Dejten

Varför det är idiotisk är inte för att jag misstror honom utan mer för att om det inte blir bra så kommer jag troligtvis må sämre...

Återigen kommer jag känna mig misslyckad och besviken. Så efter denna dejt är det slut på ett tag med dejter!
Jag orkar inte med mer misslyckanden. Men jag vet att jag kan missa en underbar människa i denna man om jag inte träffar honom. Och det kanske bara blir vänskap och det är också väldigt bra även om det inte är det jag vill...

Idiotiskt

Jag ska på dejt i morgon! Kul kan man tycka! Och ja det tycker jag med även om jag inser att det är helt idiotiskt. För jag mår skit, är riktigt nere. Men jag gör som min fina vän gjorde när vi skulle ses. Jag träffar honom just för att det kanske gör att jag mår bättre.
Det är ju inte den bästa förutsättningen att ses när jag mår dåligt, psykiskt..
På sätt och vis kan jag tycka att jag borde ställa in men jag vill verkligen träffa denna man! Han verkar ha fötterna på jorden, han har än så länge visat upp en omtänksam sida och förstår att även han har brister. Han verkar inte vilja träffa mig enbart för att han är kåt utan för att är intresserad av mig som person. Och han verkar ha humor och uppskatta livet trots motgångar. Han verkar vara en underbar förälder och en fin person helt enkelt!

Hur lär man sig att ta skit?

Har en De la bitch på jobbet som klagar argsint på mig. Hon pratar inte med min kollega utan går förbi henne och går till mig även om jag är upptagen men inte kollegan. Varför antar jag beror på att hon känner att hon har makt över mig. Kollegan ger svar på tal men jag är mesig och ber om ursäkt för att jag finns. Hon har själv blivit illa behandlad och ger kanske igen nu på mig?

I dag skulle jag berätta något som jag tyckte var positivt och då fick jag en utskällning rakt i ansiktet. Och min mage vände sig och jag fattar inte först att hon blev arg - så oförberett! Så länge jag tar hennes skit så lär hon fortsätta hacka på mig. Å andra sidan så gav jag lite svar på tal och samtalet slutade med att hon sa: Jaja, ha det bra! Så jag vet inte om hon fick dåligt samvete, jag hoppas det. Samtigt som jag gick hem och pga henne så fick min son en utskällning för ingenting. Och jag fick dåligt samvete och det är ingen rolig känsla. Jag kunde be om ursäkt men hon kan inte det. I morgon är det försent för det. Samtidigt som jag blir arg, ledsen och känner mig värdelös som är "rädd" för henne så lider jag med henne. Även om hon inte har rätt att behandla mig som skit.
Fast jag känner igen mig lite,  jag vill inte skälla på mina barn och gör det ändå då jag inte kan behärska mig.
Men jag måste komma på ett sätt att bemöta henne på ett bra sätt. Inte genom att vara likadan tillbaka och inte genom att ge henne dåligt samvete. Men när hon börjar skälla så är jag så oförberedd så jag har inget svar på tal. Om jag visste innan vad hon skulle skälla om så hade det varit lättare.
Att arbeta med barn är inga problem men vissa föräldrar är inte roligt!

Hur jag speglar mig

Jag kan naturligt säga till min ena son att jag älskar honom men att säga det till min andra son känns inte lika naturligt. Jag sa det inte naturligt heller till deras pappa men till mitt senaste ex sa jag det varje dag. Är kanske för att man inte vet hur det ska mottas? Blir det jobbigt för mottagaren? Är samma med kramar, jag kramar vissa ytliga vänner men knappt min syster.. Eller så har det med vad man är van vid med vissa..

Borde ta tag

I helgen som var! Vad hände? Varför, förstår jag nu. Jag tänkte skriva att jag skäms inför mina barn och andra. Men det känns mer som att jag bör ta tag på allvar i mitt liv och mitt beteende i stället för att skämmas och ångra saker. Se framåt och inte bakåt!

Samtal med min son

Under samtalet så gav jag honom rådet att ge svar på tal då det är så jag döljer min sårbarhet. Det sitter nog så djupt rotat hos mig så det är därför jag är så rapp i käften. Men det gynnar inte mig i dag, snarare tvärtom! I alla fall när det gäller män! Jag upplevs som kaxig och okänslig. Och som om jag inte bryr mig om dem. Men det är när jag är dom kaxigaste som jag bryr mig mest. Tror jag 😕

Vilket ansvar har man?

Jag orkar inte vara fröken duktig längre!

Jag är över 40 och har just insett varför jag är och har varit hela mitt liv. Nu är det dags att ändra på de negativa sidorna.
Insåg i kväll varför jag dricker, eller i alla fall vad jag tror. För att slippa vara den duktiga som måste ta ansvar och göra rätt hela tiden. När jag är onykter slipper jag tänka för det är just det jag inte gör - tänker. Jag slipper tänka på att göra rätt. För mycket av mina tankar genom alla år har gått ut på att göra och säga rätt saker.

Ibland tänker jag på att jag skulle vilja spola tillbaka mitt liv och göra det annorlunda. Men det är inte jag som har skapat den jag är till 100%. Min omgivning är också ansvariga för den jag är. Ja det låter ju bekvämt att luta sig mot! Men att jag inte insåg förrens jag var 42 varför jag mår och agerar som jag gör måste väl bero på att jag inte hade de rätta verktygen tidigare att ändra mitt sätt att vara?
Alltså att jag har varit så programmerad att göra saker rätt och det fort så jag har trott att jag ska vara sån? Och fast jag har gjort mitt bästa så blir det ändå inte tillräckligt bra.
Det är skrämmande att förstå det för jag har ett enormt ansvar för mina barn och de i min omgivning.

När jag var ledsen eller sjuk var det ingen som tog hand om mig och pysslade om mig ordentligt vilket gör att jag är likadan mot mina barn. Anser att de gnäller och att de spelar sjuka och ynkliga för att slippa undan. Hemskt!! Fick just höra av min son att han blir retad, något han sagt tidigare men jag har nonchalerat det då. Frågat lärarna och de har sagt att allt är bra, men frågan är hur mycket de egentligen ser?

Jag skyller inte på mina föräldrar, lärare, vänner, män och miljö men de är ändå en del av hur jag blivit den jag är. Så även om jag skulle backa mitt liv och göra om vissa saker så hade jag ändå inte förstått hur jag skulle göra. Men nu hoppas jag att jag har börjat förstå lite även om jag gråter mycket och känner att jag inte orkar ta ansvar för något just nu. Och minst för andra, jag önskar jag kunde sköta om mig själv och skita i andra även om jag tycker om de andra. För om jag bara ger och ger av mig finns det inget kvar av mig till slut. Och det känns som att jag har att välja mellan att fortsätta att ge eller skita i andra för jag närmar mig slutet. Inte för att jag vill ta livet av mig! Aldrig men jag är så orkeslös och önskar jag bara kunde få försvinna ett tag! Känns som oket på mina axlar blir tyngre och tyngre för varje dag!

Oj det blev nog rörig men jag är så trött så jag svamlar så nu ska jag sova, för sent i dag igen..

Hinner inte tänka

Förrens en ny tanke har kommit innan jag tänkt klart den första tanken. Jag hade en tanke i huvet nyss som jag ville vidareutveckla men har glömt vad tanken var.. Stressad!

Duktig!

Har varit hos läkaren trots att jag upplever att jag inte kan vara borta från jobbet. Som vanligt vill jag inte ta plats.. Läkaren tyckte det var konstigt att psykologerna på prima tyckte jag var för "frisk" för att komma till dem. Så det var bra att jag gick till läkaren då jag behöver det.. Annars brukar jag tänka att jag överdriver och tror att läkaren ska säga att jag inbillar mig.
Jag har lite svårt att bara vara och känner mig nöjd med mig själv när har hunnit med massor. Som nu på morgonen, jag har kört båda barnen till skolan å ena sonen åt frukost nr 2 på mc donalds. Innan jag åkte till husläkaren hann jag in till en annan läkare för att lämna ett prov där. Lämnade ljus till en kompis på vägen mellan läkarna. Men att sitta på en stol som jag gör nu och vänta på min tur till labbet gör mig så stressad! Jag borde vara på jobbet nu!!!

Fasen vad skönt det känns

Att må bra igen! Känner mig riktigt nöjd med livet just nu!

Badrummet är klart
Samtal med bup är klara för stunden
Alla dejtingsidor är nedlagda
Mina vänner är just vänner
"Problemen" på jobbet är lyfta upp till ytan och nya tankar om det har gett mig en kick
Jag har beslutat att sluta ge saker till folk för att vara omtyckt
Även om jag bokar upp mig på att fika men vänner så är det ändå inte för mycket, utan givande!


Och just i dag:
Fick jag massage och huvudvärken släppte efter några dagar
Jag slutade 13,00
Jag blev bjuden på fika och trevligt sällskap av en tidigare kollega
Jag har shoppat stövlar, kjol och en tunika - Frågan är bara när jag ska ha dem?! Men kul är det att föröka garderoben!
Jag shoppade presenter i en dyr affär visade det sig då jag gick in på nätet när jag kom hem och kunde köpa sakerna för mer än halva priset. Nu blev det ändå dyrare för jag själv "fick" en julklapp till yngsta sonen och fick själv 7 saker och det blev ändå bara 200:- mer  än i affären!
Och jag köpte slut på alla julmumma, det fanns bara 5 st. Är väl för att de är så populära!
Fast jag har bara hört 1 som tycker om det förutom jag själv.. Tack och lov! Annars hade jag kanske varit tvungen att bjuda med mig!!!



Så det finns inte så mycket för mig att gnälla just nu. Hmm jo det klart det finns ju en sak...  ;(
Men en dag så kommer det med!  =)

Känns nästan som jag skulle vilja festa lite i helgen! ;-)))

Sexmissbruk

Jag kollade på dokumentären om sex missbruk på TVn. Känner igen mig i att jag har ett stort bekräftelse behov, jag ville ha mail på dejtingsidorna men på andra sidan ville jag helst inte gå på en dejt. Men jag har inte "konstigt" sex. Skulle aldrig spela in en film eller strippa. Vet inte om jag skulle göra det för privat bruk heller. Not My cup of Tea!
Och har inte sex mot min vilja. Eller? Har jag haft det för att det har förväntas? För att vara omtyckt? Jag har inte ställt upp på något som jag inte velat i alla fall!

Minns inget trauma som jag gått igenom. Men visst finns det saker i min barndom som har påverkat mig på negativt sätt.
Utan att mina föräldrar menade det, jag tror inte de kan föreställa sig varför jagar dåligt idag pga min barndom. Jag var ju den skötsamma(ste) dottern. Ja just det! Det fanns inget utrymme för mig att ta plats..
Och fysisk beröring fanns knappt..
Jag fick ofta höra: Du kan om du bara försöker och om du anstränger dig. Fast jag gjorde det..
Jag tycker det borde vara mer saker som har gjort så att jag mår dåligt men det kanske räcker med det "lilla". Då bör jag verkligen börja tänka på hur jag själv är som förälder!

Ensamhet

Är något vi alla känner men på olika sätt tror jag. Jag kan känna mig ensam när jag mår dåligt.
Men jag vet att mina nära och kära finns i närheten.
Jag har en del vänner som inte har det på samma sätt, jag vet att jag har skrivit om detta tidigare men ibland blir jag påmind om det. Och jag tycker det är sorgligt vilket gör att denna julaftons eftermiddag tänker jag vara med dem. Om de vill förståss.
Hoppas bara att mamma accepterar det.. Annars får hon väl följa med hem till mig!

Sex

Då jag var på och lyssnade på Sex Gurun i går så är jag lite inne i ämnet.

Och började fundera på hur vi har sex i olika åldrar och kön. Det pratas om att det är fler och fler kvinnor som söker sig till yngre män och vice versa. Det har kanske varit så alltid men det har uppmärksammats mycket på sistone. Hmm eller i alla fall i tvn i vissa program..

Och det påstås att män är kåtast när de är unga och att kvinnan är det runt 40. Även om jag tror att det som påverkar är inividen och hälsan...
OM det nu är så så undrar jag varför. Och fick en liten teori.
Varför kvinnor är mindre kåta  (om de är det?) när vi är unga vet jag inte för det borde vi vara tills vi fått barn. För att sen när vi fått barn så är vi både psykiskt och fysiskt till för barnet. Det räcker med att en hänger i tutten liksom. Sen när barnet börjar klara sig utan mamman behöver hon ta igen all sex hon inte har haft lust till under några år. Medan mannen som har känt sig osedd under några år har börjat tröttnat och lärt sig tillfredsställa sig på annat sätt, öl och sporten på tvn ? och dessutom kanske börjar barnet och pappan umgås mer genom gemensamma intressen..

Jag tror ju också att ju mer sex man har desto mer vill man ha. Det är som med mycket annat, är man van att äta mycket socker, träna, dricka alkohol så är det något man är van vid och det tillhör ens liv.
Fast jag vet inte, jag bara sitter här och tänker! =)  Och svamlar, jag skrev bara vad jag tänke och tänkte inte på vad jag skrev.. =) Ska återgå till mitt pussel så min hjärna får vila lite....

Kvinnans cykel

Har jag nog redan tagit upp här?
Jag ångrar att jag inte skrev en fråga till Stefan Sauk i går när jag var och såg honom som The Sex Guru. Under pausen fick man skriva frågor som man ville att han skulle ta upp under andra akten.
Min fråga hade lytt: Vet män om att vi kvinnor är olika kåta olika tider i månaden? För deras skull kan det vara gynnsamt att veta det. ;)

Själv insåg jag när jag disskuterade detta med min vännina igår varför jag känner mig så väredelös då och då, det är några dagar innan mensen kommer. Under ägglossning så mår vi kvinnor bättre och är  lyckligare än dagarna innan mens. Så lär dig mer om hur kvinnan mår under sin cykel om du är man så kanske du kan få till det mer. ;) Ge mer beröm och var gulligare innan mens och när det är dags för ägglossning krävs det inte lika mycket ansträngning för att ha mysigt. =)
Det är viktigare att ha kunskap om hur vi kvinnor fungerar under vår mens cykel än man tror. Eller om man är intresserad av hur en/sin kvinna fungerar i alla fall.. Eller om man som kvinna inte kan förstå varför man känner sig så nedstämd (som jag) eller tvärtom känner sig kåt (om man inte brukar göra det).
När jag frenetiskt städade på jobbet en gång var det en kollega som frågade mig om jag skulle ha mens. Jag blev lite förvånad över den frågan.. Hon förklarade att hon alltid städade innan mensen, detta kan liknas när en kvinna är gravid. Då städar kvinnor ofta hemmet för att det snart kommer en ny familjemedlem. Jag minns inte att jag städade mer än vanligt när jag väntade barn men det kanske sker omedvetet.

Föräldrars separation

Jag tror inte något barn mår bra av att sina föräldrar håller ihop för barnens skull. Jag med mitt dåliga samvete hade inte mått bra av att mina föräldrar hade hållit ihop och varit olyckliga för min skull.
Hade det skett så hade jag haft ännu sämre samvete i dag. Tänk om ens föräldrar skildes sig ett halv år efter man flyttat hemifrån och fått hört: Vi höll ihop pga dig, vi var olyckliga i många många år men för din skull bet vi ihop. Jag är glad att jag har separerat från mina barns pappa för jag hade inte varit stolt om jag fortsatt mitt "döda" förhållande med barnens pappa. Då hade jag varit rätt död inombords! Och det hade varit mer konflikter med barnen än de få konflikter som vi har i dag.
Jag uppskattar barnens pappa mycket mer i dag än när vi bodde tillsammans och hade vi hållt ihop hade jag föraktat honom och mig själv.

Jag är tacksam för att mina föräldrar skildes, kan inte påstå att jag har mått dåligt för det. Nu kan de umgås så det är nog en stor fördel. Och det var min tanke med mitt fortsatta förhållande med barnens pappa, att självklart kunna umgås. Kan känna att både jag och pappan är bra i det avseendeet, att vi respekterar den andra och alltid ställer upp för varandra om vi kan. Vi har aldrig bråkat och behöver vi vara "barnlediga" så kan barnen alltid komma över till den andra. Så även om jag känner mig värdelös som mamma i bland så känner jag mig lyckad över att jag strävar efter egen lycka och att det var lyckat för barnen att vi separerade. Jag kan förstå om detta är provocerade för någon men vi tycker alla olika. Jag tror inte något barn skulle tycka det var kul om ens mamma eller pappa hittar på anledningar för att inte behöva vara hemma för att de inte orkar vara med den andra föräldern. Eller kanske dricker alkohol för att döva tristessen, eller börjar flirta - kanske är otrogna för att känna sig betydelsefull. Då tror jag det är bättre att separera och om man tycker att det är synd om barnen för att de får flänga fram och tillbaka då får man väl prata med dem och lyssna på hur de vill ha det. De kanske mår bäst av att inte flänga och bo mest hos den ena föräldern - Det  betyder inte att barnen älskar den ena förälder mer än den andra. Om mina barn skulle föredra att bo mer hos sin pappa så tänker jag att om ett tag kanske det är tvärtom. Eller så får jag mer kvalitet tid med dem när de väl bor hos mig. Det kan ju vara så enkelt som att de inte orkar släpa sina saker fram och tillbaka eller rent geografiskt. Om det känns så ensamt - åk och ät middag med dem då någon gång i veckan.
Som jag har förstått det så finns det föräldrar som tror att deras barn inte älskar dem längre då de föredrar att bo hos den andra föräldern. Och jag har även förstått att vissa föräldrar gör allt för att "vinna" över den andra förälder genom att skämma bort barnen för att vara den bästa förälder.

Men är det en rättighet som förälder att ens barn ska älska en?
Ett barn har ju aldrig valt att komma till.
Att en förälder bör älska sitt barn tycker jag är självklart, annars skulle man inte skaffat barn. Sen kanske man inte är så bra förälder som man önskar alltid men vi föräldrar är ju faktiskt mänskliga. Och det viktiga är väl att man försöker göra sitt bästa. Och när man misslyckas så får man försöka ta igen det och våga erkänna det för sitt barn. Jag ber mina barn om ursäkt när jag har sagt dumma saker vilket inte någon av mina föräldrar har gjort vad jag kan minnas. Så även om jag har dåligt samvete för att jag tjatar på dem så känns det ändå bra att jag ger dem respekt på det sättet.

Och på tal om tjatet så har jag förstått att det är mycket därför jag mår dåligt i dag. Att det tjatades mycket på mig som barn...  Ändå så gör jag detsamma mot mina egna barn, men jag försöker att ändra på det!

Japp det blev lite peptalk i dag! För mig, att jag är en rätt bra förälder..

Upprepningar

Känns som att det mesta jag gör i mitt liv är upprepningar.
Även om alla dagar är olika och även om jag gör samma sak ofta så är det som sker just nu något som inte kommer tillbaka. Men det känns som jag gör samma sak om och om igen..

Det jag tänker just nu må vara samma som tidigare men något har givetvis ändrats för jag blir ju klokare och får mer erfarenhet för varje minut som går. Men ändå så känns det som jag skriver här är upprepningar, det tillkommer inget nytt. Men å andra sidan så skriver jag här istället för en dagbok..

Just nu känns det som jag är på rätt väg mot ett inre lugn, men som sagt jag har varit där tidigare.
Nu har jag bokat tid hos min läkare, lyssnar på lugn musik, stannar upp och bara är och jag förstår mer varför jag känner en inre stress. Jag kände ett riktigt inre lugn för ca 2 månader sedan och jag försöker göra det nu med. Men den lilla personen inom mig springer fortfarande på löpbandet och jagar mig. Hur mycket jag än försöker andas lugnt och bara slappna av i kroppen.

Jag har ett starkt behov av mänsklig närhet, men det går över om någon dag då det är fysiska orsaker som gör att jag har det. ;-) Så om några dagar kanske den lilla personen inom mig vilar sig i ca 3 veckor. Hade varit mysigt att vara med någon jag älskar nu, men just nu duger vem som helst ;-D. Börjar förstå hur en löpande tik känner =D
Jag är i alla fall glad att jag har humorn kvar oavsett hur jag mår!  Ha en skön lördag!
Själv ska jag gå och se på Stefan Sauk och hur man kan bli bättre i sängen. Hmm, som om JAG skulle behöva det ;-)

Titta på världen

På min promenad i dag satte jag mig på en bänk och bara tittade på världen. Jag brukar göra det även när jag går men då ser man inte allt. De flesta går nog bara på och tänker inte på vad de egentligen ser. Vi är så upptagna sv livet så vi missar det..
Just nu skulle jag vilja sitta, lutad mot en man, på en kobbe ute i skärgården och titta på sol uppgången och bara vara. Utan massa prat utan bara njuta av tystnaden och stillheten!
Synd att man inte kan göra det man vill!

Alkoholens skrämmande påverkan

Drack 2 jul mumma och blev påtagligt påverkad. Det är ungefär som 2 öl, 5,2% 50 cl. Detta är ju ingen ny upplevelse för mig att vara omykter (tyvärr). Men det är ett tag sen jag drack, i alla fall i min ensamhet och den känslan alkoholen bidrog till får mig nog att fortsätta hålla mig relativt nykter. Nu har den känslan jag hade lagt sig nästan helt och hållet! För nu börjar jag nyktra till.. Vilket är skönt!

Snuskig fantasi ;-P

Är något som vi alla har för vi alla har fantasi..

Men vad är snuskig fantasi? Innehåller det sex?
Är sex snuskigt? Snuskigt för mig är något som är osmakligt vad det nu kan vara har vi alla olika åsikter om. =)
Om jag har sexuella fantasier så skulle jag nog kalla de för upphetsande fantasier istället för snuskiga. För snuskiga fantasier har jag väldigt sällan, jo när barnen på jobbet hostar vid matbordet.

Ska jag vara ärlig så skrev jag detta för att se om jag fick mer sidvisningar... Jag är ju lite knäpp, men sex säljer väl? Och varför skulle mitt inlägg handla om sex bara för den rubriken.. Det är inte bara jag som har tänker på sex ofta och förknippar det med annat...

Mumma

Ni som inte har provat jul mumma gör det. Fast jag tror inte jag vet någon som gillar det som jag... Och om ni inte gillar det så kan ni skicka det till mig... =)

För det är nog några som läser här inser jag när det har varit 15 sidvisningar i dag. Känns nästan som jag borde börja tänka mig för vad jag skriver. =) Å andra sidan så vet ju de flesta inte vem jag är, antar... Och tur att jag inte skrev det jag kände för en stund sen!! Dax å skaffa en ny blogg kanske...

Ha en skön fredagskväll på er allihop! Jag ska ta och tända levande ljus och lägga mig i sängen och vänta på Modern Family. Med en förhoppning om att jag inte somnar innan pga den goda mumman.

Hmm

Vad ska jag göra nu då? Nu när jag lagt ner alla dejting sidor....

Får väl ta och lägga mig i sängen och läsa mina tidingar.

Dåligt samvete

Är en stor bov till att jag mår dåligt! Och att inte få ta plats, jag får dåligt samvete för att gå till läkaren, för att behöva vara borta från jobbet, för mina barn, mot mina vänner, mot kassörskan....Jag har dåligt samvete för allt man kan tänka sig och ibland önskar jag att någon bara kunde ta hand om mig men det skulle jag ju aldrig tillåta pga mitt dåliga samvete. Jag är en sån som kommer att vägra pysslas om när jag är gammal eller om jag blir sjuk någon gång. Om jag skulle träffa någon som är manipulativ så skulle det kunna sluta hur som helst. Nu träffade jag iofs en man som var manipulativ och det gick rätt långt innan jag stod på mig och bröt upp det förhållandet. Men egentligen ville jag inte vara i det förhållande så länge som jag var. Jag vet inte om han förstod vad han gjorde då han övertalade mig fler än en gång att vi skulle fortsätta att vara tillsammans trots att jag inte vill det. Och jag kan inte förstå hur man vill vara tillsammans med någon som inte vill vara tillsammans med en. Jag skulle inte vilja vara tillsammans med någon som stannar för sitt dåliga samvete. Det mesta som för att jag mår dåligt kommer från barndomen och det får en att inse hur man själv är mot sina egna barn och mot andra barn..

Och jag insåg i dag att min ikea säng som jag köpte när jag separerade med barnens pappa inte var så ultimat.. Fast min kära syster har sagt det så tog jag inte in det. Det är ju inte sängen som påverkar min rygg så mycket det är ju stressen. Jag har hittat på alla möjliga orsaker till min dåliga rygg allt från jobbet till att ha för mycket hmm motion... =) Så nu kan jag nog släppa alla orsaker och fokusera på att må bättre mentalt så blir nog ryggen bra!

Har faktiskt tagit hand om mig själv!

Är hemma i dag, sov till 12,30 och tar hand om mig själv, har ringt läkaren och bokat tid.
Ska gå ut och gå och slippa vara hemma och må dåligt. Att se disken, tallriken som ska in i diskmaskinen, känns jobbigt att se. Och ännu jobbigare att göra det.. Har ont i kroppen, orkar knappt skriva här.

Och har lagt ner alla dejtingsidorna. Igen... Och ställt in dejten som jag skulle på på lördag. Trots att han verkar vara en väldigt trevlig man.

Känns som jag är på rätt väg men jag har varit på den vägen och börjat gå många gånger tidigare...

Så typiskt

Mig att sätta mig själv i sista hand. Kan inte sova pga feber, huvudvärk, illamående och domningar i båda armar. Har gråtit halva kvällen för att jag inte tycker jag duger. Så jag tar en tablett för att bli frisk till i morgon. För jag har ett lite jobbigt utv samtal, möte på kvällen och stänger på fredag. Jag KAN INTE vara sjuk/hemma alltså.
Kan det möjligtvis vara tecken på utmattnings syndrom?
Och såg att det kommer ett program om mig på måndag på 3:an, det handlar om sex missbrukare..

Når aldrig botten

Jag tror gång på gång att nu vänder min nedstämdhet! Men den tar bara uppehåll, ibland några timmar och ibland några dagar. Jag tycker att det är bättre att må riktigt dåligt ett tag än att det ska bli utdraget.

Och det sorgligaste är att det jag mår mest dåligt över är att jag har betett mig så märkligt mot mina vänner. Att jag varit upp och ner och därmed varit upp och ner mot mina vänner.. Varför det är det sorgligaste är att jag borde må mest dåligt för att jag mår dåligt.

Jag insåg nyss när jag borstade tänderna att min nedstämdhet beror på att jag känner mig så misslyckad. Främst i ett kärleks förhållande men även som mamma, förskolepedagog och som vän. Jag pressar mig själv hela tiden men ändå duger jag inte i mina egna ögon. Det känns som allt jag gör är fel! Fast jag är duktig på att inte känna av det när jag inte är hemma. Så jag borde åka bort ett tag och återfå lite styrka. Men det är ju bara ett sätt att fly och det hjälper inte ett skit!

Men jag är stark och klarar det här!
I morgon ska jag ringa min läkare. Och i helgen ska jag supa å ha sex! Nej det sista ska jag verkligen undvika för det vore som att hälla på bensin på en eld!
Just nu mår jag faktiskt dåligt rent fysiskt, så då blir man ju liten som ett litet barn. Så när jag har sovit så kommer livet se annorlunda ut! 😌 Men bör nog ställa in "dejten" ☕ på lördag! Förstår inte varför jag ens tänker tanken att gå på en dejt! Det är det sista jag mår bra av! Men det är ju för att jag behöver kramas! Beröring är ju helande..

Kallt!!!

Man ska inte skoja om att önska sig saker. Fryser så jag har ont och mår illa och ont i hela kroppen =(

Det är märkligt bara att det jag önskar mig på riktigt inte slår in ;-)

Minns

Varför jag tycker dejting sidorna inte ger något. För att de inte gör det. De enda som bryr sig om mig är de desperata, de för unga, de för gamla, de knasiga eller de oattraktiva.. Ja just det och de som bara vill ha sex.
Fast jag tror att jag liksom många med mig är så vana att saker går fort eller vi har en vilja att det ska gå fort så vi ger inte varandra tid att lära känna varandra.

Och nu har det gått någon dag till och jag förstår verkligen varför jag avslutade mitt medlemsskap på MP. Samma män som hör av sig som sist även innan jag inte har en bild så skriver de att de vill träffas och trevliga? ord som Puss. De är lika utslitna som jag antagligen är där..

In i missbruket igen

Ja jag kallar mitt beroende av bekräftelsebehovet för missbruk. Det påverkar mitt liv så det är negativt. Jag kollar min mobil hela tiden, det första jag gör när jag vaknar är att kolla mobilen, logga in på dejtingsidorna för att kolla om någon skrivit något. Så fort jag kommer hem sätter jag på datorn och logga in direkt. Vaknar jag på natten så kollar jag mobilen. När jag har duschat jag så kollar jag mobilen. Egentligen har jag inte så stor lust att träffa någon då jag tycker det är skönt att sitta hemma själv. Och nu har jag så mycket annat att göra innan jul så jag har knappt någon tid att ta en kopp kaffen ens.
Men jag gillar att sitta och chatta och det är ju det de flesta vill när man är på en dejtingsida.
Ska ringa min läkare i dag och be om en remiss till att prata med en KBT are..
För jag mår inte bra av att vara så besatt av dejtingsidorna.

Min önskelista

Jag brukar inte få några julklappar så jag brukar inte behöva skriva någon önskelista. Men om jag skriver en önskelista kanske jag får lite av det jag önskar:
Lugn inom mig
En god hälsa
En kärlek
Umgänge med mina vänner och
Pengar så jag skulle kunna ha råd med mer fritid.

Det är inte så lång önskelista, hoppas tomten tycker jag har varit snäll i år! Om inte annat vore det trevligt att sitta i hans knä! ;-) Och det skulle räcka med ett paket!

Vet att man inte ska önska

För önskan kan slå in.. Men jag skulle kunna tänka mig att vara sjuk å ligga i sängen ett par dagar.

Jämför mig med andra

Och då de som har det sämre. Fast inte så jag tänker att jag har det bra utan att jag inte borde klaga och må dåligt och tycka livet är jobbigt. Finns av många mina vänner har det mycket värre än mig. Fast det är ju deras problem och jag har ju också rätt att må dåligt även om jag har mindre problem. Men det tycker inte jag. Den dom dömer mig är jag själv och det är svårast att ignorera!

Fly

Ibland leker jag med tanken att flytta, någonstans där ingen känner mig och börjar om. Få nya bekanta och ingen skulle veta något om mig och hur jag är. Utan få visa upp en ny person. Hmm ja det klart att det inte går, jag är ju jag oavsett vart jag bor. Men ibland blir jag trött på mig själv och önskar att jag var på ett annat sätt än på det sätt jag är. Det klart att det går att ändra på även när jag bor kvar men ibland så beter man sig på det sätt som det förväntas av en och oavsett om jag ändrar mig så tänker inte ens nära och kära på det. Jo om jag förändrar mitt utseende på något annat sätt som verkligen är skillnad då märks det. Att ändra mitt utseende har jag inget intresse av att göra men det finns en del saker jag vill och ska ändra på i mitt sätt att vara. Men det är lättare att ändra utseendet än sättet!

I bland skriver jag "grodor" också

Vet inte om det är så bra att vissa av mina vänner kan läsa här. Å andra sidan kanske de inte gör det.. För ibland kan jag skriva saker som kan såra eller förvirra den som läser och det är inte min mening!

Så om du känner mig och inte förstår något så är det bara att fråga! Jag står för det jag skriver och gör även om jag kanske ångrar mig och önskar att det jag gjort var ogjort men hur mycket jag än vill det så går det ju inte att backa tillbaka och göra saker ogjort tyvärr!

Och impulsiv som jag är så skriver jag det jag tänker just nu och tänker inte efter alla gånger så det jag skrev för en stund sen kanske inte var så "allvarligt" som det verkade...

Ja, jag ber om ursäkt, jag vet - men jag är sån!

Vänskap

Det är väl olika.. Man har olika "typer" av vänner. Och alla typer är viktiga..

Jag har en riktigt äkta vän, sen vi var 10 år, men det är inget jag brukar tänka på. I dag på min morgon promenad tänkte jag på henne och på hur mycket hon har ställt upp för mig och för mig har det varit en självklarhet att ställa upp på henne när hon behöver det. Jag tror att hon skulle ställa upp om jag ringde mitt i natten mitt i arbetsveckan om jag behövde det och hon hade möjlighet till det. Och det även om vi inte har pratats på flera veckor. Jag älskar dig! Du vet vem du är för jag har bara känt en vän sen jag var 10..
 Själv skulle jag göra det för alla mina vänner, om jag inte kände mig utnyttjad. Så pass mycket så jag utplånar mig själv som en god vän sa. Det är få som gör det, jag förstår mer och mer vad mitt ex menade med att alla är upptagna av sig själva och sitt liv. Och det är väl så det ska vara lite, man måste ta hand om sig själv i första hand. Det känns bra att jag börjar förstå det och jag måste börja förstå att jag måste göra samma sak, ge mig själv och ingen annan tiden som jag behöver till mig själv och mina älskade söner.

Jag har alltid tyckt om att umgås med män då jag är rak och rätt grov i munnen, säger vad jag tänker vilket få kvinnor gör. En av mina bästa vänner när jag var 20 och under några år var en manlig kollega. Vi umgicks jämt och han var endast en vän i mina ögon, det fanns inte i mina tankar att ens hångla med honom. Sen insåg jag att han nog gärna hade gjort det. Och när han träffade sin blivande fru så var vår vänskap över. När någon av mig eller mina manliga vänner har någon annan så är vår vänskap inte så aktiv eller så avtar den, och jag tror att någon blir sårad i slutänden. Eller det är vad jag känner just i dag. För jag gillar att umgås med män då de (flesta) är raka och blir inte så lätt stötta då jag ät mig själv, även om jag inte är det med alla manliga vänner iofs.

Under min promenad funderade jag även på om jag skulle ändra mitt sökande på dejtingsidan. Och söka även kvinnor, jag menar som vän! Jag kan ju ha roligt och trevligt med en kvinna över en middag. Det är ju trevligt att äta middag ihop med någon ibland. Någon man kan prata om allt med, man kan dela glädje och sorg med. När man inte vill vara ensam. Allt går ju inte ut på sex. Visst jag har vänner som jag skrev ovan men som sagt det är ju upptagna av sina liv. Även mina singelvänner. Någon mår dåligt och försöker finna sig själv utan att ha behov av mig och en annan har så mycket med sin träning. Det är lite svårt att få ihop en tid då båda har ledig tid att träffas dessutom.
Skulle jag träffa en kvinna i närheten så skulle det vara lättare att umgås också. Jag önskar jag hade en granne som var trevlig som jag kunde gå över till och dricka vin och umgås med. Kanske ska sätta upp anslag om det i portarna..

Fel sida

Jag vaknar oftare på fel sida och då menar jag inte pga mina frytst ärr som är lite ömma. Utan att jag är på dåligt humör ofta. Utan att vara medveten om det tom ibland.
Insåg just att det är för att jag känner mig jagad. Av tiden och av alla saker jag vill göra (måsten).
Tiden bara försvinner, ja - jag vet att om jag stänger av datorn så får jag mer tid! Men å andra sidan så är det mitt sätt att koppla av, det och mina promenader då jag tänker mycket och kommer fram till olika saker. Jag undrar om alla andra tänker lika mycket som jag? Ja det klart fast de utrycker det inte. Det som är inne i mitt huvud får inte riktigt plats därinne så jag måste få ur mig det. På gott och ont...

Min djävel är på mig igen

Trodde ett tag att jag hade fått ett inre lugn då jag tog bort mig från dejtingsidorna och tänkte att nu kommer jag äntligen komma till ro. Sen insåg jag att jag kände mig ensam och försökte igen med exet och när jag insåg att det inte var honom jag ville ha och att jag tyckte det var rätt ok att vara själv så trodde jag också att jag skulle få lite ro.

Men i dag så börjar jag äta mina anti stresstabletter. Det känns som djävulen springer på ett löpband i min kropp och vill jaga bort ängeln. Jag känner mig så stressad och har svårt att andas, ett tryck över bröstet och det dämpar ju inte ångesten.

Jag ska ringa min husläkare på måndag och fram tills dess så gör jag vad jag kan för att stressa ner. Tar promenader, undviker alkohol, äter rätt och försöker göra allt jag gör sakta, skriver listor på det jag måste = vill göra. Hmm jag menar att jag har gjort det en tid och inte bara denna helg.. =)

Men när jag läser en tidning hoppar jag över meningar för att jag tycker det tar för lång tid att läsa. Jag tvingar mig själv att ta det lugnt, och försöker uppmana mig själv att ta det lungt, fysisikt så klarar jag det men inom mig hörs en annan röst: Skynda, skynda! Varför vet jag inte! Jag blir irriterad när jag måste göra saker eller när andra "stjäl" min tid och när jag hellre vill göra annat. Har ångest för saker jag gjort och saker jag inte gjort bakåt i tiden.
Har ångest för allt som man kan ha ångest för, föräldrarskap, träning, mat, städ, socialt umgänge, betett mig "dumt" mot mina vänner mm. Jag vet att jag ska strunta i vissa saker. Jag har prestationsångest och  bekräftelse behov och allt detta grundar sig i att jag har dålig självkänsla. Och då får jag mer ångest då jag vet att självkänslan byggs upp när man är barn och gör att jag får ångest för att jag inte har gett mina barn en bra självkänsla...

Så ska slå ihop datorn nu, strunta i min träning, duscha åka till min goda vän och sen shoppa och lyxa till det med en middag ute så jag slipper laga mat! Ska bara skriva en lista på saker jag måste (vill) köpa..

Trött

På att jag gör saker så komplicerat.. Eller rättare sagt att jag inte stannar upp och tänker efter hur jag vill att det ska bli. Så det blir rätt från början och därmed tar kortare tid. Fast å andra sidan så lär jag mig kanske nåt på villovägarna. Eller får saker gjorda, nu blir det till att köpa en ny dator då jag är less på att vissa saker inte fungerar. Och för att slippa kontakta och besvära massa olika personer för att få hjälp så är det enklast att köpa till alla tillbehör som behövs som virus skydd och Office program eller vad jag bli pålurad 😄 Kanske onödigt.. Men kan man inget kostar det... Och någon måste väl försörja försäljarna och företagen!

Mycket psykologiskt i dag

Först intevju med bup ang yngsta sonen, jag blev intervjuad i 1 timme och under intervjun så tänker jag att jag kanske överdriver och det jag tycker är problem kanske är normalt i hans ålder. När intervjun var klar sa psykologen att det var bra att jag tagit kontakt och det tidigt. Och att han tyckte att vi skulle boka en tid så vi får komma och prata om och med sonen. Varför jag tagit kontakt är till viss del att han börjar högstadiet nästa höst och jag oroar mig för att det inte kommer att fungera av olika anledningar och inte bara pga hans Adhd. Att psykologen sa att det var bra att jag tagit kontakt kändes bra.
Sen var det utvecklingssamtal i skolan och då sa läraren att han fungerar bra både med skol arbetet och klasskompisarna. Då kändes samtalet med bup lite onödigt. Men å andra sidan så kommer det nog ta ett halv år innan vi får en tid och då kanske livet ser annorlunda ut.

Sen ringde jag Prima, vuxen psykiatrin för egen del och hon tyckte det räckte med att jag gick till en kbtare så det får jag ta kontakt med nästa vecka. För så störd är jag inte och det är nog bra att de som är riktigt störda får tid hos pykologerna i stället för mig.

Men tyvärr så kommer de störda sällan dit om de inte tvingas. Det finns en (och fler ändå) som borde spärras in! En viss pappa som slår sin son för att han är svartsjuk. Fan, skulle nästa kunna åka hem till honom å sparka på honom tills han... får ont! Blir så arg! Han borde ha stryk själv (även om han säkert fått det själv som barn) och sen spärras in tills han förstår bättre!

Känner mig lite äcklad

När jag tänker på sex. :o!

Känns som jag har fått nog faktiskt, nu vet jag att vissa som läser detta ler och tänker. Ja ja!

Och så är det givetvis, bara för jag känner så just nu så lär jag inte känna så nästa gång jag kramas med en man och det gör jag BARA med en man jag tycker om. Jag önskar att när jag gör det nästa gång så är det med någon som jag kommer att vara tillsammans med en längre tid. Och inte någon som inte är redo, eller inte vet vad han känner eller som inte har en tanke på att träffa mig mer än några gånger och bli tillfredsställd. Eller att jag duger tills någon bättre dyker upp. Jag måste lära mig att inte vara så naiv och ta det lugnt när jag träffat någon för annars står jag där utan svansen mellan bena  =)

Dessutom är det faktiskt skillnad mellan att ha sex och älska!

Nåt jag alltid velat göra

Är att byta hjärna med andra en stund för att veta den andras tankar. :-)
Om mig så klart, men det är nog inte vara så kul förstås! Men man skulle ju faktiskt förstå den andra på ett bättre sätt! Och vissa skulle få kunna komma in i min hjärna så hen kan förstå hur jag känner och fungerar. För jag vågar inte alltid stå för det jag känner. Ibland visar jag mig kaxigare än vad jag är vilket ger en skev bild av mig. Jag är faktiskt en ganska känslig kvinna som bara vill bli älskad.. Men vill det för mycket! Ska göra så gott jag kan för att bromsa mig själv nu när det gäller män. Och se till att den viktigaste älskar mig, jag själv!

Vem kan man lita på?

Tittar på Stalker på 3:an, obehagligt!
Inser att jag haft tur att jag inte har mött någon riktig galning på krogen eller dejtingsidorna.
Det var väldigt nära att jag åkte hem till en man som misshandlat sin tidigare flickvän. Hon var som tur var ex till en annan man jag dejtat, för komplicerat å för långt att gå in på..
Han sa att hans barn inte ville träffa honom pga tonåren men troligtvis var det så att han slagit dem och mamman..
Så nu tycker jag det är bra om det finns barn "i vägen" och att de har en bra kontakt och gärna bra kontakt med mamman också. Man kan vända på det mesta till något positivt!

Tar en del av min väns ord

Jag måste sluta fly. Och stanna upp och ta tag i livet. Det är inte alltid kul men det är bara att gilla läget.

Vad bör man trösta sig med?

När jag är nere, arg eller har ont eller av någon annan orsak tycker synd om mig själv så tröstar jag mig med "dåliga" saker. Godis, mat, shopping, eller alkohol, är det för att jag är "uppfostrad" att jag ska ta något "otillåtet" för att bli glad? Men jag blir ju inte glad när det tar slut.. Snarare får jag ångest.
Alkohol dämpar känslor rent kemiskt, men godis, mat och shopping gör väl inte det.
Det är synd att jag inte har inbyggt i hjärnan att jag blir glad av att gå ut och gå eller träna!
Vet inte riktigt vad jag ska hitta på för att trösta mig när jag känner att jag behöver tröst..
Men i dag har jag köpt en tidning, ska krypa ner i min sköna säng och dra täcket över mig och läsa den. Sen börjar ett nytt tv program om Stalker på 3:an kl 21 som kanske kan "roa" mig eller få mig mer avskräckt från internet. Fast jag var inne på dejtingsidan och det är skönt när man inser att 5 minuter räcker för att det är ointressant. Samma män inne som i somras och det är väl så de tänker om mig med..

Ibland måste man våga!

Det är lättare sagt än gjort!
Japp jag syftar på att vara sårbar och våga erkänna vad man känner!
För man mår inte bättre av att stänga in sina känslor!
Man måste väl börja med att erkänna för sig själv vad man känner.
Och därefter erkänna för den man känner något för att man känner på ett visst sätt.
Och vad kan egentligen hända?
Det värsta är väl att personen drar sig undan.
Eller så utnyttjar personen ens underläge.
Och det kan ju vara så att man lyckas reda ut känslorna på ett positivt sätt.
Oftast blir man ju starkare när man vågar göra något man inte tror sig våga.

Nu ska jag sova på saken!

Ensam vecka

Det är skönt att vara ensam just nu, att bara ha mig själv att prata med. Ta en liten paus från de jag har umgåtts med mycket med den sista tiden. Tror nog att de behöver en paus från mig med!

Jag måste ge mig själv tid att reda ut allt som har hänt det senaste halvåret. Det har varit så upp och ner på så kort tid. Även för mig! Ena dagen så har jag känt på ett sätt och dagen efter så har den känslan jag hade dagen innan inte känt så betydelsefull längre.

Att jag inte visste hur jag egentligen kände pga separationen får mig att inse att jag måste ta en ordentlig funderar på vad jag känner nu. Och har känt under en tid omedvetet eller medvetet.

Och varför jagar jag en man - en ny kärlek? Egentligen?
För att jag behöver bekräftelse?
För att slippa vara ensam?
Eller för att slippa ha känslor för en speciell man? Om jag träffar en ny man så kommer mina känslor för honom att gå över. Eller? Då kanske jag inser att jag inte har mer än vänskapskänslor för honom?

Jag önskar att jag kunde få bestämma över mina känslor. Att jag kunde vara älska någon som älskar mig. Att jag inte kände starka känslor för någon som inte känner samma känslor som jag.

Vi har en del makt

Utan att vi tänker på det. Jag har ju defenitivt det i mitt jobb med barn. Och det utnyttjar jag utan att vara medveten om det. Eller jag är medveten om det om jag skulle tänka på att det är makt jag utövar när jag säger åt ett barn att det ska gå ut trots att barnet inte vill.. Vissa saker behöver ett barn som sömn, mat och ny blöja men vissa saker behöver inte ett barn göra och då tar vi vuxna pedagog som förälder till vår makt som vi har över barnet.

Sen har vi lite makt över våra vänner fast det låter lite konsigt. Men så är det, jag har en vän som bara hör av sig till mig när det passar henne men svarar inte alla gånger när jag ringer vilket kan vara irriterade. Vi kan ha bestämt en sak och sen hör hon inte av sig för hon har tappat lusten att göra det vi skulle göra. Då är jag rätt maktlös.. Nu är det ju inte sån big deal över det, jag känner ju henne så jag vet hur hon är och jag accepterar henne, eller hennes sätt, för det. Fast det kanske jag inte borde göra. Samtidigt så tar jag det vi bestämmer med en nypa salt, blir det av så blir det trevligt men blir det inte av så blir jag inte förvånad och det finns alltid annat att göra. Och jag har börjat bete mig likadant tillbaka mot henne. Det känns bra att våga det, om hon blir så sur så hon inte hör av sig på några veckor då får jag hitta på något annat. Saken är den att jag tror inte hon medvetet struntar i mig utan det handlar om att hon inte orkar. Jag tror inte hon planerar in saker med mig och samtidigt tänker: Jag stänger av telefon den dagen så slipper jag henne. Utan det är något som sker den dagen det är dags som gör att hon inte orkar. Hon har väl makt omedvetet över mig i de stunderna.

Och så är det ofta när kärlek är inblandad. För oftast så  har den ena starkare känslor för den andra. Och bara för att få vara tillsammans med den man är kär i så ställer man upp på saker som man inte har så stor lust att göra egentligen. Och förhoppningsvis så är den man kär i inte någon elak människa som utnyttjar det. Eller är smart nog att inse att hen utnyttjar den kära och därmed slutar med det.

Jag var tillsammans med en man som utövade makt = utnyttjade min snällhet. Han hade förstått att jag inte tyckte om att såra någon medvetet och att jag ställde upp på saker mot min vilja för att inte såra honom.

Jag hoppas och tror innerligt att jag har blivit starkare i dag. Och att jag förstår när någon utnyttjar mig eller när jag utnyttjar någon. Visst kan man utnyttja varandra och säga att man gör det. Men jag förstår nu att i slut änden så sårar man personen man utnyttjar eller så blir man sårad själv.
Så nu mina kära, främst, manliga vänner: Nu ska jag sluta utnyttja er och jag tänker inte bli utnyttjad av er heller..

Någon lyssnar när jag kommer hem!

Om det är något som har hänt under dagen eller om jag funderat på något så skriver jag om det här. Och någon lyssnar (läser) på mitt gnäll och det räcker så! När jag bodde med exet och kom hem och gnällde så fick jag massor med "råd" av honom. I mina öron lät det så här: MEN LILLA GUMMAN, fattar du inte att du skulle gjort så här!? Han tyckte han sa: Min älskling jag ska ta hand om dig och skydda dig mot alla faror! Så här ska göra så behöver du inte bli ledsen/arg och du får vara glad och lycklig som du förtjänar!

En intressant bok för er som inte förstår er på motsatt kön: Därför krockar Mars med Venus. INTE: Män är från Mars och kvinnor är från Venus - den boken är jobbig att läsa..

Petra Mede

Jag tyckte det var lite roligt att höra Petra Mede hos Hellenius hörna i går då hon inte förstod varför ingen ville vara tillsammans med henne. För hon är ju perfekt och män förstår inte vad de går miste om när de inte är med henne. Hon inbillade sig att många var kära i henne men inte vågade berätta det för henne. Så kan jag också tänka ibland.

Jag är ju den perfekta flickvännen, som fixar stora frukostar, köper godis, fixar middag, hämtar något att dricka, bullar upp kudden, är trevlig mot vänner/släkt/barn, fixar semester och nöjen, torkar nästan rumpan  och tuggar maten och ställer upp på det mesta. Hmm nu tänker jag inte på sex för där är det så klart mannen som får ställa upp ;-D

Men tänkte att jag ställer upp och gör/ser saker som jag kanske inte gillar alltså tittar på nåt tråkigt obegripligt på tvn eller springer så jag kräks, jag gillar att springa men inte fort...

Och därmed så kör jag över mig själv iofs. Och det är ju inte så roligt i alla fall inte i förlängningen för någon part. Kanske är det som gör att det känns konstigt i bröstet och det liksom strålar ut mot armen? Ja - jag är hypokondriker också!

Men självklart så förstår ni nog att jag inte alls ser mig som den perfekta flickvännen men ibland så tänker jag så. Att män missar en bra kvinna i mig! Jag vet att jag är unik - som alla så klart - jag är lite udda, ja det är nog ett mer passande ord. Ibland är det passande och bra att vara udda men oftast sätter det krokben för mig. Men jag har i alla fall lärt mig leva med det och mig själv eller jag är på god väg att lära mig det! Och jag har rätt roligt ibland när jag är ensam och när mina livliga fantasier sätter igång. Då kan jag nästan skratta högt. Tyvärr är det oftast när jag inte är ensam så det gör andra osäkra... Men livet är rätt roligt trots allt!

Acceptera felen eller vara ensam.

Kommer jag någonsin träffa någon som funkar till 100% med mig och mina ideal? Tveksamt..
Tror iofs inte att jag är ensam om det (i min generation?), kan det bero på att vi inte hade kärleksfulla och närvarande föräldrar? Eller har vi lärt oss att vi har så mycket valmöjligheter?  Har träffat fler män och vänner som ständigt jagar vidare för den de dejtat duger inte.. Det kan ju finnas någon bättre?! Och varför kämpa när det finns så många andra eller så för att slippa få nobben så är det bättre att nobba först och därmed slippa förnedningen när man får höra att man inte duger. Eller så inbillar jag mig bara..

Men jag upplever att det är många inklusive mig själv som inte ger en möjlig parter en ärlig chans. Det är lätt att hitta fel hos en ev blivande partner och det är lätt att vara bekväm. Och svårt att bryta de vanor man har om man ens vill det...

Hur som helst så känner jag att jag är less på att jaga någon som inte finns och jag är less på att ha sex utan några äkta kärleks känslor. Och det är rätt bekvämt att vara ensam i alla fall för det mesta.. Så klart inte alltid, typ när man inte har barnen. Fast inte ens alla dagar då vill jag ha sällskap. Ibland är jag trött och tycker att det är rätt skönt att bara åka hem till tystnaden. Nu är jag på en del möten och jag bokar upp mig på olika saker med vänner så jag kan ju inte påstå att jag sitter hemma de 7 kvällarna då barnen är hos sin pappa. Som denna vecka är jag hemma 2 kvällar och då ska jag träna och måste städa för det är stökigt här... Så då går denna vecka fast det klart att jag kan ju bli uttråkad av att städa men kvällarna brukar gå ändå. Och det brukar jag upptäcka vid 23 tiden.

Och jag har ju dejtingsidorna där jag kan vara social =D Not... Det är bara fluktare där, för det mesta i alla fall. Har faktiskt lite mail kontakt med en man från Enköping som tydligen har en syster i Täby och när jag läste det så var min tanke: Nej, nu måste jag avsluta denna mailkontakt! För jag orkar inte gå på någon dejt!
Så varför är jag då med på dejtingsidorna då? För jag är naiv och tror att jag kan får mailvänner som jag aldrig ska behöva träffa. Men det är ju inte det folk är ute efter på dessa sidor. Så det kan ju lika gärna vara för mig...

Lite fel bedömd eller?

En förälder har mailat till chefen och varit oroad över mitt sätt att vara mot barnen. Första gången under mina 10 år på förskolor. Jag har hört att jag kan vara kall och kort i tonen men det har aldrig kommit något mail om det. Hmm inte vad jag vet.

Först började jag försvara mig sen började jag tänka att mina kollegor är minsann inte bättre och sen började jag försvara mig med att förälder själv inte var någon jätte pedagogisk förälder.

Sen när jag satt i bilen hem så insåg jag att det är nog inte så konstigt om någon klagar då jag faktiskt mått väldigt dåligt, psykiskt det senaste halvåret. Och på förra förskolan som jag jobbade på i våras fick jag jätte mycket beröm och det är flera personer både kollegor och föräldrar som trott att jag är förskolelärare trots att jag bara är barnskötare. Så jag tar inte åt mig så mycket nu, men det klart att man får en tankeställare. Och som sagt så har jag mått dåligt så det klart att det påverkar mitt arbetsliv även om jag inte tycker/tror det. Det hade varit värre om jag hade mått underbart och mailet hade kommit.

Samtidigt som jag vill försvara mig inför föräldern och berätta att jag minsann brinner för barn och speciellt de som är extra utsatta/sårbara och att jag verkligen bryr mig om barnen till skillnad mot vissa kollegor i yrket. Och jag är inte bara barnskötare jag är också människa och kan också ha det jobbigt i livet.

Och även om jag är så snäll och oskyldig så kan jag ha lite elaka tankar. Som bara blir tankar för jag är för feg för att vara elak i alla fall medvetet..

 Föräldern har inte sitt barn på min avdelning men i januari kommer barn nr 2 in till min avdelning och jag vill inte ha det övergripande ansvaret över det barnet. Eller är det kanske det jag ska? Antingen blir jag barnslig och tänker att jag ska vara så underbar mot andra familjer och mot hens partner så hen kan stå där och känna sig dum eller så är jag mogen och proffsig och blir den bästa pedagog hen mött och kommer att möta under alla skolår. Så: Haa där får du en långnäsa!!! =P

Samma tjat..

Jag känner att jag skriver samma sak om och om igen. Med förhoppningen om att jag själv ska ta in det jag skriver kanske?

Men jag läser ju inte själv vad jag skriver så det är ju rätt meningslöst..

Fast om jag skriver samma sak om och om igen så kanske det fastnar pga det..

Så återigen: Jag måste sluta såra mig själv och därför ska jag försöka avstå alkohol och män fram till nyår. Alkoholen känns inte så svår och män ja då måste det ju till en man så det kan jag ju själv inte påverka till 100%. Men jag kan undvika att vara inloggad på dejtingsidorna och inte ha sex med någon manlig vän.. Och varför ska jag ha sex med en vän egentligen? I slutänden så sårar det ändå den ena eller den andra.

Märkligt

Att jag tror att jag vet hur jag tänker och känner när jag kanske inte gör det till 100%.
Vissa saker/personer vet jag ju att jag tycker om. Men inte om allt och alla. Jag brukar ta lång tid på mig ibland att veta vad jag känner för kollegor tex. Jag hade en kollega en gång som jag inte gillade för att efter ett par månader tycka bäst om henne.
Det tar rätt länge för mig att verkligen lära känna en person och då är det ju väldigt konstigt att jag blir kär så snabbt i män! Fast det är ju kärleken jag blir kär i egentligen när jag blir kär fort. Eller det är rörigt i mitt huvud som vanligt. För exet älskade jag ju och där gick det fort, för fort!!!
Jag borde ha en PT som i personlig tänkare. En som säger åt mig hur jag ska tänka. Eller i alla fall ifrågasätter mina tankar. Och som stoppar mig när jag försöker få mitt liv att gå fortare än vad som är bra för mig!
För det har gått för fort för många gånger.. Som jag har missat bra saker/personer pga det!

Känner jag mina känslor?

Nej det har jag förstått att jag inte gör. Detta med tanke på att jag var deprimerad och ledsen i ett halv år innan jag förstod att det var separationen som var orsaken till det.

Och de gånger då jag trott mig vara kär fast det klart då har jag varit förälskad och det är ju nästan att vara kär fast inte lika starka känslor.

Det får mig att fundera på vad jag egentligen känner. Försöker jag förtränga attt jag har känslor för någon? Eller tror jag att jag har känslor för någon? Kanske jag hoppas det för att få uppleva ett det där lyckoruset som jag vill ha?

Fast i dag så känns det så skönt att vara ensam! Jag är nöjd med livet just i dag, i dag blir det inget söndagsgråtade på hallgolvet. Kan iofs bero på att jag inte är bakfull också men jag känner mig tacksam för det liv jag har! Och det där lyckoruset jag strävar efter det bör jag se till att få ut av själva livet.

Ska nog köpa en dator och på allvar försöka skriva mer än en blogg... Det ger mig mer än Happy Pancake! Min morfar skrev böcker så det är ju inte konstigt att jag tycker om att skriva. Hmm det var iofs fakta böcker om Värmland. Tror jag...

Kyroskatt

Är något som vissa inte tycker om, jag har fått hört att jag borde gå ur kyrkan.
Varför ska du betala skatt till kyrkan?
De har ju så mycket pengar! = Avundsjuka..
Det finns annat du kan göra för pengarna! = Girighet..

Varför jag tänker på detta är för att jag som sagt passerar kyrkogården några gånger i veckan och får tankar på livet genom det. Och jag läste en artikel om en man som mist sin 14 åriga dotter. Han var inte med i kyrkan innan hon dog men blev det efter hennes olycka.

Nu är jag kanske elak: Men är det bara värt att betala skatt då man själv har behov det, är det inte lite egoistiskt? Fast det klart jag det är ju samma som jag skulle nog ge bidrag till cancerfonden om någon nära eller jag själv (igen) drabbas... (Fast jag brukar inte ge pengar till organisationer utan jag ger dem till vänner och företag vilket jag inte borde.) Fast jag tycker om att ge mina vänner saker även om det kanske beror på att jag omedvetet tror att jag blir mer omtyckt då. Och för att jag tar på mig deras förhoppningsvis glädje känslor när de får saker av mig..

Jag kan ändå tycka att kyrkan bör finnas och därför betalar jag kyrkoskatt, mina barn har döpts i krykan, det var självklart för mig. Och jag vill ha en begravning i kyrkan. Däremot så när jag och exet planerade bröllop så ville jag inte gifta mig i kyrkan, för att jag inte hade något behov av att "berätta och visa" det för gud. Det skulle vara min och exet kärleksbevis för varandra och våra allra närmsta.

Och även om jag har blivit uppfostrad dels genom min familj och dels genom att det är en töntstämpel över kyrkan. I min vänkrets ska man tycka kyrkan är töntigt och man ska ju vara tuff så kyrkan är inget man besöker. Nu börjar jag bli så mogen så jag inser att det är inte är töntigt men nu tycker jag det är lite läskigt att gå in i kyrkan för jag vet inte hur jag ska bete mig. För det är det som oftast gör att jag avstår saker, för att jag inte vet hur jag ska göra eller säga.

Känns som jag svamlar och inte riktigt vet vad jag tänker men så är min hjärna ibland... Så detta inlägg är lite rörig.. Är bättre att jag åker hemifrån ett tag! =)

Kyrkogården

Passerar jag när jag är ute och går och det får mig att tänka på döden och ger mig tårar i ögonen varje gång. Dels för att jag tänker på de som "ligger" där och dels de som sörjer dem.

Om de som ligger där tänker jag på vilka liv de haft, vissa har haft övervägande bra liv medan andra har övervägande tuffa liv.

Och det får mig att tänka på mitt eget liv, jag upplever att jag har haft ett bra liv och är tackssam över det jag hittills fått uppleva! Men jag har lätt för att förtränga hur jobbigt jag har tyckt att livet varit. Och även det är jag tacksam över! Jag ser tack och lov positivt på livet.
Visst finns det saker som jag önskar jag inte gjort men jag är ju människa så det tillhör ju livet. Och jag kan aldrig ändra det som skedde för 1 sekund sedan eller för några år sedan. Jag kan försöka göra förlåt eller rätta till de problem jag lyckas göra. Samtidigt är det kanske som min syster säger: Att jag tar på mig andras känslor, jag tror mig veta hur andra känner och det oftast negativa känlsor som jag ska ändra till positiva känslor.  Jag tänker också på hur och var jag vill finnas för mina anhöriga när den dagen är kommer.. Och jag tänker på vad de ska minnas av mig och det borde vi alla tänka på då och då. Jag vill så klart ha en fin gravsten med liljor på då jag älskar liljor.. Ska vid tillfälle hämta det vita kuvertet, det som min syster sa att hela familjen borde hämta. För vem vet vad som händer! Tänker på att det kan ske så fort, jag har haft 2 kollegor som mist en nära genom att den stora kroppspulsådern sprack då de sov. Och det kan hända vem som helst och man kan inte se några tecken på vem som kommer att drabbas. Hemskt!

Tänker också på de som finns på andra sidan graven, de som sörjer. Jag har tack och lov inte haft någon nära som dött av annat än ålder - en naturlig död alltså. Det måste vara så fruktansvärt att sörja någon!

Är liiite suugen

På att gå in på dejtingsidorna igen men inte så mycket för att träffa någon utan mer för att sitta och chatta men jag vet ju att folk inte finner det lika roligt som jag så det är ju ingen ide att öppna Pankakan igen. Och om jag inte är så intresserad av att träffa någon så har jag kanske inget där att göra... Men snart kan jag inte stå emot =D

Så nu öppnade jag upp pannkakan igen, men sist jag var inne var den 9/10 så det är ett tag sen. Men det klart det har ju berott på exet.. Får väl se hur kul det är. Antagligen inte alls!

Nej det var inte så kul! =)

Är galen

På ett bra sätt!
Är nykter, känner inget sug alls efter alkohol. Och trots nykterheten så dansar jag! =)

Har haft fikabesök av exet som skulle lämna saker som jag glömt hos honom och det är skönt att kunna träffas och vara "vänner". Inte för att vi kommer att umgås eller ringa varandra speciellt ofta men det är skönt att vi kan träffas utan att det förväntas något.
Och det är rätt skönt att vara själv hemma och ligga i soffan (inte i sängen) och titta på tvn och alla dyra ljus som tindrar så fint och luktar så gott.

Efter helvetesveckan som varit så känns livet rätt bra!
Fast det klart att det finns lite irritationsmoln på min himmel men så ska det kanske vara! Och egentligen är det inte några stora problem det är mest min önskan att allt ska fungera utan att jag ska behöva göra något för att det ska fungera... =)

Nä nu ska jag titta på Så mycket bättre och gråta lite och äta några godisar för att må illa sen. =)

Ha en underbar kväll! =)))
Kram

Skönt

Men en lugn fredags kväll helt för mig själv, utan alkohol men en del godis och en nyiköpt lampa som lyser upp tillvaron! Som jag inte kunde låta bli att köpa trots lite pengar pga sonens dataspels sida som kostade mig både mycket pengar och en läxa.. Men något måste jag få njuta av! =)

Satt en stund och funderade på att öppna upp dejtingsidan. Då fick jag ett meddelande på e-darling från en man som bor i Enköping. Han verkar vara en helt ok man. Men Enköping fast det är ungefär lika långt till syrran som dit..
Sen gick jag in på hans profil och då insåg jag att jag inte har ork eller lust att lära känna någon ny man just nu. Enligt hans profil så var han rätt tråkig och ville inte prova nya saker utan ville köra samma spår som alltid och han visade eller pratade inte om känslor. Visst  behöver inte profilen stämma men min stämmer väldigt bra, så bra så jag ska skriva ut den för det står saker som jag inte kunde skriva bättre. Hur som helst så kände jag att jag inte vill börja lära känna en ny man och med facit i handen så vet jag att det tar mer än 1 år innan man känner varandra tillräckligt bra för att veta om man "kan leva" med den andres problem oftast kortare iofs. Men det kan ta längre tid än man tror.
Hålla på att jaga kärleken orkar jag inte just nu. Kan vänta en vecka eller två! ;-)
Fast det klart jag har ju faktiskt bokat upp mig på saker ett par helger framåt så då blir det nog längre än så! Och sen är det ju advent och snart jul!

Kanske skulle avstå både alkohol och sex resten av året ändå! Och helst godis men det är väldigt gott med valnötter och fikon faktiskt! Och det är nog bra för mig att umgås med mig själv ett tag för detta senaste halvåret har varit jobbigt och jag har nog varit struligare än någonsin på kort tid! Det är dags att bli vuxen! Oj nu börjar Modern Family!!!