Ännu mer förvirrad om det är möjligt

I söndags kom jag till insikt att jag kände mig ensam. Det 2 åriga förhållande som tog slut för ett halv år sedan var det finaste jag haft i mitt liv. Jag upplevde äkta kärlek även om vi inte var helt ärliga mot varandra och främst mot oss själva. Hade vi varit det så hade det blivit det perfekta förhållandet.

Jag tycker att jag borde ha förstått varför jag har varit så ledsen sen separationen. Men när vi bestämde att vi skulle separera så körde jag ner huvuvdet så djupt ner i sanden så jag borde ha sett Peking. Jag grät en gång och sen växte min ansiktsmask snabbt och den blev hård!

I dag undrar jag om vi kunde ha räddat det vi hade om vi anstängt oss mer. I alla fall våra känslor mellan varandra. Mina söner hade problem att ta sig till skolan så det var även praktiska saker som inte fungerade.

Då jag kom till insikt hur mycket jag saknade honom och vårt liv ihop så har jag givetvis tänkte på honom och tänkte i går skicka ett mail för att höra hur han har det. Och förklara hur jag mått och känt. För han har berättat för mig hur han känt men jag har bara varit "hård" som alltid. Så jag tyckte att han hade rätt att få veta att även jag har mått dåligt.
Jag var trött i går och tänkte skriva mailet en annan dag då jag har tid att skriva allt jag ville skriva. Så jag städade istället och då på golvet låg kärleksdikten som jag skrev till honom via DN på alla hjärtans dag. Men jag la undan den och skulle duscha och då får jag ett långt sms av honom. Ödet?
Vad det gav och ger visar sig..

Men däremot så känner jag att jag är så förvirrad och har varit det med mina känslor sen separationen. Jag har desperat (förstår jag nu) jagat en ny kärlek även om jag inte har velat ha någon NY kärlek egentligen. Jag har varit så rörigt med mina känslor att jag tycker det är pinsamt.
JAG VET ATT JAG INTE BORDE KÄNNA SÅ! Men gör det i alla fall, det är mina känslor och de kan jag inte ändra på även om jag önskar att jag kunde. Och i det fallet vet jag med säkerhet hur jag känner. Och jag vet att det är fullt normalt och att många har känt som jag efter en separation..
Och det fanns säkert en orsak till hur jag har mått och agerat. Jag har ju fått en underbar vän som har hjälpt mig att vakna upp och insett saker om mig själv som jag aldrig hade insett om jag och Exet hade fortsatt vårt förhållande.