Så har jag nog gjort på fel sätt fast jag trodde att det var rätt sätt! Jag är alldeles för öppen och ärlig för mitt eget bästa! Det inte bara gör att andra tycker jag är märklig utan det kan även såra dem eller få dem att känna sig svaga.
Jag struntar i varför det blir som det blir för mig, jag är rätt realistisk och tar tag i det som måste tas tag i och sen går livet vidare. Alltså materiella och fysiska saker! Men tyvärr så tar jag inte tag i problemen på det bästa sätt alla gånger! Oavsett vad det är för problem..
Mitt psykiska välbefinnande är ju en helt annan sak då stannar livet ibland och ibland går det rätt fort vidare. Jag grubblar över mina dåliga sidor hela tiden och de känslorna stannar tyvärr kvar medan de positiva känslorna passerar fort genom mitt liv. För de blir sen negativa för att jag känner att jag har misslyckats. Och har oftast lyckats såra någon eller visat upp en negativ sida av mig själv.
Förstår inte vad som krävs för att jag ska lära mig något!?
Kan se liknelser med mig och 1- åringarna på jobbet som dag ut och dag in klättrar på stolar och ramlar ofta och slår hakan/munnen/huvudet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar