Jaha då var det bara 9 arbetsdagar kvar tills året semester börjar och i år 6 hela veckor!
Härligt! Kanske man kan tro...
Men vete fasen om det är det!?
De första 5 veckorna har jag mina söner hos mig alla dagar. När ska jag få umgås med vuxna människor, visst kan jag väl göra det fast barnen är med men vissa saker kanske inte är lämpade för barns öron även om jag är väldigt öppen mot mina barn. Då jag har en del vänner runt mig som har haft en turbulent vår så kan det ju vara rätt skönt att få prata i lugn och ro. Ok det är inte bara mina vänner som har haft en sån vår utan även jag. Men det är ju lättare att skylla på andra ;-)
Och då jag är tjänstledig 3 av de 6 veckorna så är ju inte plånboken så fet. Men framför allt var är min stora kärlek? Hur kul är det att ha semester utan någon att dela den med? Och dela säng med för den delen, alltså beröring som jag inte ens trodde att jag tyckte om för bara några år sedan. Jag minns så väl när en chef frågade om jag ville gå massage kurs på jobbet och min första tanke var: Nej, jag hatar beröring! Sen gick jag med på att gå kursen och där och då fick jag lära mig att beröring är underbart. Helst med den man älskar så klart men jag har börjat tycka om att krama vänner också.
Skäms nästan då jag är nere, herre gud så många andra av både mina vänner och andra människor som har det sämre än mig och här sitter jag och känner mig nedstämd. Jag som har det bra förutom en sak!
Jag är frisk, jag har 2 fantastiska barn, jag har flera äkta vänner, jag är inte utfattig, mina föräldrar lever, jag har ett arbete som jag trivs med. Jaaa listan på allt det där som är bra är rätt lång. Men det där sista som saknas betyder rätt mycket!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar