Trodde jag varit på botten och att jag var på väg upp. Men det var jag visst inte, nu hoppas jag att det inte blir djupare än så här som det är just nu.
Varför jag är så nere just nu är pga mitt eget fel och att jag inte lär mig av mina misstag. Det går inte att skylla på någon annan.. Och det är kanske det jobbigaste?
På sätt och vis ser jag ändå positivt på det eftersom jag ska på KBT i morgon.. Om jag hade känt att allt var bra och att jag haft ett inre lugn så hade det känts onödigt att gå dig. Ungefär som när jag påbörjade en ADHD utredning, den dagen mådde jag och var på bra humör så jag avbröt mitt i besöket hos psykologen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar