Ensamhet

Är en känsla vi alla upplever någon gång, vissa mer än andra och det går i perioder i livet.
Jag har aldrig känt den ensamhet som jag tror att vissa av mina vänner känner. Jag har vänner, båda mina föräldrar är i livet och jag har 2 söner. Så man kan tycka att jag inte är ensam...

Men för det så känner jag mig ensam ibland. När jag har varit sjuk, haft ont eller helt slut av olika anledningar då har jag känt mig förbannat ensam. För det är ju det vi är! Jag är ensam i mina känslor oavsett om det är fysiska eller psykiska känslor. Ingen annan kan känna det jag känner. Även om du har upplevt det jag känner så kanske jag ändå inte upplever det på det sätt som du upplevde det.

Just nu vill jag bara vara ensam, vilket känns lite hemskt på sätt och vis men jag ska försöka att inte ha dåligt samvete. Jag har haft mina söner i över 3 veckor och jag har satt mina nära och käras behov före mina på sistone.. Vilket är en självklarhet för mig men just nu så orkar jag inte mer, inte i dag... Men jag har sovit dåligt i natt och då känns allt jobbigt!
Att jag dessutom inte tagit hand om mig på det sätt jag bör för att må bra påverkar också till att allt bara är skit!

En natt god sömn, träning och uteslutande av mjöl, mjölk, socker, alkohol och kolsyra så blir jag fit for fight inför arbetsstarten..  Bara läsa, lägga pussel, plocka svamp och träffa vänner om jag känner för det. Helst ingen dator och ingen nätdejting - för det om något drar ner ens självkänsla! För jag blir inte så smickrad av killar under 30 som tycker jag är sexy... Kanske ska ta och tänka om där! =)

Jo min mask är nog humor och sexskämt.... För när det kommer till allvar när det gäller att prata sex så är det inte så kul  ;-) Men jag är medveten om min mask och det klart att även jag har olika stora masker på mig i olika situationer och med olika personer även om jag önskar att jag var helt masklös och helt öppen med vem jag är! Finns det någon sådan människa så beundrar jag det stort!

Kram till er alla och speciellt mina vänner!