Varför inte våga vinna?

Vad är det som gör att man inte vågar berätta för den man är kär i att man är kär?

Man kanske redan har försökt förklarat och fått svaret: Jag vet inte vad jag vill..

Man blir sårbar.
Man kan bli:
Nobbad.
Hånad.
Sårad.
Sviken.
Lämnad.
Ett offer.
Blottad.

Tänker alla så? Eller är det bara de med taskig självkänsla? De som inte vågar känna tillit till någon?

Om man satsar - och vinner så är det underbart!
Men om man förlorar så känns livet för djävligt.
Är man mer van vid det sistnämnda så man fördrar att inte satsa - det är bättre att vara ovetande!?

En dag kanske man vågar erkänna men då kan det vara försent..