Kan det vara så?

Om jag träffar en man som jag verkligen känner att den här mannen är mannen i mitt liv. Och den mannen har dålig självkänsla och inte tycker att han duger. Och jag ändå lyckas få honom att förstå att han visst duger och att han är bra som han är. Om jag lyckas få honom att förstå att jag inte kommer att svika, att jag finns kvar.
Kan det då vara så: Att han kommer att älska mig och se upp till mig som ingen annan har gjort. Och till det som är skrämmande för mig: Få ett kontrollbehov som gör att jag måste "rapportera" hela tiden var jag är och med vem jag är. För att hans rädsla för att förlora mig gör honom så?

Det var en klok människa som sa det till mig att det kunde vara så för ett tag sen och jag tog verkligen till mig det då. Jag övervägde då om det var värt att satsa på den mannen då och kom fram till att det inte var det. Jag måste ha min frihet, jag måste kunna leva ett liv utan att känna mig bevakad. Så är det även i arbetslivet för mig. Jag trivs inte att vara övervakad. För då känner jag att jag inte duger, någon måste kolla så jag sköter mig. Jag vet att jag sköter mig och jag vet att jag "sköter" mig  bättre under frihet. Men jag vet också att man som människa inte väljer sina känslor och man gör/inte gör alltid det man vill. Jag försöker ju tex att ta det lugnt men jag misslyckas hela tiden. Jag gör samma misstag om och om igen fast jag inte vill..


Om jag vill leva med en man så gör jag det för att jag vill det. Om jag inte vill det då gör jag slut.
Om jag gjorde något som min man inte uppskattade så kan han inte göra något åt det förutom att prata om det och ifrågasätta det. Men det är ändå jag som väljer att göra det jag gör eller avsluta när jag förstår hur mycket det sårar. Ingen annan kan göra det åt mig, precis som ingen kan sluta åt dig! Det du gör kan inte jag förbjuda för: Vi kan inte ändra en annan människa. Om någon gör något vi inte uppskattar så kan vi inte göra något åt det förutom att berätta hur vi känner det. Vi kan bara hoppas att den personen förstår att det sårar och slutar eller så får man lämna personen.

Herre gud vilken röra det är i mitt huvud som ni märker...
Som med mycket annat i mitt liv, när jag fått smak för en sak så accelerar behovet. Som nu är tankar uppenbarligen!