På semstern och nu känner jag ett stort lugn. Iofs har jag små tankar på att jag måste göra något sista veckan men samtidigt känner jag: Varför då?
Det känns som jag inte har så mycket att fundera på. Kan bero på att jag har haft det rikigt bra i helgen. Festat 2 dagar och myst 2 dagar. Hmm lång helg?
Räk kryssning och mys på tors. Krogen, dans och prat på fre. Mys på lör och sön... Och jag kanske tom orkar jogga på (sön) efter middagen.. Det har varit en härlig helg med bra vänner och jag känner mig utvilad till gränsen rastlös.
En vecka kvar med ett stor lugn och givande aktiviteter hoppas jag! Sen är ju frågan om lugnet försvinner så fort man börjar jobba på måndag om en vecka? Men det är då det!
Sen är ju frågan ska man vara 100% hälsosam sista veckan så man mår riktigt bra när man börjar jobba eller ska man njuta av livet med slapphet, socker, alkohol och för lite sömn?
Det första alternativet låter ju bra men det senare låter mer lockande! Jag önskar att jag kunde ha både och! Jag vet att jag inte mår bra av det senare alternativet. I alla fall inte efter ett tag, jag mår bra just när jag slöar, äter, dricker men efteråt så mår jag inte bra varken fysiskt eller psykiskt.
Det är bara att ta dagarna som de kommer och det är det bästa av allt! Oavsett hur det blir så blir det bra då jag känner mig lugn!
Och det bästa av allt är att jag inte känner något behov av att sitta vid datorn även om jag gör det just nu.
söndag 29 juli 2012
lördag 28 juli 2012
?
Känner att jag inte jag har något behov av att skriva. Känns som det är lättare att prata. Och ändå borde jag har massor att skriva om då jag känner mig lite förvirrad.. Men det kommer väl snart...
Vänner mellan könen
Nu känns det som jag vet att man faktiskt kan vara vänner trots motsatt kön! Jag har varit ute med min vän Herr T och jag har haft jätte roligt. Vi var hemma hos honom först och pratade. Han har fått en ny granne, en jätte trevlig nybliven singel kvinna som han bjöd upp till oss på balkongen.
Hon ville tyvärr inte följa med oss ner på bykrogen så vi gick ner själva och sen gick vi till by discot. Jag kan intyga att det var just BY krog och BY disco. Men helt ok.. Vi dansade, och det var riktigt kul att dansa då det var ett tag sen. När det stängde så följde Herr T med mig då han skulle följa mig till dörren fast han följde med mig upp och vi satt och pratade om relationer och det var väldigt givande!
Det som kändes mest givande för mig var att vi satt och pratade som vänner trots att han är man och jag är kvinna. Ja - det har varit något mellan oss en gång i tiden men nu - i kväll/natt så känner jag en gång för alla att vi är bara vänner och inget mer. Och det känns så skönt och jag önskar innerligt att han hittar en underbar kvinna som han får glädjen att älska och bli älskad av!
Han gick hem till sig när vi pratat och vi skildes åt med bara en kram och det känns så skönt för mig att inte ha dåligt samvete och oavsett vad alla andra tror så vet jag att jag har gjort "rätt" och jag mår väldigt bra i det!
Däremot har jag använt honom och mina inbillade känslor för honom på ett sätt för att döva mina känslor för en annan man. Och jag har även använt honom för att få fram en reaktion hos denna andra mannen. Vilket jag har insett nu och det är fel men jag har inte förstått att det varit så själv. Det är intressant att man manipulerar andra och sig själv så omedvetet!
Och mitt i alltihop så finns det en tredje man som känns väldigt intressant och attraktiv. Ni som inte är singlar - Grattis! För det är inte kul! Det är när man är ärlig mot sig själv först och främst som man vet vad man vill - men att veta om man är ärlig mot sig själv är inte så lätt som man tror!!!
Nej nu måste jag sova! Är det felstavat och omkastade ord så beror det på att jag är onykter och jag är trött! Kl är över 4 på morgonen....
Hon ville tyvärr inte följa med oss ner på bykrogen så vi gick ner själva och sen gick vi till by discot. Jag kan intyga att det var just BY krog och BY disco. Men helt ok.. Vi dansade, och det var riktigt kul att dansa då det var ett tag sen. När det stängde så följde Herr T med mig då han skulle följa mig till dörren fast han följde med mig upp och vi satt och pratade om relationer och det var väldigt givande!
Det som kändes mest givande för mig var att vi satt och pratade som vänner trots att han är man och jag är kvinna. Ja - det har varit något mellan oss en gång i tiden men nu - i kväll/natt så känner jag en gång för alla att vi är bara vänner och inget mer. Och det känns så skönt och jag önskar innerligt att han hittar en underbar kvinna som han får glädjen att älska och bli älskad av!
Han gick hem till sig när vi pratat och vi skildes åt med bara en kram och det känns så skönt för mig att inte ha dåligt samvete och oavsett vad alla andra tror så vet jag att jag har gjort "rätt" och jag mår väldigt bra i det!
Däremot har jag använt honom och mina inbillade känslor för honom på ett sätt för att döva mina känslor för en annan man. Och jag har även använt honom för att få fram en reaktion hos denna andra mannen. Vilket jag har insett nu och det är fel men jag har inte förstått att det varit så själv. Det är intressant att man manipulerar andra och sig själv så omedvetet!
Och mitt i alltihop så finns det en tredje man som känns väldigt intressant och attraktiv. Ni som inte är singlar - Grattis! För det är inte kul! Det är när man är ärlig mot sig själv först och främst som man vet vad man vill - men att veta om man är ärlig mot sig själv är inte så lätt som man tror!!!
Nej nu måste jag sova! Är det felstavat och omkastade ord så beror det på att jag är onykter och jag är trött! Kl är över 4 på morgonen....
torsdag 26 juli 2012
Detta med dejter
Jag skulle ha gått på dejt i dag med en trevlig man och det hade nog varit jätte trevligt! Men jag känner att jag är less på dejting (även om jag bara varit på en denna omgång). Synd för honom att han råkade ut för mig bara. Jag hoppas han träffar någon bättre för honom!
Orkar inte med att försöka få kontakt med någon och sen försöka avgöra om han är intressant och då försöka göra sig själv intressant. Sen vara nervös för att träffas och sen avsluta dejten på ett bra sätt. Är man intresserad vill man först veta om han är det och är man det inte känner man sig elak att säga det.. Nää det är inte så kul!
Även om det är trevliga män. Jag är nog inte redo helt enkelt! Det är ju ändå bara sen i april som jag separerade, det är nog bra att ta det lite lugnt! Jag behöver nog landa i mig själv..
Så har tagit bort mitt foto på Happy Pancake och ska pausa kontot igen när jag kan. Man måste vänta 7 dagar från det att man öppnat upp sitt konto igen med att pausa.. Tycker den sidan är bra annars om någon ska prova på nät dejting. Den är gratis därmed reklam, men det är där jag har träffat mest seriösa män. Även om jag tycker Mötesplatsen är bra så varför betala när man kan få nåt gratis!?
Orkar inte med att försöka få kontakt med någon och sen försöka avgöra om han är intressant och då försöka göra sig själv intressant. Sen vara nervös för att träffas och sen avsluta dejten på ett bra sätt. Är man intresserad vill man först veta om han är det och är man det inte känner man sig elak att säga det.. Nää det är inte så kul!
Även om det är trevliga män. Jag är nog inte redo helt enkelt! Det är ju ändå bara sen i april som jag separerade, det är nog bra att ta det lite lugnt! Jag behöver nog landa i mig själv..
Så har tagit bort mitt foto på Happy Pancake och ska pausa kontot igen när jag kan. Man måste vänta 7 dagar från det att man öppnat upp sitt konto igen med att pausa.. Tycker den sidan är bra annars om någon ska prova på nät dejting. Den är gratis därmed reklam, men det är där jag har träffat mest seriösa män. Även om jag tycker Mötesplatsen är bra så varför betala när man kan få nåt gratis!?
tisdag 24 juli 2012
Mer anti semester ;)
Jo då jag tycker visst om att ha semester!
Fick bara en tanke ställare då jag nyss pratat med min käre fina vän.
Jag sa att jag var trött då jag ätit medicin för min rygg och han frågade om jag druckit vin också. Vilket jag har, det står en box i skafferiet och jag vill väl inte dricka vatten till maten nu när jag har semester! Även om jag inte har druckit mycket så är det ändå kanske lite onödigt att dricka vin mitt i veckan? Fast jag kan ju känna mig nöjd med att jag inte drack något i går eller i söndags (bakfull). Och vinet jag dricker är bara 8% och jag har bara druckit 3 glas på hela kvällen.
Och i morgon blir det utgång på bykrogen, mer alkohol alltså..
Hade jag arbetat så hade jag inte druckit någonting. Så jag tror det är bra för kroppen att arbeta...
Jag lite ironisk är jag! Men ändå lite allvarlig!
Fick bara en tanke ställare då jag nyss pratat med min käre fina vän.
Jag sa att jag var trött då jag ätit medicin för min rygg och han frågade om jag druckit vin också. Vilket jag har, det står en box i skafferiet och jag vill väl inte dricka vatten till maten nu när jag har semester! Även om jag inte har druckit mycket så är det ändå kanske lite onödigt att dricka vin mitt i veckan? Fast jag kan ju känna mig nöjd med att jag inte drack något i går eller i söndags (bakfull). Och vinet jag dricker är bara 8% och jag har bara druckit 3 glas på hela kvällen.
Och i morgon blir det utgång på bykrogen, mer alkohol alltså..
Hade jag arbetat så hade jag inte druckit någonting. Så jag tror det är bra för kroppen att arbeta...
Jag lite ironisk är jag! Men ändå lite allvarlig!
Arbets situationen i detta land..
Har jag förstått det rätt när jag tror att man i dag måste ha en utbildning för vad man än ska arbeta med?
Jag arbetar som barnskötare och var mer eller mindre tvungen att utbilda mig, dels för att få fast arbete och dels för att få upp lönen. Jag kommer nog inte orka arbeta med detta i 20 år till så jag får väl fundera på hur jag ska bekosta min nästa utbildning...
Jag hade en kollega på mitt förra ställe som hade gått elektriker linjen på gymnasiet men han fick inga jobb för han var tvungen att arbeta som lärling i 1 år först. Men ingen har råd och tid med en lärling så han arbetade på dagis som vikarie, fick jobb en månad framåt. Han var en sällan sjuk och ställde upp, en bra kille med en utbildning men fick inte jobb i sitt område. Skit dåligt helt enkelt.
Och det gäller även min underbara vän som har suttit inne, skött sig och varit nykter i 4 år. Vill inget hellre än att bli någon i arbetslivet. Men hur fan ska han kunna få ett jobb? Det är först nu som jag inser hur j-a snevridet Sverige är! Det bästa vore väl att alla ska kunna få ett arbete eller en utbildning och speciellt de som vill! Annars så kostar de ju samhället massor med pengar.
Det är ingen som råkar ha ett bra och intressant jobb där man inte behöver ha någon utbildning i bakfickan?
Jag blir faktiskt skitförbannad på att det är som det är! Man sätt i fängelset och ska bli en bättre människa för att klara sig när man kommer ut men hur ska man klara det om man inte får hjälp under några år?!
Det är som med barn som får en diagnos, man får den och sen då? Det verkar vara väldigt enkelt att ge någon ett första steg men sen får man klara sig själv.
För att tänka enkelt: Det är som att gå ner i vikt: Det är lätt men det är förbannat svårt att behålla vikten. Det är då man behöver hjälp! Steg ett klarar man ofta själv då man är motivierad men motiveringen dalar tyvärr efter ett tag och då tror omgivningen att man har det på det torra. Men så är det inte!
Jag arbetar som barnskötare och var mer eller mindre tvungen att utbilda mig, dels för att få fast arbete och dels för att få upp lönen. Jag kommer nog inte orka arbeta med detta i 20 år till så jag får väl fundera på hur jag ska bekosta min nästa utbildning...
Jag hade en kollega på mitt förra ställe som hade gått elektriker linjen på gymnasiet men han fick inga jobb för han var tvungen att arbeta som lärling i 1 år först. Men ingen har råd och tid med en lärling så han arbetade på dagis som vikarie, fick jobb en månad framåt. Han var en sällan sjuk och ställde upp, en bra kille med en utbildning men fick inte jobb i sitt område. Skit dåligt helt enkelt.
Och det gäller även min underbara vän som har suttit inne, skött sig och varit nykter i 4 år. Vill inget hellre än att bli någon i arbetslivet. Men hur fan ska han kunna få ett jobb? Det är först nu som jag inser hur j-a snevridet Sverige är! Det bästa vore väl att alla ska kunna få ett arbete eller en utbildning och speciellt de som vill! Annars så kostar de ju samhället massor med pengar.
Det är ingen som råkar ha ett bra och intressant jobb där man inte behöver ha någon utbildning i bakfickan?
Jag blir faktiskt skitförbannad på att det är som det är! Man sätt i fängelset och ska bli en bättre människa för att klara sig när man kommer ut men hur ska man klara det om man inte får hjälp under några år?!
Det är som med barn som får en diagnos, man får den och sen då? Det verkar vara väldigt enkelt att ge någon ett första steg men sen får man klara sig själv.
För att tänka enkelt: Det är som att gå ner i vikt: Det är lätt men det är förbannat svårt att behålla vikten. Det är då man behöver hjälp! Steg ett klarar man ofta själv då man är motivierad men motiveringen dalar tyvärr efter ett tag och då tror omgivningen att man har det på det torra. Men så är det inte!
Anti semester
Det är nog tur för min kropp att jag inte brukar vara långledig så ofta!
Nu har jag snart varit ledig i 5 veckor och suttit mest framför datorn. Inte så konstigt att kroppen börjar värka! Min kropp är inte tänkt att sitta ner! Och när jag arbetar så går jag ut och går varje lunchrast så det blir en halvtimme varje dag. Och det har det inte blivit nu! Fast jag skulle gå ut före frukost varje dag.. Nu bäddar jag inte min säng och det är rörigt hemma, vilket känns helt ok iofs men i förlängningen så skulle det inte kännas bra!
Så det är nog bra att jag börjar arbeta om 1 1/2 vecka. Och då på ett nytt jobb med små gulliga 1- åringar.
Nu ska jag titta på Allsång på Skansen och försöka se om jag kan hitta min kära vän där.. Bra att skylla på va. =) Fast jag tror nog att jag tar med mig datorn...
Nu har jag snart varit ledig i 5 veckor och suttit mest framför datorn. Inte så konstigt att kroppen börjar värka! Min kropp är inte tänkt att sitta ner! Och när jag arbetar så går jag ut och går varje lunchrast så det blir en halvtimme varje dag. Och det har det inte blivit nu! Fast jag skulle gå ut före frukost varje dag.. Nu bäddar jag inte min säng och det är rörigt hemma, vilket känns helt ok iofs men i förlängningen så skulle det inte kännas bra!
Så det är nog bra att jag börjar arbeta om 1 1/2 vecka. Och då på ett nytt jobb med små gulliga 1- åringar.
Nu ska jag titta på Allsång på Skansen och försöka se om jag kan hitta min kära vän där.. Bra att skylla på va. =) Fast jag tror nog att jag tar med mig datorn...
Reaktion
Jag pratade med en nära person som jag misstänker har asperger i telefon i dag. Och fast jag har pratat med honom många gånger under många år så slog det mig hur våra samtal är, lite av en envägskomunikation, jag frågar han svarar eller så är det tyst.
Jag frågar honom: Hur är det? Och han svarar: Bra!
Sen blir det tyst, jag brukar också ha svårt att göra att "säga det man bör", jag undrar om han någonsin har frågat mig hur jag mår. Han pratar inte i onödan sen finns det dem som svamlar för att de tycker att det är jobbigt med tystnaden. Vet inte vilket som är värst!?
Då jag på senare år har blivit mer öppen i mina ord (säger tom kram till nästan okända vänner) så tänker jag kanske mer på det i dag. Eller kanske för att dels för att min son har Asperger och för att jag är aktiv i Attention. Nu känner jag honom utantill så jag kan ta att han inte frågar mig hur jag mår men det slog mig att andra kanske reagerar på hur han beter sig eller inte beter sig.
För en person som har asperger kan det vara så att de inte frågar och beter sig på det sätt som andra förväntar sig men det är ju tyvärr så att man inte kan se på personen att den har asperger.
Det är många som tyckt att jag är otrevlig då jag kan bete mig likadant. Fast jag tror att jag i dag har lärt mig de sociala koderna men det är inte säkert att jag kan dem alla och kanske glömmer dem vissa dagar.
Det är dessa tankar som gör att jag vill engagera mig i Attention. Det är så många människor som blir missförstådda! Fast å andra sidan är det jättesvårt att veta hur och varför en människa är som de är!
Därför tänker jag nog också ofta: Det är inte alltid som man tror! Och som någon sa nyss: Jag litar på att männiksor är ärliga tills jag får motsatsen bevisad. Och det är väl det ultimata, att kunna vara neutral i sina tankar tills man "vet" hur människan är? Och dessutom ta reda på det själv..
Jag frågar honom: Hur är det? Och han svarar: Bra!
Sen blir det tyst, jag brukar också ha svårt att göra att "säga det man bör", jag undrar om han någonsin har frågat mig hur jag mår. Han pratar inte i onödan sen finns det dem som svamlar för att de tycker att det är jobbigt med tystnaden. Vet inte vilket som är värst!?
Då jag på senare år har blivit mer öppen i mina ord (säger tom kram till nästan okända vänner) så tänker jag kanske mer på det i dag. Eller kanske för att dels för att min son har Asperger och för att jag är aktiv i Attention. Nu känner jag honom utantill så jag kan ta att han inte frågar mig hur jag mår men det slog mig att andra kanske reagerar på hur han beter sig eller inte beter sig.
För en person som har asperger kan det vara så att de inte frågar och beter sig på det sätt som andra förväntar sig men det är ju tyvärr så att man inte kan se på personen att den har asperger.
Det är många som tyckt att jag är otrevlig då jag kan bete mig likadant. Fast jag tror att jag i dag har lärt mig de sociala koderna men det är inte säkert att jag kan dem alla och kanske glömmer dem vissa dagar.
Det är dessa tankar som gör att jag vill engagera mig i Attention. Det är så många människor som blir missförstådda! Fast å andra sidan är det jättesvårt att veta hur och varför en människa är som de är!
Därför tänker jag nog också ofta: Det är inte alltid som man tror! Och som någon sa nyss: Jag litar på att männiksor är ärliga tills jag får motsatsen bevisad. Och det är väl det ultimata, att kunna vara neutral i sina tankar tills man "vet" hur människan är? Och dessutom ta reda på det själv..
Varför blogga?
Det började med att jag skickade mail till en vän. Varför vet jag inte riktigt.. Inbillad förälskelse?
Eller för att rensa skallen och stärka hans självkänsla för att jag tycker han är en bra man? Även om hans självkänsla kanske inte behöver stärkas men oavsett så tror jag alla och även han uppskattar lite positiv kritik och få känna sig värdefull. För det var och är du för mig!
Oavsett varför jag började med det så var det skönt att få "lufta" mina tankar och då han inte gav någon kritik varken positiv eller negativ så kändes det bra. För jag ville inte ha råd eller förmaningar om hur jag skulle göra eller må.
Sen insåg jag att han kanske inte ville ha mina mail efter typ 35 långa mail. Och då jag hade ett skrivbehov så blev det en blogg istället då jag vet att det är något som gör att jag får min hjärna rensad förutom joggningen.
Jag förstår inte hur jag ska tolka denna sida när det gäller att se om någon har läst min blogg men jag är ganska säker att fler än en person läser här.
Jag tror, men vet ej, att de som läser här känner igen sig en del i mina tankar. Och om jag kan ge någon en A-ha upplevelse så känns det bra! Och om någon får ett leende eller rent av ett litet skratt så är det ännu bättre! Och om någon läser och känner att det är ointressant eller kränkande då är det ju bara att ge fasen i att läsa... Jag tvingar ingen att läsa här.
Hur som helst så känns det bra för mig att rensa mitt huvud. Jag har så mycket funderingar i huvudet så jag måste skriva ner dem. När jag har ett "problem" så måste jag tom skriva ner stödord på ett papper för att kunna få överblick på problemet. Vi löser våra problem på olika sätt.
Eller för att rensa skallen och stärka hans självkänsla för att jag tycker han är en bra man? Även om hans självkänsla kanske inte behöver stärkas men oavsett så tror jag alla och även han uppskattar lite positiv kritik och få känna sig värdefull. För det var och är du för mig!
Oavsett varför jag började med det så var det skönt att få "lufta" mina tankar och då han inte gav någon kritik varken positiv eller negativ så kändes det bra. För jag ville inte ha råd eller förmaningar om hur jag skulle göra eller må.
Sen insåg jag att han kanske inte ville ha mina mail efter typ 35 långa mail. Och då jag hade ett skrivbehov så blev det en blogg istället då jag vet att det är något som gör att jag får min hjärna rensad förutom joggningen.
Jag förstår inte hur jag ska tolka denna sida när det gäller att se om någon har läst min blogg men jag är ganska säker att fler än en person läser här.
Jag tror, men vet ej, att de som läser här känner igen sig en del i mina tankar. Och om jag kan ge någon en A-ha upplevelse så känns det bra! Och om någon får ett leende eller rent av ett litet skratt så är det ännu bättre! Och om någon läser och känner att det är ointressant eller kränkande då är det ju bara att ge fasen i att läsa... Jag tvingar ingen att läsa här.
Hur som helst så känns det bra för mig att rensa mitt huvud. Jag har så mycket funderingar i huvudet så jag måste skriva ner dem. När jag har ett "problem" så måste jag tom skriva ner stödord på ett papper för att kunna få överblick på problemet. Vi löser våra problem på olika sätt.
Personlighet eller utseende
De som bara kollar fotot och inte tar sig tid att läsa ens profil är den verkligen intresserad av personen eller ser den bara ett ansikte? Skulle jag kunna vara på ett annat sätt oavsett hur jag ser ut och ändå uppskattas på samma sätt?
Den underbara vän jag fått genom dejting sidorna "fastnade" för mig pga en mening jag har skrivit i profilen. Jag fördrar att bli uppskattad för den jag är och inte för hur jag ser ut. Tänk om jag skulle få ett ärr i ansiktet av någon anledning eller går upp 20 kg och därmed ändra mitt utseende.. Ok nu överdriver jag och visst betyder utseendet mycket men det är ändå personligheten som är viktigaste - i alla fall för mig!
Visst är det trevlig att höra att jag är vacker och underbar men om man inte ens har träffats så känns de vackra orden ganska betydelselösa. Och att det är något som personen som säger det ofta så det är ungefär som när man frågar ytligt bekanta: Hur är det? Och man inte bryr sig så mycket om svaret..
Nej jag föredrar nog inte att få så mycket smicker. Då känns orden mer betydelsefulla..
Och någon överöser mig komplimanger utan att ens ha träffats kan det vara för att jag ger honom uppmärksamhet? Är han svältfödd på det? Eller är det ett sätt att få mig på kroken som min käre vän sa? Eller är det förälskelsen man är "kär" i och inte i personen? Man vill så gärna träffa en underbar person så man omedvetet tror att personen är underbar? Jag har fallit för det en gång och det gick inte så bra, vill inte uppleva något liknande igen.
Den underbara vän jag fått genom dejting sidorna "fastnade" för mig pga en mening jag har skrivit i profilen. Jag fördrar att bli uppskattad för den jag är och inte för hur jag ser ut. Tänk om jag skulle få ett ärr i ansiktet av någon anledning eller går upp 20 kg och därmed ändra mitt utseende.. Ok nu överdriver jag och visst betyder utseendet mycket men det är ändå personligheten som är viktigaste - i alla fall för mig!
Visst är det trevlig att höra att jag är vacker och underbar men om man inte ens har träffats så känns de vackra orden ganska betydelselösa. Och att det är något som personen som säger det ofta så det är ungefär som när man frågar ytligt bekanta: Hur är det? Och man inte bryr sig så mycket om svaret..
Nej jag föredrar nog inte att få så mycket smicker. Då känns orden mer betydelsefulla..
Och någon överöser mig komplimanger utan att ens ha träffats kan det vara för att jag ger honom uppmärksamhet? Är han svältfödd på det? Eller är det ett sätt att få mig på kroken som min käre vän sa? Eller är det förälskelsen man är "kär" i och inte i personen? Man vill så gärna träffa en underbar person så man omedvetet tror att personen är underbar? Jag har fallit för det en gång och det gick inte så bra, vill inte uppleva något liknande igen.
Paus från HP och datorn?
Nä det är ju det jag är road av just nu, dock vore det bra för min rygg iofs men jag får väl sitta på ett annat sätt.
Jag pausade mig från Happy pancake för att min blivande dejt gjorde det. Samtidigt som jag tänkte att jag inte behöver göra det bara för att jag ska få på en dejt. Det är intressant hur påverkad man kan bli av andra männsikor! Visserligen kände jag även att jag behövde en paus ifrån den sidan för att kanske göra något utanför datorn. Men jag gillar att chatta med folk och då jag inte ens har träffat honom så kan jag omöjligt avgöra om han är någon jag vill satsa på. Och ett förhållande är inget man bygger upp på över en helg, det har jag lärt mig!
Så jag öppnar upp kontot igen det går ju att pausa igen. Det jag gör på kvällarna är ju att tillbringa tid framför datorn å de blir mycket skrivande då dels här och dels på FB och HP. Det är ju mitt sociala liv...
Jag pausade mig från Happy pancake för att min blivande dejt gjorde det. Samtidigt som jag tänkte att jag inte behöver göra det bara för att jag ska få på en dejt. Det är intressant hur påverkad man kan bli av andra männsikor! Visserligen kände jag även att jag behövde en paus ifrån den sidan för att kanske göra något utanför datorn. Men jag gillar att chatta med folk och då jag inte ens har träffat honom så kan jag omöjligt avgöra om han är någon jag vill satsa på. Och ett förhållande är inget man bygger upp på över en helg, det har jag lärt mig!
Så jag öppnar upp kontot igen det går ju att pausa igen. Det jag gör på kvällarna är ju att tillbringa tid framför datorn å de blir mycket skrivande då dels här och dels på FB och HP. Det är ju mitt sociala liv...
Säger det för sällan
Ni som jag känner, ni som även är mina vänner på facebook. Jag hoppas ni vet att jag uppskattar er! Varenda en annars skulle jag inte ha er som min vän på Facebook. Vissa har jag bara träffat några gånger och det kanske kan verka konstigt att jag finner er betydelsefulla för mig. Men vissa av er har gjort starka intryck på mig och vissa av er kommer att betyda en del för mig i framtiden. Jag har ju tagit bort en del vänner, de som jag troligtvis aldrig kommer att träffa igen eller de som jag inte känner att de har med mitt liv att göra.
Här skriver jag det jag känner just nu och det är kanske lite för utlämnadnde ibland och jag kan förstå om man undrar varför jag skriver och varför jag delar med mig av mitt innersta. För det undrar jag med.. Så jag ska ta och sova på saken.
Det jag bara ville säga var att jag uppkattar er och jag önskar att vi alla lever väldigt länge till!
Jag tänker på ett inlägg på FB som en vän skrev i dag och som jag besvarade. Och jag skriver något liknade här för att det är tragiskt när vi mister någon och speciellt för tidigt! Och sen känner man att man önskar man kunde ha gjort mer och på ett annorlunda sätt medan människan var i livet.
Tyvärr är vi nog många som inte visar och säger att vi älskar våra nära och kära tillräckligt ofta. Bara för att vi älskar dem vi älskar så tror vi dumt nog att de ska förstå det utan att vi berättar det på något sätt..
God natt!
Här skriver jag det jag känner just nu och det är kanske lite för utlämnadnde ibland och jag kan förstå om man undrar varför jag skriver och varför jag delar med mig av mitt innersta. För det undrar jag med.. Så jag ska ta och sova på saken.
Det jag bara ville säga var att jag uppkattar er och jag önskar att vi alla lever väldigt länge till!
Jag tänker på ett inlägg på FB som en vän skrev i dag och som jag besvarade. Och jag skriver något liknade här för att det är tragiskt när vi mister någon och speciellt för tidigt! Och sen känner man att man önskar man kunde ha gjort mer och på ett annorlunda sätt medan människan var i livet.
Tyvärr är vi nog många som inte visar och säger att vi älskar våra nära och kära tillräckligt ofta. Bara för att vi älskar dem vi älskar så tror vi dumt nog att de ska förstå det utan att vi berättar det på något sätt..
God natt!
Att ha eller inte ha..
När man har en sak så förstår man inte hur bra man har det eller så önskar man att man inte hade det.
Ja det beror ju på vad det är förståss insåg jag just. Om jag har diarré så tycker man ju inte det är bra! Om man inte vill gå ner i vikt förståss... =)
Men jag tänkte väl mest på ett förhållande - så klart! =)
Nu när jag är singel så vill jag ha ett förhållande men samtidigt är det rätt skönt att inte behöva ta hänsyn till någon annan. Och då jag har vänner som jag kan underhålla mig med så känner jag mig inte särskilt ensam och när jag börjar jobba så är frågan om jag ens kommer att ha tid med mig själv. Fast det klart jag vill ha ett förhållande! Så länge jag ändå kan vara för mig själv ibland. =)
Och jag tänker på barnen, när de är här ser jag fram emot att få vara ensam och när de åker så ser jag fram emot när de ska komma.
När jag jobbar vill jag vara ledig och ibland när jag är ledig vill jag jobba. Kanske inte så ofta men det händer faktiskt!
Ibland vill jag umgås med vänner och ibland har jag ingen lust att ge mig hemifrån..
I dag ville jag ha godis och köpte det sen när jag hade det åt jag lite och ville nästan kasta det då det växer i munnen av allt sliskigt socker..
Om solen hade varit framme och varit så där varm som den var förr i tiden så hade jag längtat efter vintern (eller i alla fall hösten) och på vintern är det tvärtom..
Vill ha presenter men kan ändå tycka det är jobbigt att ta emot.
Japp jag är väldigt velig! Eller mänsklig?
Nä kanske ska sova lite, såg just att det var en ny dag.
5 månader kvar till julafton!
Ser fram emot jul nu - men inte när det är december!
Från en sak till en annan: Jag kanske ska ha en annorlunda julafton i år?! Kanske skulle ta och umgås med vänner i stället då jag har några vänner som kanske skulle uppskatta det !? Det är inte alla som har (uppskattande) släkt eller barn i sin närhet eller just denna dag. Fast det klart jag vet ju inte hur mitt liv ser ut då! Och inte ni heller!
Mysigt med julknytis, glögg och äggtoddy! Alla kan gå runt i pyjamas/myskläder och prata om olika julminnen och spela lite sällskaps spel. I stället för att vara uppklädd och "tvingas" umgås med stela släktingar. Nä jag har ju inte sådanda tack och lov! Men jag har ju firat jul med andras stela eller jobbiga släktingar och jag hade nog föredragit kärleksfulla vänner....
Så tänk över om du vill fira jul med mig! Fast jag har ju en liten lägenhet förståss men finns det hjärterum så finns det stjärterum! Har ju inte haft fest än! Kanske borde prova det först..
Ja det beror ju på vad det är förståss insåg jag just. Om jag har diarré så tycker man ju inte det är bra! Om man inte vill gå ner i vikt förståss... =)
Men jag tänkte väl mest på ett förhållande - så klart! =)
Nu när jag är singel så vill jag ha ett förhållande men samtidigt är det rätt skönt att inte behöva ta hänsyn till någon annan. Och då jag har vänner som jag kan underhålla mig med så känner jag mig inte särskilt ensam och när jag börjar jobba så är frågan om jag ens kommer att ha tid med mig själv. Fast det klart jag vill ha ett förhållande! Så länge jag ändå kan vara för mig själv ibland. =)
Och jag tänker på barnen, när de är här ser jag fram emot att få vara ensam och när de åker så ser jag fram emot när de ska komma.
När jag jobbar vill jag vara ledig och ibland när jag är ledig vill jag jobba. Kanske inte så ofta men det händer faktiskt!
Ibland vill jag umgås med vänner och ibland har jag ingen lust att ge mig hemifrån..
I dag ville jag ha godis och köpte det sen när jag hade det åt jag lite och ville nästan kasta det då det växer i munnen av allt sliskigt socker..
Om solen hade varit framme och varit så där varm som den var förr i tiden så hade jag längtat efter vintern (eller i alla fall hösten) och på vintern är det tvärtom..
Vill ha presenter men kan ändå tycka det är jobbigt att ta emot.
Japp jag är väldigt velig! Eller mänsklig?
Nä kanske ska sova lite, såg just att det var en ny dag.
5 månader kvar till julafton!
Ser fram emot jul nu - men inte när det är december!
Från en sak till en annan: Jag kanske ska ha en annorlunda julafton i år?! Kanske skulle ta och umgås med vänner i stället då jag har några vänner som kanske skulle uppskatta det !? Det är inte alla som har (uppskattande) släkt eller barn i sin närhet eller just denna dag. Fast det klart jag vet ju inte hur mitt liv ser ut då! Och inte ni heller!
Mysigt med julknytis, glögg och äggtoddy! Alla kan gå runt i pyjamas/myskläder och prata om olika julminnen och spela lite sällskaps spel. I stället för att vara uppklädd och "tvingas" umgås med stela släktingar. Nä jag har ju inte sådanda tack och lov! Men jag har ju firat jul med andras stela eller jobbiga släktingar och jag hade nog föredragit kärleksfulla vänner....
Så tänk över om du vill fira jul med mig! Fast jag har ju en liten lägenhet förståss men finns det hjärterum så finns det stjärterum! Har ju inte haft fest än! Kanske borde prova det först..
måndag 23 juli 2012
Tycker om ärlighet.
Jag börjar mer och mer inse att det är rätt skönt att vara singel.
Även om jag har en viss erfarenhet av män som varit manipulativa och jag har en väldigt nära vän som blev misshandlad både fysiskt och psykiskt i 20 år så är det hemskt när man får höra om dessa stackarna som har ett sådant liv. Lider med henne som jag fick höra om i dag!
Tyvärr så förstår man inte alltid varför den slagne inte lämnar förövaren/den som är sjuk. För det är ju det de är. De är ju inte födda elaka eller haft en önskan att blir misshandlare. Det handlar ju om att de behöver hjälp!
Att den slagne inte vågar lämna förövaren kan jag förstå. Men det är ju för att jag har haft det i min närhet. Och för att jag var med i Slagfärdiga en period. Jag hade själv svårt att lämna mannen jag var tillsammans med som var fruktansvärt manipulativ. Och jag skämdes för att jag inte klarade av att bryta med honom. Men jag tror att jag i dag kan se ganska snabbt om det skulle finnas en risk att mannen var manipulativ och sjuk. Och jag vet i dag att det viktigaste i ett förhållande är att jag själv mår bra. Även om mannen jag är tillsammans med älskar mig och jag inte gör det så vad ger det förhållandet mig? Ingenting förutom att jag till slut föraktar mig.
Jag har varit väldigt godtrogen tidigare men har tack och lov insett att jag inte kan vara det mot alla. Att jag har ett oerhört starkt socialt nätverk är också något som jag uppskattar och som är för mig det viktigaste i mitt liv. Utan det sociala nätverk är jag väldigt liten. Så jag kan förstå nu när en av mina chefer sa att vi som var "under" henne "gjorde" henne stark och att utan oss hade arbetet inte fungerat. Så kan jag känna med alla mina sociala kontakter. Utan er/dem så hade jag inte fungerat! TACK! Jag kommer inte att "lämna" mina manliga vänner igen för en mans skull, ni får se det som ett löfte eller hot ;-D
Jag har varit på en dejt med en man som var helt ärlig, han berättade att han var fd narkoman och hade suttit inne och det var den finaste man jag träffat i mitt liv. Tyvärr så var det andra saker som gjorde att det inte klickade. Men hur som helst så fick han mig att inse att det spelar inte så stor roll hur "hemsk" sanningen är. Den är ändå alltid bäst!
Och om man inte är ärlig från början då lär den knappast ta emots bättre när den väl kommer fram!
Mina inlägg blir alltid längre än de var tänkta =)
Även om jag har en viss erfarenhet av män som varit manipulativa och jag har en väldigt nära vän som blev misshandlad både fysiskt och psykiskt i 20 år så är det hemskt när man får höra om dessa stackarna som har ett sådant liv. Lider med henne som jag fick höra om i dag!
Tyvärr så förstår man inte alltid varför den slagne inte lämnar förövaren/den som är sjuk. För det är ju det de är. De är ju inte födda elaka eller haft en önskan att blir misshandlare. Det handlar ju om att de behöver hjälp!
Att den slagne inte vågar lämna förövaren kan jag förstå. Men det är ju för att jag har haft det i min närhet. Och för att jag var med i Slagfärdiga en period. Jag hade själv svårt att lämna mannen jag var tillsammans med som var fruktansvärt manipulativ. Och jag skämdes för att jag inte klarade av att bryta med honom. Men jag tror att jag i dag kan se ganska snabbt om det skulle finnas en risk att mannen var manipulativ och sjuk. Och jag vet i dag att det viktigaste i ett förhållande är att jag själv mår bra. Även om mannen jag är tillsammans med älskar mig och jag inte gör det så vad ger det förhållandet mig? Ingenting förutom att jag till slut föraktar mig.
Jag har varit väldigt godtrogen tidigare men har tack och lov insett att jag inte kan vara det mot alla. Att jag har ett oerhört starkt socialt nätverk är också något som jag uppskattar och som är för mig det viktigaste i mitt liv. Utan det sociala nätverk är jag väldigt liten. Så jag kan förstå nu när en av mina chefer sa att vi som var "under" henne "gjorde" henne stark och att utan oss hade arbetet inte fungerat. Så kan jag känna med alla mina sociala kontakter. Utan er/dem så hade jag inte fungerat! TACK! Jag kommer inte att "lämna" mina manliga vänner igen för en mans skull, ni får se det som ett löfte eller hot ;-D
Jag har varit på en dejt med en man som var helt ärlig, han berättade att han var fd narkoman och hade suttit inne och det var den finaste man jag träffat i mitt liv. Tyvärr så var det andra saker som gjorde att det inte klickade. Men hur som helst så fick han mig att inse att det spelar inte så stor roll hur "hemsk" sanningen är. Den är ändå alltid bäst!
Och om man inte är ärlig från början då lär den knappast ta emots bättre när den väl kommer fram!
Mina inlägg blir alltid längre än de var tänkta =)
På andra sidan..
När jag har suttit och chatta med en intressant man på dejtingsidorna så har jag haft en förmåga att skrämma iväg dem då jag är steget före. Jag brukar vara snabb i tankarna och tänka lite längre än den 1:a dejten. En man frågade om jag planerade bröllopsdag, han och jag hade intressanta disskusioner om det. Och han fick mig att inse att jag måste försöka att tänka här och nu. Vilket jag försöker göra. Vilket har resulterat i att jag försöker backa nu och ta det lugnt med de män jag chattar/pratar med.
Nu pratar jag med en fantastisk man men han är lite för snabb med sina komplimanger och jag blir lite skrämd. Intressant att vara på den sidan! Jag känner att jag måste träffa honom innan jag kan avgöra om han är lika fantastisk som han verkar. Och när jag upptäcker det så lär jag vara steget före igen. =)
Sen har jag tyvärr blivit lite skeptisk, börjar undra om det finns en man som det verkligen kommer att klicka med till 100%. Och ibland funderar jag på om jag orkar med ett förhållande. För det är inte alltid en dans på rosor. Fast självklart så väger ju allt positiva upp det lilla negativa det handlar väl mest om att prata med varandra och var ärliga mot varandra och sig själva!!! Så det klart jag orkar! Men ibland känns det ok att vara ensam och bara få bry sig om sig själv.
En annan sak som jag tänkte på var det där med att träffa barn, vänner och släkt. Är det först då man vet om man är accepterad? Att det är först då som man menar allvar med ett förhållande?
Japp nu är jag lite före igen men nu tänkte jag mer generellt.
Om man inte "får" träffa någon av hans/hennes nära och kära så kanske man inte "finns" i dennes liv eller så finns det något man vill dölja. Och man lätt att bryta med..
Men det klart vi är alla olika, mina egna barn bryr sig inte så mycket om alla vänner jag har, manliga eller kvinnliga. De funderar inte så mycket över det. Men så fungerar ju inte alla barn.
Sen är ju jag inte själv rädd för att träffa nya människor oavsett varför jag träffar dem. Det är intressant med nya möten.
Nu pratar jag med en fantastisk man men han är lite för snabb med sina komplimanger och jag blir lite skrämd. Intressant att vara på den sidan! Jag känner att jag måste träffa honom innan jag kan avgöra om han är lika fantastisk som han verkar. Och när jag upptäcker det så lär jag vara steget före igen. =)
Sen har jag tyvärr blivit lite skeptisk, börjar undra om det finns en man som det verkligen kommer att klicka med till 100%. Och ibland funderar jag på om jag orkar med ett förhållande. För det är inte alltid en dans på rosor. Fast självklart så väger ju allt positiva upp det lilla negativa det handlar väl mest om att prata med varandra och var ärliga mot varandra och sig själva!!! Så det klart jag orkar! Men ibland känns det ok att vara ensam och bara få bry sig om sig själv.
En annan sak som jag tänkte på var det där med att träffa barn, vänner och släkt. Är det först då man vet om man är accepterad? Att det är först då som man menar allvar med ett förhållande?
Japp nu är jag lite före igen men nu tänkte jag mer generellt.
Om man inte "får" träffa någon av hans/hennes nära och kära så kanske man inte "finns" i dennes liv eller så finns det något man vill dölja. Och man lätt att bryta med..
Men det klart vi är alla olika, mina egna barn bryr sig inte så mycket om alla vänner jag har, manliga eller kvinnliga. De funderar inte så mycket över det. Men så fungerar ju inte alla barn.
Sen är ju jag inte själv rädd för att träffa nya människor oavsett varför jag träffar dem. Det är intressant med nya möten.
Nuet är livet
Som min ryggvärk och inställda dejter.
Jag skulle ha 2 veckor utan barn och göra det jag känner för och nu blev det inte så. Jag kan inte göra det jag göra pga ryggen. Exet var tvungen att jobba i dag och i morgon så barnfri blev jag inte i dag och i morgon. Hoppas på att allt är som det ska på onsdag så jag kan umgås med vänner och äta gott och lyssna på musik på fd stamstället! Och att solen även skiner då!
Då det inte blev (som vanligt) som jag tänkt mig så kan ju det hända något roligt som inte hade hänt om det blivit som jag tänkt! You never know!!! Det kan ju bli väldigt givande helt enkelt! Eller inte.... Det är väl det bästa med livet att vi vet inte vad som sker om en timme eller i morgon!
Jag ska försöka få en bra dag, har tagit värktabletter nu så då kommer ju livet att bli lite bättre!?
Ha en underbar dag kära vänner och även de jag inte känner!
Jag skulle ha 2 veckor utan barn och göra det jag känner för och nu blev det inte så. Jag kan inte göra det jag göra pga ryggen. Exet var tvungen att jobba i dag och i morgon så barnfri blev jag inte i dag och i morgon. Hoppas på att allt är som det ska på onsdag så jag kan umgås med vänner och äta gott och lyssna på musik på fd stamstället! Och att solen även skiner då!
Då det inte blev (som vanligt) som jag tänkt mig så kan ju det hända något roligt som inte hade hänt om det blivit som jag tänkt! You never know!!! Det kan ju bli väldigt givande helt enkelt! Eller inte.... Det är väl det bästa med livet att vi vet inte vad som sker om en timme eller i morgon!
Jag ska försöka få en bra dag, har tagit värktabletter nu så då kommer ju livet att bli lite bättre!?
Ha en underbar dag kära vänner och även de jag inte känner!
Aj
Vad jag inte tycker om att ha ont! Jag vet att jag inte bör sitta vid datorn eller ligga i sängen och läsa men det är det jag vill göra. Och ut och jogga är uteslutet. Men min ryggvärk sätter lite stopp för det. Skulle kunna tänka mig att gå ut och plocka lite svamp men det är nog inte heller så bra för ryggen...
Hemskt vad värk kan påverka ens liv! Ska väl vara tacksam för att jag inte har ont så ofta eller i alla fall inte så mycket. Nu mår jag bra psykiskt men denna j-a fysiska värk är inte kul och den gör mig lite arg, skit kropp! Och det värsta: Skulle behöva en man som kan massera mig och jag har inte ens det! =D
Fördelen är att jag nu måste var lite kretiv i mitt tänk. Och hitta på något annat än detta..
Och försöka komma ihåg att uppskatta när jag mår bra och inte har ont! Men då tänker man så klart inte på det hur bra kroppen känns...
Nä ska väl ta och gå ut och ta en promenad!
Hemskt vad värk kan påverka ens liv! Ska väl vara tacksam för att jag inte har ont så ofta eller i alla fall inte så mycket. Nu mår jag bra psykiskt men denna j-a fysiska värk är inte kul och den gör mig lite arg, skit kropp! Och det värsta: Skulle behöva en man som kan massera mig och jag har inte ens det! =D
Fördelen är att jag nu måste var lite kretiv i mitt tänk. Och hitta på något annat än detta..
Och försöka komma ihåg att uppskatta när jag mår bra och inte har ont! Men då tänker man så klart inte på det hur bra kroppen känns...
Nä ska väl ta och gå ut och ta en promenad!
Känns rätt bra på att tröttna
På dessa dejtingsidor.. Har tappat lusten att leta efter min drömprins och börjar tveka att jag ens ska hitta honom. Känns som det är oerhört svårt att hitta någon som det klickar med till 100%. Det är så mycket som ska fungera, vilket är svårt!
Ska nog försöka tänka om och njuta av att vara singel. Jag har bra vänner som jag tycker om att umgås med så ensam är jag inte! Det klart att jag vill ha en man men jag klarar mig rätt bra utan ett tag.. Känns som det är svårt att hitta någon som är redo att satsa på ett seriöst förhållande. Eller som har viljan att göra det.
Det är väl också så att vi är rätt bekväma i denna ålder. Vi har våra liv och våra vanor och dem vill vi inte släppa då är det nog rätt svårt att släppa in en helt ny människa men egna liv och vanor..
Inser också att jag tyvärr börjat misstro männen jag chattar med.
Ska nog försöka tänka om och njuta av att vara singel. Jag har bra vänner som jag tycker om att umgås med så ensam är jag inte! Det klart att jag vill ha en man men jag klarar mig rätt bra utan ett tag.. Känns som det är svårt att hitta någon som är redo att satsa på ett seriöst förhållande. Eller som har viljan att göra det.
Det är väl också så att vi är rätt bekväma i denna ålder. Vi har våra liv och våra vanor och dem vill vi inte släppa då är det nog rätt svårt att släppa in en helt ny människa men egna liv och vanor..
Inser också att jag tyvärr börjat misstro männen jag chattar med.
söndag 22 juli 2012
En känsla
Ibland har man en känsla att det är nåt som inte stämmer. Vilket är jobbigt! Speciellt när man inte vet vad det är. Jag tycker inte om att inte veta vad "problemet" är. Jag vill ha ärliga människor runt mig men det kan man ju inte välja alla gånger tyvärr. Men man kan ju välja att inte umgås med dem tack & lov! Så jag ska nog överväga noga hur jag ska göra.. Och göra det som känns rätt just då.
lördag 21 juli 2012
Harmoni
Skulle varit på en intressant dejt just nu. 3 gången jag får "nobben" men det känns ändå helt ok!
Och de första 2 gångerna slutade ändå bra, träffade till slut båda och de var jättefina männsikor...
Hade det varit för 2 månader sen hade jag trott att det var något fel på mig och jag hade suttit och analyserat varför och funderat på om hans orsak var sann. Jag har varit både godtrogen och misstänkt men jag har förhoppningsvis lärt mig att vara rätt neutral mot nya bekantskaper oavsett om det är män eller kvinnor. I dag är jag visserligen lite trött då jag var ute i går men jag känner mig ändå harmonisk och även om jag är lite besviken så är det inget jag kan göra något åt det. Och det är så skönt att jag tänker så!
Jag kan inte påverka det som sker till 100%. Nu blev det ingen dejt och så är det med det.
It´s was ment to be..
Nu blir det en middag med en vän och hennes granne, solen skiner och jag har ingen tid att passa före jag börjar jobba. Så jag har det rätt bra! Ok, det hade varit trevligt att träffa dejten men varför se negativt på livet?! Och vem vet som händer framöver?
Som så många brukar säga: Carpe diem!
Och de första 2 gångerna slutade ändå bra, träffade till slut båda och de var jättefina männsikor...
Hade det varit för 2 månader sen hade jag trott att det var något fel på mig och jag hade suttit och analyserat varför och funderat på om hans orsak var sann. Jag har varit både godtrogen och misstänkt men jag har förhoppningsvis lärt mig att vara rätt neutral mot nya bekantskaper oavsett om det är män eller kvinnor. I dag är jag visserligen lite trött då jag var ute i går men jag känner mig ändå harmonisk och även om jag är lite besviken så är det inget jag kan göra något åt det. Och det är så skönt att jag tänker så!
Jag kan inte påverka det som sker till 100%. Nu blev det ingen dejt och så är det med det.
It´s was ment to be..
Nu blir det en middag med en vän och hennes granne, solen skiner och jag har ingen tid att passa före jag börjar jobba. Så jag har det rätt bra! Ok, det hade varit trevligt att träffa dejten men varför se negativt på livet?! Och vem vet som händer framöver?
Som så många brukar säga: Carpe diem!
fredag 20 juli 2012
Tom
Jag har inget att skriva...
Jag mår bra alltså! Eller känner mig varken eller lite trött med tanke på att jag vaknade före 6.
Jo, jag har ont i ryggen och ska ut i kväll, kanske är bra det då blir det lugnt.
Ska på dejt i morgon med en intressant person, vi pratade i telefon i nästan 2 timmar i går så jag är inte orolig för att det blir pinsam tystnad i alla fall. Men å andra sidan brukar jag inte ha några problem med det.
Hoppas inte på fler dejter för så kul är det inte. Alltså att gå på massor med dejter, inget jag vill roa mig med. Men det känns som en bra, lugn och givande dejt, förutom att han går upp kl 03.00 ibland för jobbets skull =( Ett stort minus =) Han jobbar med att se till att bussar och tåg går som de ska. Duktig på att planera, reda ut problem, ta skit och vara stresstålig alltså. Bara det verkar ju bra! =)
Jag är dock hans premiär dejt, 1:a dejten kan ju bli en besvikelse. Man tror att det ska klicka direkt, själv har jag varit på över 20 dejter sammanlagt under åren. Fast det klart man kanske brukar säga att man inte varit på någon dejt?! Själv är jag kanske för ärlig, det verkar han också vara men skenet kan ju bedra =)
Men det kan få räcka med denna dejt!
Fast förra dejten var väldigt givande! ;-) Även om det inte blev kärlek men en vänskap som jag hoppas håller.
Jag hade visst lite att skriva om i alla fall. Och nu ska jag sova lite så jag orkar ha kul i kväll!
Jag mår bra alltså! Eller känner mig varken eller lite trött med tanke på att jag vaknade före 6.
Jo, jag har ont i ryggen och ska ut i kväll, kanske är bra det då blir det lugnt.
Ska på dejt i morgon med en intressant person, vi pratade i telefon i nästan 2 timmar i går så jag är inte orolig för att det blir pinsam tystnad i alla fall. Men å andra sidan brukar jag inte ha några problem med det.
Hoppas inte på fler dejter för så kul är det inte. Alltså att gå på massor med dejter, inget jag vill roa mig med. Men det känns som en bra, lugn och givande dejt, förutom att han går upp kl 03.00 ibland för jobbets skull =( Ett stort minus =) Han jobbar med att se till att bussar och tåg går som de ska. Duktig på att planera, reda ut problem, ta skit och vara stresstålig alltså. Bara det verkar ju bra! =)
Jag är dock hans premiär dejt, 1:a dejten kan ju bli en besvikelse. Man tror att det ska klicka direkt, själv har jag varit på över 20 dejter sammanlagt under åren. Fast det klart man kanske brukar säga att man inte varit på någon dejt?! Själv är jag kanske för ärlig, det verkar han också vara men skenet kan ju bedra =)
Men det kan få räcka med denna dejt!
Fast förra dejten var väldigt givande! ;-) Även om det inte blev kärlek men en vänskap som jag hoppas håller.
Jag hade visst lite att skriva om i alla fall. Och nu ska jag sova lite så jag orkar ha kul i kväll!
torsdag 19 juli 2012
Olika sätt att kolla på dejtingsidor
Vi som använder dejtingsidorna använder dem olika och ändå är jag naiv och tror att alla gör som jag. Fast även jag använder dem på olika sätt olika perioder.
Ett tag kollade jag bara på bilderna. Nu kollar jag först profilerna och bryr mig inte så mycket om bilden.
Om någon skrev något eller flirta så svarade jag alltid även om jag var totalt ointresserad. Nu svarar jag bara de som verkar intressanta.
Jag skrev aldrig själv till någon utan väntade att jag skulle få mail. Nu skickar jag flirtar eller mail om det finns någon intressant, sällan alltså. ;)
Hade någon varit inne på min sida kollade jag det direkt vem det var. Nu bryr jag mig inte om det, vad spelar det för roll om någon har varit inne på min sida om de ändå inte tar kontakt?
Sen har jag ju förmåga att vara steget före och berätta hela mitt liv och vad jag vill med det =D
Nu ska jag inte göra det, prova denna gång! Vem vet det kanske blir bättre så?! =)
Förra omgången då jag var med på dessa sidor gick jag på dejter även om jag var helt ointresserad av mannen. Hade jag inget att göra så kunde ju alltid en kopp kaffe vara gott. Nu föredrar jag att ligga hemma och läsa en bok.
En man hade bara en bild och ingen presentation, jag frågade varför och han svarade att han kunde ju skriva som alla andra men det är ju först när man ses som man vet om man funkar. Och det har han rätt i. För det står ungefär samma sak i alla presentationer. Det borde räcka med kryssa i rutor egentligen. Samtidigt så vill jag ju veta lite hur personen bakom bilden är i alla fall en liten hint.. Vore kanske bra om man inte fick skriva att man tycker om att träna, resa, umgås med vänner och familj, äta gott och leva livet =) Fast då skulle det inte stå något eller väldigt lite på de flestas profiler.. För det är svårt att sticka ut!
Ett tag kollade jag bara på bilderna. Nu kollar jag först profilerna och bryr mig inte så mycket om bilden.
Om någon skrev något eller flirta så svarade jag alltid även om jag var totalt ointresserad. Nu svarar jag bara de som verkar intressanta.
Jag skrev aldrig själv till någon utan väntade att jag skulle få mail. Nu skickar jag flirtar eller mail om det finns någon intressant, sällan alltså. ;)
Hade någon varit inne på min sida kollade jag det direkt vem det var. Nu bryr jag mig inte om det, vad spelar det för roll om någon har varit inne på min sida om de ändå inte tar kontakt?
Sen har jag ju förmåga att vara steget före och berätta hela mitt liv och vad jag vill med det =D
Nu ska jag inte göra det, prova denna gång! Vem vet det kanske blir bättre så?! =)
Förra omgången då jag var med på dessa sidor gick jag på dejter även om jag var helt ointresserad av mannen. Hade jag inget att göra så kunde ju alltid en kopp kaffe vara gott. Nu föredrar jag att ligga hemma och läsa en bok.
En man hade bara en bild och ingen presentation, jag frågade varför och han svarade att han kunde ju skriva som alla andra men det är ju först när man ses som man vet om man funkar. Och det har han rätt i. För det står ungefär samma sak i alla presentationer. Det borde räcka med kryssa i rutor egentligen. Samtidigt så vill jag ju veta lite hur personen bakom bilden är i alla fall en liten hint.. Vore kanske bra om man inte fick skriva att man tycker om att träna, resa, umgås med vänner och familj, äta gott och leva livet =) Fast då skulle det inte stå något eller väldigt lite på de flestas profiler.. För det är svårt att sticka ut!
Jobbig fas
Inser att jag tycker att steg 1 är jobbigt..
Jag vill hoppa över steg 1 för att vara på steg 2. Det är väl därför jag försöker hoppa över steg 1 vilket inte är så smart.. Nu har jag det där med dejting och förhållande i tankarna, men det gäller det mesta.
När jag ska göra nåt, jag vill vara där och göra det men inte ta mig dit.
Och när jag vill ha något vill jag ha det direkt och slippa handla det.
Vill jag vara tränad vill jag vara det direkt.
Ska jag äta vill jag slippa laga maten.
Jag ska försöka att stanna upp och njuta av steg 1 för det är kanske det som är det som är mest spännande och intressantast? För när man väl är i steg 1 är det ganska ok, kanske inte alla gånger (i matkön) men oftast!
Fast jag är lite bekväm av mig...
Jag vill hoppa över steg 1 för att vara på steg 2. Det är väl därför jag försöker hoppa över steg 1 vilket inte är så smart.. Nu har jag det där med dejting och förhållande i tankarna, men det gäller det mesta.
När jag ska göra nåt, jag vill vara där och göra det men inte ta mig dit.
Och när jag vill ha något vill jag ha det direkt och slippa handla det.
Vill jag vara tränad vill jag vara det direkt.
Ska jag äta vill jag slippa laga maten.
Jag ska försöka att stanna upp och njuta av steg 1 för det är kanske det som är det som är mest spännande och intressantast? För när man väl är i steg 1 är det ganska ok, kanske inte alla gånger (i matkön) men oftast!
Fast jag är lite bekväm av mig...
onsdag 18 juli 2012
Krav
Varför har jag sånt krav på mig ang min hälsa?
Får ångest när jag "missköter" min kropp.
Om jag äter fel så har jag ångest.
Har ångest när jag är bakfull för att jag har "förstört" kroppen.
Tränar nog mer för att psyket ska må bra än för att jag ska må bra fysiskt.
Och ger det verkligen effekt då?
Och är ångesten bra för min hälsa?
Var kommer denna ångest från?
Är det från mina föräldrar?
För att jag var tjockast bland mina vänner som tonåring?
Från media?
Är jag hyprokondriker?
Det är dags att försöka ändra min syn på min hälsa!
Skål på er! ;-)
Får ångest när jag "missköter" min kropp.
Om jag äter fel så har jag ångest.
Har ångest när jag är bakfull för att jag har "förstört" kroppen.
Tränar nog mer för att psyket ska må bra än för att jag ska må bra fysiskt.
Och ger det verkligen effekt då?
Och är ångesten bra för min hälsa?
Var kommer denna ångest från?
Är det från mina föräldrar?
För att jag var tjockast bland mina vänner som tonåring?
Från media?
Är jag hyprokondriker?
Det är dags att försöka ändra min syn på min hälsa!
Skål på er! ;-)
Vill ut!
http://www.youtube.com/watch?v=GF2yoKxDfRw
Skulle behöva komma ut och ha kul! Dansa, umgås med vänner, skratta och flirta!
Japp har druckit lite vin och solen skiner och det var ett tag sen jag var ute och träffade enbart vuxna män niskor..
Sist jag gjorde det då jag kände så här så hade jag enorm ångest dagen efter och mådde rätt dåligt i flera dagar.
Så jag är rätt tacksam att mina söner (så jag tar det lugnt) är här så jag slipper ångesten i morgon!
Kanske bäst att stänga av mobilen också så jag inte smsar/ringer någon!
Det borde vara alkolås på dessa apparater!!!
Jag inbillar mig att det skulle vara lika roligt att gå ut som när jag var 22..
Då jag och Sofie var dans drottningar på Collage. Men jag är ju 42 och skulle mest vara patetisk på dans golvet! =D
Men jag är förbaskat glad att jag haft den tiden! Fasen vad kul vi hade...
Och egentligen så saknar jag det inte alls. Men ibland så skulle jag vilja vara tillbaka i den tiden för en kväll!
Och nu när jag suttit ner och skrivit en tag så är jag rätt trött och orkar knappt gå på toan. =)
Skulle behöva komma ut och ha kul! Dansa, umgås med vänner, skratta och flirta!
Japp har druckit lite vin och solen skiner och det var ett tag sen jag var ute och träffade enbart vuxna män niskor..
Sist jag gjorde det då jag kände så här så hade jag enorm ångest dagen efter och mådde rätt dåligt i flera dagar.
Så jag är rätt tacksam att mina söner (så jag tar det lugnt) är här så jag slipper ångesten i morgon!
Kanske bäst att stänga av mobilen också så jag inte smsar/ringer någon!
Det borde vara alkolås på dessa apparater!!!
Jag inbillar mig att det skulle vara lika roligt att gå ut som när jag var 22..
Då jag och Sofie var dans drottningar på Collage. Men jag är ju 42 och skulle mest vara patetisk på dans golvet! =D
Men jag är förbaskat glad att jag haft den tiden! Fasen vad kul vi hade...
Och egentligen så saknar jag det inte alls. Men ibland så skulle jag vilja vara tillbaka i den tiden för en kväll!
Och nu när jag suttit ner och skrivit en tag så är jag rätt trött och orkar knappt gå på toan. =)
Semester
Nu har jag semester på riktigt! Så här ser det aldrig ut hemma hos mig.. Å då har dessutom en vän diskat lite åt mig (hon är nog rastlösare än mig).
Misstänkt
Ska ev på dejt och mannen jag ska träffa ger mig komplimanger och har skickat bild på mobilen. Varför? För att han vill ha en bild på mig? Varför? För att få se en "färsk" bild? I så fall är det ok men om det är så som en man jag träffade en gång som visade upp bilder på kvinnor för sitt ex och sa att det vara hans nya flickvän då är det inte ok.
Är lite skeptisk när män ger en komplimanager innan man träffats.
Bonden gjorde det och han var ju manipulativ.
Mannen som visade upp korten gav mig mycket komplimanger. Det visade sig att han var kvinnomisshandlare och mer därtill. Som tur var blev jag varnad precis innan jag skulle åka hem till honom. Det blev en "rolig" historia av det i slutet..
Tycker det är lite desperat också.. Men så behöver det ju inte vara. Bara för att jag har råkat ut för det tidigare. Oavsett så är jag skeptiskt och kommer att ha "ögonen öppna" nu.
Är lite skeptisk när män ger en komplimanager innan man träffats.
Bonden gjorde det och han var ju manipulativ.
Mannen som visade upp korten gav mig mycket komplimanger. Det visade sig att han var kvinnomisshandlare och mer därtill. Som tur var blev jag varnad precis innan jag skulle åka hem till honom. Det blev en "rolig" historia av det i slutet..
Tycker det är lite desperat också.. Men så behöver det ju inte vara. Bara för att jag har råkat ut för det tidigare. Oavsett så är jag skeptiskt och kommer att ha "ögonen öppna" nu.
Såra
Jag kan vilja såra någon men kan jag göra det verkligen? Om den jag vill såra inte tar det på det sätt jag vill så blir det ju "fel". Jag hatar att såra andra! Ändå gör jag det ofta men helt omedvetet! Men om jag ska göra det medvetet då tar jag omvägar och förskönar sanningen och trasslar in mig. Sanningen gör i bland ont men den är ändå bäst! Och jag själv mår bättre att vara ärlig än att spela ett spel och mottagaren mår bättre av sanningen även om den måste sjunka in ett tag.
Att inte vara ärlig mot sig själv är inte heller bra men det är nog svårare att vara ärlig mot sig själv än mot andra!?
Att inte vara ärlig mot sig själv är inte heller bra men det är nog svårare att vara ärlig mot sig själv än mot andra!?
Ena typen av sem snart slut
På fredag eftermiddag börjar min semester del 2. Då åker barnen till sin pappa och jag ska börja med att gå ut på stan och ha trevlig!
Nu ser jag fram emot att bara få bry mig om mig själv och göra bara det jag känner för.
Kunna gå och lägga mig när jag vill och det är tyst då - oavsett vad klockan är.
Äta när och vad jag vill.
Ta ett glas vin mitt på dagen om jag känner för det utan att bry mig om i fall någon ska bli skjutsad.
Umgås med vänner och kunna prata och göra det man vill utan att behöva tänka på att det finns barn i närheten.
Inte ha dåligt samvete för att barnen sitter för mycket framför datorn.
Utan bara vara och ta livet som det kommer och försöka att inte göra det jag inte vill!
Säga nej om jag inte har lust att göra det någon föreslår...
Så om någon får "nobben" de närmaste 2 veckorna så beror det inte på att jag inte tycker om er!
Det beror på att jag vill älska med mig själv tänkte jag. :D Men jag menar att jag ska ta hänsyn till den person som faktiskt betyder mest för mig: Mig själv!
Jag har inte så stor lust att umgås med barn kan jag erkänna.
Om jag inte mår bra så mår inte min omgivning bra! Men det ska jag skita i för nu är det mig själv jag ska bry mig om! Känner jag för att åka typ 50 mil kanske jag gör det...
Det enda som kan göra så mina planer skiter sig är att de jag vill vara med inte vill vara med mig! =) Men då finns det säkert någon annan jag kan umgås med tack och lov..
Om jag nu överhuvud taget vill umgås med någon! Jag har ju mina leksaker, pussel å böcker alltså ;-) Trivs rätt bra med mig själv också!
Kanske ska prova att stänga av mobilen och datorn tom! Det är stort!!! - För mig...
Nu ser jag fram emot att bara få bry mig om mig själv och göra bara det jag känner för.
Kunna gå och lägga mig när jag vill och det är tyst då - oavsett vad klockan är.
Äta när och vad jag vill.
Ta ett glas vin mitt på dagen om jag känner för det utan att bry mig om i fall någon ska bli skjutsad.
Umgås med vänner och kunna prata och göra det man vill utan att behöva tänka på att det finns barn i närheten.
Inte ha dåligt samvete för att barnen sitter för mycket framför datorn.
Utan bara vara och ta livet som det kommer och försöka att inte göra det jag inte vill!
Säga nej om jag inte har lust att göra det någon föreslår...
Så om någon får "nobben" de närmaste 2 veckorna så beror det inte på att jag inte tycker om er!
Det beror på att jag vill älska med mig själv tänkte jag. :D Men jag menar att jag ska ta hänsyn till den person som faktiskt betyder mest för mig: Mig själv!
Jag har inte så stor lust att umgås med barn kan jag erkänna.
Om jag inte mår bra så mår inte min omgivning bra! Men det ska jag skita i för nu är det mig själv jag ska bry mig om! Känner jag för att åka typ 50 mil kanske jag gör det...
Det enda som kan göra så mina planer skiter sig är att de jag vill vara med inte vill vara med mig! =) Men då finns det säkert någon annan jag kan umgås med tack och lov..
Om jag nu överhuvud taget vill umgås med någon! Jag har ju mina leksaker, pussel å böcker alltså ;-) Trivs rätt bra med mig själv också!
Kanske ska prova att stänga av mobilen och datorn tom! Det är stort!!! - För mig...
tisdag 17 juli 2012
Dejting och bekräftelse
När man sitter på dessa dejtingsidor som jag gör så är det verkligen känslomässigt upp och ner!
Ena dagen händer ingenting, alltså jag får knappt några besök och ännu mindre flirtar och mail.
Andra dagar kommer det både och, även om det är från pojkar som är 28 och yngre.
När det inte händer något så känner jag mig rätt dissad och misslyckad,
När det kommer ett trevligt mail från en intressant person så blir jag glad. För då får jag ju bekräftelse på att jag duger..
Och när inget händer så är de där dejtingsidorna värsta förnedrings sidorna! =D
Tänk vad några ord kan förändra ens humör! Och dessutom från en person som man aldrig någonsin hört talas om ens och oavsett om det är positiva eller negativa ord.
Det är ju de positiva kickarna som gör att jag är kvar, det som gör mig glad är viktigare och starkare än det som gör att jag känner mig misslyckad. Och som tur är så får jag oftare positiva känslor än negativa känslor...
Och att ta nät dejtingen med en nypa salt som jag skrev är ju bullshit! =D Fast jag tar det inte på blodigt allvar heller!
Ena dagen händer ingenting, alltså jag får knappt några besök och ännu mindre flirtar och mail.
Andra dagar kommer det både och, även om det är från pojkar som är 28 och yngre.
När det inte händer något så känner jag mig rätt dissad och misslyckad,
När det kommer ett trevligt mail från en intressant person så blir jag glad. För då får jag ju bekräftelse på att jag duger..
Och när inget händer så är de där dejtingsidorna värsta förnedrings sidorna! =D
Tänk vad några ord kan förändra ens humör! Och dessutom från en person som man aldrig någonsin hört talas om ens och oavsett om det är positiva eller negativa ord.
Det är ju de positiva kickarna som gör att jag är kvar, det som gör mig glad är viktigare och starkare än det som gör att jag känner mig misslyckad. Och som tur är så får jag oftare positiva känslor än negativa känslor...
Och att ta nät dejtingen med en nypa salt som jag skrev är ju bullshit! =D Fast jag tar det inte på blodigt allvar heller!
Sociala nätverk
Då jag träffade exet i dag så berättade jag att jag återupptagit kontakten men en manlig vän.. Och att jag även träffat andra män som blivit vänner och de kommer alltid att vara mina vänner.
Han och jag har olika uppfattningar om hurvida män och kvinnor kan vara vänner eller inte.. Han sa att han söker kärleken och att han inte har något behov av vänner, inte nya (kvinnliga) i alla fall.
Jag tror nu för tiden att man kanske måste börja där då hans och mitt förhållande gick alldeles för fort i början. Men visst bara för att man är vänner så innebär ju inte det att man strävar efter mer än vänskap.. ;-)
För att återgå till det som jag egentligen tänkte på var att det kanske är så med vissa människor. De har inte så stort behov av vänner utan de vill bara ha en vän. Och den vännen ska vara både vän och älskare/inna. Man kanske tycker att det räcker med att ha en kärlekspartner och det räcker. Vi är så olika och så kanske de flesta tänker?! Jag tänker tvärtom (så klart)..
Om jag skulle bygga upp mitt liv runt en enda person så är jag oerhört sårbar. Om det händer något med min blivande partner och jag inte har något socialt nätverk vad gör jag då?? Han kanske blir allvarligt sjuk, dör eller han kanske lämnar mig.
Från vem får jag då stöd, styrka, medkänsla, hjälp??? Ringa på hos grannen? Eller vänner och släkt som jag inte har hört av mig till på flera år?
När man just har träffat någon så är det ju självklart att man inte hör av sig så mycket till vänner i början och det har man ju förståelse för men att strunta helt i vännerna tycker inte jag är ett alternativ. Och riktiga vänner försvinner ju inte heller. Jag är lyckligt lottad som har många, fina och värdefulla vänner! Den dag jag träffar någon så struntar jag i er för en period, men jag finns kvar
och jag är inte rädd för att ni försvinner heller för jag släpper er aldrig.
Han och jag har olika uppfattningar om hurvida män och kvinnor kan vara vänner eller inte.. Han sa att han söker kärleken och att han inte har något behov av vänner, inte nya (kvinnliga) i alla fall.
Jag tror nu för tiden att man kanske måste börja där då hans och mitt förhållande gick alldeles för fort i början. Men visst bara för att man är vänner så innebär ju inte det att man strävar efter mer än vänskap.. ;-)
För att återgå till det som jag egentligen tänkte på var att det kanske är så med vissa människor. De har inte så stort behov av vänner utan de vill bara ha en vän. Och den vännen ska vara både vän och älskare/inna. Man kanske tycker att det räcker med att ha en kärlekspartner och det räcker. Vi är så olika och så kanske de flesta tänker?! Jag tänker tvärtom (så klart)..
Om jag skulle bygga upp mitt liv runt en enda person så är jag oerhört sårbar. Om det händer något med min blivande partner och jag inte har något socialt nätverk vad gör jag då?? Han kanske blir allvarligt sjuk, dör eller han kanske lämnar mig.
Från vem får jag då stöd, styrka, medkänsla, hjälp??? Ringa på hos grannen? Eller vänner och släkt som jag inte har hört av mig till på flera år?
När man just har träffat någon så är det ju självklart att man inte hör av sig så mycket till vänner i början och det har man ju förståelse för men att strunta helt i vännerna tycker inte jag är ett alternativ. Och riktiga vänner försvinner ju inte heller. Jag är lyckligt lottad som har många, fina och värdefulla vänner! Den dag jag träffar någon så struntar jag i er för en period, men jag finns kvar
och jag är inte rädd för att ni försvinner heller för jag släpper er aldrig.
Det där med masker
När man går på dejt och träffar någon för första gången så är man ju nervös iofs tycker jag inte att jag är så nervös för jag förstår ju att även den man träffar är nervös. Vi sitter i samma båt.
Men i och med nervositeten så har man väl en mask på sig? Hur får man bort den då? Tänka på att han är naken? Då blir jag ju verkligen nervös eller nåt annat =D
Eller kan man vara sig själv även om man är nervös?
Det jobbigaste i början av ett förhållande är att man hela tiden tänker på hur man beter sig, vad man säger och hur man ser ut. Man vill göra sitt bästa och gör sig till. Är man sig själv då?
Samma när man sitter och skriver till varandra, är man verkligen sig själv? Jag tror och tycker jag är det men det uppskattas tydligen inte av de flesta. Man bör spela ett litet spel verkar det som. Jag är för rak och öppen, men om jag då inte ska vara mig själv då luras jag ju och mitt riktiga jag kommer ju ändå att visas till slut. Varför ska jag ödsla tid på att sitta och låtsas vara på ett sätt som inte stämmer för att sen avslöjas. Och blir ratad för det. Så mycket tid har jag inte så jag vill springa på dejter som antaglingen inte leder till något. Inte denna gång i alla fall, jag hade kanske mer tid förra omgången men nu värderar jag min tid mer än att kasta bort någon timme på en person som jag inte tror ger mig någonting. Och då är det ju bättre att vara ärlig och rak från början.
Och det där med att inte ha bild.. Har kontakt med flera män som inte har bild, ja jag vet att en viss man inte hade det och nu är ni gifta..
En är i Turkiet hela sommaren och heter nåt med orient. Då tror jag att han kanske kommer därifrån.
En vill ha bekräftelse och frågar om jag tröttnat på honom alltså dålig självkänsla. Då tror jag att han inte är så attraktiv.
En annan har tom skrivit att kort på honom skrämmer kvinnor.
En heter något med nudist, han låter ju lockande, kanske är bra att han inte har någon bild!
Eller inte =)
Och de som sitter med en öl eller drink vad visar det? En alkoholist?
Eller familjebild med sina barn, vad söker de? En extra mamma?
Mmm jag börjar lessna men samtidigt är det ju lite intressant... Har ju fått några fina vänner tack vare dejting sidorna! Så något ger det och ibland får man sig ju ett å annat skratt också! För det gäller ju att ta det med en nypa salt!
Men i och med nervositeten så har man väl en mask på sig? Hur får man bort den då? Tänka på att han är naken? Då blir jag ju verkligen nervös eller nåt annat =D
Eller kan man vara sig själv även om man är nervös?
Det jobbigaste i början av ett förhållande är att man hela tiden tänker på hur man beter sig, vad man säger och hur man ser ut. Man vill göra sitt bästa och gör sig till. Är man sig själv då?
Samma när man sitter och skriver till varandra, är man verkligen sig själv? Jag tror och tycker jag är det men det uppskattas tydligen inte av de flesta. Man bör spela ett litet spel verkar det som. Jag är för rak och öppen, men om jag då inte ska vara mig själv då luras jag ju och mitt riktiga jag kommer ju ändå att visas till slut. Varför ska jag ödsla tid på att sitta och låtsas vara på ett sätt som inte stämmer för att sen avslöjas. Och blir ratad för det. Så mycket tid har jag inte så jag vill springa på dejter som antaglingen inte leder till något. Inte denna gång i alla fall, jag hade kanske mer tid förra omgången men nu värderar jag min tid mer än att kasta bort någon timme på en person som jag inte tror ger mig någonting. Och då är det ju bättre att vara ärlig och rak från början.
Och det där med att inte ha bild.. Har kontakt med flera män som inte har bild, ja jag vet att en viss man inte hade det och nu är ni gifta..
En är i Turkiet hela sommaren och heter nåt med orient. Då tror jag att han kanske kommer därifrån.
En vill ha bekräftelse och frågar om jag tröttnat på honom alltså dålig självkänsla. Då tror jag att han inte är så attraktiv.
En annan har tom skrivit att kort på honom skrämmer kvinnor.
En heter något med nudist, han låter ju lockande, kanske är bra att han inte har någon bild!
Eller inte =)
Och de som sitter med en öl eller drink vad visar det? En alkoholist?
Eller familjebild med sina barn, vad söker de? En extra mamma?
Mmm jag börjar lessna men samtidigt är det ju lite intressant... Har ju fått några fina vänner tack vare dejting sidorna! Så något ger det och ibland får man sig ju ett å annat skratt också! För det gäller ju att ta det med en nypa salt!
Intressant hur känslorna ändras
Jag träffade mitt (senaste) ex i dag, har inte träffat honom på 3 månader, förutom en gång veckan efter det att vi flyttade isär. Kändes lite nervöst innan då jag inte visste hur jag skulle reagera för det vet man ju inte innan. Man har faktiskt ingen aning hur man reagerar på saker i bland.
När vi sågs så kände jag ingen attraktion alls, störde mig tom lite på ett tics han har som jag inte tänkt på så mycket tidigare. Jag upplevde honom nervös och stressad då han har en förmåga att prata mycket. Men jag vet att han är sån oavsett vem han är med. Så olik barnens pappa som inte säger mer än nödvändigt och knappt det. Inget ont om någon av dem! De är båda bra män och jag önskar dem all lycka i livet!
Det här med attraktions känslor eller vad jag ska kalla dem ändras kanske mest? Av alla känslor vi känner eller är det bara för de är starka som jag inbillar mig det?
Barnens pappa lärde jag känna när jag var 14 eller jag umgicks med hans syster så känna är att ta i. Då när jag var 14 så tyckter jag han var en "kuf" och det var absolut ingen jag kunde tänka mig vara tillsammans med knappt krama. Sen gick åren och till slut när alla andra hade fasta förhållande och det bara var han och jag kvar i gänget som var singlar så blev det som det blev. I dag är jag glad för det för han är underbar som pappa! I dag känns han som en bror, en attraktiv och pålitlig sådan men jag känner absolut inga kärleks känslor för honom.
Senaste exet var nästan kärlek vid 1:a ögonkastet. Det gick fort, båda är väldigt impulsiva och 6 veckor efter det vi träffats så bodde vi i stort sätt tillsammans fast i 2 olika lägenheter. Barnen fick bara hänga på. Ett halvår senare var vi förlovade och 8 månader senare satt vi i ett gemensamt radhus. Vi planerade bröllop och var så kära och insåg inte att vi hade väldigt olika värderingar och syn på livet. I dag känns han som just vad han är ett ex, en som jag älskade då men som jag aldrig vill ha ett förhållande med igen. Även om jag trodde mig veta att han var "avklarad" för mig så var det nog först i dag som jag verkligen insåg att jag kan lägga honom bakom mig. Klart han finns kvar hos mig men på rätt sätt!
Det är intressant vad kärleks känslorna ändras från 0 till 100 och tvärtom. Ena gången så tog det flera år även om de inte var lika passionerande som andra gången då det gick fort men de avtog ju också fortare..
När vi sågs så kände jag ingen attraktion alls, störde mig tom lite på ett tics han har som jag inte tänkt på så mycket tidigare. Jag upplevde honom nervös och stressad då han har en förmåga att prata mycket. Men jag vet att han är sån oavsett vem han är med. Så olik barnens pappa som inte säger mer än nödvändigt och knappt det. Inget ont om någon av dem! De är båda bra män och jag önskar dem all lycka i livet!
Det här med attraktions känslor eller vad jag ska kalla dem ändras kanske mest? Av alla känslor vi känner eller är det bara för de är starka som jag inbillar mig det?
Barnens pappa lärde jag känna när jag var 14 eller jag umgicks med hans syster så känna är att ta i. Då när jag var 14 så tyckter jag han var en "kuf" och det var absolut ingen jag kunde tänka mig vara tillsammans med knappt krama. Sen gick åren och till slut när alla andra hade fasta förhållande och det bara var han och jag kvar i gänget som var singlar så blev det som det blev. I dag är jag glad för det för han är underbar som pappa! I dag känns han som en bror, en attraktiv och pålitlig sådan men jag känner absolut inga kärleks känslor för honom.
Senaste exet var nästan kärlek vid 1:a ögonkastet. Det gick fort, båda är väldigt impulsiva och 6 veckor efter det vi träffats så bodde vi i stort sätt tillsammans fast i 2 olika lägenheter. Barnen fick bara hänga på. Ett halvår senare var vi förlovade och 8 månader senare satt vi i ett gemensamt radhus. Vi planerade bröllop och var så kära och insåg inte att vi hade väldigt olika värderingar och syn på livet. I dag känns han som just vad han är ett ex, en som jag älskade då men som jag aldrig vill ha ett förhållande med igen. Även om jag trodde mig veta att han var "avklarad" för mig så var det nog först i dag som jag verkligen insåg att jag kan lägga honom bakom mig. Klart han finns kvar hos mig men på rätt sätt!
Det är intressant vad kärleks känslorna ändras från 0 till 100 och tvärtom. Ena gången så tog det flera år även om de inte var lika passionerande som andra gången då det gick fort men de avtog ju också fortare..
söndag 15 juli 2012
KP. Att bli vuxen
För att Kay vill befria sig från vanan att skylla sina obekväma känslor på andra så läser han denna text (enligt vad han skrivit i sin bok)
Jag har ett problem just nu. Jag är ur balans. Det är sant.
Men jag skyller inte på dig för att jag känner som jag gör.
Jag gör dig inte skyldig för att jag just nu är störd.
Något du sa eller gjorde väckte något i mig - men det jag känner har inte med dig att göra.
Jag är ännu inte medveten om varför jag känner så här.
Jag vet bara att jag ytterst sällan är störd av de skäl jag tror.
Därför skyller jag inte på dig för att jag känner allt det jag känner.
Jag har mina känslor.
Med det är inte du som är orsak till mina känslor.
Orsaken till mina känslor finns i mig.
Det är inte särskilt konstruktivt att anklaga dig för ett problem jag själv har.
Därför gör jag mig inte till offer för dig.
Jag ger dig inte skulden för att jag via dig blir påmind om mina egna problem och ofullkomligheter.
Jag ser allt detta.
Det är fantasktiskt!
Mina ord: Det är fasinerade att tänka på detta och tänk om det är sant! Vad många människor jag har anklagat och skyllt på under mina 42 år!
Jag vet inte om du förstår vad du läser, det gör knappt jag just nu. Är så trött och huvet börjar faktiskt gunga vad det nu kan bero på (är nykter)... Och hypokondriker som jag är så kan jag hitta på flera orsaker...
Men kan ju börja med att sova! Trots att svajande i huvet har pågått ett par veckor.
Jag har ett problem just nu. Jag är ur balans. Det är sant.
Men jag skyller inte på dig för att jag känner som jag gör.
Jag gör dig inte skyldig för att jag just nu är störd.
Något du sa eller gjorde väckte något i mig - men det jag känner har inte med dig att göra.
Jag är ännu inte medveten om varför jag känner så här.
Jag vet bara att jag ytterst sällan är störd av de skäl jag tror.
Därför skyller jag inte på dig för att jag känner allt det jag känner.
Jag har mina känslor.
Med det är inte du som är orsak till mina känslor.
Orsaken till mina känslor finns i mig.
Det är inte särskilt konstruktivt att anklaga dig för ett problem jag själv har.
Därför gör jag mig inte till offer för dig.
Jag ger dig inte skulden för att jag via dig blir påmind om mina egna problem och ofullkomligheter.
Jag ser allt detta.
Det är fantasktiskt!
Mina ord: Det är fasinerade att tänka på detta och tänk om det är sant! Vad många människor jag har anklagat och skyllt på under mina 42 år!
Jag vet inte om du förstår vad du läser, det gör knappt jag just nu. Är så trött och huvet börjar faktiskt gunga vad det nu kan bero på (är nykter)... Och hypokondriker som jag är så kan jag hitta på flera orsaker...
Men kan ju börja med att sova! Trots att svajande i huvet har pågått ett par veckor.
K P Inför svåra möten
K P står för Kay Pollack, det jag skriver är taget ur hans böcker...
Jag ser arrogansen (skyddet - masken - slöjan)
Jag ser ironin (skyddet - masken - slöjan)
Jag ser de dubbla budskapen (masken - spelet)
Du lärt dig skydda dig med och lärt dig dölja din rädsla med.
Det är ett rop på hjälp.
Jag ser hårdheten, tuffheten och kylan (masken - skyddet)
du i många situationer har lärt dig att skydda dig med och lärt dig att dölja din rädsla med.
Allt är en vädjan om hjälp! En bön om kärlek.
Jag ser pedanteriet, ordningen, tvånget, det maniska
du lärt dig att skydda dig med för att överleva otaliga situationer av kaos.
Och som sedan lärt dig att bemästra din rädsla med.
Det är en vädjan om hjälp.
Jag ser tystnaden, stumheten, apatin, förlamningen (allt detta "falska")
som du lärt dig att gå in i, förmodligen redan som liten, för att överleva otaliga svåra och förnedrande situatione, och som du sedan lärt dig som ett skydd, att dölja din rädsla med.
Det är ett rop på hjälp.
Min lektion är att se det ropet.
Öva mig inte att förakta det, inte slå på det, inte attackera det och inte förlöjliga det - varje gång jag ser och möter det utanför mig.
Det är lätt gjort eftersom jag inte accepterar det hos mig själv.
Det är lätt gjort eftersom jag också har allt detta eller delar av det inom mig och förtränger det i mig själv.
Jag ser arrogansen (skyddet - masken - slöjan)
Jag ser ironin (skyddet - masken - slöjan)
Jag ser de dubbla budskapen (masken - spelet)
Du lärt dig skydda dig med och lärt dig dölja din rädsla med.
Det är ett rop på hjälp.
Jag ser hårdheten, tuffheten och kylan (masken - skyddet)
du i många situationer har lärt dig att skydda dig med och lärt dig att dölja din rädsla med.
Allt är en vädjan om hjälp! En bön om kärlek.
Jag ser pedanteriet, ordningen, tvånget, det maniska
du lärt dig att skydda dig med för att överleva otaliga situationer av kaos.
Och som sedan lärt dig att bemästra din rädsla med.
Det är en vädjan om hjälp.
Jag ser tystnaden, stumheten, apatin, förlamningen (allt detta "falska")
som du lärt dig att gå in i, förmodligen redan som liten, för att överleva otaliga svåra och förnedrande situatione, och som du sedan lärt dig som ett skydd, att dölja din rädsla med.
Det är ett rop på hjälp.
Min lektion är att se det ropet.
Öva mig inte att förakta det, inte slå på det, inte attackera det och inte förlöjliga det - varje gång jag ser och möter det utanför mig.
Det är lätt gjort eftersom jag inte accepterar det hos mig själv.
Det är lätt gjort eftersom jag också har allt detta eller delar av det inom mig och förtränger det i mig själv.
K P Riktat till en vän..
.. som har förstått hur man lyssnar! För du har gjort som gud och det är jag dig tacksam för! Då jag inte ber till gud..
Läs detta och tänk på det nästa gång någon vill prata om det som känns jobbigt.
När jag ber dig lyssna på mig och du börjar ge mig goda råd.
Har du inte gjort vad jag bett dig om.
När jag ber dig lyssna på mig och du börjar förklara varför jag inte ska känna som jag gör.
Trampar du på mina känlsor.
När jag ber dig lyssna på mig och du tycker att du måste göra något för att reda ut mina problem. Sviker du mig, hur underligt det än kan låta.
Kanske är det därför som böner hjälper en del människor.
För gud är stum och han ger inga goda råd eller försöker "greja" saker och ting.
Han lyssnar bara och låter mig klara mig själv.
Så lyssna bara på mig är du snäll och om du vill prata kan du väl vänta på din tur en liten stund
så lovar jag att lyssna på dig.
Ur Kay Pollacks bok: Att växa i möten
Läs detta och tänk på det nästa gång någon vill prata om det som känns jobbigt.
När jag ber dig lyssna på mig och du börjar ge mig goda råd.
Har du inte gjort vad jag bett dig om.
När jag ber dig lyssna på mig och du börjar förklara varför jag inte ska känna som jag gör.
Trampar du på mina känlsor.
När jag ber dig lyssna på mig och du tycker att du måste göra något för att reda ut mina problem. Sviker du mig, hur underligt det än kan låta.
Kanske är det därför som böner hjälper en del människor.
För gud är stum och han ger inga goda råd eller försöker "greja" saker och ting.
Han lyssnar bara och låter mig klara mig själv.
Så lyssna bara på mig är du snäll och om du vill prata kan du väl vänta på din tur en liten stund
så lovar jag att lyssna på dig.
Ur Kay Pollacks bok: Att växa i möten
Kan vi hålla våra löften?
En vän pratade om löften i dag. Det är nog inte någon pollet som trillar ner utan det är tid jag behöver för att förstå vad jag hör och joggning eller tydligen pussel. Men det är kanske samma sak iofs, är trött som sagt så jag tänker inte klart, borde sova nu egentligen.
Jag tycker nog att jag är rätt bra på att inte ge löften däremot så vill jag gärna ha saker att se fram emot därför så planerar jag in saker. Men det har jag börjat förstå att det är onödigt för: Det blir inte alltid (oftast) som man tänkt sig.
Saker kan ske på en minut eller så tryter lusten som gör att planeringen förändras. Jag tycker att jag är rätt bra på att inte planera saker med barnen. Säger att jag vill inte planera något när de vill göra något för jag kanske blir mag sjuk så vi bestämmer när det är dags.
Däremot så är jag väldigt duktig eller dålig på att planera saker med vänner och män. Och det kostar både pengar och besvikna vänner och "rädda" män. Har gjort av med 3000:- på resor (bokningsavgift och bensin) som inte blev av. Pengar jag kunde ha haft mycket roligt för nu! Dessutom så fick mannen dåligt samvete och vännen besviken för att jag inte kom. Och jag blev av med pengar...
Att skrämma män har blivit lite av min specialitet för jag är ofta ett steg före dem. Vem vet jag kanske skulle ha varit gift med någon om jag bara tagit det lugnt! Och är det inte så att män vill vara de som jagar? Eller är det en myt... ;-)
Men på tal om bröllop:
Det är så att jag tom tvivlar på bröllop, jag som planerade det förra sommaren. Och vad tänkte jag/vi på då? Den lycka som skulle vara den dagen? Tänkte vi verkligen på framtiden? Jag som inte ens kunde vara mig själv i förhållandet och han som hade sina tvivel... Kan man verkligen lova varandra kärlek och trohet för resten av sitt liv? Det jag känner just nu, i dag kanske jag inte känner i morgon eller nästa vecka..
Jag kan inte lova mina barn och vänner att jag alltid finns där för dem i vått och torrt. Jag kanske blir sjuk en dag, eller förlorar någon nära eller blir kär ja vad som helst kan hända! Jag kan dock lova att jag ska göra mitt bästa för att hålla ett löfte om jag ger det. Eller som Kay Pollack skriver:
Varje människa gör i varje givet ögonblick så gott hon kan, efter sin bästa förmåga, just då!
Jag är lite tjatig om Kay men det får ni ta! Han har så rätt när man tänker efter!
Men jag ska försöka att inte lova saker i fortsättningen eller planera kanske är mer det rätta ordet för mig..
Ensamhet
Är en känsla vi alla upplever någon gång, vissa mer än andra och det går i perioder i livet.
Jag har aldrig känt den ensamhet som jag tror att vissa av mina vänner känner. Jag har vänner, båda mina föräldrar är i livet och jag har 2 söner. Så man kan tycka att jag inte är ensam...
Men för det så känner jag mig ensam ibland. När jag har varit sjuk, haft ont eller helt slut av olika anledningar då har jag känt mig förbannat ensam. För det är ju det vi är! Jag är ensam i mina känslor oavsett om det är fysiska eller psykiska känslor. Ingen annan kan känna det jag känner. Även om du har upplevt det jag känner så kanske jag ändå inte upplever det på det sätt som du upplevde det.
Just nu vill jag bara vara ensam, vilket känns lite hemskt på sätt och vis men jag ska försöka att inte ha dåligt samvete. Jag har haft mina söner i över 3 veckor och jag har satt mina nära och käras behov före mina på sistone.. Vilket är en självklarhet för mig men just nu så orkar jag inte mer, inte i dag... Men jag har sovit dåligt i natt och då känns allt jobbigt!
Att jag dessutom inte tagit hand om mig på det sätt jag bör för att må bra påverkar också till att allt bara är skit!
En natt god sömn, träning och uteslutande av mjöl, mjölk, socker, alkohol och kolsyra så blir jag fit for fight inför arbetsstarten.. Bara läsa, lägga pussel, plocka svamp och träffa vänner om jag känner för det. Helst ingen dator och ingen nätdejting - för det om något drar ner ens självkänsla! För jag blir inte så smickrad av killar under 30 som tycker jag är sexy... Kanske ska ta och tänka om där! =)
Jo min mask är nog humor och sexskämt.... För när det kommer till allvar när det gäller att prata sex så är det inte så kul ;-) Men jag är medveten om min mask och det klart att även jag har olika stora masker på mig i olika situationer och med olika personer även om jag önskar att jag var helt masklös och helt öppen med vem jag är! Finns det någon sådan människa så beundrar jag det stort!
Kram till er alla och speciellt mina vänner!
Jag har aldrig känt den ensamhet som jag tror att vissa av mina vänner känner. Jag har vänner, båda mina föräldrar är i livet och jag har 2 söner. Så man kan tycka att jag inte är ensam...
Men för det så känner jag mig ensam ibland. När jag har varit sjuk, haft ont eller helt slut av olika anledningar då har jag känt mig förbannat ensam. För det är ju det vi är! Jag är ensam i mina känslor oavsett om det är fysiska eller psykiska känslor. Ingen annan kan känna det jag känner. Även om du har upplevt det jag känner så kanske jag ändå inte upplever det på det sätt som du upplevde det.
Just nu vill jag bara vara ensam, vilket känns lite hemskt på sätt och vis men jag ska försöka att inte ha dåligt samvete. Jag har haft mina söner i över 3 veckor och jag har satt mina nära och käras behov före mina på sistone.. Vilket är en självklarhet för mig men just nu så orkar jag inte mer, inte i dag... Men jag har sovit dåligt i natt och då känns allt jobbigt!
Att jag dessutom inte tagit hand om mig på det sätt jag bör för att må bra påverkar också till att allt bara är skit!
En natt god sömn, träning och uteslutande av mjöl, mjölk, socker, alkohol och kolsyra så blir jag fit for fight inför arbetsstarten.. Bara läsa, lägga pussel, plocka svamp och träffa vänner om jag känner för det. Helst ingen dator och ingen nätdejting - för det om något drar ner ens självkänsla! För jag blir inte så smickrad av killar under 30 som tycker jag är sexy... Kanske ska ta och tänka om där! =)
Jo min mask är nog humor och sexskämt.... För när det kommer till allvar när det gäller att prata sex så är det inte så kul ;-) Men jag är medveten om min mask och det klart att även jag har olika stora masker på mig i olika situationer och med olika personer även om jag önskar att jag var helt masklös och helt öppen med vem jag är! Finns det någon sådan människa så beundrar jag det stort!
Kram till er alla och speciellt mina vänner!
Krossa något
I bland känner jag för att bara sparka på något, slå med händerna på något hårt till blodet rinner. Vill bara skrika rätt ut eller ligga i sängen i foster ställning och bara gråta. Undrar varför jag inte gör det?
Och när känner jag så? När jag känner mig otillräcklig, när jag inte kan göra mer för andra än jag gör. När jag är maktlös, det är väl då man känner så för annars kan man ju ta tag i problemen..
Ska nog överväga att åka bort och stänga av mobilen och all annan komunikation med omvärlden!
Känns som jag bara vill jogga och sova. Men snart har jag 2 veckor semester själv utan barn och då ska jag lägga pussel, läsa böcker, plocka svamp och försöka göra det jag vill! Fast jag skulle behöva läsa lite om olika diagnoser för att uppdatera mig...
Och när känner jag så? När jag känner mig otillräcklig, när jag inte kan göra mer för andra än jag gör. När jag är maktlös, det är väl då man känner så för annars kan man ju ta tag i problemen..
Ska nog överväga att åka bort och stänga av mobilen och all annan komunikation med omvärlden!
Känns som jag bara vill jogga och sova. Men snart har jag 2 veckor semester själv utan barn och då ska jag lägga pussel, läsa böcker, plocka svamp och försöka göra det jag vill! Fast jag skulle behöva läsa lite om olika diagnoser för att uppdatera mig...
Vad vill jag?
Vi borde rannsaka oss varje dag eller i alla fall varje vecka..
Och tänka över vad vill jag med mitt liv? Vad gör mig lycklig i dag? Är jag tacksam för det?
Vad är det jag inte gillar i mitt liv? Om jag förstår det så hur kan jag ändra på det?
För det är ingen annan som gör livet lyckligt åt dig! Eller olyckligt..
Jag menar att verkligen gå in i sig själv och finna sig själv.
Och tänka över vad vill jag med mitt liv? Vad gör mig lycklig i dag? Är jag tacksam för det?
Vad är det jag inte gillar i mitt liv? Om jag förstår det så hur kan jag ändra på det?
För det är ingen annan som gör livet lyckligt åt dig! Eller olyckligt..
Jag menar att verkligen gå in i sig själv och finna sig själv.
Vad är kärlek?
Hur känns kärlek? Egentligen?
Pirr i magen, längtan, undran, osäkerhet, lycka och ett ständigt leende?
Om man tycker om någon då och känner ett totalt lugn med en person som man knappt har träffat. Vad är det då?
Jag vet att jag inte ska spekulera i det! Det blir vad det blir, men det är en ny känsla jag aldrig känt tidigare. När jag har träffat någon tidigare så har jag antingen inte varit attrakterad eller så har pirret i magen kommit ganska direkt.
Nu känner jag varken eller... Bara ett skönt lugn.
Märkligt känns det, jag tycker om honom jättemycket och jag känner en frid. Kan bero på att jag har varit totalt ärlig mot honom, han vet saker om mig som ingen annan människa vet. Och jag behöver inte tänka på hur, vad eller på vilket sätt jag ska säga eller hur jag ska bete mig. Annars när man träffar någon är man ju osäker på hur man ska bete sig och vad man ska säga för att bli accepterad. Men nu känner jag att jag inte behöver det! Kanske beror på att jag inte är förälskad?
Oavsett så känner jag att jag har träffat en person som har och kommer att betyda mycket för mig. Och det bästa av allt just nu, inga krav! Fast ett "krav" hoppas jag vi kan ha på varandra: Att behålla vår vänskap för evigt! Även om vi till slut bara skickar jul/grattis sms till varandra!
Vet i och med att jag har träffat honom att jag önskar att jag aldrig någonsin kommer att leva i ett förhållande igen där jag inte kan vara ärlig och där jag inte får ärlighet tillbaka. Men att vara ärlig mot sig själv är en förutsättning och det är inte lätt! Kanske jag har skrivit ett par gånger tidigare men inser det mer och mer...
Du som läser: Är du ärlig mot dig själv? Äkta ärlig?
Pirr i magen, längtan, undran, osäkerhet, lycka och ett ständigt leende?
Om man tycker om någon då och känner ett totalt lugn med en person som man knappt har träffat. Vad är det då?
Jag vet att jag inte ska spekulera i det! Det blir vad det blir, men det är en ny känsla jag aldrig känt tidigare. När jag har träffat någon tidigare så har jag antingen inte varit attrakterad eller så har pirret i magen kommit ganska direkt.
Nu känner jag varken eller... Bara ett skönt lugn.
Märkligt känns det, jag tycker om honom jättemycket och jag känner en frid. Kan bero på att jag har varit totalt ärlig mot honom, han vet saker om mig som ingen annan människa vet. Och jag behöver inte tänka på hur, vad eller på vilket sätt jag ska säga eller hur jag ska bete mig. Annars när man träffar någon är man ju osäker på hur man ska bete sig och vad man ska säga för att bli accepterad. Men nu känner jag att jag inte behöver det! Kanske beror på att jag inte är förälskad?
Oavsett så känner jag att jag har träffat en person som har och kommer att betyda mycket för mig. Och det bästa av allt just nu, inga krav! Fast ett "krav" hoppas jag vi kan ha på varandra: Att behålla vår vänskap för evigt! Även om vi till slut bara skickar jul/grattis sms till varandra!
Vet i och med att jag har träffat honom att jag önskar att jag aldrig någonsin kommer att leva i ett förhållande igen där jag inte kan vara ärlig och där jag inte får ärlighet tillbaka. Men att vara ärlig mot sig själv är en förutsättning och det är inte lätt! Kanske jag har skrivit ett par gånger tidigare men inser det mer och mer...
Du som läser: Är du ärlig mot dig själv? Äkta ärlig?
fredag 13 juli 2012
Behålla dem
Om man väl lyckats träffa en intressant person och man vågat umgås med någon hur behåller man personen då så man kan kalla sig som vänner? Svårt! Jag börjar lagra på mig manliga vänner som jag tycker jätte mycket om. Dock undrar jag hur det kommer bli när de eller jag träffar någon? Sist gick det inte men tack och lov fick jag upp kontakten med en man igen. Fast jag kom med svansen mellan bena eller om det var det jag behövde ;-D.. Hur sin helst så ska jag stå på mig nästa gång men jag vet att det är svårt för den som lyckas hitta kärleken att inte göra sin kärlek svartsjuk.
Återgå: Vad vill man ha för vän själv? Det är ju så man måste behandla sina vänner! Lojala, ställer upp, ge & ta, tillit. Det är som i ett förhållande eller som ett förhållande borde vara! Jag har inte hittills varit i ett kärleks förhållande som har hållit samma kvalité som ett vänskaps förhållande - tyvärr och - inte än. För mina vänner har jag varit mer rak och ärlig men det har jag inte varit mot mina män eller mot mig själv i kärleks förhållanden. Och det har jag just förstått pga böcker och en ny vän! Jag ska nog försöka få till en kräftskiva med alla mina vänner så de får träffa varandra! Tyvärr vågar de/ni väl inte komma?
Återgå: Vad vill man ha för vän själv? Det är ju så man måste behandla sina vänner! Lojala, ställer upp, ge & ta, tillit. Det är som i ett förhållande eller som ett förhållande borde vara! Jag har inte hittills varit i ett kärleks förhållande som har hållit samma kvalité som ett vänskaps förhållande - tyvärr och - inte än. För mina vänner har jag varit mer rak och ärlig men det har jag inte varit mot mina män eller mot mig själv i kärleks förhållanden. Och det har jag just förstått pga böcker och en ny vän! Jag ska nog försöka få till en kräftskiva med alla mina vänner så de får träffa varandra! Tyvärr vågar de/ni väl inte komma?
Vänner
Hur får man dem och framför allt hur behåller man dem?
Har en del vänner som inte har så många vänner, jag har nog inte insett hur lyckligt lottad jag är som har rätt många riktigt bra vänner. Vet ej vad de beror på... Jag är ju lite speciell och lite udda har jag förstått. De som inte gillar mig gör det verkligen inte men det gör inte mig något för det brukar vara ömsesidigt! Har inte lyckats behålls en man en längre tid på sistone dock (tror inte det beror på fysiska orsaker). Jo jag vet det är dem det är fel på! ;-) OBS: ironi!!! Jag vet att det är mycket som ska stämma och den sista tiden har jag verkligen förstått det!
För att återgå till det jag började skriva om. Man får väl vänner genom något gemensamt? Från det man var liten tills man blir äldre: Föräldrars umgänge, förskola/skola, fritids aktiviteter, arbeta, vänner, krogen, partner, nätet, intressen...
Det är lättare som barn än som vuxen. Man vill inte vara påflugen, har man inga vänner måste det väl vara fel på en? Man kanske blir tagen för homosexuell? Fast jag tror att man måste våga vara påflugen. Även om det är jobbigt! Fast vad vet jag som inte har det behovet?
Kommer mer snart...
Har en del vänner som inte har så många vänner, jag har nog inte insett hur lyckligt lottad jag är som har rätt många riktigt bra vänner. Vet ej vad de beror på... Jag är ju lite speciell och lite udda har jag förstått. De som inte gillar mig gör det verkligen inte men det gör inte mig något för det brukar vara ömsesidigt! Har inte lyckats behålls en man en längre tid på sistone dock (tror inte det beror på fysiska orsaker). Jo jag vet det är dem det är fel på! ;-) OBS: ironi!!! Jag vet att det är mycket som ska stämma och den sista tiden har jag verkligen förstått det!
För att återgå till det jag började skriva om. Man får väl vänner genom något gemensamt? Från det man var liten tills man blir äldre: Föräldrars umgänge, förskola/skola, fritids aktiviteter, arbeta, vänner, krogen, partner, nätet, intressen...
Det är lättare som barn än som vuxen. Man vill inte vara påflugen, har man inga vänner måste det väl vara fel på en? Man kanske blir tagen för homosexuell? Fast jag tror att man måste våga vara påflugen. Även om det är jobbigt! Fast vad vet jag som inte har det behovet?
Kommer mer snart...
onsdag 11 juli 2012
Mer ångest
Jag är inte som jag vill. Och det kan jag väl ändra på? Så klart men jag gör inte det. För det inte är så lätt.
Gamla vanor är svåra att bryta och jag måste ju få njuta av livet och göra det jag känner för! Men mår jag egentligen bra när jag lever på ett sätt som jag inte mår bra av? Eller mår jag bra och det är det dåliga samvetet som gör att jag vill leva annorlunda?
Fast jag har ett nytt lugn i min så känns det ändå som det är ett kaos i mig.. Jag har lärt mig tänka annorlunda och det till det bättre. Men jag har samtidigt börjat tänka hur mitt liv fungerar och hur jag vill leva det. 40 års kris antagligen. Känner mig i alla fall inte orolig för framtiden och det känns bra! I dag när jag vaknade så hade jag ångest och trodde den skulle bli värre när jag pratade med familjen. Men det jag hade ångest över tyckte de inte var något att ha ångest över. Det är väl ofta så att man har ångest i onödan i bland! Fast det innebär inte att jag ska nonchalera orsaken till att jag har ångest. Utan ta tag i det!
Gamla vanor är svåra att bryta och jag måste ju få njuta av livet och göra det jag känner för! Men mår jag egentligen bra när jag lever på ett sätt som jag inte mår bra av? Eller mår jag bra och det är det dåliga samvetet som gör att jag vill leva annorlunda?
Fast jag har ett nytt lugn i min så känns det ändå som det är ett kaos i mig.. Jag har lärt mig tänka annorlunda och det till det bättre. Men jag har samtidigt börjat tänka hur mitt liv fungerar och hur jag vill leva det. 40 års kris antagligen. Känner mig i alla fall inte orolig för framtiden och det känns bra! I dag när jag vaknade så hade jag ångest och trodde den skulle bli värre när jag pratade med familjen. Men det jag hade ångest över tyckte de inte var något att ha ångest över. Det är väl ofta så att man har ångest i onödan i bland! Fast det innebär inte att jag ska nonchalera orsaken till att jag har ångest. Utan ta tag i det!
tisdag 10 juli 2012
Framtiden
Varför grubblar jag/man över framtiden? Klart att man bör fundera en del så man inte struntar i den helt. Men varför oroa sig för något jag inte kan påverka.. Det är som en kär vän en gång sa: Det är som om du skulle betala på ett bank lån som du inte har tagit än. Och det är en ganska bra jämförelse! Det som sker det sker och om något inte känns bra så får man ta tag i det då. Det som man oroar sig för kanske inte ens inträffar och då har man oroat sig i onödan!
Så därför bör man ta dagen som den kommer! Det är också konstigt att man oftare ser negativt på framtiden än positivt...
Så därför bör man ta dagen som den kommer! Det är också konstigt att man oftare ser negativt på framtiden än positivt...
Jag är inte som jag var
Vi förändras hela tiden och vissa perioder mer än andra. Då jag har utvecklats mycket sen separationen med mitt ex så skulle en ny relation med honom inte bli detsamma som den var. Inte för att jag vill tillbaka till det förhållandet men jag funderar hur vårt förhållande hade varit om jag hade varit som jag är i dag. Det hade nog inte fungerat. Och då tänker jag på hur ett kommande förhållande skulle bli. Men det klart att jag inte kan föreställa mig det då man förändras. Och ett förhållande är ju något som utvecklas och växer fram. Det är ju inget man kan förutse hur det blir. Det är ju dessutom på olika sätt i olika perioder. Det som känns perfekt i dag kanske känns så där i morgon... Nä nu ska jag försöka skicka mina tankar på semester!!
Väder
Vad det påverkar mig. I går när det regnade hela dagen så kändes livet långtråkigt och husvagnen kändes så trång. Mycket tankar i brist på annat att göra. :-) Som om jag brukar vara tom i huvudet..
I dag vaknade jag av fåglarna som kvittrar och det är molnigt men ljust å inget regn. Det gör att allt blir lättare och även tankarna.. Livet känns enklare, även om det ändå gjort det den senaste veckan ändå. I dag känner jag mig stark och ser livet mer positivt än i går. Känner att i dag lever jag här och nu! Inte i går eller i morgon utan i dag. Hmm försöker i alla fall. Och det känns bra!
I dag vaknade jag av fåglarna som kvittrar och det är molnigt men ljust å inget regn. Det gör att allt blir lättare och även tankarna.. Livet känns enklare, även om det ändå gjort det den senaste veckan ändå. I dag känner jag mig stark och ser livet mer positivt än i går. Känner att i dag lever jag här och nu! Inte i går eller i morgon utan i dag. Hmm försöker i alla fall. Och det känns bra!
måndag 9 juli 2012
Grått!!!
Fy vilken trist dag! Det har varit grått å regn hela dagen! Klockan är bara 9 men jag tycker att gå å lägga sig känns som det roligaste nu. Å som jag förstått så är det fint väder hemma!! Vädret påverkar oss otroligt och det kan vi inte göra något åt! Vädret är väl en av få saker vi inte kan påverka.. Det är bara att gilla läget även om vi inte vill! Jo det finns andra saker vi inte kan påverka och det är andra människor. Oavsett hur mycket vi känner dem eller hur mycket vi vill ändra dem. Eller rättare sagt deras beteende eller deras känslor.
Förträngning
Vad vi lurar oss själva och därmed andra. Jag vill känna en känsla med vill inte att den ska infinna sig för snabbt och därför så lyckas jag lura mig själv. Och tror att jag inte känner det jag faktiskt känner. Varför??
För att jag inte vill stressa in i något eller förstöra något pga min stress.
Men jag känner samtidigt att det som sker det sker och det kan jag inte påverka så mycket oavsett om jag stressar eller bromsar det sim sker. Så därför kan det vara intressant att försöka bromsa denna gång.
För att jag inte vill stressa in i något eller förstöra något pga min stress.
Men jag känner samtidigt att det som sker det sker och det kan jag inte påverka så mycket oavsett om jag stressar eller bromsar det sim sker. Så därför kan det vara intressant att försöka bromsa denna gång.
Ödet
Fast det klart det finns en annan orsak till att jag fått ett lugn! Det är jag mer tacksam för än några dagar semester! Om det lugnet kommer att bestå eller om det blir till fyrverkerier ska bli intressant att se. Det avgör framtiden och det lägger jag för 1:a gången faktiskt över på framtiden och ödet! Mina tankar kan i alla fall inte påverka ett dugg just nu! Och att jag har dålig täckning skulle i vanliga fall gjort mig stressad men nu känner jag att jag inte kan göra någonting åt det just nu. Hmm, det hade jag inte kunnat göra även om jag varit hemma heller. Hur som helst så hoppas jag att det blir både lugn & fyrverkerier en lång tid framöver! Men man vet aldrig vad ödet bestämmer åt oss!! Och det är bara att gilla läget och leva livet för det är ju det vi gör just nu. Är gärna här på Leksand sommarland. Men hade varit ännu bättre om solen sken och om en speciell person till hade varit här! Men man kan ju inte alltid få som man vill!
Tomt huvud..
Tänkte skriva att jag inte har nåt att skriva då jag känner ett lugn och att jag inte behöver skriva av mig men nåt kom ur mig ändå... Men det känns som skrivandet inte är ett så stort behov just nu, just i dag...
Lugnet som kan bli stressigt?
Nu har semester lugnet på plats! Har kommit in i Snabba cash å kan läsa den trots att det är 6 andra personer, varav 4 barn, runt mig i en husvagn. Och trots att regnet öser ner och jag "borde" träna å jogga.. Fast vad har jag för val !? ;-). Att komma hemifrån är kanske ett måste för att släppa alla krav?!
Nej så får det inte vara..
Fast å ligga som jag gör just nu under täcket i en trång säng blir ju oxå stressande efter ett tag! Speciellt när man är ensam. Nä just, de det är ju 6 andra här... ;-)
Nej så får det inte vara..
Fast å ligga som jag gör just nu under täcket i en trång säng blir ju oxå stressande efter ett tag! Speciellt när man är ensam. Nä just, de det är ju 6 andra här... ;-)
söndag 8 juli 2012
Mer Kay...
Har läst klart: Att växa i möten... Meningar som fastnade, kanske redan skrivit de här?? Orkar inte kolla det och det är värt att upprepas :
Se andra människor som givare av kärlek eller som rädda människor som ber om kärlek.
En som är trevlig, hjälpsam, lyssnar och bryr sig etc är "kärleksfull"
En som är otrevlig, arrogant, nonchalant och dryg etc är rädd. Rädd att andra förstår att bli avslöjad som sårbar.
Och:
I varje givet ögonblick gör varje människa så gott hon kan, efter sin bästa förmåga, just då.
Om jag har ont är jag sur å "stressad". Mår jag bra är jag trevlig å hjälpsam. Så det stämmer rätt bra tycker jag!
Se andra människor som givare av kärlek eller som rädda människor som ber om kärlek.
En som är trevlig, hjälpsam, lyssnar och bryr sig etc är "kärleksfull"
En som är otrevlig, arrogant, nonchalant och dryg etc är rädd. Rädd att andra förstår att bli avslöjad som sårbar.
Och:
I varje givet ögonblick gör varje människa så gott hon kan, efter sin bästa förmåga, just då.
Om jag har ont är jag sur å "stressad". Mår jag bra är jag trevlig å hjälpsam. Så det stämmer rätt bra tycker jag!
lördag 7 juli 2012
Tjatig?
Vi är olika och vi blir olika från dag till dag. Vissa perioder ändras vi radikalt på en kort tid och andra perioder så ändras vi bara lite grann. Jag är i förändringsperioden just nu och det är häftig!
När jag läser eller hör något som är negativt så kommer automatiskt mina negativa tankar. Men nu så händer något häftigt! Jag tänker direkt den negativa tanken först mot min vilja för att sen fundera: Varför tänker jag så?
Och då vänder jag på tanken så att den inte blir negativ för mig längre.
Det är så coolt!!! Jag hoppas och önskar att jag tänker så resten av livet även om det inte kommer att vara så i varje tanke så klart. Men att jag kan försöka att vända alla negativa tankar till positiva tankar. Jag önskar att jag kunde lära ut det till alla er! Prova någon gång att fundera på varför du tänker negativt! Det gör att det är svårt för andra att såra mig/dig.. Och det är ju inget någon av oss vill, att bli sårad för att andra är dumma! De har ingen rätt att såra oss! Men det är vi som väljer om vi vill bli sårad och om vi blir det måste vi ifrågasätta vilket är jättesvårt!! Men för sin egen skull är det viktigt att träna på det.
Hans krav på sig - inte på mig
Joggade = en ny pollet som trillade ner.
Jag tyckte att Xet hade höga krav på mig undermedvetet. Han litade inte på mig, han tyckte jag betedde mig och sa saker som man inte ska göra. Saker som alla lär sig och det sitter i ryggmärgen.
Nu inser jag att det var inte mig han hade höga krav på utan sig själv. Fast han tror att det var på mig precis som jag trodde. Hans tankar säger ju nåt om honom själv.
Jag orkar inte ens utveckla det mer, förstår ni inte så läs Kay Pollacks böcker: Att växa i möten och Att välja glädje..
Jag tyckte att Xet hade höga krav på mig undermedvetet. Han litade inte på mig, han tyckte jag betedde mig och sa saker som man inte ska göra. Saker som alla lär sig och det sitter i ryggmärgen.
Nu inser jag att det var inte mig han hade höga krav på utan sig själv. Fast han tror att det var på mig precis som jag trodde. Hans tankar säger ju nåt om honom själv.
Jag orkar inte ens utveckla det mer, förstår ni inte så läs Kay Pollacks böcker: Att växa i möten och Att välja glädje..
fredag 6 juli 2012
Ändras
Har läst igenom min inlägg och ändrat någon mening här och där så jag själv inte förstod vad jag menade med det jag skrev...
Och när jag läste så intsåg så tydligt att man kan ändra åsikt om saker ganska snabbt! Och det beror på olika saker..
Men det är intressant att man inte tycker att man utvecklas. Du kanske tycker det men jag tycker inte det eller jag tyckte inte det. För nu när jag skriver vad jag känner och läser det en vecka senare så har jag inte alltid samma åsikt längre. Prova någon gång så får du se om du inte har gjort det någon gång.
Tänk att om vi själva tror att vi är på ett sätt och inte utvecklas - vad tycker andra då?
Tänk när man tänker på en klasskamrat som man hade för 30 år sedan och inte träffat sen dess. Och tror att personen är likadan fortfarande. Lite löjligt eller hur!?
Och när jag läste så intsåg så tydligt att man kan ändra åsikt om saker ganska snabbt! Och det beror på olika saker..
Men det är intressant att man inte tycker att man utvecklas. Du kanske tycker det men jag tycker inte det eller jag tyckte inte det. För nu när jag skriver vad jag känner och läser det en vecka senare så har jag inte alltid samma åsikt längre. Prova någon gång så får du se om du inte har gjort det någon gång.
Tänk att om vi själva tror att vi är på ett sätt och inte utvecklas - vad tycker andra då?
Tänk när man tänker på en klasskamrat som man hade för 30 år sedan och inte träffat sen dess. Och tror att personen är likadan fortfarande. Lite löjligt eller hur!?
Jag vet vad andra tänker!
Det där med att känna sig själv :
Jag tror att jag vet vad andra tänker och vad de har för orsaker till det de gör. Jag har en föreställning om deras åsikt och jag har bestämt att det dessutom är sant. Och denna åsikt är ofta negativt mot mig. Det är ju rätt kränkande mot dem!
De får inte en chans att själva säga vad de har för åsikt!
Varför jag gör så är ju för att lägga över ansvaret på dem. För att jag inte tycker att jag duger. Och för att skydda mig för "när" jag får berkäftat att det är som jag bestämt åt dem då blir jag inte sårad eller besviken. För jag visste ju redan om det.
Oftas handlar just detta om männen som jag blir förälskad i eller de män som jag trott mig vara förälskad i. Jag har bestämt innan att de bara vill ha sex och att de anser att jag inte är värd mer än så. För att jag inte vill bli sårad så sårar jag tillbaka genom att säga saker som förstör något som kunde ha blivit bra.
Det är på tiden att börja lyssna på andras åsikt! Å andra sidan kanske man inte vet vad man vill, det händer ju även mig. Det jag börjat inse är att jag måste ge tiden en chans också!
Och det är annat jag måste lära mig men det är ju det som är så intressant, att man aldrig är färdiglärd! Finns mycket kvar att lära och utforska kanske mest om sig själv! I alla fall i 1:a hand..
Jag tror att jag vet vad andra tänker och vad de har för orsaker till det de gör. Jag har en föreställning om deras åsikt och jag har bestämt att det dessutom är sant. Och denna åsikt är ofta negativt mot mig. Det är ju rätt kränkande mot dem!
De får inte en chans att själva säga vad de har för åsikt!
Varför jag gör så är ju för att lägga över ansvaret på dem. För att jag inte tycker att jag duger. Och för att skydda mig för "när" jag får berkäftat att det är som jag bestämt åt dem då blir jag inte sårad eller besviken. För jag visste ju redan om det.
Oftas handlar just detta om männen som jag blir förälskad i eller de män som jag trott mig vara förälskad i. Jag har bestämt innan att de bara vill ha sex och att de anser att jag inte är värd mer än så. För att jag inte vill bli sårad så sårar jag tillbaka genom att säga saker som förstör något som kunde ha blivit bra.
Det är på tiden att börja lyssna på andras åsikt! Å andra sidan kanske man inte vet vad man vill, det händer ju även mig. Det jag börjat inse är att jag måste ge tiden en chans också!
Och det är annat jag måste lära mig men det är ju det som är så intressant, att man aldrig är färdiglärd! Finns mycket kvar att lära och utforska kanske mest om sig själv! I alla fall i 1:a hand..
Känna sig själv
Få känner sig själva. Man är ytlig för man är rädd för att hitta sig själv. Vi säger/tänker ofta: Du får ta mig som jag är, men vet vi verkligen hur vi själva egentligen är?
Jag trodde det, men har förstått att jag inte visste det.
Ett exempel: Jag tycker att mina barn ska bete sig på ett artigt sätt. Varför?
För att jag inte ska skämmas för dem? Så har jag trott att det har varit.
Det är för att jag inte ska skämmas för att jag inte har uppfostrat dem.
Det är lättare att skylla på någon annan för att slippa ta ansvar själv!
Jag hoppas att varje gång jag blir irriterad eller stör mig på något som någon har gjort så ska jag tänkar vad dessa tankar säger om mig själv!
Jag började nog jogga för att andra skulle tycka att jag var duktig. För man ska träna för då har man man bra karaktär och om jag dessutom lägger ut på FB när jag gjort det så ser ju alla hur duktig jag är. Sen kom jag på att det kanske ger andra dålig samvete och det var ju inte min mening.
Och sen gjorde jag och kom jag på det rätta: Jag gör det enbart för min skull - för att jag mår bra och jag behöver inte berätta för någon att jag har gjort det. Jag behöver inte skryta om saker som jag tror att andra tycker är bra. Utan jag ska göra saker för att JAG vill.
Jag tyckte att jag hade utvecklats under mina senaste åren men det är nu efter separationen jag utvecklas på allvar. Fast utan exet hade jag aldrig kommit hit. Under den senaste veckan har det lossnat - min utveckling har tagit fart. Det är kanske som när man försöker gå ner i vikt: Det börjar rätt bra sen tar det lite stopp och sen går det igen.
Denna gång har det berott på en författare, en vän som inte har dömt mig och en vän som lett in mig på rätt spår och till rätt ställen utan att hen vet om det själv, en vän som har gett mig beröring och så självklart min syster. Och när allt detta har hänt så har flera av mina vänner själva haft kriser vilket har gjort att jag har vänt och vridit på mina tankar oerhört mycket. Som jag tyckte för ett tag sen: Mitt liv är som en ketchup flaska, först kommer inget och sen kommer allt..
Tror jag bara kommer att kunna leva med en man som känner sig själv! Vilket känns som blir svårt då det är väldigt svårt att känna sig själv!
Jag trodde det, men har förstått att jag inte visste det.
Ett exempel: Jag tycker att mina barn ska bete sig på ett artigt sätt. Varför?
För att jag inte ska skämmas för dem? Så har jag trott att det har varit.
Det är för att jag inte ska skämmas för att jag inte har uppfostrat dem.
Det är lättare att skylla på någon annan för att slippa ta ansvar själv!
Jag hoppas att varje gång jag blir irriterad eller stör mig på något som någon har gjort så ska jag tänkar vad dessa tankar säger om mig själv!
Jag började nog jogga för att andra skulle tycka att jag var duktig. För man ska träna för då har man man bra karaktär och om jag dessutom lägger ut på FB när jag gjort det så ser ju alla hur duktig jag är. Sen kom jag på att det kanske ger andra dålig samvete och det var ju inte min mening.
Och sen gjorde jag och kom jag på det rätta: Jag gör det enbart för min skull - för att jag mår bra och jag behöver inte berätta för någon att jag har gjort det. Jag behöver inte skryta om saker som jag tror att andra tycker är bra. Utan jag ska göra saker för att JAG vill.
Jag tyckte att jag hade utvecklats under mina senaste åren men det är nu efter separationen jag utvecklas på allvar. Fast utan exet hade jag aldrig kommit hit. Under den senaste veckan har det lossnat - min utveckling har tagit fart. Det är kanske som när man försöker gå ner i vikt: Det börjar rätt bra sen tar det lite stopp och sen går det igen.
Denna gång har det berott på en författare, en vän som inte har dömt mig och en vän som lett in mig på rätt spår och till rätt ställen utan att hen vet om det själv, en vän som har gett mig beröring och så självklart min syster. Och när allt detta har hänt så har flera av mina vänner själva haft kriser vilket har gjort att jag har vänt och vridit på mina tankar oerhört mycket. Som jag tyckte för ett tag sen: Mitt liv är som en ketchup flaska, först kommer inget och sen kommer allt..
Tror jag bara kommer att kunna leva med en man som känner sig själv! Vilket känns som blir svårt då det är väldigt svårt att känna sig själv!
torsdag 5 juli 2012
Dags att vända på min dåliga syn på mig själv!
Sitter och väntar på en man. Och då automatiskt kommer de dåliga självkänslo tankarna:
Varför kommer han ändå ut hit?
Var det länge sen han fick nåt? Även om vi har sagt att vi bara ska prata ;-)
Men nu försöker jag verkligen vända de tankarna. Djävulen ska inte vinna denna gång. Det klart att han kommer för att han vill träffa mig, för att vi tycker om varandra! För att han tycker om mig och jag honom.
Försöker vända mina kärleksrus känslor också, jag ska inte inbilla mig att jag är kär i honom. Om jag blir det så blir jag det men då måste jag nog tänka efter om det är honom jag är kär i eller om det är förälskelsen jag är kär i? Som det varit många gånger innan.
Det känns skönt att ha börjat se sina tankar på ett annat sätt!
Och inse att jag kanske inte känner det jag tror!
Han kommer för att vi är vänner och kommer att förbli det, länge hoppas jag! Och vem vet om det blir mer än så!
Varför kommer han ändå ut hit?
Var det länge sen han fick nåt? Även om vi har sagt att vi bara ska prata ;-)
Men nu försöker jag verkligen vända de tankarna. Djävulen ska inte vinna denna gång. Det klart att han kommer för att han vill träffa mig, för att vi tycker om varandra! För att han tycker om mig och jag honom.
Försöker vända mina kärleksrus känslor också, jag ska inte inbilla mig att jag är kär i honom. Om jag blir det så blir jag det men då måste jag nog tänka efter om det är honom jag är kär i eller om det är förälskelsen jag är kär i? Som det varit många gånger innan.
Det känns skönt att ha börjat se sina tankar på ett annat sätt!
Och inse att jag kanske inte känner det jag tror!
Han kommer för att vi är vänner och kommer att förbli det, länge hoppas jag! Och vem vet om det blir mer än så!
Skönt när polleten trillar ner.
Det är så förlösande och befriande när polleten trillar ner, när man förstår saker helt kristall klart!
Hade polleten varit värd något så hade jag varit rätt rik nu då många polleter har trillat ner senaste veckan. Jag har verkligen haft turen att en man har korsat min väg och gjort detta möjligt! Det är få människor som har den turen tror jag. Om de inte söker proffisionell hjälp och även då träffar man inte rätt person.
Hade polleten varit värd något så hade jag varit rätt rik nu då många polleter har trillat ner senaste veckan. Jag har verkligen haft turen att en man har korsat min väg och gjort detta möjligt! Det är få människor som har den turen tror jag. Om de inte söker proffisionell hjälp och även då träffar man inte rätt person.
onsdag 4 juli 2012
"Ärver" vi våra partners vanor?
Jag kom på mig själv med att jag var tvungen att kontrollera att jag hade med mig allt när jag och min syster skulle iväg. Jag sa då till henne att jag har blivit så vimsig och måste ha sån koll på allt nu för tiden. Då sa hon att hon var övertygad om att jag ärvt det av xet som hade ett ganska stort kontrollbehov.
Så jag funderar på om jag har ärvt några saker:
Han blev stressad om något oväntat dök upp oavsett vad det än var.
Han låste ytterdörren när vi var hemma något jag inte gjorde tidigare.
När han tog en macka så la han den på ett fat.
Han var misstänksam och trodde att alla hade en baktanke med saker.
Skickade han sms så blev han lite fundersam om jag inte svarade direkt. Tror han ville veta vad jag gjorde men hittade på bagateller att få svar på.
Undrar om han har ärvt något från mig?
Stressen hade han ju redan så den har han inte fått av mig och den fick ju inte barnens pappa heller.
Det som jag tycker är oerhört synd att jag inte har ärvt är barnens pappas lugn!
Jag menar inte att det är dåliga vanor jag ärvt om jag gjort det men det är intressant hur man gör och tänker omedvetet!
Så jag funderar på om jag har ärvt några saker:
Han blev stressad om något oväntat dök upp oavsett vad det än var.
Han låste ytterdörren när vi var hemma något jag inte gjorde tidigare.
När han tog en macka så la han den på ett fat.
Han var misstänksam och trodde att alla hade en baktanke med saker.
Skickade han sms så blev han lite fundersam om jag inte svarade direkt. Tror han ville veta vad jag gjorde men hittade på bagateller att få svar på.
Undrar om han har ärvt något från mig?
Stressen hade han ju redan så den har han inte fått av mig och den fick ju inte barnens pappa heller.
Det som jag tycker är oerhört synd att jag inte har ärvt är barnens pappas lugn!
Jag menar inte att det är dåliga vanor jag ärvt om jag gjort det men det är intressant hur man gör och tänker omedvetet!
Tänkt fel?
Har jag tänkt fel när jag har tänkt att männen inte tyckt sig vara värda mig. Att det faktiskt är jag som inte tycker att de är värda mig eller att jag inte är värda dem. Och så skyller jag på dem för att lägga över ansvaret på dem?
Men den största orsaken till att de har "flytt" är ju min intensitet. Stackarna jag har ju kvävt dem, kört ner mig i deras halsar och det de ville till en början var kanske tvärtom =D För att efter ett tag gå till nästa steg.
Nu inser jag verkligen att det är dags att vända blad, att from börjar en ny era, alltså nya män =)
Fast det är ju bara en man jag vill ha och inte flera.
Oavsett så har jag tänkt så mycket nu så ska nog försöka att inte tänka så mycket och hitta på saker med mina barn innan de åker till sin pappa i några veckor.
Men den största orsaken till att de har "flytt" är ju min intensitet. Stackarna jag har ju kvävt dem, kört ner mig i deras halsar och det de ville till en början var kanske tvärtom =D För att efter ett tag gå till nästa steg.
Nu inser jag verkligen att det är dags att vända blad, att from börjar en ny era, alltså nya män =)
Fast det är ju bara en man jag vill ha och inte flera.
Oavsett så har jag tänkt så mycket nu så ska nog försöka att inte tänka så mycket och hitta på saker med mina barn innan de åker till sin pappa i några veckor.
Vad har jag fått..
.. från se som korsat min väg?
En klass kompis kom med en kasse mat till mig när jag bodde själv i min 1:a lgh när jag inte hade pengar en gång. Vad jag uppskattade det! Kan det varit hon där & då som skapade min generösa sida?
Min pappa kanske lärde mig att inte lita på att jag är värd att få en hans tid? Och när jag var med honom så var det så bråttom jämt. Så jag kanske har lärt mig att jag måste skynda mig för att visa att jag duger? Och om det är därför jag skyndar mig in i förhållanden? Är det min pappa som har satt de spåren hos mig. Och han dök ju inte alltid upp när han skulle. Kan det vara en rädsla att om jag inte skyndar mig så mister jag mannen?
Fast det kanske är fel av mig att lägga över skulden på pappa?! Det kanske är så att det beror på Adhd, som jag troligtvis har i alla fall till en viss del.. Och det spelar ingen roll vartifrån det kommer för nu är nu och jag vet i dag att jag inte behöver stressa in i något. Just i dag känns det så i alla fall..
Fasen vad intressant detta var: Att bena upp vart mina värderingar kommer ifrån. Hur alla mina möten med människor under mitt liv har gjort mig till den jag är! Måste sova lite på den saken innan jag fortsätter. Kl är 5 och jag har skrivit i en timme nu.. Sommar och ljuset är underbart men inte för min sömn. Även om det är tankar som även håller mig vaken...
En klass kompis kom med en kasse mat till mig när jag bodde själv i min 1:a lgh när jag inte hade pengar en gång. Vad jag uppskattade det! Kan det varit hon där & då som skapade min generösa sida?
Min pappa kanske lärde mig att inte lita på att jag är värd att få en hans tid? Och när jag var med honom så var det så bråttom jämt. Så jag kanske har lärt mig att jag måste skynda mig för att visa att jag duger? Och om det är därför jag skyndar mig in i förhållanden? Är det min pappa som har satt de spåren hos mig. Och han dök ju inte alltid upp när han skulle. Kan det vara en rädsla att om jag inte skyndar mig så mister jag mannen?
Fast det kanske är fel av mig att lägga över skulden på pappa?! Det kanske är så att det beror på Adhd, som jag troligtvis har i alla fall till en viss del.. Och det spelar ingen roll vartifrån det kommer för nu är nu och jag vet i dag att jag inte behöver stressa in i något. Just i dag känns det så i alla fall..
Fasen vad intressant detta var: Att bena upp vart mina värderingar kommer ifrån. Hur alla mina möten med människor under mitt liv har gjort mig till den jag är! Måste sova lite på den saken innan jag fortsätter. Kl är 5 och jag har skrivit i en timme nu.. Sommar och ljuset är underbart men inte för min sömn. Även om det är tankar som även håller mig vaken...
Perspektiv
Vissa saker går inte att få oberoende på vem man är. Man- kvinna. Svensk- iransk. Rik - fattig. Tjock - smal. Arbetslös - arbetare. Påminner om inlägget om att livet är orättvist.
Saker som jag tänker på är så klart: Lycka!
Och:
Kärlek.
Hälsa.
Vänskap.
Som min 1:a chef sa när hon pratade om sina barn - Jag är så rik!
För henne var rikedom att fått barn.
Hon kunde se och vara tacksam för det hon hade i livet dom många av oss andra kanske ser.
Hon sa också en gång: Man blir inte tjock av det man blir bjuden på.
Hon var klok, Margareta, inser jag nu. - 25 år senare. Hmm tänk att jag kommer ihåg 2 meningar som hon har sagt! Jag arbetade inte där, på Tyger & Tyger, mer än nåt år men hon satte tydligen djupa spår hos mig! Och gav mig självkänsla då hon gav mig mitt 1:a jobb. Hon var en värdefull person i mitt liv som har korsat min väg och satte starka avtryck utan min vetskap om det. Alla vi möter gör oss...
Man väljer hur man vill se på livet och sig själv. Är jag ett offer???
Eller är jag fri...
Är jag störd av den anledningen jag tror?
Vad är mest värt i livet som är kort? Vilken varg väljer jag att mata?
Den goda eller den onda?
Eller ängeln eller djävulen? (Om man inte vet vad jag syftar på med varg) Jag ska försöka att välja min ängel jämt! Men med handen på hjärtat så är livet och tankarna inte så bra att man alla gånger väljer sina tankar för att man vill.
Saker som jag tänker på är så klart: Lycka!
Och:
Kärlek.
Hälsa.
Vänskap.
Som min 1:a chef sa när hon pratade om sina barn - Jag är så rik!
För henne var rikedom att fått barn.
Hon kunde se och vara tacksam för det hon hade i livet dom många av oss andra kanske ser.
Hon sa också en gång: Man blir inte tjock av det man blir bjuden på.
Hon var klok, Margareta, inser jag nu. - 25 år senare. Hmm tänk att jag kommer ihåg 2 meningar som hon har sagt! Jag arbetade inte där, på Tyger & Tyger, mer än nåt år men hon satte tydligen djupa spår hos mig! Och gav mig självkänsla då hon gav mig mitt 1:a jobb. Hon var en värdefull person i mitt liv som har korsat min väg och satte starka avtryck utan min vetskap om det. Alla vi möter gör oss...
Man väljer hur man vill se på livet och sig själv. Är jag ett offer???
Eller är jag fri...
Är jag störd av den anledningen jag tror?
Vad är mest värt i livet som är kort? Vilken varg väljer jag att mata?
Den goda eller den onda?
Eller ängeln eller djävulen? (Om man inte vet vad jag syftar på med varg) Jag ska försöka att välja min ängel jämt! Men med handen på hjärtat så är livet och tankarna inte så bra att man alla gånger väljer sina tankar för att man vill.
tisdag 3 juli 2012
Mina män
Det finns män som alltid kommer att ha en del i mitt hjärta kanske utan deras vetskap. Men så är det väl för alla. Och det finns även kvinnor i mitt hjärta. De tillsammans har gjort mig till den jag är i dag - personer som har korsat min väg.
Det är intressant hur vissa kryper sig in i våra hjärnor mot vår vilja och stannar där. Vilken kraft våra känslor har! Även om jag önskar att jag vore kär i en man som är kär i mig så kan jag inte välja att vara kär i honom eller tvärtom - jag kan inte välja att inte vara kär i en man. Jag kan alltså inte välja mina känslor alla gånger! Ha känn på den!!!
Oavsett mina kärlekskänslor så kan jag kanske välja om jag vill se mig som ett offer och tycka synd om mig. Eller om jag kan placera kärlek där bak i hjärnan och gå vidare.
Tanken på: Hade det fungerat om jag varit annorlunda med de olika männen kanske alltid kommer att ligga kvar i huvudet. Men det bästa är ju att bara gå vidare och vara tacksam för att de gett mig ett rus av kärlek ett tag. För det ruset är det bästa av alla även om det kan ge en jobbig baksmälla. Men baksmällor går över!
Det är intressant hur vissa kryper sig in i våra hjärnor mot vår vilja och stannar där. Vilken kraft våra känslor har! Även om jag önskar att jag vore kär i en man som är kär i mig så kan jag inte välja att vara kär i honom eller tvärtom - jag kan inte välja att inte vara kär i en man. Jag kan alltså inte välja mina känslor alla gånger! Ha känn på den!!!
Oavsett mina kärlekskänslor så kan jag kanske välja om jag vill se mig som ett offer och tycka synd om mig. Eller om jag kan placera kärlek där bak i hjärnan och gå vidare.
Tanken på: Hade det fungerat om jag varit annorlunda med de olika männen kanske alltid kommer att ligga kvar i huvudet. Men det bästa är ju att bara gå vidare och vara tacksam för att de gett mig ett rus av kärlek ett tag. För det ruset är det bästa av alla även om det kan ge en jobbig baksmälla. Men baksmällor går över!
Trassel
Nu är jag på ruta 1 igen..
Börjar trassla in mig i något som kanske kan bli en underbar relation men som jag är ganska säker på att det inte kommer att fungera. Men denna gång vet även mannen i fråga också det och har redan förklarat det. Så denna gång går jag/vi in med vidöppna ögon!
Egentligen borde jag släppa det direkt och gå vidare. Det är kanske dags att ge mig själv en chans.
Och hitta någon som jag inte behöver försöka ändra deras självkänsla till det bättre... Hitta någon som har bra självkänsla och som kan känna att han är värd mig trots sina brister. Fast hur vet jag att han vet om att det är därför han flyr. Det är nog få som vet varför det inte klarar av att stanna i ett förhållande med en fantastiskt människa.
Det som har varit mitt problem är att jag har trott att det är mig det är "fel" på. Men nu har jag tack vare min nya vän insett att problemet ligger hos männen. Det är de som inte klarar av ett förhållande även om jag försöker övertala dem.. Men jag kan inte förändra dem det är de som måste förändra sin bild av sig själva och inse att de faktiskt är värda mer än de tror.
Sakta men säkert så inser jag detta och det är på tiden!
Det är inte jag som är problemet! Och inte männen heller som väljer att fly utan det är deras ego gör att de gör det.
Börjar trassla in mig i något som kanske kan bli en underbar relation men som jag är ganska säker på att det inte kommer att fungera. Men denna gång vet även mannen i fråga också det och har redan förklarat det. Så denna gång går jag/vi in med vidöppna ögon!
Egentligen borde jag släppa det direkt och gå vidare. Det är kanske dags att ge mig själv en chans.
Och hitta någon som jag inte behöver försöka ändra deras självkänsla till det bättre... Hitta någon som har bra självkänsla och som kan känna att han är värd mig trots sina brister. Fast hur vet jag att han vet om att det är därför han flyr. Det är nog få som vet varför det inte klarar av att stanna i ett förhållande med en fantastiskt människa.
Det som har varit mitt problem är att jag har trott att det är mig det är "fel" på. Men nu har jag tack vare min nya vän insett att problemet ligger hos männen. Det är de som inte klarar av ett förhållande även om jag försöker övertala dem.. Men jag kan inte förändra dem det är de som måste förändra sin bild av sig själva och inse att de faktiskt är värda mer än de tror.
Sakta men säkert så inser jag detta och det är på tiden!
Det är inte jag som är problemet! Och inte männen heller som väljer att fly utan det är deras ego gör att de gör det.
måndag 2 juli 2012
Du måste flytta på dig.
Låten handlar om Alinas ångest hörde jag på en intervju på NRJ. Texten är riktad mot henne Du skulle vara Jag från början men hon tyckte det lät konsigt. Jag kan nog känna igen mig lite.
http://www.youtube.com/watch?v=CNl5AnGBiA4&feature=related
http://www.youtube.com/watch?v=CNl5AnGBiA4&feature=related
Tack för internet!
Jag känner att jag är bra på att genom ord beskriva hur jag känner och vara väldigt öppen.
Men när det kommer till att säga det högt och inför någon så har jag väldigt svårt för det.
Så jag är enormt tacksam för att Internet och sms finns!
Även om jag kanske borde träna på att prata - Höga krav igen.. =)
Men när det kommer till att säga det högt och inför någon så har jag väldigt svårt för det.
Så jag är enormt tacksam för att Internet och sms finns!
Även om jag kanske borde träna på att prata - Höga krav igen.. =)
Jag mår bra! Oftast..
Trots stressen så mår jag faktiskt rätt bra! Jag tror att mina ord här får dig som läser dem att tro att jag mår jätte dåligt och är deprimerad. Så är det inte däremot så mår jag bra/dåligt upp och ner under dagen och oftast mår jag bra och är lätt i sinnet. När jag inte är det så skriver jag här och därför så upplevs jag nog som nere.
Men det är jag inte!
Tvärtom så börjar det kännas bättre! Och efter regnet kommer solen! Det vet jag och molnen börjar skingras!
Det viktigaste är att komma till insikt att man mår dåligt och varför. Vet men inte det så är det svårt att ta tag i det. Jag vet vad jag behöver arbeta med för att må bättre och det är mer än vad många av andra/er vet - tror jag! Så jag känner mig stark för jag vet vilka problem jag måste lösa!
Alla mina problem beror på mina enorma krav på mig själv och ångest för att inte nå de kraven.
Och de kraven kan jag dela upp i många delar!
Men det är jag inte!
Tvärtom så börjar det kännas bättre! Och efter regnet kommer solen! Det vet jag och molnen börjar skingras!
Det viktigaste är att komma till insikt att man mår dåligt och varför. Vet men inte det så är det svårt att ta tag i det. Jag vet vad jag behöver arbeta med för att må bättre och det är mer än vad många av andra/er vet - tror jag! Så jag känner mig stark för jag vet vilka problem jag måste lösa!
Alla mina problem beror på mina enorma krav på mig själv och ångest för att inte nå de kraven.
Och de kraven kan jag dela upp i många delar!
Nytt
Dags att rensa ut alla "X" en gång för alla och gå vidare! Känns som det är dags för ett nytt blad i mitt liv!
En sak vet jag att jag är trött på män som inte känner sig själva, grubblar och som bara vill ha sex. Känns som jag har träffat ett par sådana de senaste åren! Och vissa är jag vänner med och det är jag oerhört tacksam för! För även om det kan finnas en viss attraktion mellan mig och någon av dem så kan man ju vara vänner ändå...
Klart vi känner en attraktion till fler än en person, eller? Då menar jag inte att man är kär i fler utan just bara känner en viss attraktion. eller är det bara jag som gör det.
Nä det tror jag inte. Det finns nog någon du känner en attraktion till, hon i mataffären, dagisfröken, kollegan, bekanta, busschauffören ;) Det finns ju människor med utstrålning överallt! Bara för det betyder det ju inte att man hoppar i säng med dem. Hmmm om man inte är sexmissbrukare förståss =)
Skämt å sido, jag tror nog ni förstår vad jag menar...
Tänk om jag gå in i ett förhållande där alla kort är totalt öppna. Inga hemligheter och bara ren ärlighet! Vara den jag verkligen är och inte behöva tänka på hur jag beter mig eller vad jag säger. Inte behöva fundera på vad han tycker eller tänker för han också är totalt ärlig.
Finns det sådana förhållanden?
Klarar man av ärligheten med allt den innebär?
Även ärligheten mot sig själv: Är jag värd dig!? Och tycker du att du är värd mig?
För det kan vara det största hotet i ett kärleks förhållande, även om det är undermedvetet, tro mig jag har upplevt det. Och vill inte göra det en gång till...
Bara tankar! Mina tänkar är på ruta 2 men inte mitt handlande!
Här & Nu! ;-)
En sak vet jag att jag är trött på män som inte känner sig själva, grubblar och som bara vill ha sex. Känns som jag har träffat ett par sådana de senaste åren! Och vissa är jag vänner med och det är jag oerhört tacksam för! För även om det kan finnas en viss attraktion mellan mig och någon av dem så kan man ju vara vänner ändå...
Klart vi känner en attraktion till fler än en person, eller? Då menar jag inte att man är kär i fler utan just bara känner en viss attraktion. eller är det bara jag som gör det.
Nä det tror jag inte. Det finns nog någon du känner en attraktion till, hon i mataffären, dagisfröken, kollegan, bekanta, busschauffören ;) Det finns ju människor med utstrålning överallt! Bara för det betyder det ju inte att man hoppar i säng med dem. Hmmm om man inte är sexmissbrukare förståss =)
Skämt å sido, jag tror nog ni förstår vad jag menar...
Tänk om jag gå in i ett förhållande där alla kort är totalt öppna. Inga hemligheter och bara ren ärlighet! Vara den jag verkligen är och inte behöva tänka på hur jag beter mig eller vad jag säger. Inte behöva fundera på vad han tycker eller tänker för han också är totalt ärlig.
Finns det sådana förhållanden?
Klarar man av ärligheten med allt den innebär?
Även ärligheten mot sig själv: Är jag värd dig!? Och tycker du att du är värd mig?
För det kan vara det största hotet i ett kärleks förhållande, även om det är undermedvetet, tro mig jag har upplevt det. Och vill inte göra det en gång till...
Bara tankar! Mina tänkar är på ruta 2 men inte mitt handlande!
Här & Nu! ;-)
Stress även på semestern
Känner mig så stressad!
Överväger faktiskt att göra en utredning på mig själv ändå!
Vaknade sent och då fick jag massor med meddelanden på en gång vilket har gjort att jag har känt mig lite onykter på något sätt hela dagen. Som snart är slut?
Träningen ligger som ett stress moln över mig så jag ska träna nu så kanske stressen lägger sig.
Alla meddelanden jag fått har bara varit positiva men när allt kommer samtidigt så blir det för mycket.. Känns som jag inte kommer ihåg vad det var som var så mycket nu och om jag har glömt något som jag borde komma ihåg...
Kul att träffa en av mina hjältar i dag, min tidigare kollega som bara bott i Sverige i 2 år och knappt känner någon. Är imponerad över vad hon redan orkat och lyckats med i sitt 26 åriga liv. Mycket mer än vad jag kommer att uppleva i hela mitt liv! Bara att lära sig ett nytt språk för att man måste antar jag är jättesvårt! Och att inte få träffa sina släktingar, vänner när man vill och behöver måste vara oerhört tufft! I morgon åker hon till Dubai för att träffa sin pappa och sina syskon som hon inte har sett på 5 år! =)
Hoppas att du får mycket jobb via Täby Pedagogerna och att jag får äran att arbeta med dig igen!
Nu träning! Och avslappning!
Överväger faktiskt att göra en utredning på mig själv ändå!
Vaknade sent och då fick jag massor med meddelanden på en gång vilket har gjort att jag har känt mig lite onykter på något sätt hela dagen. Som snart är slut?
Träningen ligger som ett stress moln över mig så jag ska träna nu så kanske stressen lägger sig.
Alla meddelanden jag fått har bara varit positiva men när allt kommer samtidigt så blir det för mycket.. Känns som jag inte kommer ihåg vad det var som var så mycket nu och om jag har glömt något som jag borde komma ihåg...
Kul att träffa en av mina hjältar i dag, min tidigare kollega som bara bott i Sverige i 2 år och knappt känner någon. Är imponerad över vad hon redan orkat och lyckats med i sitt 26 åriga liv. Mycket mer än vad jag kommer att uppleva i hela mitt liv! Bara att lära sig ett nytt språk för att man måste antar jag är jättesvårt! Och att inte få träffa sina släktingar, vänner när man vill och behöver måste vara oerhört tufft! I morgon åker hon till Dubai för att träffa sin pappa och sina syskon som hon inte har sett på 5 år! =)
Hoppas att du får mycket jobb via Täby Pedagogerna och att jag får äran att arbeta med dig igen!
Nu träning! Och avslappning!
söndag 1 juli 2012
Tankar
Vad fort en tanke kommer! Även om jag inte alltid vill tänka tanken...
Jag ser en man och tänker direkt på sex. Ha ha ha
Om han är snygg alltså! Eller inte. =D
Mmm han med lite massageolja på!
Måste lätta upp stämmningen här på min blogg! ;-)
Oj nästan ett tecken: Detta är inlägg 69 =)
Jag ser en man och tänker direkt på sex. Ha ha ha
Om han är snygg alltså! Eller inte. =D
Mmm han med lite massageolja på!
Måste lätta upp stämmningen här på min blogg! ;-)
Oj nästan ett tecken: Detta är inlägg 69 =)
Mitt missbruk...
Känns som jag är dejtingside missbrukare =)
Men så länge jag är singel så är ju de sidorna jag bör vara på till jag träffar någon nu när jag känner mig ensam.
När jag träffar någon så kommer jag inte att sitta framför datorn på samma sätt. Så var det ju inte när jag var tillsammans med exet.
Fast jag vet att jag saknade lite att sitta och ha den sociala kontakten så jag kanske ska njuta ändå =)
Ja försöker se livet från den positiva sidan!!!
Fast jag skulle behöva krama någon i kväll! Hmm hela natten!!!!
Men så länge jag är singel så är ju de sidorna jag bör vara på till jag träffar någon nu när jag känner mig ensam.
När jag träffar någon så kommer jag inte att sitta framför datorn på samma sätt. Så var det ju inte när jag var tillsammans med exet.
Fast jag vet att jag saknade lite att sitta och ha den sociala kontakten så jag kanske ska njuta ändå =)
Ja försöker se livet från den positiva sidan!!!
Fast jag skulle behöva krama någon i kväll! Hmm hela natten!!!!
Dejtingsidorna känns trånga
Har gått över till en dyrare och "seriösare" dejting sida, e-darling då det känns som jag "kan" männen och de mig på MP & HP.
Betala för ett halvår i går natt.
Där får man förslag på en som skulle passa som sin partner. Som jag förstått så kan man inte surfa runt och spana som på de andra sidorna.
Vem kommer då upp som förslag nyss??
Jo då mitt ex..
NU känner jag mig ännu mer less på dessa förbannade sidorna!
Fast jag kanske ska gå tillbaka till honom istället. Ska tänka på saken!
Nu har jag gjort det: Och nej det ska jag inte!
Betala för ett halvår i går natt.
Där får man förslag på en som skulle passa som sin partner. Som jag förstått så kan man inte surfa runt och spana som på de andra sidorna.
Vem kommer då upp som förslag nyss??
Jo då mitt ex..
NU känner jag mig ännu mer less på dessa förbannade sidorna!
Fast jag kanske ska gå tillbaka till honom istället. Ska tänka på saken!
Nu har jag gjort det: Och nej det ska jag inte!
Tänker mycket på..
..det som Jörgen sa i går att:
Bakom alla tatueringar och/eller den tuffa masken så bor det innerst inne en liten rädd pojke.
Det har jag självklart hört och läst förut men jag tror att jag insåg det på riktigt i går. Att det faktiskt är så. Men jag tror också att den stora starka mannen inte erkänner det - inte ens för sig själv. Utan att det lättaste sättet är att fly på olika sätt. Stoppa huvudet i sanden och förtränga det för att slippa ångesten.
Eller?
Är det så så tror jag att en dag så kommer ångesten ikapp en och man måste erkännana sin dåliga självkänsla för sig själv. Och ju längre tiden går desto större och starkare negativa känslor blir det.
Fast åter igen vad vet jag?!
Men jag har haft ett rätt bra liv men mått ganska dåligt sista tiden, så lite vet jag...
Och nu känns det som jag ältar detta ämne så nu ska jag försöka skriva om något annat. Jag inser att jag tom börjar bli tjatig!! =)
Bakom alla tatueringar och/eller den tuffa masken så bor det innerst inne en liten rädd pojke.
Det har jag självklart hört och läst förut men jag tror att jag insåg det på riktigt i går. Att det faktiskt är så. Men jag tror också att den stora starka mannen inte erkänner det - inte ens för sig själv. Utan att det lättaste sättet är att fly på olika sätt. Stoppa huvudet i sanden och förtränga det för att slippa ångesten.
Eller?
Är det så så tror jag att en dag så kommer ångesten ikapp en och man måste erkännana sin dåliga självkänsla för sig själv. Och ju längre tiden går desto större och starkare negativa känslor blir det.
Fast åter igen vad vet jag?!
Men jag har haft ett rätt bra liv men mått ganska dåligt sista tiden, så lite vet jag...
Och nu känns det som jag ältar detta ämne så nu ska jag försöka skriva om något annat. Jag inser att jag tom börjar bli tjatig!! =)
Samma orsak till varför jag inte lyckas?
Hmm detta borde väl vara dessa rädslor som gör att män inte vill ha mig...
Och för att jag är för impulsiv, är steget före i tankarna och för att jag tolkas som om jag har bråttom i ett förhållande - att jag vill flytta ihop så snart det bara går och att jag vill gifta mig inom några år.
Så är det inte men jag säger/skriver så.
Jag har gjort det iofs och därmed insett att det inte är något jag vill göra om! Alltså gått in i ett förhållande fort..
Män är nog livrädda för att jag ska kväva dem med mitt stressande sätt...
Jag måste lära mig att inte vara så på. Och att ta det lugnt med mina ord/bokstäver. Inte tänka och säga/skriva på ruta 2. Detta gör jag för att jag inte vill missa något.
Och nu när jag är less på det så kommer det kanske bli som förra gången jag var less på det. Jag kanske träffar någon. Less är jag! Men ändå låter jag dejting sidorna vara öppna för jag kan ju missa någon.. Och hemska tanke: Tänk om jag redan har träffat den rätta men nobbat honom!
Jag är ofta på ruta 2 i tankarna! Men det innebär inte att jag lever som mina tankar!!
Att jag är på ruta 2 har jag kommit fram till när jag har varit ute och kört bil. Farligt faktiskt!
När jag kör så tittar jag ofta på vad som sker framför bilen som är före mig och "ser" inte bilen framför mig. Som tur är så har jag inte krockat än!!!
Och för att jag är för impulsiv, är steget före i tankarna och för att jag tolkas som om jag har bråttom i ett förhållande - att jag vill flytta ihop så snart det bara går och att jag vill gifta mig inom några år.
Så är det inte men jag säger/skriver så.
Jag har gjort det iofs och därmed insett att det inte är något jag vill göra om! Alltså gått in i ett förhållande fort..
Män är nog livrädda för att jag ska kväva dem med mitt stressande sätt...
Jag måste lära mig att inte vara så på. Och att ta det lugnt med mina ord/bokstäver. Inte tänka och säga/skriva på ruta 2. Detta gör jag för att jag inte vill missa något.
Och nu när jag är less på det så kommer det kanske bli som förra gången jag var less på det. Jag kanske träffar någon. Less är jag! Men ändå låter jag dejting sidorna vara öppna för jag kan ju missa någon.. Och hemska tanke: Tänk om jag redan har träffat den rätta men nobbat honom!
Jag är ofta på ruta 2 i tankarna! Men det innebär inte att jag lever som mina tankar!!
Att jag är på ruta 2 har jag kommit fram till när jag har varit ute och kört bil. Farligt faktiskt!
När jag kör så tittar jag ofta på vad som sker framför bilen som är före mig och "ser" inte bilen framför mig. Som tur är så har jag inte krockat än!!!
Rädd för det okända
Varför har vi/jag fördomar mot vissa människor?
Varför accepterar vi/jag inte alla människor?
(Eller: Varför kan jag inte eller tror mig inte kunna ha ett förhållande med en viss typ av människa?)
Vad beror det på?
Rädsla är min tro.
Rädsla för att:
Jag inte ska duga.
Personen gör bort mig.
Personen har ett aggresivt humör.
Personen ska trycka ner mig.
Personen inte accepteras av mina nära och kära.
Men det största är att jag är för svag för att stå för min åsikt.
- Vad skulle andra tänka om mig om jag hade ett förhållande med en person som inte är som jag?
Och att jag inte känner människan. Om man verkligen och då menar jag verkligen känner en person och tycker om den personen så accepterar man väl den oavsett bakgrund, ålder och beteende.
Varför accepterar vi/jag inte alla människor?
(Eller: Varför kan jag inte eller tror mig inte kunna ha ett förhållande med en viss typ av människa?)
Vad beror det på?
Rädsla är min tro.
Rädsla för att:
Jag inte ska duga.
Personen gör bort mig.
Personen har ett aggresivt humör.
Personen ska trycka ner mig.
Personen inte accepteras av mina nära och kära.
Men det största är att jag är för svag för att stå för min åsikt.
- Vad skulle andra tänka om mig om jag hade ett förhållande med en person som inte är som jag?
Och att jag inte känner människan. Om man verkligen och då menar jag verkligen känner en person och tycker om den personen så accepterar man väl den oavsett bakgrund, ålder och beteende.
Värda
Alla människor är lika mycket värda.
Hur tycker vi/jag det?
Jag tycker att alla är lika mycket värda i vissa sammanhang.
Står jag i en kö så skulle jag aldrig! tränga mig före någon oavsett vad det är för en person.
Däremot så tycker jag inte att alla är värda samma lön. Varför ska jag prestera mer om det ändå inte ger mig något?
Självklart så är mina vänner mer värda för mig än mina kollegor/grannar/kunder etc.
Så vad är det vi menar när vi säger: Alla är lika värda?
En sak som alla värda är lycka, respekt och ett funktionellt liv!
Hur tycker vi/jag det?
Jag tycker att alla är lika mycket värda i vissa sammanhang.
Står jag i en kö så skulle jag aldrig! tränga mig före någon oavsett vad det är för en person.
Däremot så tycker jag inte att alla är värda samma lön. Varför ska jag prestera mer om det ändå inte ger mig något?
Självklart så är mina vänner mer värda för mig än mina kollegor/grannar/kunder etc.
Så vad är det vi menar när vi säger: Alla är lika värda?
En sak som alla värda är lycka, respekt och ett funktionellt liv!
Ändrad syn på mig?
Jag har en vän som tycker att jag är för öppen och att jag blottar mig för mycket.
Så kanske det är och den smällen får jag ta.
Om du har fått en ny syn på mig på ett negativt sätt då är det ditt problem.
Om du inte klarar av att hantera min öppenhet så föreslår jag att du slutar läsa här och nu.
Och du kanske ska börjar fundera på vad det säger om dig själv...
Jag är jag och kan du inte acceptera det så är det så. Det kan ju inte jag göra något åt.
Det är i så fall trist i och för sig men jag vill bli accepterad för den jag är helt enkelt.
De vänner man har som är ärliga vänner de förlorar man inte för att man öppnar sig som jag gör..
Så kanske det är och den smällen får jag ta.
Om du har fått en ny syn på mig på ett negativt sätt då är det ditt problem.
Om du inte klarar av att hantera min öppenhet så föreslår jag att du slutar läsa här och nu.
Och du kanske ska börjar fundera på vad det säger om dig själv...
Jag är jag och kan du inte acceptera det så är det så. Det kan ju inte jag göra något åt.
Det är i så fall trist i och för sig men jag vill bli accepterad för den jag är helt enkelt.
De vänner man har som är ärliga vänner de förlorar man inte för att man öppnar sig som jag gör..
Verkligheten
Jag lyssnade på Verkligheten och på programmet om sexmissbrukaren då en vän till mig tyckte att det var en sak som gjorde att hon tänkte på mig och så är det nog. Du känner mig nog bättre än jag själv. Och jag kände igen mig i just det du känt igen mig i. Jag menar inte att jag är sex missbrukare på något sätt. Men det är väl som med diagnoser som med missbruk - vi har alla en liten del av det i oss. Jag har både diagnoser och missbruk tendenser mer än andra kanske men det är helt ok för jag är jag. Och det är kanske därför jag är så öppen. Men om du lyssna på Verklighetens program så tror jag nog att du också kommer att känna igen dig i något av programen även om det bara är en liten del.
Det som Pontus sa som gav mig en A-ha tanke var: Starkaste drogen - förälskelse.
Är ni mer nyfikna få ni gå in och lyssna själva...
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=3052&artikel=3448406
Men det är som min kloka vän också sa: Vem har inte en last, oavsett vad det är?
I dagens samhälle så tror jag vi är så matade med reklam och olika internet sajter, tex FB som göra att vi aldrig är nöjda med livet och med oss själva. Vi vill alla få bekräftelse och det ser vi till att få på olika sätt. Och får vi inte dem så försöker vi trösta oss på olika sätt. Det finns så mycket att missbruka och jag tror att det man mest tänker på är alkohol och droger. Men det är ju bara 2 saker av så många.
Och det är intressant att vissa missbruk är accepterat och inte konstigt alls.
Jämför själv: Drog missbruk mot arbetsmissbruk. Visst accepterar du mer det senare?
Alla missbruk är tuffa och det hela handlar väl om att man inte mår bra psykiskt.
Jag känner en som gjorde magoperation och när hen inte kunde äta längre övergick matmissbruket på alkohol. När hon gick till läkaren om det så sa de att det är väldigt vanligt att man blir alkoholist istället. Så istället för att operera magen kanske läkaren borde tvingade patienten till psykologen i stället.. För att de flyttar ju egentligen bara på problemet. Eller?
Även detta är värt att lyssna på! Diagnoser.
http://sverigesradio.se/diverse/appdata/isidor/files/3052/11680.mp3
Jag har nog både Adhd, Asperger och Tourettes! =) - Jävla fitta.. Lyssna så förstår ni...
Tack Jörgen för att du "visade" mig till detta program!!!
.
Det som Pontus sa som gav mig en A-ha tanke var: Starkaste drogen - förälskelse.
Är ni mer nyfikna få ni gå in och lyssna själva...
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=3052&artikel=3448406
Men det är som min kloka vän också sa: Vem har inte en last, oavsett vad det är?
I dagens samhälle så tror jag vi är så matade med reklam och olika internet sajter, tex FB som göra att vi aldrig är nöjda med livet och med oss själva. Vi vill alla få bekräftelse och det ser vi till att få på olika sätt. Och får vi inte dem så försöker vi trösta oss på olika sätt. Det finns så mycket att missbruka och jag tror att det man mest tänker på är alkohol och droger. Men det är ju bara 2 saker av så många.
Och det är intressant att vissa missbruk är accepterat och inte konstigt alls.
Jämför själv: Drog missbruk mot arbetsmissbruk. Visst accepterar du mer det senare?
Alla missbruk är tuffa och det hela handlar väl om att man inte mår bra psykiskt.
Jag känner en som gjorde magoperation och när hen inte kunde äta längre övergick matmissbruket på alkohol. När hon gick till läkaren om det så sa de att det är väldigt vanligt att man blir alkoholist istället. Så istället för att operera magen kanske läkaren borde tvingade patienten till psykologen i stället.. För att de flyttar ju egentligen bara på problemet. Eller?
Även detta är värt att lyssna på! Diagnoser.
http://sverigesradio.se/diverse/appdata/isidor/files/3052/11680.mp3
Jag har nog både Adhd, Asperger och Tourettes! =) - Jävla fitta.. Lyssna så förstår ni...
Tack Jörgen för att du "visade" mig till detta program!!!
.
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)