I dag har det varit en turbulent dag rent känslomässigt. Det måste vara för att jag är så labil just nu. Ena stunden känner jag en inre styrka och i nästa så känner jag mig så liten för att sen igen känna mig stark och förstå mer om mig själv och mina tankar och känslor. När jag var nere så tänkte jag att jag skulle dricka lite alkhol men ändrade mig sen. Och tänkte att jag skulle äta massor med sötsaker som vi har hemma av någon anledning.. Men sen tränade jag i stället. Det mår jag bättre av inte alkohol eller socker!
Jag är fascinerad över mig själv att så många polletter trillar ner på kort tid. Bland annat att jag måste våga vara med mig själv - kanske är det därför jag vill vara kär, för att slippa umgås med mig själv.
Och sen detta med känslor:
Jag har levt med människor som inte har pratat om känslor och jag har också trott att jag inte ville/kunde prata om känslor. Men efter att ha träffat 2 män som verkligen har pratat känslor både positiva och negativa känslor så inser jag att det är en kvalité som jag vill ha hos min nästa man. När det nu blir. Hur ska man kunna leva ihop eller som särbo om man inte kan berätta vad man känner? Det har jag förstått nu! Kan bero på att jag har levt i såna förhållanden och kommer aldrig att göra det igen! Vågar man eller kan man inte prata om hur man känner så då går det inte att bygga en på en relation. Jag har varit så duktig på att stoppa huvudet i sanden under hela mitt liv när det gäller mina känslor så det är på tiden att de kommer ut! Och jag vill även få veta tillbaka vad andra känner..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar