med annat...

Mumma

Ni som inte har provat jul mumma gör det. Fast jag tror inte jag vet någon som gillar det som jag... Och om ni inte gillar det så kan ni skicka det till mig... =)

För det är nog några som läser här inser jag när det har varit 15 sidvisningar i dag. Känns nästan som jag borde börja tänka mig för vad jag skriver. =) Å andra sidan så vet ju de flesta inte vem jag är, antar... Och tur att jag inte skrev det jag kände för en stund sen!! Dax å skaffa en ny blogg kanske...

Ha en skön fredagskväll på er allihop! Jag ska ta och tända levande ljus och lägga mig i sängen och vänta på Modern Family. Med en förhoppning om att jag inte somnar innan pga den goda mumman.

Hmm

Vad ska jag göra nu då? Nu när jag lagt ner alla dejting sidor....

Får väl ta och lägga mig i sängen och läsa mina tidingar.

Dåligt samvete

Är en stor bov till att jag mår dåligt! Och att inte få ta plats, jag får dåligt samvete för att gå till läkaren, för att behöva vara borta från jobbet, för mina barn, mot mina vänner, mot kassörskan....Jag har dåligt samvete för allt man kan tänka sig och ibland önskar jag att någon bara kunde ta hand om mig men det skulle jag ju aldrig tillåta pga mitt dåliga samvete. Jag är en sån som kommer att vägra pysslas om när jag är gammal eller om jag blir sjuk någon gång. Om jag skulle träffa någon som är manipulativ så skulle det kunna sluta hur som helst. Nu träffade jag iofs en man som var manipulativ och det gick rätt långt innan jag stod på mig och bröt upp det förhållandet. Men egentligen ville jag inte vara i det förhållande så länge som jag var. Jag vet inte om han förstod vad han gjorde då han övertalade mig fler än en gång att vi skulle fortsätta att vara tillsammans trots att jag inte vill det. Och jag kan inte förstå hur man vill vara tillsammans med någon som inte vill vara tillsammans med en. Jag skulle inte vilja vara tillsammans med någon som stannar för sitt dåliga samvete. Det mesta som för att jag mår dåligt kommer från barndomen och det får en att inse hur man själv är mot sina egna barn och mot andra barn..

Och jag insåg i dag att min ikea säng som jag köpte när jag separerade med barnens pappa inte var så ultimat.. Fast min kära syster har sagt det så tog jag inte in det. Det är ju inte sängen som påverkar min rygg så mycket det är ju stressen. Jag har hittat på alla möjliga orsaker till min dåliga rygg allt från jobbet till att ha för mycket hmm motion... =) Så nu kan jag nog släppa alla orsaker och fokusera på att må bättre mentalt så blir nog ryggen bra!

Har faktiskt tagit hand om mig själv!

Är hemma i dag, sov till 12,30 och tar hand om mig själv, har ringt läkaren och bokat tid.
Ska gå ut och gå och slippa vara hemma och må dåligt. Att se disken, tallriken som ska in i diskmaskinen, känns jobbigt att se. Och ännu jobbigare att göra det.. Har ont i kroppen, orkar knappt skriva här.

Och har lagt ner alla dejtingsidorna. Igen... Och ställt in dejten som jag skulle på på lördag. Trots att han verkar vara en väldigt trevlig man.

Känns som jag är på rätt väg men jag har varit på den vägen och börjat gå många gånger tidigare...

Så typiskt

Mig att sätta mig själv i sista hand. Kan inte sova pga feber, huvudvärk, illamående och domningar i båda armar. Har gråtit halva kvällen för att jag inte tycker jag duger. Så jag tar en tablett för att bli frisk till i morgon. För jag har ett lite jobbigt utv samtal, möte på kvällen och stänger på fredag. Jag KAN INTE vara sjuk/hemma alltså.
Kan det möjligtvis vara tecken på utmattnings syndrom?
Och såg att det kommer ett program om mig på måndag på 3:an, det handlar om sex missbrukare..

Når aldrig botten

Jag tror gång på gång att nu vänder min nedstämdhet! Men den tar bara uppehåll, ibland några timmar och ibland några dagar. Jag tycker att det är bättre att må riktigt dåligt ett tag än att det ska bli utdraget.

Och det sorgligaste är att det jag mår mest dåligt över är att jag har betett mig så märkligt mot mina vänner. Att jag varit upp och ner och därmed varit upp och ner mot mina vänner.. Varför det är det sorgligaste är att jag borde må mest dåligt för att jag mår dåligt.

Jag insåg nyss när jag borstade tänderna att min nedstämdhet beror på att jag känner mig så misslyckad. Främst i ett kärleks förhållande men även som mamma, förskolepedagog och som vän. Jag pressar mig själv hela tiden men ändå duger jag inte i mina egna ögon. Det känns som allt jag gör är fel! Fast jag är duktig på att inte känna av det när jag inte är hemma. Så jag borde åka bort ett tag och återfå lite styrka. Men det är ju bara ett sätt att fly och det hjälper inte ett skit!

Men jag är stark och klarar det här!
I morgon ska jag ringa min läkare. Och i helgen ska jag supa å ha sex! Nej det sista ska jag verkligen undvika för det vore som att hälla på bensin på en eld!
Just nu mår jag faktiskt dåligt rent fysiskt, så då blir man ju liten som ett litet barn. Så när jag har sovit så kommer livet se annorlunda ut! 😌 Men bör nog ställa in "dejten" ☕ på lördag! Förstår inte varför jag ens tänker tanken att gå på en dejt! Det är det sista jag mår bra av! Men det är ju för att jag behöver kramas! Beröring är ju helande..

Kallt!!!

Man ska inte skoja om att önska sig saker. Fryser så jag har ont och mår illa och ont i hela kroppen =(

Det är märkligt bara att det jag önskar mig på riktigt inte slår in ;-)

Minns

Varför jag tycker dejting sidorna inte ger något. För att de inte gör det. De enda som bryr sig om mig är de desperata, de för unga, de för gamla, de knasiga eller de oattraktiva.. Ja just det och de som bara vill ha sex.
Fast jag tror att jag liksom många med mig är så vana att saker går fort eller vi har en vilja att det ska gå fort så vi ger inte varandra tid att lära känna varandra.

Och nu har det gått någon dag till och jag förstår verkligen varför jag avslutade mitt medlemsskap på MP. Samma män som hör av sig som sist även innan jag inte har en bild så skriver de att de vill träffas och trevliga? ord som Puss. De är lika utslitna som jag antagligen är där..

In i missbruket igen

Ja jag kallar mitt beroende av bekräftelsebehovet för missbruk. Det påverkar mitt liv så det är negativt. Jag kollar min mobil hela tiden, det första jag gör när jag vaknar är att kolla mobilen, logga in på dejtingsidorna för att kolla om någon skrivit något. Så fort jag kommer hem sätter jag på datorn och logga in direkt. Vaknar jag på natten så kollar jag mobilen. När jag har duschat jag så kollar jag mobilen. Egentligen har jag inte så stor lust att träffa någon då jag tycker det är skönt att sitta hemma själv. Och nu har jag så mycket annat att göra innan jul så jag har knappt någon tid att ta en kopp kaffen ens.
Men jag gillar att sitta och chatta och det är ju det de flesta vill när man är på en dejtingsida.
Ska ringa min läkare i dag och be om en remiss till att prata med en KBT are..
För jag mår inte bra av att vara så besatt av dejtingsidorna.

Min önskelista

Jag brukar inte få några julklappar så jag brukar inte behöva skriva någon önskelista. Men om jag skriver en önskelista kanske jag får lite av det jag önskar:
Lugn inom mig
En god hälsa
En kärlek
Umgänge med mina vänner och
Pengar så jag skulle kunna ha råd med mer fritid.

Det är inte så lång önskelista, hoppas tomten tycker jag har varit snäll i år! Om inte annat vore det trevligt att sitta i hans knä! ;-) Och det skulle räcka med ett paket!

Vet att man inte ska önska

För önskan kan slå in.. Men jag skulle kunna tänka mig att vara sjuk å ligga i sängen ett par dagar.

Jämför mig med andra

Och då de som har det sämre. Fast inte så jag tänker att jag har det bra utan att jag inte borde klaga och må dåligt och tycka livet är jobbigt. Finns av många mina vänner har det mycket värre än mig. Fast det är ju deras problem och jag har ju också rätt att må dåligt även om jag har mindre problem. Men det tycker inte jag. Den dom dömer mig är jag själv och det är svårast att ignorera!

Fly

Ibland leker jag med tanken att flytta, någonstans där ingen känner mig och börjar om. Få nya bekanta och ingen skulle veta något om mig och hur jag är. Utan få visa upp en ny person. Hmm ja det klart att det inte går, jag är ju jag oavsett vart jag bor. Men ibland blir jag trött på mig själv och önskar att jag var på ett annat sätt än på det sätt jag är. Det klart att det går att ändra på även när jag bor kvar men ibland så beter man sig på det sätt som det förväntas av en och oavsett om jag ändrar mig så tänker inte ens nära och kära på det. Jo om jag förändrar mitt utseende på något annat sätt som verkligen är skillnad då märks det. Att ändra mitt utseende har jag inget intresse av att göra men det finns en del saker jag vill och ska ändra på i mitt sätt att vara. Men det är lättare att ändra utseendet än sättet!

I bland skriver jag "grodor" också

Vet inte om det är så bra att vissa av mina vänner kan läsa här. Å andra sidan kanske de inte gör det.. För ibland kan jag skriva saker som kan såra eller förvirra den som läser och det är inte min mening!

Så om du känner mig och inte förstår något så är det bara att fråga! Jag står för det jag skriver och gör även om jag kanske ångrar mig och önskar att det jag gjort var ogjort men hur mycket jag än vill det så går det ju inte att backa tillbaka och göra saker ogjort tyvärr!

Och impulsiv som jag är så skriver jag det jag tänker just nu och tänker inte efter alla gånger så det jag skrev för en stund sen kanske inte var så "allvarligt" som det verkade...

Ja, jag ber om ursäkt, jag vet - men jag är sån!

Vänskap

Det är väl olika.. Man har olika "typer" av vänner. Och alla typer är viktiga..

Jag har en riktigt äkta vän, sen vi var 10 år, men det är inget jag brukar tänka på. I dag på min morgon promenad tänkte jag på henne och på hur mycket hon har ställt upp för mig och för mig har det varit en självklarhet att ställa upp på henne när hon behöver det. Jag tror att hon skulle ställa upp om jag ringde mitt i natten mitt i arbetsveckan om jag behövde det och hon hade möjlighet till det. Och det även om vi inte har pratats på flera veckor. Jag älskar dig! Du vet vem du är för jag har bara känt en vän sen jag var 10..
 Själv skulle jag göra det för alla mina vänner, om jag inte kände mig utnyttjad. Så pass mycket så jag utplånar mig själv som en god vän sa. Det är få som gör det, jag förstår mer och mer vad mitt ex menade med att alla är upptagna av sig själva och sitt liv. Och det är väl så det ska vara lite, man måste ta hand om sig själv i första hand. Det känns bra att jag börjar förstå det och jag måste börja förstå att jag måste göra samma sak, ge mig själv och ingen annan tiden som jag behöver till mig själv och mina älskade söner.

Jag har alltid tyckt om att umgås med män då jag är rak och rätt grov i munnen, säger vad jag tänker vilket få kvinnor gör. En av mina bästa vänner när jag var 20 och under några år var en manlig kollega. Vi umgicks jämt och han var endast en vän i mina ögon, det fanns inte i mina tankar att ens hångla med honom. Sen insåg jag att han nog gärna hade gjort det. Och när han träffade sin blivande fru så var vår vänskap över. När någon av mig eller mina manliga vänner har någon annan så är vår vänskap inte så aktiv eller så avtar den, och jag tror att någon blir sårad i slutänden. Eller det är vad jag känner just i dag. För jag gillar att umgås med män då de (flesta) är raka och blir inte så lätt stötta då jag ät mig själv, även om jag inte är det med alla manliga vänner iofs.

Under min promenad funderade jag även på om jag skulle ändra mitt sökande på dejtingsidan. Och söka även kvinnor, jag menar som vän! Jag kan ju ha roligt och trevligt med en kvinna över en middag. Det är ju trevligt att äta middag ihop med någon ibland. Någon man kan prata om allt med, man kan dela glädje och sorg med. När man inte vill vara ensam. Allt går ju inte ut på sex. Visst jag har vänner som jag skrev ovan men som sagt det är ju upptagna av sina liv. Även mina singelvänner. Någon mår dåligt och försöker finna sig själv utan att ha behov av mig och en annan har så mycket med sin träning. Det är lite svårt att få ihop en tid då båda har ledig tid att träffas dessutom.
Skulle jag träffa en kvinna i närheten så skulle det vara lättare att umgås också. Jag önskar jag hade en granne som var trevlig som jag kunde gå över till och dricka vin och umgås med. Kanske ska sätta upp anslag om det i portarna..

Fel sida

Jag vaknar oftare på fel sida och då menar jag inte pga mina frytst ärr som är lite ömma. Utan att jag är på dåligt humör ofta. Utan att vara medveten om det tom ibland.
Insåg just att det är för att jag känner mig jagad. Av tiden och av alla saker jag vill göra (måsten).
Tiden bara försvinner, ja - jag vet att om jag stänger av datorn så får jag mer tid! Men å andra sidan så är det mitt sätt att koppla av, det och mina promenader då jag tänker mycket och kommer fram till olika saker. Jag undrar om alla andra tänker lika mycket som jag? Ja det klart fast de utrycker det inte. Det som är inne i mitt huvud får inte riktigt plats därinne så jag måste få ur mig det. På gott och ont...

Min djävel är på mig igen

Trodde ett tag att jag hade fått ett inre lugn då jag tog bort mig från dejtingsidorna och tänkte att nu kommer jag äntligen komma till ro. Sen insåg jag att jag kände mig ensam och försökte igen med exet och när jag insåg att det inte var honom jag ville ha och att jag tyckte det var rätt ok att vara själv så trodde jag också att jag skulle få lite ro.

Men i dag så börjar jag äta mina anti stresstabletter. Det känns som djävulen springer på ett löpband i min kropp och vill jaga bort ängeln. Jag känner mig så stressad och har svårt att andas, ett tryck över bröstet och det dämpar ju inte ångesten.

Jag ska ringa min husläkare på måndag och fram tills dess så gör jag vad jag kan för att stressa ner. Tar promenader, undviker alkohol, äter rätt och försöker göra allt jag gör sakta, skriver listor på det jag måste = vill göra. Hmm jag menar att jag har gjort det en tid och inte bara denna helg.. =)

Men när jag läser en tidning hoppar jag över meningar för att jag tycker det tar för lång tid att läsa. Jag tvingar mig själv att ta det lugnt, och försöker uppmana mig själv att ta det lungt, fysisikt så klarar jag det men inom mig hörs en annan röst: Skynda, skynda! Varför vet jag inte! Jag blir irriterad när jag måste göra saker eller när andra "stjäl" min tid och när jag hellre vill göra annat. Har ångest för saker jag gjort och saker jag inte gjort bakåt i tiden.
Har ångest för allt som man kan ha ångest för, föräldrarskap, träning, mat, städ, socialt umgänge, betett mig "dumt" mot mina vänner mm. Jag vet att jag ska strunta i vissa saker. Jag har prestationsångest och  bekräftelse behov och allt detta grundar sig i att jag har dålig självkänsla. Och då får jag mer ångest då jag vet att självkänslan byggs upp när man är barn och gör att jag får ångest för att jag inte har gett mina barn en bra självkänsla...

Så ska slå ihop datorn nu, strunta i min träning, duscha åka till min goda vän och sen shoppa och lyxa till det med en middag ute så jag slipper laga mat! Ska bara skriva en lista på saker jag måste (vill) köpa..

Trött

På att jag gör saker så komplicerat.. Eller rättare sagt att jag inte stannar upp och tänker efter hur jag vill att det ska bli. Så det blir rätt från början och därmed tar kortare tid. Fast å andra sidan så lär jag mig kanske nåt på villovägarna. Eller får saker gjorda, nu blir det till att köpa en ny dator då jag är less på att vissa saker inte fungerar. Och för att slippa kontakta och besvära massa olika personer för att få hjälp så är det enklast att köpa till alla tillbehör som behövs som virus skydd och Office program eller vad jag bli pålurad 😄 Kanske onödigt.. Men kan man inget kostar det... Och någon måste väl försörja försäljarna och företagen!

Mycket psykologiskt i dag

Först intevju med bup ang yngsta sonen, jag blev intervjuad i 1 timme och under intervjun så tänker jag att jag kanske överdriver och det jag tycker är problem kanske är normalt i hans ålder. När intervjun var klar sa psykologen att det var bra att jag tagit kontakt och det tidigt. Och att han tyckte att vi skulle boka en tid så vi får komma och prata om och med sonen. Varför jag tagit kontakt är till viss del att han börjar högstadiet nästa höst och jag oroar mig för att det inte kommer att fungera av olika anledningar och inte bara pga hans Adhd. Att psykologen sa att det var bra att jag tagit kontakt kändes bra.
Sen var det utvecklingssamtal i skolan och då sa läraren att han fungerar bra både med skol arbetet och klasskompisarna. Då kändes samtalet med bup lite onödigt. Men å andra sidan så kommer det nog ta ett halv år innan vi får en tid och då kanske livet ser annorlunda ut.

Sen ringde jag Prima, vuxen psykiatrin för egen del och hon tyckte det räckte med att jag gick till en kbtare så det får jag ta kontakt med nästa vecka. För så störd är jag inte och det är nog bra att de som är riktigt störda får tid hos pykologerna i stället för mig.

Men tyvärr så kommer de störda sällan dit om de inte tvingas. Det finns en (och fler ändå) som borde spärras in! En viss pappa som slår sin son för att han är svartsjuk. Fan, skulle nästa kunna åka hem till honom å sparka på honom tills han... får ont! Blir så arg! Han borde ha stryk själv (även om han säkert fått det själv som barn) och sen spärras in tills han förstår bättre!

Känner mig lite äcklad

När jag tänker på sex. :o!

Känns som jag har fått nog faktiskt, nu vet jag att vissa som läser detta ler och tänker. Ja ja!

Och så är det givetvis, bara för jag känner så just nu så lär jag inte känna så nästa gång jag kramas med en man och det gör jag BARA med en man jag tycker om. Jag önskar att när jag gör det nästa gång så är det med någon som jag kommer att vara tillsammans med en längre tid. Och inte någon som inte är redo, eller inte vet vad han känner eller som inte har en tanke på att träffa mig mer än några gånger och bli tillfredsställd. Eller att jag duger tills någon bättre dyker upp. Jag måste lära mig att inte vara så naiv och ta det lugnt när jag träffat någon för annars står jag där utan svansen mellan bena  =)

Dessutom är det faktiskt skillnad mellan att ha sex och älska!