När jag var yngre så tyckte jag inte om beröring eller jag inbillade mig det. I mitt förhållande med mina barns pappa så hade jag inget behov av beröring alls. Med beröring så menar jag inte sex utan hålla handen, ligga sked & smeka varandra etc. Jag hade inget behov av att ge/få verbala bekräftelser heller. När jag sen träffade nästa man som jag hade ett förhållande med så insåg jag hur mycket jag tyckte om och behövde både beröring och bekräftelse. Därför så fortsatte jag det förhållandet trots att han inte var bra för mig. Sen dess vet jag att beröring och bekräftelse är något viktigt för mig. Och jag tror också att det beror på hur starka kärleks känslor man har till den man har ett förhållande med. Barnens pappa var mer som en kompis och en bra, stabil man som jag kunde lita på och som skulle bli (och är) en bra pappa. Medan jag var förälskad i nästa kille (eller hans sätt att höja mig till skyarna.) Därför uppskattade jag beröring på ett nytt sätt som jag inte gjort tidigare. Så jag tror att vad man tycker om beröring är olika beroende på hur man känner för sin partner och det beror nog också på vad partnern tycker om beröring. Fast det vet väl alla iofs. Utan passion i ett förhållande dör förhållandet förr eller senare.
Det ultimata är givetvis att få både trygghet och passion och då tror jag att beröring blir en självklarthet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar