Sitter och väntar på en man. Och då automatiskt kommer de dåliga självkänslo tankarna:
Varför kommer han ändå ut hit?
Var det länge sen han fick nåt? Även om vi har sagt att vi bara ska prata ;-)
Men nu försöker jag verkligen vända de tankarna. Djävulen ska inte vinna denna gång. Det klart att han kommer för att han vill träffa mig, för att vi tycker om varandra! För att han tycker om mig och jag honom.
Försöker vända mina kärleksrus känslor också, jag ska inte inbilla mig att jag är kär i honom. Om jag blir det så blir jag det men då måste jag nog tänka efter om det är honom jag är kär i eller om det är förälskelsen jag är kär i? Som det varit många gånger innan.
Det känns skönt att ha börjat se sina tankar på ett annat sätt!
Och inse att jag kanske inte känner det jag tror!
Han kommer för att vi är vänner och kommer att förbli det, länge hoppas jag! Och vem vet om det blir mer än så!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar