Vem är värd vem?

Jag ska alltid analysera och hitta på egna slutsatser hur män är och hur de tänker.

Jag arbetar verkligen på att tänka på: Det är inte alltid som jag tror.
Och sen har jag en sak till att arbeta med: Saker måste få ta tid.


Jag vet att jag ser ner på mig själv när jag anser att jag inte är "värd" en bra man. Så fortfarande så beter jag mig som jag gjorde när jag var tonåring. Tror inte att jag har någon chans på en bra man utan söker mig till de som hör av sig när de vill men inte svarar när jag hör av mig. Eller de som bara vill ha sex. De som struntar i mig och mina känslor.
 För att försvara mig så tänker jag att de är blyga eller har dålig självkänsla och att de tycker att jag är för bra för dem. (Bra självförtroende) Men om jag bara kan övertyga dem om att vi är lika bra så kommer det att fungera jättebra mellan oss. För det är ju så jag själv tänker, har jag förstått, att jag inte är tillräcklig bra för en bra man. Alltså de jag tycker är bra, de som är omtänksamma, ärliga och bryr sig om mig för den jag är och inte för att jag är av motsatt kön.
 Det är synd att jag inte kan övertyga mig själv att jag är värd en bra man och ge en sån en ärlig chans! (Dålig självkänsla)  Men det känns lättare att övertyga någon annan än mig själv!

 De trevliga männen är jag rädd för, det kan ju upptäcka att jag inte duger. Men vem säger att jag inte duger? Det finns bara en som säger så och det är jag, så det är på tiden att jag säger ifrån till mig själv! För att försvara mig och se till att jag inte blir sårad så skrämmer jag bort männen innan det hinner bli allvar. Jag tror jag gör det omedvetet/undermedvetet, det går av bara farten. Sen förstår jag inte varför killen slutar skriva tillbaka förrens jag läser igenom vad jag skrivit och då är det försent. =) Japp jag har mycket kvar att lära mig!

Däremot så måste jag också lära mig att säga ifrån när någon säger till mig hur jag ska känna och tänka. En sån man har jag redan haft och jag får rysningar när jag tänker på hur han kunde manipulera mig! Jag hoppas verkligen inte att någon ska kunna manipulera mig igen. Jag önskar att jag kommer att stå på mig och känna efter vad jag själv vill och därefter göra det jag vill!

Tur att jag ändå ser rätt så lätt på livet och mina tankar för annars kunde jag ju bli deprimerad!!!  =)

Det är dags att träna lite på att hitta en bra man och försöka att inte skriva några dumheter så kanske jag i alla fall kan få gå på en dejt snart! Och göra bort mig IRL ;-) För er som inte känner mig så är jag lite ironisk ibland....