tisdag 26 juni 2012

K P. Rädsla

Kay har även skrivit (något förkortat) om rädsla som är värt att tänka på:

När man är rädd, otrygg och nervös så har man en önskan: Hjälp mig!
En människa som är rädd vill ha hjälp. Fast man kanske inte säger det.
För att inte visa det så sätter man på sig en mask.
En vanlig mask för att dölja sin litenhet och rädsla är tuffhet, hårdhet och arrogans.
En annan kan vara nonchalans, ointresse och kyligt lugn eller tystnad. Ytterligare en mask kan vara ett hårt sminkat ansikte. Masker är alltid till för att dölja rädsla (= sanningen). Alla masker är falska uttryck.

Läs för att alltid minnas:
Bakom varje mask jag ser finns ett rop på hjälp.
Ju större mask - desto större är ropet på hjälp.
Bakom varje mask jag ser finns sanningen om den som bär den.

Kanske kan man tjusas av en mask, rentav förföras av den.
Eller skrämmas av den. Men ingen kan sant älska en mask.
Kärlek är bara möjlig att känna till människan bakom masken.
Kärlek är bara möjlig att känna till sanningen.

Mina tankar om detta:

För att få kärlek så måste man kanske våga visa sitt sanna jag?
Och kanske man måste försöka se bakom masken om man misstänker att det är en mask. Och inse att personen som finns bakom masken inte är så som hen verkar. Förhoppningsvis har alla människor någon de kan ta av sig sin mask inför! Jag inbillar mig att jag inte dömer någon och accepterar mina vänner om de bara vågar ta av sig masken inför mig. Men det kanske bara är en önskan om mig själv..

Den rädsla jag tänker på är att vara rädd för är att bli övergiven eller att inte bli accepterad och därför inte erkänna sina känslor eller att inte våga stå för det man tycker. Vilket måste göra att man mår sämre och nervärderar sig själv. Detta gäller väl framför allt när det gäller kärleks känslor!?

Tänk om man skulle våga visa sitt sanna jag, vad skulle vara det värsta som kan hända?
Att bli hånad och nobbad? Att någon hånar någon i vuxen ålder hoppas jag inte. Och visst kan man bli nobbad men det behöver ju inte vara på ett brutalt sätt utan på ett förstårligt sätt men ärligt och vänligt sätt. För tänk OM man skulle bli accepterad, respekterad och älskad? Vilken underbar känsla!!!

 Ibland måste man våga för att vinna för tänk om man får veta att man hade haft en chans efter flera år och därmed missat chansen till ett lyckligt liv. Tänk på det nästa gång du är osäker, eller nervös!!!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar