Vänskap

Det är väl olika.. Man har olika "typer" av vänner. Och alla typer är viktiga..

Jag har en riktigt äkta vän, sen vi var 10 år, men det är inget jag brukar tänka på. I dag på min morgon promenad tänkte jag på henne och på hur mycket hon har ställt upp för mig och för mig har det varit en självklarhet att ställa upp på henne när hon behöver det. Jag tror att hon skulle ställa upp om jag ringde mitt i natten mitt i arbetsveckan om jag behövde det och hon hade möjlighet till det. Och det även om vi inte har pratats på flera veckor. Jag älskar dig! Du vet vem du är för jag har bara känt en vän sen jag var 10..
 Själv skulle jag göra det för alla mina vänner, om jag inte kände mig utnyttjad. Så pass mycket så jag utplånar mig själv som en god vän sa. Det är få som gör det, jag förstår mer och mer vad mitt ex menade med att alla är upptagna av sig själva och sitt liv. Och det är väl så det ska vara lite, man måste ta hand om sig själv i första hand. Det känns bra att jag börjar förstå det och jag måste börja förstå att jag måste göra samma sak, ge mig själv och ingen annan tiden som jag behöver till mig själv och mina älskade söner.

Jag har alltid tyckt om att umgås med män då jag är rak och rätt grov i munnen, säger vad jag tänker vilket få kvinnor gör. En av mina bästa vänner när jag var 20 och under några år var en manlig kollega. Vi umgicks jämt och han var endast en vän i mina ögon, det fanns inte i mina tankar att ens hångla med honom. Sen insåg jag att han nog gärna hade gjort det. Och när han träffade sin blivande fru så var vår vänskap över. När någon av mig eller mina manliga vänner har någon annan så är vår vänskap inte så aktiv eller så avtar den, och jag tror att någon blir sårad i slutänden. Eller det är vad jag känner just i dag. För jag gillar att umgås med män då de (flesta) är raka och blir inte så lätt stötta då jag ät mig själv, även om jag inte är det med alla manliga vänner iofs.

Under min promenad funderade jag även på om jag skulle ändra mitt sökande på dejtingsidan. Och söka även kvinnor, jag menar som vän! Jag kan ju ha roligt och trevligt med en kvinna över en middag. Det är ju trevligt att äta middag ihop med någon ibland. Någon man kan prata om allt med, man kan dela glädje och sorg med. När man inte vill vara ensam. Allt går ju inte ut på sex. Visst jag har vänner som jag skrev ovan men som sagt det är ju upptagna av sina liv. Även mina singelvänner. Någon mår dåligt och försöker finna sig själv utan att ha behov av mig och en annan har så mycket med sin träning. Det är lite svårt att få ihop en tid då båda har ledig tid att träffas dessutom.
Skulle jag träffa en kvinna i närheten så skulle det vara lättare att umgås också. Jag önskar jag hade en granne som var trevlig som jag kunde gå över till och dricka vin och umgås med. Kanske ska sätta upp anslag om det i portarna..