Så stark!

Eller jag tror att jag måste vara det. Jag vill klara allt själv, jag behöver ingen hjälp! Om jag klarar av allt själv är jag duktig och alla andra tycker också det! Och om jag hjälper andra så är jag ännu duktigare! Och om jag sätter mina behov och mina önskemål i andra hand så är jag tom också duktigare...
Det jag inte förstår är att när jag hjälper andra så nervärderar jag dem och när jag inte tar emot hjälp så visar jag att den som vill hjälpa inte duger till hjälp. Kan det vara så?! Fast det är inte så jag ser det utan jag ser det som att jag är stark och duktig.

Och detta gäller mitt sätt att vara mot män.
 Jag vet inte om det är så men jag inbillar mig att det är så att män vill vara riddaren, den som tar hand om kvinnan och hjälper till. De mår bra (precis som jag) när de får visa vad de går för och vad de kan. Det kanske inte är så men jag tror att det sitter i generna. Precis som det står i vissa diet böcker: Att våra kroppar är likadana som på stenåldern. Då människan arbetade med sin kropp och åt mest kött. De åt inga kolhydrater och inget socker.
 Jag tror att det är samma med vår syn på hur våra könsroller är. Mannen ska ta hand om familjen genom att arbeta och kvinnan ska ta hand om barnen och städningen.. Jämställdheten tror jag har gjort så att många män känner sig lite värdelösa och att de inte behövs, de är obyttbara mycket lättare  nu för tiden. Vi kvinnor klarar oss själva, vi har bra jobb, vi har lärt oss att renovera, byta däck. Vi tar oss tid att träna och umgås med vänner, använda dilos.. Så vad ska vi kvinnor med män till?

Jag menar inte att jag vill vara utan en man! Det jag menar är att jag tror att män mådde bättre förr då de vi kvinnor var mer beroende av dem. Och jag menar inte heller att det är fel om män känner så. Och jag tycker inte att det är "fel" att kvinnor inte är så beroende av män längre.

Jag mår bra då jag får ta hand om andra, när jag har gjort nytta och fått massor gjort. Jag vet att det stressar de i min omgivning och tom gör så att de känner sig lata och odugliga, ändå gör jag inget åt det så det är kanske dags att gå på KBT!

Självklart så tror jag att det är indivduellt. För jag vet inte om mina tjejkompisar är så "starka" som jag. Men som jag tidigare skrivit så blev jag uppfostrad att klara mig själv och försöker leva efter det.