Grubblerier..

.. är jobbiga! Alltså riktiga grubblerier!

Jag har funderat mycket på min nya så kallade relation sen jag träffade honom för 3 veckor sedan. Sovit dåligt och haft det för mycket i huvet för att det känns bra, har varit ofokuserad på annat jag har gjort. För nog är det väl en relation på något sätt även om man inte har uttalat att man ska höras varje dag, om man bara är vänner eller om man bara har sex.

I kväll så insåg jag vad det är för fel jag gör när jag träffar en man, eller min kära fina vän fick mig att inse det.

Jag har använt en grov och vulgär dock ärlig jargong för att bli omtyckt. Jag har använt det för att få uppskattning. Jag har betett mig på ett sätt för att jag har tyckt att jag är sån, men har insett att det har varit ett sätt för att jag har trott att jag ska bli omtyckt. Fast jag kan ju erkänna att lite road av den jargongen, men det är nog ingen jargong jag bör använda mot en blivande kärlek! Jag måste ta det lugnare! Jag har någonstans insett det tidigare men nu inser jag det tydligare. 

För egentligen så är det väl få män som vill ha en kvinna som är rapp, vulgär och högljudd. Män uppskattar kanske att andra män/vänner är så men en kvinna är en kvinna och så är det ju även tvärtom. Jag finner en manlig man mer attraktiv än en feminin man..

Det kanske är uppskattat efter ett tag, när man har haft ett förhållande ett tag och verkligen känner varandra men inte på tredje dejten..

Får se om jag kan ändra mig men jag har levt med min attityd så många år så att det blir svårt att ändra på den!

Fast jag tror att problemet ligger lite i att jag har lite svårt att stoppa impulser, jag säger direkt det jag tänker och tänker inte först och håller tyst när jag insett att det jag tänkt är inget man behöver säga högt. Det som många andra klarar av. Sen ska ju livet gå fort också, varför vänta tills i morgon när i dag finns?! Alla är ju inte lika snabba i tankarna som jag.
Får väl hoppas på att träffa någon som har en diagnos så han är likadan... Eller någon som har förståelse och kunskap om Adhd vilket jag tror mer och mer på att jag har. Men vad hjälper en utredning och en diagnos?