Jag måste skärpa mig när det gäller mat och mina söner! Jag vet hur men att det är så svårt att göra rätt! Jag ger dem mat som inte är bra för deras kroppar och jag låter dem sitta framför deras data/tv skärmar hela dagarna. Själv äter jag rätt nyttigt och rör på mig varje dag.
Jag skyller på att de måste få koppla av och göra det som de tycker är roligt när de är lediga. Dock borde de kunna gå med mig på en promenad på en halvtimme varje dag då vi är lediga men då går det för sakta för mig och de gnäller hela tiden. Vilket bara gör oss alla på dåligt humör.
Och vad gäller maten så tänker jag att det är bättre att de äter skräpmat än inget alls. De äter inte om de inte tycker om det.. Beror delvis på deras mediciner och dels pga mig, det finns ju mackor som de kan äta efter en stund efter middagen som vi sällan äter tillsammans.
Detta är för att jag är bekväm, jag orkar inte tjata, jag har svårt att äta tillsammans med andra speciellt om det är tyst. Att äta har alltid varit en spänd stund för mig av någon anledning. Dels tycker jag att det är jobbigt att höra när andra tuggar och jag vet inte om det har att göra med att jag fick höra som barn att jag skulle skärpa mig och äta ordentligt. Jag har svaga minnen att min mamma hade en man som var väldigt petig vid matbordet och att ha tjata på mig jättemycket. I högstadiet så åt inte jag och min kompis för vi var så tuffa och maten i skolan tyckte vi ju inte gick att äta förutom mackor. Det bidrog också till att jag till slut tyckte det var jobbigt i offentlig miljö. Sen vill jag träna och det vill jag göra innan middagen och då det kan bli sent gör jag maten klar och så får de äta innan mig. Att min son föredrar att äta framför datorn gör ju inte saken bättre.
Varför jag måste ändra våra matvanor beror på deras hälsa och att de bör få en sund syn på mat och beteende. Med övervikt i släkten så kommer de annars få fetma och med tanke på att deras farfar dog rätt tidigt i tarmcancer gör ju inte saken bättre.
Jag brukar få såna här ryck och så är jag duktig en kort stund sen går jag tillbaka till det gamla.
För jag är så bekväm och föredrar den enkla vägen och tycker att jag är snäll mot mina barn men jag gör dem givetvis en björntjänst. Jag ska vara så duktig i vissa lägen men när det kommer till mina barn då har jag inte så stora krav på mig själv. Jag prioriterar helt fel saker här i livet ibland!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar