KP. Att bli vuxen

För att Kay vill befria sig från vanan att skylla sina obekväma känslor på andra så läser han denna text (enligt vad han skrivit i sin bok)

Jag har ett problem just nu. Jag är ur balans. Det är sant.
Men jag skyller inte på dig för att jag känner som jag gör.
Jag gör dig inte skyldig för att jag just nu är störd.
Något du sa eller gjorde väckte något i mig - men det jag känner har inte med dig att göra.

Jag är ännu inte medveten om varför jag känner så här.
Jag vet bara att jag ytterst sällan är störd av de skäl jag tror.
Därför skyller jag inte på dig för att jag känner allt det jag känner.

Jag har mina känslor.
Med det är inte du som är orsak till mina känslor.
Orsaken till mina känslor finns i mig.

Det är inte särskilt konstruktivt att anklaga dig för ett problem jag själv har.
Därför gör jag mig inte till offer för dig.
Jag ger dig inte skulden för att jag via dig blir påmind om mina egna problem och ofullkomligheter.

Jag ser allt detta.
Det är fantasktiskt!

Mina ord: Det är fasinerade att tänka på detta och tänk om det är sant! Vad många människor jag har anklagat och skyllt på under mina 42 år!

Jag vet inte om du förstår vad du läser, det gör knappt jag just nu. Är så trött och huvet börjar faktiskt gunga vad det nu kan bero på (är nykter)... Och hypokondriker som jag är så kan jag hitta på flera orsaker...
Men kan ju börja med att sova! Trots att svajande i huvet har pågått ett par veckor.