K P står för Kay Pollack, det jag skriver är taget ur hans böcker...
Jag ser arrogansen (skyddet - masken - slöjan)
Jag ser ironin (skyddet - masken - slöjan)
Jag ser de dubbla budskapen (masken - spelet)
Du lärt dig skydda dig med och lärt dig dölja din rädsla med.
Det är ett rop på hjälp.
Jag ser hårdheten, tuffheten och kylan (masken - skyddet)
du i många situationer har lärt dig att skydda dig med och lärt dig att dölja din rädsla med.
Allt är en vädjan om hjälp! En bön om kärlek.
Jag ser pedanteriet, ordningen, tvånget, det maniska
du lärt dig att skydda dig med för att överleva otaliga situationer av kaos.
Och som sedan lärt dig att bemästra din rädsla med.
Det är en vädjan om hjälp.
Jag ser tystnaden, stumheten, apatin, förlamningen (allt detta "falska")
som du lärt dig att gå in i, förmodligen redan som liten, för att överleva otaliga svåra och förnedrande situatione, och som du sedan lärt dig som ett skydd, att dölja din rädsla med.
Det är ett rop på hjälp.
Min lektion är att se det ropet.
Öva mig inte att förakta det, inte slå på det, inte attackera det och inte förlöjliga det - varje gång jag ser och möter det utanför mig.
Det är lätt gjort eftersom jag inte accepterar det hos mig själv.
Det är lätt gjort eftersom jag också har allt detta eller delar av det inom mig och förtränger det i mig själv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar