Vilket ansvar har man?

Jag orkar inte vara fröken duktig längre!

Jag är över 40 och har just insett varför jag är och har varit hela mitt liv. Nu är det dags att ändra på de negativa sidorna.
Insåg i kväll varför jag dricker, eller i alla fall vad jag tror. För att slippa vara den duktiga som måste ta ansvar och göra rätt hela tiden. När jag är onykter slipper jag tänka för det är just det jag inte gör - tänker. Jag slipper tänka på att göra rätt. För mycket av mina tankar genom alla år har gått ut på att göra och säga rätt saker.

Ibland tänker jag på att jag skulle vilja spola tillbaka mitt liv och göra det annorlunda. Men det är inte jag som har skapat den jag är till 100%. Min omgivning är också ansvariga för den jag är. Ja det låter ju bekvämt att luta sig mot! Men att jag inte insåg förrens jag var 42 varför jag mår och agerar som jag gör måste väl bero på att jag inte hade de rätta verktygen tidigare att ändra mitt sätt att vara?
Alltså att jag har varit så programmerad att göra saker rätt och det fort så jag har trott att jag ska vara sån? Och fast jag har gjort mitt bästa så blir det ändå inte tillräckligt bra.
Det är skrämmande att förstå det för jag har ett enormt ansvar för mina barn och de i min omgivning.

När jag var ledsen eller sjuk var det ingen som tog hand om mig och pysslade om mig ordentligt vilket gör att jag är likadan mot mina barn. Anser att de gnäller och att de spelar sjuka och ynkliga för att slippa undan. Hemskt!! Fick just höra av min son att han blir retad, något han sagt tidigare men jag har nonchalerat det då. Frågat lärarna och de har sagt att allt är bra, men frågan är hur mycket de egentligen ser?

Jag skyller inte på mina föräldrar, lärare, vänner, män och miljö men de är ändå en del av hur jag blivit den jag är. Så även om jag skulle backa mitt liv och göra om vissa saker så hade jag ändå inte förstått hur jag skulle göra. Men nu hoppas jag att jag har börjat förstå lite även om jag gråter mycket och känner att jag inte orkar ta ansvar för något just nu. Och minst för andra, jag önskar jag kunde sköta om mig själv och skita i andra även om jag tycker om de andra. För om jag bara ger och ger av mig finns det inget kvar av mig till slut. Och det känns som att jag har att välja mellan att fortsätta att ge eller skita i andra för jag närmar mig slutet. Inte för att jag vill ta livet av mig! Aldrig men jag är så orkeslös och önskar jag bara kunde få försvinna ett tag! Känns som oket på mina axlar blir tyngre och tyngre för varje dag!

Oj det blev nog rörig men jag är så trött så jag svamlar så nu ska jag sova, för sent i dag igen..