..det som Jörgen sa i går att:
Bakom alla tatueringar och/eller den tuffa masken så bor det innerst inne en liten rädd pojke.
Det har jag självklart hört och läst förut men jag tror att jag insåg det på riktigt i går. Att det faktiskt är så. Men jag tror också att den stora starka mannen inte erkänner det - inte ens för sig själv. Utan att det lättaste sättet är att fly på olika sätt. Stoppa huvudet i sanden och förtränga det för att slippa ångesten.
Eller?
Är det så så tror jag att en dag så kommer ångesten ikapp en och man måste erkännana sin dåliga självkänsla för sig själv. Och ju längre tiden går desto större och starkare negativa känslor blir det.
Fast åter igen vad vet jag?!
Men jag har haft ett rätt bra liv men mått ganska dåligt sista tiden, så lite vet jag...
Och nu känns det som jag ältar detta ämne så nu ska jag försöka skriva om något annat. Jag inser att jag tom börjar bli tjatig!! =)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar