Har tappat intresset för att skriva här, antar att jag börjar må bra. Har gått på Kbt 3 gånger och sist mådde jag så "bra" så jag nästan tyckte det var meningslöst att gå dit. När jag gick därifrån förstod jag att jag bör fullfölja minst 10 besök. Jag lever rätt bra i nuet i alla fall när jag att göra saker och tänker inte på konsekvenserna av mitt handlande. Däremot är jag duktig på att oroa mig för att det ska hända jobbiga saker. Och det är den ångesten (som jag haft hela mitt liv) som jag ska "arbeta" bort genom Kbt och "lyckopiller".
Jag har redan börjat tänka annorlunda i alla fall vad gäller män. Var på en dejt igår och det var trevligt men jag kände ingen större attraktion till mannen. Ändå tänkte jag att jag kan träffa honom fler gånger för jag kanske känner mig attraherad av honom efter ett tag. Sen insåg jag att det är så jag har gjort jämt och sen har det slutat med att jag inte känner mig attraherad och vi ses inte mer och jag känner mig ännu mer besviken. På att det inte blev mer än lite sällskap ett par gånger. Så jag bestämde mig för att inte träffa honom fler gånger. Iofs vet jag inte om han ville det för han skrev inte rakt ut att han ville det. Men då han fortsatte att smsa mig så antog jag att han ville det.
Känner mig rätt nöjd med mig själv faktiskt. =)
Var på tjej middag i går och på vägen hem så tänkte jag att det hade varit mysigt att ha sällskap med en speciell person men sen när jag tänkte en vända till så ville jag bara hem och kura i soffan framför tvn själv. Börjar nog inse att det känns rätt bra att vara singel trots allt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar