När jag har suttit och chatta med en intressant man på dejtingsidorna så har jag haft en förmåga att skrämma iväg dem då jag är steget före. Jag brukar vara snabb i tankarna och tänka lite längre än den 1:a dejten. En man frågade om jag planerade bröllopsdag, han och jag hade intressanta disskusioner om det. Och han fick mig att inse att jag måste försöka att tänka här och nu. Vilket jag försöker göra. Vilket har resulterat i att jag försöker backa nu och ta det lugnt med de män jag chattar/pratar med.
Nu pratar jag med en fantastisk man men han är lite för snabb med sina komplimanger och jag blir lite skrämd. Intressant att vara på den sidan! Jag känner att jag måste träffa honom innan jag kan avgöra om han är lika fantastisk som han verkar. Och när jag upptäcker det så lär jag vara steget före igen. =)
Sen har jag tyvärr blivit lite skeptisk, börjar undra om det finns en man som det verkligen kommer att klicka med till 100%. Och ibland funderar jag på om jag orkar med ett förhållande. För det är inte alltid en dans på rosor. Fast självklart så väger ju allt positiva upp det lilla negativa det handlar väl mest om att prata med varandra och var ärliga mot varandra och sig själva!!! Så det klart jag orkar! Men ibland känns det ok att vara ensam och bara få bry sig om sig själv.
En annan sak som jag tänkte på var det där med att träffa barn, vänner och släkt. Är det först då man vet om man är accepterad? Att det är först då som man menar allvar med ett förhållande?
Japp nu är jag lite före igen men nu tänkte jag mer generellt.
Om man inte "får" träffa någon av hans/hennes nära och kära så kanske man inte "finns" i dennes liv eller så finns det något man vill dölja. Och man lätt att bryta med..
Men det klart vi är alla olika, mina egna barn bryr sig inte så mycket om alla vänner jag har, manliga eller kvinnliga. De funderar inte så mycket över det. Men så fungerar ju inte alla barn.
Sen är ju jag inte själv rädd för att träffa nya människor oavsett varför jag träffar dem. Det är intressant med nya möten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar