Det känns som jag får A-ha upplevelser varje dag. I dag funderade jag på en sak och tänkte negativt om det och då funderade jag på varför jag tänkte så. Och då insåg jag att jag under hela mitt liv har känt att jag inte duger i en viss persons ögon. Jag har alltid känt att vad jag än gjort så har det varit fel. Hur mycket jag försökte göra rätt och till slut så undvek jag personen.
Det känns stort och sorgligt att jag insåg det nu när jag är 42 år gammal men jag har många år framför mig och nu har jag en förståelse för varför jag känner och gör som jag gör. Och nu kan jag försöka bearbeta det och ändra min syn på mig själv det känns bra. Och det kommer att ta tid och vara jobbigt. Men jag har gråtit ganska lite i mitt liv så det rätt skönt att gråta!
Lite tjat: Jag är så tacksam för att jag har mött en man som har lärt mig tänka på ett nytt sätt. Hade jag inte träffat honom och just då läst Kay Pollack så hade jag behövt gått till en psykolog om jag ens hade jag förstått att jag hade behövt det. Det känns som jag har ändrat mitt tankesätt om mig och livet av min vän och Kay. Och det behövdes!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar