Få känner sig själva. Man är ytlig för man är rädd för att hitta sig själv. Vi säger/tänker ofta: Du får ta mig som jag är, men vet vi verkligen hur vi själva egentligen är?
Jag trodde det, men har förstått att jag inte visste det.
Ett exempel: Jag tycker att mina barn ska bete sig på ett artigt sätt. Varför?
För att jag inte ska skämmas för dem? Så har jag trott att det har varit.
Det är för att jag inte ska skämmas för att jag inte har uppfostrat dem.
Det är lättare att skylla på någon annan för att slippa ta ansvar själv!
Jag hoppas att varje gång jag blir irriterad eller stör mig på något som någon har gjort så ska jag tänkar vad dessa tankar säger om mig själv!
Jag började nog jogga för att andra skulle tycka att jag var duktig. För man ska träna för då har man man bra karaktär och om jag dessutom lägger ut på FB när jag gjort det så ser ju alla hur duktig jag är. Sen kom jag på att det kanske ger andra dålig samvete och det var ju inte min mening.
Och sen gjorde jag och kom jag på det rätta: Jag gör det enbart för min skull - för att jag mår bra och jag behöver inte berätta för någon att jag har gjort det. Jag behöver inte skryta om saker som jag tror att andra tycker är bra. Utan jag ska göra saker för att JAG vill.
Jag tyckte att jag hade utvecklats under mina senaste åren men det är nu efter separationen jag utvecklas på allvar. Fast utan exet hade jag aldrig kommit hit. Under den senaste veckan har det lossnat - min utveckling har tagit fart. Det är kanske som när man försöker gå ner i vikt: Det börjar rätt bra sen tar det lite stopp och sen går det igen.
Denna gång har det berott på en författare, en vän som inte har dömt mig och en vän som lett in mig på rätt spår och till rätt ställen utan att hen vet om det själv, en vän som har gett mig beröring och så självklart min syster. Och när allt detta har hänt så har flera av mina vänner själva haft kriser vilket har gjort att jag har vänt och vridit på mina tankar oerhört mycket. Som jag tyckte för ett tag sen: Mitt liv är som en ketchup flaska, först kommer inget och sen kommer allt..
Tror jag bara kommer att kunna leva med en man som känner sig själv! Vilket känns som blir svårt då det är väldigt svårt att känna sig själv!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar