Först var det kaos i huvet och jag bara längtade efter lung och ro. Och nu är det lugnt och då är det tråkigt..
I dag när jag sprang så hade jag inget att tänka på. Så jag tänkte redan från början om jag skulle orka springa alla 5 km. Vilket jag inte gjorde.. Hmm psykologiskt? Eller så börjar jag bli sjuk.
Är nog bra när alla möten börjar och barnen kommer så jag får lite att göra och stressa upp mig över. =)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar