måndag 31 december 2012

Det ena leder till det andra

Hade jag inte separerat från exet så hade jag inte träffat de vänner jag har träffat under året. Och hade jag inte träffat dem så hade jag inte kommit hit där jag är i dag.
2 män som jag har träffat har gjort att mitt liv har ändrats mycket, det har gjort att jag gör saker som jag aldrig skulle ha gjort för 1 år sedan.

I går skickade jag ett mail till en körledare och frågade om jag kan börja i "hans" kör.
Jag ska iväg på en retreathelg och vara tyst. Hur det ska gå.. =)
Jag hoppas på att det blir en ny meditationskurs i vår.
Jag tänker hänga med och pilgrimsvandra i min "nya" kommun.
Jag har gått med på kristen dejtingsida och fått nya vänner.

Nej jag är inte hjärntvättad utan söker bara något nytt i mitt liv, kanske är en 40 årskris.
Men att lära sig något nytt, få nya upplevelser och erfarenheter kan aldrig skada.

En annan sak som jag tänkte på i morse var att jag har blivit så lätt rörd och har börjat bry mig mer om andra människor, de som jag inte känner. I morse när jag varit och handlat mötte jag en äldre kvinna. Det var halt och vi pratade om det, när vi skildes så sa jag:
Gott nytt år till henne och hon svarade: Tack detsamma raring!
Kommer inte ihåg när någon sa raring till mig och det värmde även om det var från en helt okänd människa! Så tänk på era medmänniskor och hur mycket några ord kan glädja andra! Även de som är okända..

Jag önskar er alla en riktigt trevlig kväll och ett bra, hälsosamt, glädjerikt och kärleksfullt år!

Killen på radion sa just att han blir rädd när han hör: Gott slut och jag kan förstå hur han tänker =D

Några timmar kvar

Tills detta år är över, funderar på vad som hänt och hur det påverkat mig.

Fast orkar inte tänka eller grubbla över sånt som har varit egentligen, även om det är oundvikligt. Det som varit har varit och det går inte att ändra på nu eller få tillbaka.

Nu är det den ljusa framtiden jag/vi har framför oss. Jag har köpt tulpaner visserligen röda så de symboliserar (för mig) jul men de är ändå ett vårtecken för mig även om det är tidigt med vårtecken.  Under de kommande dagarna så åker alla julsaker ner i julkartongerna igen. Och jag ska börjar tända mina ljus som doftar vår och inte jul!

I kväll är det ju nyårsafton, en av de dagarna på året man "ska" ha kul, festa och umgås med sina nära och kära. Det ska inte jag!

Jag ska äta middag och ha trevlig med helt okända människor, vi ska äta tacos, jag ska vara nykter och det är nästan inga män med vad jag vet. I alla fall inga för mig..
Det blir en helt annorlunda nyårsafton för mig men det känns rätt bra att träffa helt okända människor som jag inte känner och som inte känner mig. Jag är ett helt oskrivet blad för dem. Lite häftigt!

Jag är glad att jag är spontan och hoppar på saker som kan vara utvecklade kanske något läskigt. Det kanske blir en jättetråkig kväll iofs men då kan jag bara hoppa in i bilen och köra hem.
Och hur kul hade min kväll varit hemma? Ensam och visserligen har jag tratt kantareller och oxfilé i frysen. Men hur kul är det att sitta framför datorn eller tvn själv och äta det...

Oavsett hur kvällen blir så blir det en upplevelse! En bra eller dålig det återstår att se...

söndag 30 december 2012

Vill men inte tillräckligt

Har funderat på varför jag jojar så...

Jag vill gärna ändra på mina ovanor men inte tillräckligt för att klara av det.
Så enkelt är det nog!

Och jag har svårt att ta ett steg i taget, jag vill ta 10 steg på en gång vilket gör att jag missar ett och annat steg på vägen. Och det fungerar inte..
Det är som att bygga ett torn, om inte grunden är stadig och stabil så rasar det. Och så länge
jag inte tar ett steg i taget så kommer jag inte att nå mina mål.

Alla kan vi bidra med något!

Jag har läst ut en bok som var rätt seg men ändå intressant.
Boken heter Vinden är min mor, skriven av Bear heart och Molly Larkin.
Det var många saker som gav mig en tanke ställare i boken. Detta är ett exempel:

En anställd vid järnvägen hade ett skift som tvingade honom hemifrån flera dagar i sträck. Hans familj bodde i ett hus vid järnvägen. På framsidan fanns ingen gräsmatta, bara jord och på baksidan fanns en åker. Han hade tre barn: en pojke, en flicka och en fyra åring som var lätt utvecklingsstörd och inte kunde gå. Han var tvungen att krypa vart han än skulle.
De dagar då pappan skulle komma hem brukade barnen titta efter honom längs järnvägen. "Pappa kommer snart hem". Och han kom gående, det var tecknet för att de två äldsta barnen skulle gå ut på baksidan och plocka vilda blommor och göra små buketter. När pappan kom närmare rusade de honom till mötes. "Pappa, jag gjorde den här buketten åt dig". Han lyfte upp de båda, kysste dem och bar hem dem.
Men den lille? Han kunde inte springa ut och plocka vackra blommor. Han kunde inte gå. Så han sträckte upp sig så långt han kunde och tog upp en liten sten. Ingen speciell sten, bara en vanlig sten och kanske en liten pinne. Han hade några stenar och pinnar i  händerna och när pappan kom in på gården ropade han: "Pappa, pappa"! Han ville också lämna över en present. :*)

-Det är därför jag säger att det spelar ingen roll vilken ställning i livet du råkar ha, för du har alltid något att ge. Och möjligheten att ge är i dag, inte om 10 år. //Bear Heart

Antingen eller. Svart eller vitt. Jojjo.

Jag kom på mig själv i dag att jag är en sån där person som är antingen på eller av.
Eller inte, jag har väldigt stark åsikt om en sak ena dagen men sen andra dagen så har jag ändrat uppfattning om det. Nu gäller det här hur jag lever.
Som att jag är med på en dejtingsida eller inte. Att jag dricker vin eller inte. Att jag äter godis eller inte. Att jag gör saker eller inte. Om jag skulle göra allt detta med måttfullhet så skulle jag må bättre. Så nu är det det jag ska försöka med. Nu är jag på i just den åsikten - just nu! =)

Jag börjar inse också att denna blogg börjar spåra ut. Eller mina åsikter just pga mitt sätt att vara på eller av. Jag vet inte hur många gånger jag har skrivit/sagt att nu ska gå ur alla dejtingsidor och bara vara. Jag går ur dem och vips så är jag tillbaka efter några veckor. Ungefär som med godis, vin och fel mat. Jag jojobantar, jojodricker och jojodejtar. Fast det klart jag dejtar inte så mycket utan sitter mest och väntar på att få svar eller få uppmärksamhet på dejtingsidorna.
Jag skulle kunna kalla mig för Jojo i fortsättningen.

Fast jag tycker ändå att det är rätt bra att jag är väl medveten om det. Och om andra tycker att jag är lite jojjo i huvet så får de väl tycka det. De har ju sina märkligheter för sig, och de kanske inte vet om sina märkligheter...

Nu tror jag ska ta och pressa en apelsin och hälla lite surt vin i och äta popcorn. Vinet köpte jag till matlagning och det var inte gott, men jag kan ju inte hälla ut det! Hmm kanske kan frysa inte det iofs

lördag 29 december 2012

Varför skriver jag?

Här och på FB?
Varför skriver jag saker som är snälla? Egentligen?
Är det för att jag vill visa andra hur bra jag är? För egentligen om jag vill berömma någon eller göra något "snällt" så kan jag ju rikta mig direkt till den personen det berör. Varför måste alla mina vänner veta att jag kan ställa upp på andra?
Hmm här skriver jag iofs snarare hur dåligt jag mår men samtidigt så skriver jag att jag klarar av det och att jag är duktig. Eller?
Ja mycket funderingar som vanligt!

Vill ha tillbaka det lugn jag fick känna av

För några månader sedan, det varade knappt en vecka. Det var så skönt att få känna detta lugn, ett lugn jag aldrig tidigare upplevt. Ett äkta lugn, inte ett apatiskt lugn. Jag och en vän åkte till Ikea en löningslördag för att lämna tillbaka mina felinköpta  badrumsmöbler och jag var helt lugn. Struntade i alla människor och kön, jag bara flöt med. Det är det lugnet jag strävar efter att få.

Just nu känns det helt ouppnågligt men jag är dock envis och jag har tro och hopp om att jag åter kommer att få känna detta lugn.
Jag har varit ledig i 8 dagar, jag har inte gjort något mer än att handla mat, gått promenader, lagt pussel och läst. Ja på julafton var jag och mina söner hos mamma och åt lunch och öppnade julklappar under några få timmar. Jag känner mig stressad för att tiden går så fort. Jag har bara 8 dagar ledig kvar tills jobbet börjar. Det känns som jag inte kommer att hinna läsa så mycket som jag vill. Jag har ingen lust att göra något eller att träffa någon. Men jag har dåligt samvete för jag tänker att jag borde passa på att gå till frisören, optikern, rensa undan julen och träffa vänner just för att jag ledig. Sen när jag börjar jobba så hinner jag ju knappt med sånt.

Jag har svårt att läsa för jag hör allt annat som låter, jag kände mig stressad när jag var ute och gick i morse. Jag hörde mina steg mer än musiken fast jag hade högre ljud än vanligt. Jag känner mig jagad av tiden och den där lilla personen som joggar på ett löpband inom mig är tillbaka. Trots att jag har varit ledig i 8 dagar och har ledigt i 8 dagar till! Vad är det som oroar mig så tro?

Jag har så svårt att förstå att bara vara är nödvändigt och "tillåtet" - för mig. Att andra "får" göra så det förstår jag.. Som vanligt så är jag för hård mot mig själv.

Lockelse att äta fel

Jag måste bli bättre på att lyssna på mina smaklökar, mättnadkänslan och  inte hjärna och ögat.
Det jag stoppar i min mun är inte alltid något jag tycker är gott men min hjärna och mina ögon säger att det är något gott. Men när jag stannar upp och känner efter hur godiset och vinet smakar så inser jag att det är inte så gott som jag tror. Nu har jag inte druckit vin på ganska länge och känner inget sug. En vän frågade mig varför jag dricker och jag svarade att jag gör det för att det är gott. Och då ifrågasatte han om det verkligen är det? Och det klart jag tyckte men den frågan har hängt upp sig i mitt undermedvetna och jag tänker mer om mer på om saker som jag tycker är gott verkligen är det.
Eller är den en bara en vana, något jag brukar tycka om och då tror jag att det är gott. Om jag  bara åt det jag verkligen tycker är delikat så skulle jag nog avstå rätt mycket. Jag önskar att jag kan börja stanna upp när jag stoppar något i munnen och verkligen smaka på det jag äter. För ärligt så tycker jag att godis inte är så gott! Då föredrar jag faktiskt fika bröd, kanelbullar, nygjord munk, morotskaka, brownies eller något jag nyss såg recept på nybakat bröd med olika fröer i. Mmm
Tänk ett nybakad fralla med smör på som smälter. Det är gott!

fredag 28 december 2012

Kvinnodate?

Fick Amelia i dag och det första jag läser i denna tidning är krönikorna. Började läsa Rebeckas och hon skriver att hon ska på date med en okänd kvinna, hon är lyckligt gift. Men genom att ta en fika med en okänd kvinna, enbart som vän, upplever hon nya saker och skärper sig.. Även om det folk tycker att hon är påflugen så vågar hon fråga om en "date". Modigt! För det kan ju misstolkas..

-Hör jag ett klick och märker att vi skulle kunna ha något att prata med varandra om, så är det bara att slå till.

Hon har fått uppleva massor med saker och lärde sig massor som hon aldrig lärt sig om hon inte vågat fråga om en dejt.. Kul med såna människor som vågar utvigda sina vyer!

Börjat vara ärlig mot nära och kära

Så jag kanske råkar såra en en och annan men i slut änden så tror jag att de kommer att förstå varför jag sagt/skrivit som jag gjort. Det är klart att det inte är roligt att såra någon men det är bättre med sanningen även om den sårar än att stoppa huvudet i sanden. För alla parter!

Och det är bättre att säga sanningen och kanske lyckas förändra det som inte är bra än att strunta i det och låta andra lida.. Det är svårt att våga ifrågasätta andra då man ser att de inte själva kan se eller förstå hur/vad de gör fel. Det är ändå det bästa sättet att bry sig om andra. Och vill de inte ändra på det som sårar dem så har man ändå gjort sitt bästa.

Prövning

Så ser jag på att jag inte kunde hålla mig borta från dejtingsidorna.. =)
Egentligen borde jag inte starta upp en ny sida, jag vet det. Men jag är väl helt enkelt lite svag.. Och jag ska försöka att låta bli att fördriva all min lediga tid till att vara framför dataskärmen. Jag bör väl ha lärt mig hur det där fungerar. Blir det för mycket får jag ta mig en funderare på om det är värt det. Just nu så kände jag att jag ville ha kontakt med omvärlden..

Jag är sugen på alkohol också men det känns inte svårt att avstå faktiskt!

Kyrkan

Jag funderar lite på vad vill jag ha ut av att gå till kyrkan.
Jag ska gå några gånger och se om det ger mig det jag behöver för att må bra.
Jag tror och hoppas att jag där ska finna:

Lugn
Gemenskap med kärleksfulla människor
Att kunna hjälpa andra mindre lyckligt lottade
Kunskap och allmänbildning om kyrkan, historia och om min "nya" kommun Vallentuna.
Mig själv

Jag hoppas de fortsätter med meditation under våren så jag kan gå på det.
De ska även starta upp pilgrimsfärder som jag tror är intressant!

http://www.vallentunaforsamling.se/verksamhet/vuxna/att-vaxa-som-vuxen

Ser att de även har kör. Men nu ska jag inte ta i för mycket.. =)





Att älska kan göra så ont..

Tänk om man fick välja vem man skulle älska! Eller inte älska..
Vad enkelt livet skulle vara då!
Fast då kanske man inte skulle uppskatta lyckan när man har den?

Det är inte alla som får uppleva under hela sitt liv den lycka som det innebär att älska någon. Alltså verkligen älska någon och bli älskad tillbaka, helt villkorslöst. Jag har upplevt det en allt för kort tid (nästan 2 år) i mitt liv. Hittills. Hoppas jag, det är ju inget som säger att jag kommer att jag kommer att få uppleva den sanna kärleken en gång till. Men jag känner ändå hopp och en tro på kärleken.

Dejtingsidor

Jag har ju lite kli i mina fingrar när det gäller det. Och jag skulle vilja kunna ha en sida och bara gå in då och då, inte vara aktiv och inte tro att jag ska träffa någon på en vecka. Om jag öppnar upp min sida igen så kommer jag att fastna i det negativa med det igen. Jag skulle kolla om jag fått något mail direkt på morgonen och kolla hela dagarna så det stör mitt övriga liv. Och när jag inte fått den uppmärksamhet som jag vill ha så känner jag mig oattraktiv både till utseendet och till det jag skrivet i min presentation. Eller det jag skriver i mina mail som tenderar att blir alldeles för mycket och för öppenhjärtat..
Nej nu ska ut och gå i ställer och njuta av tystnaden och lugnet då jag sällan möter någon där jag går.

Matvanor hos oss

Jag måste skärpa mig när det gäller mat och mina söner! Jag vet hur men att det är så svårt att göra rätt! Jag ger dem mat som inte är bra för deras kroppar och jag låter dem sitta framför deras data/tv skärmar hela dagarna. Själv äter jag rätt nyttigt och rör på mig varje dag.
Jag skyller på att de måste få koppla av och  göra det som de tycker är roligt när de är lediga. Dock borde de kunna gå med mig på en promenad på en halvtimme varje dag då vi är lediga men då går det för sakta för mig och de gnäller hela tiden. Vilket bara gör oss alla på dåligt humör. 
Och vad gäller maten så tänker jag att det är bättre att de äter skräpmat än inget alls. De äter inte om de inte tycker om det.. Beror delvis på deras mediciner och dels pga mig, det finns ju mackor som de kan äta efter en stund efter middagen som vi sällan äter tillsammans.

Detta är för att jag är bekväm, jag orkar inte tjata, jag har svårt att äta tillsammans med andra speciellt om det är tyst. Att äta har alltid varit en spänd stund för mig av någon anledning. Dels tycker jag att det är jobbigt att höra när andra tuggar och jag vet inte om det har att göra med att jag fick höra som barn att jag skulle skärpa mig och äta ordentligt. Jag har svaga minnen att min mamma hade en man som var väldigt petig vid matbordet och att ha tjata på mig jättemycket. I högstadiet så åt inte jag och min kompis för vi var så tuffa och maten i skolan tyckte vi ju inte gick att äta förutom mackor. Det bidrog också till att jag till slut tyckte det var jobbigt i offentlig miljö. Sen vill jag träna och det vill jag göra innan middagen och då det kan bli sent gör jag maten klar och så får de äta innan mig. Att min son föredrar att äta framför datorn gör ju inte saken bättre.

Varför jag måste ändra våra matvanor beror på deras hälsa och att de bör få en sund syn på mat och beteende. Med övervikt i släkten så kommer de annars få fetma och med tanke på att deras farfar dog rätt tidigt i tarmcancer gör ju inte saken bättre.
Jag brukar få såna här ryck och så är jag duktig en kort stund sen går jag tillbaka till det gamla.
För jag är så bekväm och föredrar den enkla vägen och tycker att jag är snäll mot mina barn men jag gör dem givetvis en björntjänst. Jag ska vara så duktig i vissa lägen men när det kommer till mina barn då har jag inte så stora krav på mig själv. Jag prioriterar helt fel saker här i livet ibland!

torsdag 27 december 2012

Oj oj oj!

Vad det kliar i fingrarna att gå in på dejting sidorna. Har varit asocial några dagar så börjar känna mig rastlös och behov av att chatta med någon. Vill inte träffa någon dock! Vill kunna göra ingenting när jag vill det..
Men en kompis ska ut på lördag så får väl se om jag kanske hänger på. Men vad jobbigt ändå!

onsdag 26 december 2012

Tiden går men...

Samtidigt som det känns som dagarna går för fort så är jag liite uttråkad. Är lite sugen på godis, alkohol & dejtingsidorna. Men jag får ta fram boken jag läser, tröttnat på pusslet. Tänkte låta bli att slå på datorn i dag då det är bra på TVn i kväll. Får väl ta och fixa lite mat så har jag något att göra några minuter..

tisdag 25 december 2012

Skriverier

Jag börjar fundera mer och mer på vad får vi ut av Facebook, detta forum egentligen?
Är det bekräftelse. - När vi skriver vill vi vill ha många "Gilla"
Varför gillar vi saker folk skriver? För att visa att vi bryr oss och är snälla? Återigen bekräftelse? Nu tycker säkert många av er att jag är hemsk som skriver så! Men är det inte lite sanning i det? Jag blir ibland irriterad när någon ifrågasätter något jag tycker om men när jag har tänkt några timmar så inser jag att jag håller med. Men detta tänker jag inte sluta skriva saker eller gilla saker på FB. Och om jag har gillat något så har jag gillat något för jag gillar inte saker bara för att det förväntas av mig.. Fast ibland kan det vara bra att tänka på varför man gör vissa saker.

Jag skriver ibland saker på FB för att få en reaktion men ibland bara för att få andra att stanna upp och tänka en stund. Saker de antagligen inte skulle tänkt på om de inte hade läst min ibland knasiga inlägg. Där tycker jag om att få respons på det jag kastar ur mig. Här skriver jag saker mest för att få ur mig tankarna och även för att ge andra nya tankar och sett att se livet på. Här vill jag inte ha respons, skulle ja få det så har jag inget emot det men det är inte det jag strävar efter. Jag har bara fått en komentar på alla mina över 300 inlägg. Däremot så har några jag känner skrivit sms/mail om innehållet och det uppskattar jag. Det har både varit positiva och negativa saker och oavsett så är jag glad att jag blir ifrågasatt eller får beröm. Jag blir hellre ifrågasatt och kan "försvara" mig än att någon går runt och är sårad eller irriterad pga det jag skrivit. Jag kan uttrycka mig klumpigt ibland och det är jag medveten om så det är inget konstigt att jag trampar på någon då och då..

Så nu ska jag lägga mig och läsa.. :)

Måndag hela veckan

En annan sak som jag tänkte på under min promenad var att jag och många, de flesta andra gör samma saker om och om igen. Varför jag tänkte på det var att jag funderade på min blogg och att jag skriver om samma saker om och om igen - känns det som.
Det beror väl på att jag gör ungefär samma saker varje dag. Alla rutiner är de samma, vännerna är de samma, jobbet är detsamma, hemmet är detsamma..... Det klart att det tillkommer nya saker/händelser då och då men grunden är den samma.

Ganska tråkigt! Nu ska jag ju försöka ändra mitt liv lite, men risken är ju att jag kommer tillbaka till samma spår igen. Och det är väl inget dåligt med det men som sagt lite tråkigt och inte utvecklande. Fast å andra sidan så tror jag att jag har utvecklast rätt mycket jämfört med andra och även mindre än andra. Vilket får mig att tänka på varför jag ska jämföra mig med andra ofta? Det finns alltid de som har det bättre eller sämre än mig, de som gör bättre eller sämre saker än mig. Så det finns ingen anledning att jag jämför mig med andra. När jag var ute och gick så tänkte jag på de som låg hemma i sina sängar och var bakfulla och då kände jag mig duktig. Sen kom tanken varför jämför mig med andra? Och det finns ju de som inte är bakfulla och som är ute och åker skidor just nu...

Ja ja hur som helst om mitt liv är tråkigt eller om jag är bättre eller sämre än andra så är det mitt liv och det finns ingen annan än jag som kan ändra på det. Eller göra det bra eller dåligt. Jag gick förbi min sköna säng nyss och tänkte att det skulle vara skönt att lägga sig en stund, tänkte sen att det kan jag inte göra för då kan jag inte sova i natt. Men visst kan jag det! Så nu ska jag lägga mig i sängen en stund eller typ hela dagen och läsa min bok om en indian.

De 7 dödssynderna

En del av dagens promenads tankar var om de 7 dödsynderna. Nu tror nog vissa av er att jag har gått in i detta kring kyrkan för mycket. Ja, så kan det vara kanske, men något lär jag mig väl oavsett vad det blir med det i framtiden. Men de 7 dödsynderna är väl det som vi är många som försöker avstå? Egentligen fast vi inte tänker på det? För vissa av dem tror jag inte jag är ensam att bryta..
För vad är de 7 dödsynderna och vad skulle man kunna säga att de står för? Jag var ju tvungen att kolla på Wikipedia för att veta vilka alla 7 var för några.

Högmod -  Facebook (fåfänga)
Girighet - Shopping
Vällust - Sex, vi byter partner som aldrig förr. Det är få som har haft samma partner i 20 år eller 10 om ens 5. Kan gräset vara grönare på andra sidan? Finns det någon som är bättre..
Avund - Vill ha de som alla andra har, vi blir väldigt påverkade av reklam och vad andra säger om det de har - som är så bra.
Frosseri - Hur många är det inte som har onyttiga saker i skafferiet och kylen?
Vrede - Vi blir lätt irriterade vilket kan beror på att vi är stressade eller att vi tar åt oss så för vi har så stor behov av att duga.
Lättja - Det är rätt skönt att ligga och titta på tvn istället för att träna. Strunta i andra och alla måsten.

Jag är lite ironisk här, för jag vet också hur mycket vi gör i dag. Vi stressar för vi ska hinna med så mycket men vad är det vi måste hinna? Vara snygga, ha ett fint hem, fixa naglarna och frisyr, träna, surfa, ha ett stort umgänge...Varför? För att bli accepterade eller för att känna sig nöjd med sig själva? Om man avstår de 7 dödsynderna så kanske vi blir mer nöjda med oss själva?
Vi tröstar oss med dessa 7 då och då, ja vissa av oss tröstar oss med alla 7 men i alla fall med några för annars skulle livet vara lite trist! Eller hur!?

Nyårslöften

Är något jag aldrig gett. Varför lova något som jag inte kan hålla vilket gör mig besviken på mig själv?!

Däremot så vill jag ändra på vissa saker i mitt liv för att må bättre. Och det har ju hänt flera gånger tidigare. Och då har jag gått ut till 110%, verkligen gått in i de vanor som jag vill ändra på. Vanor jag har för att jag tycker om dem. Annars skulle jag ju inte ha dem! Så det klart att de är svåra att bryta och egentligen varför ska jag ändra dem? De kanske inte gör mig så lycklig? Då måste jag ju ändra mitt sätt att tänka och inte ändra själva vanan.
När jag går in i något för mycket så tröttnar jag givetvis efter ett tag. Jag ska försöka ta lite i taget och ta en dag i taget nu. För om jag bryter alla mina vanor (som jag tycker om trots allt) så kommer jag att ledsna och gå tillbaka till mina vanor som jag vill bryta. Och oftast blir det mer än tidigare, det är därför det heter jojobanta tex.
Och vad är dessa vanor för något? Varför är det fel att ha dem? Det är ju inget fel att ha dem om man kan behärska dem och begränsa dem.
Grunden är ju att ändra det psykiska och inte fysiska. För om man tänker efter innan man gör en vana som egentligen inte är bra för en så kanske man inser att det inte är så givande att göra den.

måndag 24 december 2012

Så orättvist!

Fick höra att en av mina vänner har drabbats av en allvarlig sjukdom. Jag tycker inte att någon är förtjänad av en sjukdom, tro inte det. Men vissa människor tycker jag redan har fått sin del av olyckor. De har redan gått igenom tragedier, tragedier som andra aldrig kommer i närheten av under hela sin livstid.

Varför kan de bara inte få ha ett lyckligt liv när de redan har fått visa sin styrka i olika svåra prövningar? De är så värda det! Det är så orättvist!

Kram

Stort manligt bekräftelse behov


Jag har tänkt över mitt liv och vad som är positivt och negativt i det. Jag har börjat rensa lite i mitt liv, det är bara början på en lång process. Vissa saker känns tungt men livet är tungt och vissa saker är nödvändiga för att livet ska gå vidare även om det känns tråkigt att bryta vissa vanor.

Det värsta att bryta är om människor och vänner är inblandade. Och det kan man ju tycka att man inte ska behöva göra. Men när en relationen (för även den kontakten man har med en vän är ju en relation) inte bara ger mig positiv energi utan ganska mycket negativ energi också så inser jag att det är bäst för mig att bryta den relationen en stund för att finna mig själv och reda ut mina känslor.
Jag vet inte vad jag ska kalla det jag har gjort med en vän, men jag tog en paus, bröt med en manlig vän som jag tycker om. Jag tror att jag tycker om honom mer än som vän och det fungerar inte just nu för mig. Jag önskar att jag var kär och lycklig och därför tror jag mig vara det. Men det är inte det jag behöver just nu! När jag hade landat i det hela så fick jag lite panik och började fundera på vem jag skulle få bekräftelse ifrån nu när jag hade brytit med honom. Fick en lust att gå in på dejtingsidorna igen. Men sansade mig tack och lov!
Det får mig att inse hur viktigt det är för mig att få manlig bekräftelse och nästan från vem som helst. Det var bra att jag bröt för nu kan jag ta tag i mig själv på allvar. Jag ska försöka att låta bli att tänka på män och kärlekskänslor under några månader för att komma vidare. Det kommer bli en jätteprövning för mig! Men det kommer att gå!

Tro, hopp och kärlek

Nu har jag varit i kyrkan 2 gånger och det ger mig ett lugn. Jag har en väldigt dålig självkänsla inser jag är där. För jag tänker att jag inte är värd att sitta där. Jag tycker det är lite komiskt när jag tänker på gud, jag är fortfarande barnslig och ser en gubbe med skägg framför mig som sitter på ett moln när jag hör ordet gud.

Fast samtidigt försöker jag inse att det inte är en gubbe jag behöver tro på.

Min tro
Jag tror på ödet eller en skyddsängel. Något tror jag på, jag vet att jag skulle ha kunnat råkat illa ut av minst en man men jag fick ett samtal innan jag skulle åka hem till denna man. Hade jag inte fått det samtal så vet jag inte hur det gått. Även om jag inte haft ett sånt hemskt liv som många andra så har det inte varit så lätt heller. Men jag har alltid varit positiv och har sällan känt att livet är jobbigt. Och har jag det så har jag ändå trott på att det blir bättre.
Jag tror gott om alla människor och att ingen föds elak eller vill vara elak. Jag är kanske naiv som tror det. Alla förtjänar en andra chans, men det behöver inte vara jag som ger dem det. För även om jag tror gott om människor så måste jag i första hand se till att jag får positiv energi från de jag har runt mig.

Mitt hopp
Jag tror att min framtid kommer att bli bättre än någonsin. Även om jag oroar mig och grubblar så har jag ett hopp om ett lyckligt liv, lyckligare än någonsin. Jag ska bara gå igenom ett tuff process först. Och även om det blir tufft så kommer det att vara givande!

Min kärlek
Förutom min kärlek till mina barn, släktingar, vänner och livet så kommer jag en dag att hitta den stora kärleken. Och han kommer när det är dags. Det är väl både tro, hopp och kärlek?

Någon av mina söner fick ett fint silver kors när de döptes som jag tycker om. Jag vill bära det men kan känna att är det rätt. Min syn på att göra rätt för mig jämt får mig att tänka så. Men vem bestämmer att vad som är rätt? Så därför om jag får för min son så ska jag ha på mig det i dag. Med risk för att irritera min mamma dock. Så det får bli en lång kedja så det inte syns.. =)

Jag hoppas att ni alla får en fin dag med mycket kärlek och glädje!

söndag 23 december 2012

Ond cirkel

Jag har varit i kyrkan och jag hänger fortfarande inte med i allt som sägs =)
Så är det ju med nya saker, det tar ett tag innan man kan vara närvarande till 100%. Så jag ska gå dit några gånger för att komma in i det. I dag pratade de om alla som är rädda inför morgondagen, det är så tragiskt!
Det finns nog en och annan i min närhet som vill ha morgon dagen överstökad fast jag inte vet om det. Med tanke på att jag arbetar med barn så tänker jag på att det finns säkert flera barn som jag har mött under mina 10 år som mår dåligt i dag. Det är också skrämmande att vi som arbetar med barn inte ser dessa barn eller blundar vi?

Jag fick ångest när jag gick hemmåt då jag tänker på förlåtelse och förlåtelsen jag har att ge mig själv. Förlåtelse för vad? Jag kan hitta på mycket men det jag tänkte på just då var att jag inte varit så närvarande mamma till mina fina söner som jag som mamma borde varit. Jag har varit rätt egoistisk på olika sätt. Och visst det är ju bara att ta igen kan man kanske tycka men det är inte så enkelt. Samtidigt så måste jag förstå att det som är gjort är gjort och det går inte att ändra på. Så nu ska jag försöka vara mer en närvarande mamma. Vi ska baka i dag och titta på film. Frågan är bara om mina söner uppskattar det.. Fast det tror jag nog, funderar tom på att köpa en större soffa så att vi alla 3 kan ligga i den när vi "umgås" framför tvn i framtiden..

Jo, just det ang rubriken, jag tänkte också på hur jag driver bort ångesten eller hur jag har gjort. För jag hoppas jag kan finna styrka på annat sätt from nu. För att dricka alkohol, äta godis och jaga bekräftelse är inte bra för mig. Eller någon annan heller!

lördag 22 december 2012

Upp och ner

I dag har det varit en turbulent dag rent känslomässigt. Det måste vara för att jag är så labil just nu. Ena stunden känner jag en inre styrka och i nästa så känner jag mig så liten för att sen igen känna mig stark och förstå mer om mig själv och mina tankar och känslor. När jag var nere så tänkte jag att jag skulle dricka lite alkhol men ändrade mig sen. Och tänkte att jag skulle äta massor med sötsaker som vi har hemma av någon anledning.. Men sen tränade jag i stället. Det mår jag bättre av inte alkohol eller socker!

Jag är fascinerad över mig själv att så många polletter trillar ner på kort tid. Bland annat att jag måste våga vara med mig själv - kanske är det därför jag vill vara kär, för att slippa umgås med mig själv.

Och sen detta med känslor:
Jag har levt med människor som inte har pratat om känslor och jag har också trott att jag inte ville/kunde prata om känslor. Men efter att ha träffat 2 män som verkligen har pratat känslor både positiva och negativa känslor så inser jag att det är en kvalité som jag vill ha hos min nästa man. När det nu blir. Hur ska man kunna leva ihop eller som särbo om man inte kan berätta vad man känner? Det har jag förstått nu! Kan bero på att jag har levt i såna förhållanden och kommer aldrig att göra det igen! Vågar man eller kan man inte prata om hur man känner så då går det inte att bygga en på en relation. Jag har varit så duktig på att stoppa huvudet i sanden under hela mitt liv när det gäller mina känslor så det är på tiden att de kommer ut! Och jag vill även få veta tillbaka vad andra känner..

Är det vinter?

Jag har varit så nedstämd denna höst/vinter att jag knappt märkt att det varit mörkt och kallt. Jag har knappt tänkt på att det har varit kallt när jag skottat fram bilen och fått snö innanför jackan och skorna. Tiden har bara gått och dagarna har passerat förbi mig. Så jag har haft lite fördel av att jag har varit nere just denna årstid för jag tycker inte speciellt mycket om mörker och kyla!

Och då tänker jag att vad bra man har det när man bara har vädret att gnälla på! Kan tänka mig att det känns som när man är sjuk och det enda man bryr sig om är att få bli frisk. Allt annat är oväsentligt.

Dags att rensa

Nu har jag börjat ta tag i det som tar negativ energi från mig. Det som ger mig negativ energi i förlängningen måste bort för att jag ska må bra. Även om jag får positiva kickar för stunden så kommer baksmällan alltid förr eller senare. Då menar jag inte enbart baksmälla pga alkohol utan även godis som sätter sig på magen, shopping som gör hål i plånboken, stök som stressar mig, lathet som gör att jag inte mår bra rent fysiskt och så klart även psykiskt. Löften som stressar mig och ger mig ångest, bekräftelse som är positivt för stunden men som sårar efter en stund.
Nu ska jag fundera på vad som känns positivt i mitt liv och höja det och det som känns negativt ska jag försöka ta bort helt! I går så skulle det ju jordens undergång ske enligt några maya inianer men de maya inianeran jag hörde på nyheterna sa att vi skulle få ny positiv energi och det är nog det jag känner av!

Det är en lång och krokig väg men det är den värd! För jag är värd det!

Mer intressant i Amelia

Läser om en kvinna som är den andra kvinna. Hon har aldrig blivit så älskad av någon annan. Hon ifrågasätter om hon blir utnyttjad. Ja det blir hon väl? Det är lätt för mig att säga som aldrig skulle inleda ett förhållande med någon som har någon annan eller om jag själv hade någon.
Jag funderar på om han skulle valt just henne om han varit singel.. Mannen i fråga tycker de ska ta ett beslut efter ett år!? Om man tycker om en person så pass mycket så man är otrogen så är ju det första förhållandet dött och då bör väl göra slut på det förhållandet. Om han till slut väljer den andra kvinnan kommer han att vara trogen mot henne för evigt? Jag skulle inte lite på en sån man..

Men det är jag och återigen jag har aldrig varit där, vem vet jag kanske skulle tro på en man i ett förhållande om jag var riktigt kär. Man vet ju inte hur man skulle reagera på olika saker förrens man är där. Det kan vara lätt att vara kaxig och säga: Så där skulle jag aldrig göra! Hur kan hen göra så???

Som Kay Pollack säger:
I varje givet ögonblick gör varje människa så gott hon kan, efter sin bästa förmåga, just då.

Dåligt beteende = dålig sömn

Jag antar att jag får skylla mig själv lite för att jag har sovit dåligt denna vecka. Jag har inte rört på mig en enda dag och jag har ätit godis varje dag och druckit någon mumma.
I dag blir det till att ta en promenad så fort jag det är tillräckligt ljus så att jag ser vart jag sätter mina fötter. Och jag ska försöka dra ner på sockret i dag och avstå mumma. Så ska jag se om sömnen blir bättre i natt.

fredag 21 december 2012

Nytt år och nya saker

I dag ändrades det igen på jobbet, jag ska byta arbetsuppgifter till vårterminen.
Det känns kul och jag känner att jag ska göra mina nya arbetsuppgifter så bra som få har gjort det tidigare! Jag ska läsa på om tecken kommunikation och hur man bemöter barn som har olika diagnoser. Även om jag kan det ganska bra pga av mina egna barn, men det är skillnad, det är mina barn och de "styr" jag lättare över på sätt och vis. Jag kanske borde utbilda mig till specialpedagog!? Fast då måste jag nog utbilda mig först till förskolelärare och då måste jag plugga upp mina gymnasieämnen etc.........

När jag gick med i styrelsen för Attention så var det för att kunna hjälpa andra som har problem med sina barn och därmed sina liv pga olika funktionshinder. Men det var fel tidpunkt i mitt liv att hoppa på det, så jag sa ifrån att jag inte orkade. Att få bli resurs i mitt arbete åt en familj som behöver stöttning är en annan sak, det är mitt jobb. Att vara med i styrelsen i Attention var en hobby som skulle ha blivit ett extra jobb kvällstid.
Saken är den att jag tycker om både barnet och föräldrarna också och hade jag inte gjort det så hade jag kanske tvekat.

Det bästa betyg jag fått under mina 10 år i barnomsorgen är det mail jag fick av en pappa som tackade för att jag hjälp honom med hans dotter som fick en diagnos så småningom.
Pappan bjöd mig på middag för några veckor sedan och jag hade gärna ätit med honom men tyvärr så sprack det, då han nyktra till.  =)  Att han bjöd mig på middag kan jag tänka mig bero på att han som många känner sig så sårbar och ensam som förälder när ens barn inte mår bra och man knappt har någon att dela sin oro med.

"Porr" i Amelia

Läser om porr, porrskammen heter repotaget. Ja det klar jag läser det! =)
Det handlar om att kvinnor skäms för att det tycker om porr.
I ett kärleksrelation kan det bli infekterat när det handlar om porr. En coach skriver om en kvinna som tycker om porr men hennes man gör det inte.

- Hon har helt enkelt ett annat sätt att bli stimulerad på än sin man. Så då får väl hon titta på porrfilm själv.
Vi måste inte njuta av samma saker hela tiden bara för att vi är ett par. Om jag gillar gorgonzola, men inte min fru, så får jag ha den i en egen burk och äta den själv, säger Calle som inte heller köper kommentaren "varför räcker inte jag, vi har ju så bra sex".
- Varför räcker inte jag? Varför har vi böcker i bokhyllan? Varför har vi en tv? Varför träffar vi människor? Varför spanar man in män på caféet?
- Jo för att man vill ha stimulans utifrån. Det är absurt att tro att man har monopol på sin partner eller att vi räcket till för varandra på alla plan. Men de här männen tycker att porren är vulgär, vilket får kvinnorna att skämmas. Och i skammen finns låsningar som kan förstöra relationen. För att nysta i den saken vill Calle återgå till gorgonzolan.
- Bara för att min fru inte gillar gorgonzola måste hon inte fördömma den. Det handlar helt enkelt om olika smak. Olika preferenser. Vissa tänder på romantiska komedier, andra på porrfilm - men vem är jag att döma ut en annan människas smakriktning, säger Calle och ber oss tänka på begreppen ömsesidighet och respekt.

Detta är lite intressant för hade det varit tvärtom så hade det inte varit lika självklart att vi (de olika könen) tänker olika. Hade det varit en man som gillat porr och en kvinna (feminist) som varit coach så hade det låtit på ett helt annat sätt.. Eller!?



Sömn

Jag har nästan alltid sovit bra. Men denna vecka har jag sovit dåligt varje natt. Funderar på allt jag ska försöka ändra på i mitt liv. Hur jag ska göra..

I natt så insåg jag hur dumt det var av mig att köpa en back! Mumma när jag inte ska dricka alkohol. Jag tänkte att snart är de slut för i år så det är lika bra att köpa på sig. Hade ju varit bättre att de inte fanns att köpa. Det är väldigt få dom tycker om de så de är ingen som uppskattar att få dem heller :-)

torsdag 20 december 2012

7,5 timme kvar

Tills 16 dagars ledighet! Ska bli så skönt!
Jag ska ta mig tid att tänka över mitt liv under denna tid. Eller jag hoppas jag hinner det!
Jag har lite böcker och filmer jag ska underhålla mig med under denna tid.
Däremot har jag tänkt avstå att träffa några vänner för jag behöver vara för mig själv och mina tankar. Jag har ändå barnen halva tiden. Men jag lär väl bli sällskaps sjuk efter någon dag om jag känner mig själv.

I dag fick jag veta att jag inte skulle byta arbetsuppgifter som vi hade pratat om i veckan. Något som jag sett fram emot så det känns lite snopet och tråkigt att det inte blir av. Känner att det är dags att ta en ordentlig funderare på vad jag vill arbeta med när jag blir större! Känner mig understimulerad på jobbet och vill att det ska hända lite mer. Om jag bara visste vad jag ville göra så hade det varit lättare!
Så det är en del att tänka på under julledigheten!

onsdag 19 december 2012

Vänners betydelse

Nu har jag blivit ifrågasatt 2 gånger av två oberoende personer på få dagar varför jag tycker om 2 personer.
Terapeuten frågade varför jag tycker mycket om en speciell person och jag var lite svarslös. I dag frågade en person varför jag finner denne intressant. Och ja, när jag börjar tänka på varför jag tycker om dem jag tycker om så blir jag väldigt tankfull. Vad ser man egentligen hos andra? Och varför? Vad är det som gör att man tycker om vissa personer?

Jag antar att vissa tycker man om för att det är ömsesidigt, personkemin fungerar. Jag tycker om mina vänner för att det är bra vänner även om man inte tycker om allt hos dem. Men alla har ju sina fel (även jag) och de felen får man ju acceptera eller så får man väl sluta umgås med den som har så jobbiga fel så man inte orkar med dem.
Sen finns det de som jag tycker om fast jag vet att de kanske inte är värda att bli omtyckta av mig. Inte så omtyckta som de är i alla fall.

Tolkningsfråga

Jag har skickat ett långt mail till de som betyder mest för mig. Och jag kan tänka mig att alla tolkar mailet olika. En vän ringde och sa att hon tänkte mycket på att jag skrivit om barn till separerade föräldrar. Att de måste tillbringa julen tillsammans med människor de inte gillar. Jag tänkte på släktingar och in"gifta" män och kvinnor. Hon tänkte på det som finns i hennes närhet.
Det är intressant vad några skrivna ord kan misstolkas. Inte alltid på ett negtivt sätt men ändå ändras..
Och det får mig att tänka på hur misstolkad jag måste vara med tanke på hur mycket jag skriver både här och i mail...

Men förhoppningsvis så ifrågasätter de som läser om de bryr sig tillräckligt mycket om mig.. Fast de klart det kan ju vara jobbigt - för dem. Jag klarar av att ta alla ifrågasättningar. Hmm om jag inte blir oskyldigt utskälld förståss. Men jag ser alltid till att ha ryggen någosånär fri.. =)

tisdag 18 december 2012

Andra går före mig själv

Vill inte göra någon ledsen eller besviken. Kan bero på att jag är rädd för att inte vara omtyckt. Därför sätter jag mig själv i sista hand.

Ensam

När jag vaknade så tänkte jag att det kanske är att vara ensam som skrämmer mig. Men ändå så tycker jag om att vara ensam. Jag ser fram emot ledigheten under jul och har helst inte lust att träffa någon. Bara vara hemma och läsa, titta på film, lägga pussel och gå ut och gå.
Däremot så känns det tråkigt att ha "statusen" singel. Kanske för att det känns som jag inte kan få någon. Alltså jag känner mig lite misslyckad. Fast jag egentligen tycker att det är rätt skönt att slippa ta hänsyn till någon annan..

måndag 17 december 2012

Kan det vara så?

Har just skickat en julhälsning till de som står mig nära. Och nu funderar jag på varför jag skrev och skickade det. Beror det på att jag vill känna mig duktig? Kan det bero på att jag vill få bekräftelse? Eller är det för att jag faktiskt bryr mig om dem jag skickade mailet till?
Jag vet ärligt talat inte varför. "KBTaren" har redan fått igång min hjärna. Hon ifrågasatte även vad jag ser för positiva egenskaper hos en man som egentligen inte är bra för mig. Och jag var nästan mållös och hade inget vettigt svar. Intressant!

Man känner andra som man känner sig själv

Brukar jag höra ibland. Det stämmer inte i mitt fall även om jag är naiv och tror att andra är ärliga och omtänksamma som jag faktiskt kan tycka att jag är!
Det är bra egenskaper, men det gynnar inte mig själv. Jag är lätt lurad och lätt att manipulera. Det är något jag måste lära mig, att andra oftast tänker på sig själva och är egoister. Tråkigt men sant.

Något som inte är tråkigt är att jag har bokat mig på en mini retreat i Sigtuna. Jag ska åka ensam och jag ska meditera och vara tyst. Det känns lite skrämmande men det är något som är bra för mig till skillnad mot hur jag har behandlat mig själv under mitt liv. :-)

KBT

I dag var mitt första möte med kvinnan som ska hjälpa mig att lära mig att älska mig själv. Och ge mig ett bättre liv. Det var intressant och givande!

För att jag själv ska komma ihåg vad vi pratat om varje gång så tänkte jag att jag skriver lite om det här. Inte allt givetvis för lite privatliv har jag trots allt.. Jag får se om jag vill göra det i fortsättningen. Men det som jag finner intressant och som inte rör mig personligen utan mer generellt hos människor med samma problem som jag kan jag skriva ner här. På det sätt som jag tolkade henne för det är ju inte detsamma som att andra skulle tolkat henne.

Hon sa på ett ungefär så här:

Du gör saker (tröstar dig) för att slippa se verkigheten och slippa vara med dig själv.
Du bör avstå alkohol, godis och män ett par månader, vara med dig själv och finna dig själv genom att du tar bort det som tröstar dig med. Du tröstar dig pga att du flyr från något och för att du inte vågar vara med dig själv för då kommer det du tröstar dig från upp till ytan. När du har avstått det som tröstar dig då ska vi se vad vi har kvar. Skrämmande! För jag vet inte exakt vad det är jag flyr ifrån även om jag har en liten aning.

-En människa är som 2 personer i en. En som är den vuxna som är den förnuftiga och den som ska leda den andra (att göra det som är rätt för sig själv). Den andra är som ett barn, som inte förstår faror och som inte tänker på konsekvenserna av sitt handlande. De flesta vuxna är den vuxna som leder barnet i sig på rätt väg. Men du har låtit barnet i dig leda den vuxna.

-Dina barn vet att du älskar dem för det du gör för dem, att du skyddar dem genom dina handlingar, med gränser och tjat. Du skulle inte lämna ut dina barn till vem som helst och hoppas att det går bra. Hade jag låtit dem göra som de vill så hade jag inte brytt mig om vad som händer med dem och därmed inte älskat dem. Du kan säga verbalt att du älskar dem men det är genom handlingarna som de förstår att du älskar dem.

-Genom att du inte tar hand om dig själv så visar du dig att du inte älskar dig. Du bryr dig inte om dig själv utan låter det gå som det går.

Detta är något som jag redan har tänkt på så det var inte något helt nytt för mig. Jag vill inte att någon annan ska råka illa ut men om jag gör det så gör det inte så mycket..

Jag har lite idéer om hur jag ska ta hand om mig och det är saker som jag inte trodde att jag skulle komma på. Vattengympa, meditation och gudstjänster. Skulle tom kunna tänka mig tystnad terapi :), jag som pratar så! Får se om jag gör det eller om det bara blir idéer.
Och även göra sådant som jag tidigare gjort som yoga och jogga.




Order

KBT terapeuten sa att jag bör avstå män & sex ett par månader och avstå även alkohol. Och det gäller förmodligen även fel "mat". Sånt som ger mig ångest och tröstar mig. Så nu ska jag försöka med det.

söndag 16 december 2012

Ingen man behöver tuppa upp sig för

Kan männens lugn med mig kanske bero på att de inte behöver blåsa upp sig som en påfågel, göra till sig. För att jag ändå inte är någon som de är intresserade av att leva med.. Jag är lättsam, öppen, har lätt för att disskutera om allt möjligt och har en rätt avslappnad syn på sex.

Som det känns just nu så är jag någon som en del män tycker är fin, rolig, någon de kan prata och ha sex med, men den där kärlekskänslan finns inte.. Men att ha sex med mig det går alldeles utmärkt och jag är innerligt trött på det just nu!

Jag får väl ta och lära mig att bli mer kvinnlig. Fast å andra sidan så är det bättre att strunta i männen i stället. För jag är den jag är!

Det är djupare till botten än jag trodde

Trodde jag varit på botten och att jag var på väg upp. Men det var jag visst inte, nu hoppas jag att det inte blir djupare än så här som det är just nu.

Varför jag är så nere just nu är pga mitt eget fel och att jag inte lär mig av mina misstag. Det går inte att skylla på någon annan.. Och det är kanske det jobbigaste?

På sätt och vis ser jag ändå positivt på det eftersom jag ska på KBT i morgon.. Om jag hade känt att allt var bra och att jag haft ett inre lugn så hade det känts onödigt att gå dig. Ungefär som när jag påbörjade en ADHD utredning, den dagen mådde jag och var på bra humör så jag avbröt mitt i besöket hos psykologen.

Jag - lugn?

Finner det intressant att män blir lugna när de är med mig!? Jag som är stressen själv! Kan inte sitta och titta på en film i ett svep utan måste röra på mig minst 2 gånger under en film.
Hmm har mer tankar om det, men orkar inte tänka just nu..

Gudstjänst

Jag var på min första gudstjänst i dag, intressant och lugnande. Jag har gått förbi kyrkan varje helg morgon och tänkt gå in men har inte gjort det. I dag hade jag sällskap och sällskapet frågade om vi skulle gå in i kyrkan vilket vi gjorde och gudstjänsten höll på. Han ville gå ut men jag ville gå in då jag är nyfiken så vi gjorde det. Prästen pratade om att affärerna smyckar upp för att vi ska göra av med pengar och det gynnar välfärden i Sverige men det pratas det inte om. Däremot pratas det om att skolbarn inte bör gå i kyrkan på skolavslutningar och det blir stora disskusioner om det. Som sagt intressant!

Kommer nog att besöka kyrkan igen! Varför jag inte gått in där är pga min okunskap, mitt sällskap har besökt kyrkan ofta så det kändes bra att ha honom med. Hoppas på meditation i kyrkan till våren.

Hmm

Orkar knappt skriva här..
Känns bra att jag ska till en KBT terapeut i morgon!
Måste lära mig att lära av mina misstag och börja tänka på ett annat sätt.
Eller så är det bara så att jag måste förstå att det inte går att jaga något för att ersätta dé jag egentligen vill ha (och inte får). I och med att jag skriver det så nog har polleten trillat ner, eller det har den gjort för ett tag sen men jag har inte velat erkänna det.
Det är dags att sluta fly från mina känslor! Och acceptera dem och försöka ändra dem.

onsdag 12 december 2012

Både och

Vad dagarna/tiden har olika hastigheter. Det känns det som är evigheter till helg och ändå känns det som det nyss var helg. Jag har börjat längta efter helgerna mer och mer nu på sistone. Känner mig så trött och sliten. Just denna helg har jag längtat till då jag ska träffa någon speciell. Men nu börjar han bli sjuk? och det tolkar jag som att det kommer att bli inställt.
Men så behöver det ju inte vara.
Oavsett så är det skönt att det bara är 2 dagar kvar till fredag och när väl lucia och läkarbesök är avklarad i morgon så är alla "aktiviteter" avklarade både på jobbet & privat. Skönt!!! Snart ledighet!! Den behöver jag verkligen i år!!!

söndag 9 december 2012

Man ska veta inte tro

Efter ett telefon samtal med lite "utredningar" så känns det bra igen! Bättre än innan tom! :-)))
Jag lär mig sakta men säker att prata verbalt om mina känslor och vara ärlig mot mig själv och andra. Fast det beror nog på vem jag pratar med och hur ärlig personen jag pratar med är mot sig själv och mot mig.
Det är skönt att prata med dem som är ärliga för då blir även jag det och det behöver jag! Om inte annat så måste jag lära mig det..

Känns som det är dags för en dålig repris

Känns som jag är på väg att göra om samma misstag igen med en man. Tror det kommer bli som det brukar så det är nästan så jag överväger att lägga ner det innan det ens har börjat och utan att jag ger honom en chans. Rätt orättvist kanske men jag orkar inte med ett misslyckande igen! Är nog lika bra att satsa på att vara singel! Förstår inte varför jag inte lär mig av mina tidigare misstag! Nu har jag inte gjort något stort misstag än, har bara skrivit lite onödiga saker men det känns som det räcker med det..

Vad mina känslor är upp och ner. I torsdags var jag riktigt låg och sen från fredag fram tills nu har jag mått bra. Och nu så känns det som jag skiter i allt igen. Bara tanken på att behöva laga mat, hämta sonen och duscha får mig att bli helt apatisk. Kanske skulle ta och köpa pizza, lägga mig och låta allt bara vara.

lördag 8 december 2012

Vänskap

Som man "får" i vuxen ålder är nog starkare än när man är barn. Då jag tror att man är mer kräsen än när man var barn/ung för då hade man mer behov av en tillhörighet. Jag som har rätt många vänner har inte så stort behov av nya vänner men de jag lär känna och tycker om är människor som jag verkligen tycker om annars får det vara. Jag har inte samma behov av nya vänner i dag som för 30 år sedan.
Varför jag tänker på detta är pga Så mycket bättre då Magnus Uggla och Olle Ljungströmvar vid havet och de pratade om deras nya vänskap.

Och på tal om kändisar: Jag har alltid sett kändisar som människor, de får mer betalt men det de gör är deras jobb. Jag är bättre än dem på mitt jobb så varför ska jag se upp till dem?

Dagarna går

Och många av dem minns man inte. Jag gick och tänkte på veckan som gick, hur den varit och på allt som hänt både positiva och negativa saker. Jag gick igenom dag för dag och en dag kom jag inte ihåg, fast jag gjorde något trevligt den dagen. Jag kom ju på det efter ett tag men jag var tvungen att tänka efter och det fick mig att fundera på varför jag inte mindes det på en gång. Det var ju en positiv dag så jag borde ha kommit ihåg vad jag gjorde. Det måste bero på att jag är stressad! Men det är otroligt vad fort livet passerar där utanför! Jag pratade med min pappa och han har problem med sitt hjärta igen och det får mig att fundera ännu mer på min egen hälsa. Han var yngre än vad jag är när han fick hjärt problem, lite skrämmande då hälsan ofta går i arv.

Jag tänkte på den veckan som kommer och funderade på om det är någon idé att ens tänka på vad som kommer att ske. För det vet jag ändå inte, visst kan jag planera men det blir ändå inte alltid som man tänkt... Det bästa är att ta dagen som den kommer och försöka ta livet som det kommer. Min syster har sagt att jag inte ska fundera så mycket på hur mina val påverkar min morgon dag och det lät bra tyckte jag. Men nu börjar jag tycka att jag visst måste tänka på mina val för de kan påverka min framtid..

Jag går förbi kyrkogården när jag går mina morgonpromenader på helgerna och det får mig alltid att fundera över livet.  I dag läste jag på en gravsten att en kvinna levt mellan 1968-2008, denna gravsten har jag gått förbi många gånger men jag har inte tänkt på den. Beror nog på att nu när det är snö så syntes de 2 pärlplattor som var hjärtformade på en blompinne tydligare. Det gör mig sorgsen och jag tror det är bra att få en reflektion över livet. För jag liksom många tar livet för givet.

När jag är ute och går så lyssnar på kärleksballader och tänker på mig själv istället för någon man. Ett litet steg att ändra min syn på mig själv..

http://www.youtube.com/watch?v=55fORiV_NEY

torsdag 6 december 2012

Jag skiter i allt...

Även om jag inte kan det. Jag har ju ett ansvar att göra vissa saker som arbeta och ta hand om barnen vilket innebär massa måsten.. Som jag egentligen inte vill eller orkar göra. Handla, tvätta, laga mat etc. Började gråta på rasten när jag tänkte på att jag ska på möte på bup i morgon, sen träffa mamma och sen julmiddag med jobbet. Jag vill helst bara åka hem och krypa ner under täcket och titta på tvn..
Känner mig så misslyckad. Ska försöka strunta i det jag kan strunta i som andras problem, jag har nog med mina egna nu.

lördag 1 december 2012

Dejten som den blev

Var riktigt trevlig! En charmig och fin man att lägga ögonen på! Hoppas på att lära känna honom bättre då det var en intressant man som jag mötte! Vi hade djupa samtal direkt men samtidigt var det lättsamt. Vore trevligt att få spendera mer tid med honom, det är sällan jag/man träffar människor som är intressanta i första mötet. Det klart vi har ju skrivit till varandra i några veckor men det är ändå en skillnad att mötas IRL. Och jag kände att jag kunde och var mig själv. Hmm fast det brukar jag nog vara på första dejten?

Hur som helst så känner jag dock inte att jag har bråttom att få "till" det med denna man. Däremot så känner jag att det skulle vara givande att få lära känna honom och därefter blir det vad det blir. Jag som alltid brukar planera framtiden känner för en gång skull inte någon brådska med vad det blir av det hela. Det blir vad det blir och jag känner ingen stress. Skönt för jag varken orkar eller känner att det inte ger något att sia om framtiden. Hmm just nu! =)
Jag är glad att jag träffade honom och det är jag nöjd med nu.