Vänner eller inte

Jag har alltid tyckt att jag har så många vänner eller i alla fall att jag har flera nära vänner.
Inför nyår så insåg jag att jag inte har så många vänner. Eller jag insåg att vi börjar bli gamla och orkar knappt umsås. Och att det är som mitt ena ex sa, folk har fullt upp med sina liv så de har inte tid att umgås. Jag tyckte att han hade fel. Då.

Jag "isolerade" mig från 1:a dagen på jullovet, tog med flit inte kontakt med någon vän då jag behövde vara ensam och vila upp mig och fundera lite över mitt liv. Jag insåg då att min telefon är rätt tyst, visst det var poängen med min "isolering" att vara ensam. Men det fick mig att inse att jag är rätt ensam utan att behöva isolera mig. Det var en vän som hörde av sig flera gånger under denna vecka och den vännen har jag tyckt att jag knappt pratar med. En ringde på julafton och en smsa mig på nyårsafton och han hade jag "brytit" lite med.. Iofs jag smsa och ringde de viktigaste i mitt liv rätt tidigt på eftermiddagen och önskade Gott nytt år så det skulle vara avklarat. Folk brukar ju vara upptagna och lite onyktra runt midnatt på nyårsafton så det var lika bra att ringa tidigt så de hör vad jag säger... Hade jag inte hört av mig kanske de hade kommit före mig.

Nu kan jag inte påstå att jag mår dåligt över att jag inte har sånt stort umgänge men det har fått mig att tänka på att värdesätta mina få vänner. Och det får mig att fundera på hur jag kan få fler och nya vänner vilket nog inte är så lätt. Och om jag vill. Och nu  menar jag vänner inte massa män som man ska fundera över om de är mer än en vän.

Den dagen (för den kommer att komma) jag träffar min stora kärlek så kommer jag inte ha tid med vännerna. Så det kanske bara är att vänta tills han dyker upp egentligen. Även om det tar några år. Jag har ju böcker och läsa och 2 underbara söner som jag borde försöka umgås mer med, för det vill de säkert nu när de har blivit stora =D. Och det finns ju faktiskt att göra om man vill och jag är väl på väg att få en och annan hobby. Så jag har nog inte tid för vänner ändå, precis som mina vänner inte har det med mig. Och jag hör ju inte av mig själv så varför ska de höra av sig till mig?
Hur som helst så är jag glad och tacksam för de vänner jag har! Och att jag faktiskt har några och det äkta vänner. För om jag skulle behöva prata med någon så vet jag att jag har några att välja på! Och det är inte alla förunnat! Så en elgoe till mina vänner!