Nya vänner

I dag när jag skulle på Matematik kurs för sista gången var det även sista gången jag träffade några tjejer som arbetar på andra förskolor i företaget. Och när jag åkte dit så tänkte jag på att några av dem har jag gillat och tänkte att det är märkligt att jag har "fallit" för dem då jag knappt träffat dem. Men vissa människor gillar man väl bara. Det skulle vara sista gången jag träffade dem då jag slutar på företaget om en vecka. Kändes lite trist! När vi har fika paus frågar Lotta om jag ville följa med och kolla på ett coverband i morgon kväll. Hon är en tjej som jag gillar och som verkar vara som jag. Är inte någon som sitter och pratar för att vara artigt utan pratar om det är intressant för just henne.. Redan första gången jag såg henne, hon fick ställa sig upp och presentera sig för hon var ny i företaget så blev jag "intresserad" av henne. Hon kom från samma kommun som jag och hon hade jobbat i samma företag som jag innan och hon var färgstark och verkade vara en tuff tjej som säger vad hon tycker. Och framför allt så har hon en positiv syn på livet precis som jag (för det mesta).
Och Nej! jag är inte kär i henne och inte lesbisk, hon är nyförlovad med sin sambo...

 När hon frågade mig om jag ville följa med så svarade jag: Jag är barnledig och har inget planerat och det är ju nära hem!
Då sa min kollega som är rätt bitter på livet: Barnledig! När har man varit det?!
Hon är 50 och hennes barns pappa har flyttat ihop med en kvinna och fått en ny familj för kanske 15 år sedan. Hon är en sån där bitterfitta som gärna berättar hur dåligt livet är om det inte är något hon har "skapat" som sina barn. Hon har även sagt vid fler än ett tillfälle att  hon minsann inte har ränt runt med massa karlar, det har hennes barn sluppit! Så ibland så kan jag inte låta bli att prata högt och vitt om alla "mina" karlar... =) Kan bara inte låta bli! ;)

Jag insåg också i dag att jag har svårt för ytliga människor eller det insåg jag inte i dag för det har jag vetat länge. Men jag fick en kom ihåg tanke om det då några slutade och en tjej undvek att krama mig (och iofs andra kollegor oxå). Insåg också att hon har tagit bort mig från FB, har väl gjort/sagt nåt som vanligt som var stötande.

Jag föredrar äkta vänner och hellre få än en massa människor som jag ska låtsas vara intresserad av.. Kan tycka de är jobbigt att lyssna på hur någon kollega har haft sin helg, då sitter jag bara å tänker på allt jag har att göra. Tycker jag däremot om personen kan jag lyssna i en timme hur/vad/var personen har tillbringat helgen och kommer dessutom med frågor.

Så leve äkta vänner och jag hoppas jag får ha kvar de vänner jag har länge och jag hoppas även på nya äkta vänner i framtiden. Men inte för många för jag måste ju ha tid för dem också.