Vem är det som skapar vår syn på oss själva?
Det måste i första hand vara våra föräldrar och sen våra klasskamrater/kollegor.
Synen på oss själva startar väl väldigt tidigt och vi får inte själva vara med att bestämma hur vi ska se på oss själva. Det gör vår omgivning åt oss och vem är det som säger att omgivningen har rätt?
Och vad har omgivning för rätt att bestämma åt oss vad vi ska tycka om oss själva?
Jag tror tyvärr att det är väldigt få som har fått en positiv syn på sig själv av de som påverkat oss. Jag kan gå till mig själv som förälder, jag tjatar mer än jag ger beröm. Fast jag tror, nej jag vet att jag är bättre än min mamma var..
Jag tror att vi/samhället börjar få en bättre förståelse för att om vi ger kärlek istället för förmaningar till våra barn så blir världen bättre. Och våra barn blir tryggare och klarar sig bättre i livet. Men det kanske är tvärtom då vi är mer stressade i dag än förr i tiden och vill ha mer egentid och tar mer egentid mot vad våra föräldrar gjorde. Fast vad vet jag, kan ju bara jämföra min uppväxt mot mina barns uppväxt.
Hittade denna intressanta sida, läs och tänk efter en stund:
http://www.sinnligkunskap.se/artiklar/vinnarrecept/livstema.htm
Om vi har levt med en syn på oss själva hela livet är det inte lätt att ändra den synen! Speciellt när halva livet har gått. Men vem vet hur när halva livet har gått? Så det är verkligen på tiden att ändra sin syn på sig själv till det bättre!
Jag har lovat mig själv att jag ska försöka ändra min syn på mig själv. Det känns som jag sakta men säkert har börjat att göra det faktiskt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar