Dags att våga vara "dålig"

Jag måste försöka sluta vara så duktig. På allt jag gör! Vad jag än gör så anser jag att jag måste vara så duktig och snabb. I stället för att göra nåt lagom tar jag i så jag ledsnar på det jag gör. Jag tycker att det jag gör ska bli perfekt. Vilket det sällan blir för jag gör saker för fort och då blir det slarvigt eller fel gjort.
Och jag tar på mig för mycket. Och är för generös, jag har gett bort gåvor för många, många tusenlappar, de pengarna hade jag kunnat gjort något för mig själv och barnen i stället!

Inte prata

Om vad jag ska ta tag i ang mitt liv. Om jag misslyckas så känner jag mig ännu mer misslyckad om jag pratat om det. Det räcker att ha en person att prata om det och då prata om det på djupet. Kan vara risk att lyssna på andra också och tvivla på att jag gör på rätt sätt.
Men jag är ju rätt duktig att prata om det jag tänker på... Så även det måste jag kanske jobba med. Listan blir bara längre med tiden.. Nej jag ska försöka hålla mig till några få mål i mitt liv. Men ska ta dag för dag och fundera hela tiden på att det jag gör och säger verkligen är bra för mig.. Så det kommer att bli mycket funderingar!

Trött

Men inte så trött som jag borde med tanke på hur lite jag har sovit denna vecka. I natt sov jag bara 4 timmar, detta med mitt badrum tar på mina krafter. Man kan nog tycka att det låter lite patetisk men det har varit jobbigt att välja rätt saker till detta badrum. Trots att jag tagit extra lån för att jag skulle renovera badrummet så ville jag ändå inte lägga alla pengar på badrummet. Men nu har jag tänkt om och tagit bra kvalité och betalt därefter. Insåg att jag skulle ångra mig om jag köpt Ikea möbler och de hade varit slitna efter ett år bara.
Och nu har jag börjat fundera på att renovera köket också, om jag ändå ska bo i min fina lägenhet ett par år så kan jag lika gärna byta skåpen alla vitvaror är ju nya så det ska "bara" läggas nytt golv och bytas skåp.. Sen behöver jag inte göra så mycket mer i min lägenhet. Varför ska jag spara pengar när jag lever nu? Bilen duger ju faktiskt även om den inte har lyx detaljer.. Och resa utomlands i en vecka är ju just en vecka av mitt liv. Köket är jag i varje dag...

Ja det är mycket att tänka på!  Som vanligt...
Fast jag har inte druckit någon alkohol denna vecka och det känns bra, lite sugen ja men jag klarar mig utan det. Så känns det just nu i alla fall.
Och har sagt upp 2 av dejtingsidorna, har bara den dyra kvar och där kan man inte chatta så den ger inget egentligen. Men om jag känner att jag skulle få något behov om någon månad så känns det onödigt att säga upp den då det dras pengar till den fram till nyår...

Dax å laga mat, fläskkarré, tratt kantareller och sallad. Men inget rödvin =( Men jag har godis fast fikon, valnötter och ört te lockar faktiskt mer!  I dag...
Känner att jag måste ta en dag i taget med mina mål jag har skapat i mitt liv.. Mycket tankar och krävande men säkert värt det!

Beslut

Nu ska jag försöka ändra mitt liv lite. Jag har tänkt det så många gånger och sagt det så många gånger så denna gång vill jag inte skriva om det. Inte här i alla fall.. Det kommer att bli rätt tufft tror jag och tiden får avgöra hur det går. Men jag är rätt envis och när jag bestämt mig för en sak så går jag in för det.. Ibland för mycket så jag tröttnar iofs..

Inget inlägg

Behövde skriva lite men insåg att det jag behövde skriva om var riktat till en enda person. Det var för privat tom för mig! Vet ej om jag vågar låta personen läsa det heller. Så det är tur att jag har 2 mail adresser så jag kan skriva till mig själv och fundera!!! innan jag skickar det till den berörda utan att tänka igenom det först.. Nu sova - så jag är utvilad i morgon! ;-)

Värst

Känns det att jag känner mig blåst, lurad. Inte att jag inte fick just denna mannen utan att jag är så naiv! Jag skäms över att jag är så naiv som tror att jag ska uppleva en romantisk kärleks saga, sån som bara finns på film. Att jag gång på gång tror på kärleken och sen skiter det sig! Känner mig förnedrad och undrar när han insåg att jag inte passade honom..

Nu ska jag försöka sova..

Måste stanna upp!

Och vad gör jag? Lägger in en ny växel. Börjar inse att jag behöver stöd! Börjar se mitt beteende med män som ett missbrukar problem. Det har säkert andra redan sett.. Tror inte att det blir någon fortsättning med den L Ove jag trodde på..
Så lika bra att lägga upp bilder på dejting sidan så jag är tillgänglig igen!
Därmed börjar jag fundera på vad det är jag vill ha ut av en relation egentligen. Jag bör nog börja där!!!
Och försöka lugna ner mig och tänka efter vad jag egentligen tycker om hos en man. Och vad JAG känner i mitt hjärta och vad som gör mig lycklig!

Grubblerier..

.. är jobbiga! Alltså riktiga grubblerier!

Jag har funderat mycket på min nya så kallade relation sen jag träffade honom för 3 veckor sedan. Sovit dåligt och haft det för mycket i huvet för att det känns bra, har varit ofokuserad på annat jag har gjort. För nog är det väl en relation på något sätt även om man inte har uttalat att man ska höras varje dag, om man bara är vänner eller om man bara har sex.

I kväll så insåg jag vad det är för fel jag gör när jag träffar en man, eller min kära fina vän fick mig att inse det.

Jag har använt en grov och vulgär dock ärlig jargong för att bli omtyckt. Jag har använt det för att få uppskattning. Jag har betett mig på ett sätt för att jag har tyckt att jag är sån, men har insett att det har varit ett sätt för att jag har trott att jag ska bli omtyckt. Fast jag kan ju erkänna att lite road av den jargongen, men det är nog ingen jargong jag bör använda mot en blivande kärlek! Jag måste ta det lugnare! Jag har någonstans insett det tidigare men nu inser jag det tydligare. 

För egentligen så är det väl få män som vill ha en kvinna som är rapp, vulgär och högljudd. Män uppskattar kanske att andra män/vänner är så men en kvinna är en kvinna och så är det ju även tvärtom. Jag finner en manlig man mer attraktiv än en feminin man..

Det kanske är uppskattat efter ett tag, när man har haft ett förhållande ett tag och verkligen känner varandra men inte på tredje dejten..

Får se om jag kan ändra mig men jag har levt med min attityd så många år så att det blir svårt att ändra på den!

Fast jag tror att problemet ligger lite i att jag har lite svårt att stoppa impulser, jag säger direkt det jag tänker och tänker inte först och håller tyst när jag insett att det jag tänkt är inget man behöver säga högt. Det som många andra klarar av. Sen ska ju livet gå fort också, varför vänta tills i morgon när i dag finns?! Alla är ju inte lika snabba i tankarna som jag.
Får väl hoppas på att träffa någon som har en diagnos så han är likadan... Eller någon som har förståelse och kunskap om Adhd vilket jag tror mer och mer på att jag har. Men vad hjälper en utredning och en diagnos?

Så mycket tankar

Så jag kan inte sova, har sovit i 2 timmar bara men är klar vaken. Har rätt mycket som ska göras i dag och vet att jag behöver sova men det gör ju inte saken bättre!
Förutom män i huvudet så har jag ett badrum som ska renoveras och därför måste jag ut och jaga möbler och saker till det. Kan verkar kanske roligt men det känns mer som en stressfaktor. Det ska ju vara snyggt, funktionellt och helst billigt.. Svår kombination..
Måste reda ut saker kring min ena son och måste träna. Så det är ju egentligen lite märkligt att jag hinner känna mig ensam!
Har börjat fundera på vad jag ska bli när jag blir stor, hmm äldre och hur jag ska nå dit. Har en liten ide om vad jag vill göra. Men vet inte om jag klarar av att utbilda mig till detta yrke eller om jag har talangen för det..
Så det surrar som ett getingbo bakom pannan just nu! Och snart är det dag, känns som jag vill dra täcket över huvudet och strunta i livet fram tills det är dags att gå till jobbet på måndag!

Bekräftelse behov

Trots att jag har träffat en underbar man så har jag ändå ett behov att jaga vidare. Bara för att jag känner att jag vill ha mer uppmärksamhet av honom än vad jag får. Och för att jag känner mig ensam, mer ensam nu än innan jag träffade honom. Förra helgen åt vi middag tillsammans både fredag & lördag, sov tillsammans men under dagtid hade han ett projekt hemma att göra så då hade han inte tid med mig. Han arbetade verkligen flitigt med projektet så det var inte tomt prat.
Denna helg har han sina barn så då kan vi inte ses sen reser han bort en vecka och när han kommer hem har han barnen igen. Känns som jag inte får plats i hans liv & tidsschema. Jag vet att man har mycket i sitt liv när man har barn och när man är mitt i livet så jag förstår att det är svårt att få tid med en ny partner. Och att jag måste ha tålamod! Men jag vill träffa någon som jag kan vara tillsammans med mer än 4 dagar/månad. Och även om han är jätte fin på alla sätt och vis så är jag tveksam att det håller i förlängningen med så lite tid tillsammans. Jag känner mig mer ensam nu för att jag vet att han finns och det dessutom bara 10 min bort. Så nära men så oändligt långt bort..
Jag vill träffa någon som jag kan vara med för att inte vara ensam. Och om jag ska vara själv mina barnfria helger då vi har motsatta helger så känns det rätt onödigt att satsa på denna man. Och om vi haft samma barnfria helger verkar han ha så mycket annat för sig så jag känner att jag hamnar längst ner på prioriterings listan. Visst jag behöver inte vara tillsammans med honom från fredag eftermiddag till måndag morgon men jag vill inte bara äta middag och sova ihop..
Kände mig ensam så jag gick in på dejting sidan där jag är med och la upp ett foto och då var det 2 intressanta män som skickade trevliga mail. Det händer inte så ofta, att jag får mail från intressanta män och att de ser bra ut, bor nära och är intresserade. Så det klart jag blir nyfiken, men ärlig som jag är så skrev jag att jag hade träffat någon så jag ska ligga lågt ett tag och tog bort mitt foto igen. Den ena mannen skrev att han skulle nog finnas kvar ett tag, lite sugen är jag att träffa honom över en kaffe..

Fredag!

Och jag brukar vara på bra humör på fredagar oavsett när jag slutar och oavsett vad som sker i helgen om jag har barn eller om jag bara ska få rå om mig själv eller någon annan. Men i dag känns det inge kul alls. I går var en bra dag, dagen innan det var en halvdålig dag å en skit kväll. Snacka om att jag pendlar i humöret.. 40 års kris eller?

Och jag vet att när jag väl kommer hem i kväll så kommer livet vara helt ok. Då det är helt tyst hemma och jag är själv med mina tankar och jag behöver inte ta hänsyn till någon. Och jag har 2 projekt med färg. Och hela helgen ska tillägnas att jaga saker till mitt nya badrum, kul men ändå stressigt. Vad ska jag välja och när jag väl kommit på det så kommer jag nog fundera på om det är rätt val!

Det där med val kan ju vara rätt eller helt fel! Men oftast går de att ändra!
Kanske inte kakel och klinkers dock..

Hur som helst så känns det redan lite bättre bara när jag tänker på att jag kan göra (nästan) precis som jag vill i helgen! För det klart om jag vill umgås med någon som inte vill umgås med mig eller inte kan då får jag ju inte som jag vill.. Men det finns andra sätt att fördriva tiden än att vara med andra, jag kan ju vara med mig själv!

Ensamhet

Jag känner mig så ensam i mitt föräldrarskap vilket jag inte är. Pappan är jättebra och gör mer saker än vad jag gör med barnen. Hos mig får de sitta vid datorn och med sin Iphone. Han är bra när det gäller den fyskiska biten, det som jag upplever som lite roligt. Han är hårdare mot dem än jag när det gäller vissa saker. Så jag tycker inte att han är en dålig förälder på något sätt! Jag känner ibland att han är bättre än mig. Nej det är ju ingen tävling men jag känner mig värdelös som förälder ibland men är tacksam för att han är bra då!

Däremot när det gäller känslor och när det gäller saker som "bus" så är det mitt "jobb". Jag ska sätta mig och ringa kommunen och LSS stöd för att vi/sonen behöver stöd. Jag tycker inte om att ringa och jag vet inte hur jag ska nå fram till min son som har svårt liksom sin pappa att prata känslor. Det har nog inte att göra med att de inte vill utan för att de inte kan, de har svårt att sätta ord på sina känslor. Jag tycker jag har haft svårt att förklara hur jag känner men jag tror att han har riktigt svårt att uttrycka sig eller att veta hur han känner..

I och med att jag ska göra saker som jag tycker är jobbigt skulle jag önska att jag kunde ringa pappan och få råd och stöd men det känns som jag lika gärna kan ta ett snack med min vägg då.. Alla är vi olika och alla har vi våra svaga sidor, både jag och han - så inget illa ment mot honom. Och det visste jag innan vi skaffade barn så det var ingen nyhet, men jag visste inte att jag skulle ha så stort behov av att få stöd när det gäller våra barn.
Men så är det och det är ju bara att gilla läget. Det kunde vara så mycket värre, så jobbigt har jag det inte om jag jämför med andra i min närhet!
Det känns bara lite tungt just idag, just nu...

40 års? kris

40 års kris är väl det samma som 50 års kris så egentligen så är det nog en mitt i livet kris!?

Mitt liv känns verkligen upp och ner! I helgen kände jag mig lycklig, det kändes som jag börjat landa lite i mitt "nya" liv i min nya lägenhet, nya jobb, nya vänner främst manliga sådana och speciellt en väldigt ny som förhoppningsvis blir mer än en vän.. Med honom känner jag ingen stress som jag brukar och jag känner mig inte så där tok kär som jag brukar tycka (och önska) att jag är. Utan vad som sker med "oss" får tiden och ödet avgöra..

Nu har jag just rensat mina tårkanaler. Var på bup och hade samtal med 4 kvinnor, 2 från sociala och 2 från bup, i dag ang min 14 åring som har gjort lite bus igen pga detta internet.. Och mer än så tänker jag inte gå in på det.

Men när jag satt där på bup tillsammans med hans pappa som är en bra pappa så kände jag mig anklagad - brottet: Dålig förälder.
Sen tänkte jag till och övertalade mig att vi faktiskt satt där för att tillsammans hjälpa denna unge man som är i den åldern då man vill frigöra sig, bli vuxen, få ansvar, prova nytt och känna sig stor!
Detta är ju inte så lätt alla gånger varken psykiskt, fysiskt och att välja rätt beslut. Att välja fel beslut har vi alla gjort och det är ju inte alla som har haft föräldrar eller andra vuxna som funnits där när man behövt stöd och hjälp så det känns i alla fall bra att vi var där. När jag gick i 8:an så var jag inte hemma så mycket som min son är och det är jag tacksam för! Men det går ju att göra bus ändå nu för tiden då internet finns...
Jag gick därifrån, pratade med pappan och vi var överens och det kändes helt ok.

Men sen kom jag hem och jag är ju fortfarande dum som gör fel beslut så jag har bestämt att jag ska jobba över 3 dagar denna vecka och jag vill göra annat som jag bör vänta med till helgen då jag är ensam och inte har ett dugg att göra. När jag kom hem var jag trött och ville bara lägga mig i sängen och läsa. Men den yngsta sonen har prov i Geografi i morgon så det är bara att sätta sig med honom och träna och han kan förstås inte så mycket för att hans föräldrar har inte varit på honom tillräckligt att han ska nöta in land och städer. Sen får jag se att den äldre håller på med sin Iphone, den som jag borde ta ifrån honom, då insern jag att jag orkar inte ta tag i problemet i kväll det som vi disskuterade på bup i dagn Och jag ska ju även träna för det är viktigt för att min kropp ska må bra. Den fysiska biten men det är samtigt psykiskt påfrestande då jag upplever att jag inte har tid.
Så medan jag tränar så passar jag på att gråta och det är skönt men samtidigt jobbigt så klart för man gråter ju inte för att det är roligt. Men det är lite förlösande! Nu känns det ok, men fy fasen för livet mitt i! Man måste vara så klok, ska ta rätt beslut och det rör ju även andra ibland..

Det känns bra!

Och hoppas det fortsätter kännas bra länge!
Har ingen lust att må som jag gjorde i våras igen. Det har varit en tuff tid och nu känns det som det har vänt.
Älskar mina kära underbara vänner både de jag har haft i många år och de som är nya. Det känns som jag har kommit vissa vänner närmare denna sommar.
Jag har fått en lite annorlunda syn på livet och människor som känns bra!
Känns så bra i min lägenhet också och ser fram emot att få ta premiär duschen när mitt badrum är renoverat om några veckor! Och slippa hålla i duschmunstycket! Och när det är gjort är jag nöjd med min lägenhet så då behöver jag inte fixa så mycket mer i den på några år.. Fast det klart då det är kul å fixa hemma så lär det nog blir nåt bara för nöjets skull. Och det blev billigare än jag trott så det blir en utomlandsresa nästa år! Eller en bättre bil med lite mer hästkrafter i!

Det enda som inte känns bra är min kropp men jag ska till sjukgymnasten snart och då jag vägrar ha krämpor så kommer det att lösa sig på nåt sätt!

Hört nog om män ;-)

Var hos min gode vän som hade haft en trevlig helg med en väldigt trevlig man. Han satt och pratade om framtiden, saker som de skulle göra tillsammans. De skiljs åt och hörs på telefon då & då, sen plötsligt efter 3 dagar har han insett att han inte var redo för ett förhållande.. Varför sitta och prata om framtiden för om man på bara några dagar bryter helt och tom skäller ut henne för att hon är för PÅ - när även han ringer och planerar saker framåt!?

Ursäkta alla män: Kan det vara så att när en man har haft stånd ett tag så tror han att han vill bygga en framtid med en kvinna. Och sen när han fått tömt sig så vaknar hjärnan och för- ståndet? Och han föredrar att vara själv och inte behöva ta hänsyn till nån annan än sig själv?

Börjar verkligen tvivla på att det blir en kärleksfull helg för mig. Möjligtvis en full helg!

När man träffat någon,

På en dejtingsida så är det lite jobbigt... Eller så är jag omogen förutom att tro att jag har sån tur så jag lyckas få tag på en bra man.

Jag var inne på min sida för jag undrade vad jag skrivit i min presentation. Jag tog bort alla mina kort i början av veckan och har inte varit inne sen dess. Har tappat lusten helt och hållet, jag hade tänkt att hitta på annat än att sitta framför datorn när Han skrev ett mail till mig - som jag dissade. Det 3:e mailet svarade jag och ifrågasatte det han skrev. Och han tog inte illa vid sig utan gav mig sitt mobilnr. Jag ringde - vi träffades på en promenad förra och har smsat rätt mycket fram tills han var här på middag. Dagen efter blev han magsjuk  =( oups...=)  Fast jag mådde bra..
Sen har vi knappt hörts, känns lite märkligt. Visst jag har knappt hört av mig men det är jag som har hört av mig vid de 2 tillfällena som vi hörts. Utan att vara påflugen! Duktigt för att vara jag!

Nu gick jag in på min profil på dejtingsidan för att kolla om jag har skrivit det jag brukar: Att jag försöker leva här & nu. Och då bör jag ju inte fundera på morgon dagen! Och då borde jag förstå att han inte är så tillgänglig nu då han inte ens är i Sverige. För här och nu betyder att han inte är här och nu..  Nog om det.

Det som jag skulle komma till var att när jag är inne så ser jag att han har varit inne på min sida i morse 5,12 innan han skulle åka till Arlanda. På min sida kan man se när jag varit inne senast.

Då kommer slutklämmen: Hur ska jag tolka att han varit inne på dejting sidan? Japp jag är en misstänksam kvinna! =)
Har han varit inne och spanat på nya kvinnor?
Har han kollat om jag har varit inne och kollat på nya dejter?
Om han har kollat efter nya kvinnor har han gått in på  min sida för att dölja det då? Genom att säga att jag ville kolla om du hade varit inne i går då vi inte hördes...

Jag kan få till det hur fasen jag vill då jag inte känner honom (eller någon annan) tillräckligt eller då jag inte vågar ifrågasätta det för då finns det risk för att jag skrämmer iväg honom. För då tror han att jag har för stort kontrollbehov, är svartsjuk eller tror att jag äger honom. På så kort tid.

Och hur ska jag agera?
Ska jag gå in på hans sida för att kolla när han var inne sist?
Då kan jag säga att jag var inne för att kolla om han var inne?
Nej det skiter jag i!

För egentligen spelar det ingen roll när han var inne för han kan vara med på 5 andra sidor. Och vad kan jag göra åt det? INGET!!! Kan bara hoppas på att han inte letar vidare och tro att det är så om han en dag säger att det är så. Och det vet jag så jag lägger faktiskt inte ner så mycket energi på det. Det min energi, tankar, går åt på är: Blir helgen så där perfekt som jag hoppas??? Eller blir det en skithelg?

Jag är så impulsiv och vill att saker ska ske snabbt, helst i går. Jag hatar att vänta på något och när det är en underbar man som jag inte vet om han är så intresserad som han verkar så känns några timmar evighetslånga!!!

Så nu är jag glad för att jag ska åka till en kär vän och dricka lite te och vi ska båda gnälla på karlar och kärleken. Och jag ska låna hennes MC stövlar och hjälm i fall helgen blir som jag hoppas!

Blåst..

Jag undrar då och då hur ofta jag blir blåst.. Ibland orkar jag inte ta reda på fakta och förlitar mig på att alla människor är ärliga. Ok jag går inte på vad som helst. I dag ringde det på dörren och det stod en överspacklad ung brud som kom från e-on och snacka nåt om att nån påslagning på elen skulle tas bort i området och att de gick runt till alla och ville se elräkningen. Stressad som jag var så fick hon det, sen skrev hon av nåt nr och ansåg att jag hade hög räkning och sa att den skulle minska nu.. Vet fortfarande inte om jag blev totalt blåst... Verkar lite märkligt men som sagt jag är lite naiv då och då.

Sen känns det som det som jag hoppas sker i helgen inte kommer att bli av. En magkänsla.
För att vi inte har hörts - men jag har inte heller hört av mig och han har varit sjuk och är nu utomlands för att arbeta..
Eller är det bara att det känns som han jag ska umgås med känns för bra, liksom perfekt..
Jag blir inte förvånad om han ställer in.. Det har gått fort igen så jag har iofs inte riktigt hängt med känns det som. Och då vi bara setts 2 gånger så är det inte han jag sörjer om det skiter sig det är ett ytterligare misslyckande. Men det klart vi har inte lovat varandra någonting.

 Fast vi har pratat om framtiden, saker vi vill göra tillsammans. Fast det klart sånt är lätt att fantisera om sånt som att åka utomlands och sola, vi har redan skämtat om julklappar, en vårfest.. Sånt där som är kul att göra, sånt man vill se fram emot. Det klart att jag visst kommer att sörja denna man om det skiter sig. Men det finns fler!  

Ja ja tiden får visa vad som sker och det är bara lite mer än 1 dygn tills det visar sig. Hmm om han skickar ett sms och avböjer det hela så är det ännu mindre tid kvar tills jag vet om min magkänsla är rätt eller förhoppningsvis fel. Om det inte blir mer så hoppas jag att jag inte behöver träffa honom i joggingspåret! Fast det klart då kanske jag får upp tempot för att slippa få sällskap eller åka till grannkommunen och jogga.

Ja dessa karlar!

Har träffat en man som verkar vara perfekt! Än så länge, finns mer att utforska.. =)

Men såna finns väl inte?!

Men kanske: Plötsligt händer det!

Hoppas jag inte vinner på hästarna i dag! För hellre tur i kärlek än i spel!

Och jag hoppas på väldigt fint väder nästa helg! För då ska jag ut och åka motorcykel!
Det har jag aldrig gjort förut trots vänner som har hoj, har bara kört moppe utomlands.

Just nu lever jag på hoppet!
Och ska ta i tu med mina lådor som är stökiga. För han ska (ta en promenad på några minuter) och komma över på middag om några dagar och vem vet om han tittar i mina lådor =D
Oj då kanske jag måste kasta saker när jag tänker efter! ;-D

Allas upp & ner

Kollar på Facebook och läser hur alla har det. Det skiljer en hel del, det skrivs om att alla bara skriver positiva saker där men så är det ju inte!

Jag skriver just vad jag känner och tänker inte på att jag måste verka ha ett underbart liv. Jag har läst i tidningar att man inte ska jämföra sig med andra på Facebook för man mår dåligt då alla andra verkar ha så perfekta liv. Men om man tror det så är man väl lite korkad - om nu någon bara skriver hur bra de har...

Just i dag så slog det mig hur fel det kan bli. Jag har också skrivit saker utan att tänka på att andra kanske tar illa vid sig. Säkert mer än en gång. Förlåt i så fall!

Men i dag så skrev en underbar vän att han mår väldigt dåligt. Och då skriver vi andra tröstord till honom och vi menar det! Men i nästa andetag så skriver vi (dock inte jag i alla fall inte denna gång) hur underbart livet är och att vi är så lyckliga! Vi är väl såna bara, vi tänker väl mest på oss själva. Och det kanske vi ska göra?! Jag menar inte att vi inte bryr oss om de som mår dåligt men jag fick bara en tankeställare ..
Det klart att den som är olycklig behöver ju inte läsa på FB.. Så det är kanske inte så "fel" att vi gör som vi gör ..

Läste också om en annan vän, hon skrev att hon i dag hittade sin son, 22 år, död för 6 månader sedan. Det känns tungt även om jag aldrig träffade honom! Och tänker även på flickan, 13 år, i min sons skola som blev mördad i veckan pga att hon hade för hög musik på - av sin granne.
Så i dag inser man hur bra jag har det! Och speciellt nu...

.. jag har kommit igång med träningen för att få en stark kropp tidigare har jag bara brytt mig om vikten men nu skiter jag i den.
Och jag har träffat en man som jag hoppas att det kommer att funka med. Men det vet jag inte. Så:
I dag är jag uppåt men det kan vara neråt om några dagar igen...

Hur som helst så är allas våra liv upp & ner hela tiden!
Och det är kanske charmen? med livet - att man inte har en aning om vad som händer i morgon eller hur vi mår. Om man inte super i dag förståss då kan man ju räkna ut (kanske) hur man mår i morgon...

Jag hoppas att du inte mår allt för dåligt i morgon min kära vän! Glöm inte att ställa en hink vid sängen eller soffan! Jag önskar vi bodde närmare varandra!

Skönt med fredag!

För att arbetsveckan är slut * 2. Det som man får betalt för och det man betala för. Barnen åker till sin pappa i morgon! Från 13.30 är jag ledig och kan göra det jag vill fram till måndag 8.30!
Hade möte i kväll, sonen hade matte läxor, 30 uppgifter, när han ska göra dessa kl 21 så är han trött. Vilket blir att de ej blir gjorda. Egentligen kan jag tycka att skolan borde förstå att 30 uppgifter är mycket för ett barn med Adhd. Och som jag förstått så kan de ta med sig läxan hem först dagen innan. Men jag kan vara lurad..
Fick ett mail från äldsta sonens skolsyster att han gått upp 8.5! Kg under sommaren! I dag gick han hem tidigare för att han var trött, japp - lägger sig för sent! Så jag känner mig inte som den bästa mamman just nu!

Är jag en bra eller dålig mamma?

Eller bara en "normal" mamma?

I går kände min dag förstörd för att min son skolkade, jag anser att han skolkade då han mådde bra när jag åkte till jobbet. När jag smsa 1 timme senare och frågade om han satt på bussen var han sjuk och skulle inte åka till skolan. Vilket gjorde mig arg hela dagen. Jag borde bara åkt hem och hämtat honom och kört honom till skolan. Så hade han fått tyckt det var pinsamt att komma försent. Men tänk om han var sjuk? Fast sen hämtade jag honom och då var han inte speciellt sjuk för han hade inga problem att äta på Max eller hänga med och handla mat. Sen när morfar kom så gick det bra att äta kakor. Han är i skolan i dag.
Förutom att han skolkade så förstörde han min dag och han missade sista årets skolfoto... Och jag känner mig lite blåst av honom och känner mig som en dålig förälder.

Jag börjat tycka att han är en dator missbrukare, hans liv går ut på att sitta vid datorn hela tiden. Jag borde agera istället för att tjata jag vet det! Men jag förstår honom också för jag vill också sitta vid datorn mycket, eller det är i perioder. Men då vill inte jag heller sova eller gå till jobbet. Men jag måste lära honom att man måste göra tråkiga saker men är för bekväm.

I dag glömde jag eller han medicinen och då blir jag irriterad över det. Och för att jag kör honom till skolan fast det går bussar till skolan. Men för att få i väg honom så kör jag honom. Vissa dagar åker han med storebror och då går det bra men när han ska åka själv så får jag vara taxi. Är det bra?
Samtidigt så är det viktigaste att han kommer till skolan.

Känner mig lite hemsk som ser fram emot fredagen då de ska åka till sin pappa. Det verkar som de flesta föräldrar tycker det är hemskt när deras barn är hos den andre föräldern. Jag är kanske för egotrippad som vill göra det jag vill, träna, umgås med vänner, läsa och kunna äta och sova när jag vill. När barnen är här så måste jag komma i andra och tredje hand. Men det är ju så det är när man har skaffat barn. Och jag ska väl vara glad att jag har varannan vecka helt för mig själv!

Orättvist

Att kvinnor har annorlunda hud än män. Egentligen bryr jag mig inte men jag har bacon ränder på magen efter graviditeter. Eller bristningar som det heter. Och celluliter eller vad det heter på låren, sånt får väl inte män?
Nu när jag tänkt träna å försöka forma kroppen lite så kom jag på att vissa saker går inte att ändra om jag inte betalar förståss. Men det finns inte i min värld. Jag har ju oftast kläder på mig ändå ;-( hmm eller :-) annars får jag väl släcka lampan, det börjar ju bli mörkare nu...

Min impulsiva sida

Kan vara till nackdel i bland. Men även till fördel, saker blir gjorda. Ok, kanske inte alltid på det bästa sättet men det händer något i mitt liv i  alla fall! Ibland.. =)

Det händer att jag gör/säger saker och sen tänker. Hmm ofta! Men det är sällan som jag har fått negativa konsekvenser av mitt handlande. Visst jag har fått bett om ursäkt och män(niskor) har blivit besvikna på mig men som syrran säger: Det som känns rätt nu - känns rätt nu! Så är det! Och om det sen visar sig att det inte var rätt så var det så...

Fördelen med min impulsivitet är att det kan gå väldigt fort från ingenting till någonting!
Men det klart att det glömmer jag bort när ingenting sker. För fy vad trist mitt liv kan vara när ingenting händer! Men när det händer så händer det någonting även om det ger något eller inte!

Men min jag är nöjd med min hall så den gav lite positivitet i mitt liv! ;-D

Om man läser mina inlägg som jag skrivit under dagen så inser man att jag har pingpong bollar i mitt huvud vissa dagar. Hmm oftast! Men bättre det än att ha dem någonannanstans! ;-D

Hemskt!

En flicka, 13 år blev mördad i går. Så fruktansvärt! Jag kan inte ens föreställa mig hur jag skulle känna mig om det var något av mina barn! Jag lider så med hennes föräldrar!

Det är klart att det alltid är hemskt när sådant här sker men då det sker i ens närhet och när flickan är jämngammal med mina egna barn så blir det mer påtagligt hur fruktansvärt det är.

För några veckor sedan så var det en annan flicka som blev dödad av sin pojkvän. Hennes pappa gick i min skola och en av mina föräldrar på jobbet hade haft henne som elev.

Det är först när något sådant här händer som man börjar värdera livet! Tyvärr så glömmer man bort hur skört livet är hela tiden. Och även efter en sån här händelse om det inte är någon närstående.

Ta hand om er och tänk på att leva och njuta av livet! Och att bry er om era nära och kära!

Känns som jag kommit till insikt

Med mer än en sak under helgen...

För att må bra så bör jag ändra på en del saker i mitt liv!

I fredags bestämde jag mig för att ändra mina matvanor! Vilket inte är lätt!
Men jag ska försöka, eller jag kan men det bästa vore ju att ändra sig för gott! Men så lär det ju inte bli. Tur att jag är realist så jag förstår det! Men för att må bättre fysiskt så bör jag ändra på det jag stoppar in i min mun =)

Jag har börjat träna också, det är också bara att få det att hålla i för gott! Men det är ju samma sak där, det kommer inte att hålla för evigt! Jag blir förkyld eller så får jag för mycket att göra och så blir det mindre träning igen.

Och nätdejting sidorna är inte så mycket positivt med! Förutom att jag har fått underbara vänner! Och det är en av dem som jag gärna umgås med och som tur är så verkar han tycka om att umgås med mig med, helt villkorslöst..
Någon kärlek är jag tveksam att jag hittar just nu oavsett om det är på nätet eller någon annanstans. Ska försöka att låta bli att vara kär i kärleken! Kärleken kommer när den kommer.
Men jag ska avstå sidorna ett tag och lägga tiden på träning, matlagning, vänner och läsning!

Det är dags att ändra mitt liv lite grann alltså! Och fundera en gång extra om vissa saker är värda att göras. Även om syrran säger att det som känns rätt just nu kanske inte känns rätt i morgon men just nu känns det bra så varför inte göra det.. Så är det kanske, men jag tror att jag bör tänka efter en extra gång även om det känns rätt just för stunden!


 

Tävling

Varför tävlar jag/vi mot varandra?
Eller vi jämför oss med varandra för det är inte vara jag som gör det...
När jag tränar och det är motstånd då tänker jag på andra, hur mycket se orkar och att det jag gör är ingenting jämfört med dem. Och då försöker jag peppa mig med att några andra är latare än jag. Varför tänker jag inte att jag bara är duktig som rör på mig!? Oavsett om det bara är att kliva upp ur sängen... Det viktigaste med att träna är ju ändå för att må bra och för att leva lite längre?! Och då spelar det ingen roll hur/vad andra gör och orkar.

Nudist camping

Min son och jag diskuterade nudister och att det finns campingar för där alla är nakna. Vi tyckte båda att det inte var något för oss :-)
Men min son, 14 år, sa något klokt: Det dom är bra är att ingen dömer andra pga kläder och status.
Ja tänk vi alla var nakna eller likadant klädda. Skulle vi se annorlunda på varandra.. Skulle jag se annorlunda på de som jag tycker är dryga på ett annat sätt? Eller de som har slitna
kläder?

Gräset grönare på andra sidan?

Känns som jag funderat på detta tidigare..
Vi är så kräsna i dag. Eller vi är inte lika nöjda i dag som de som levde förr i tiden. Visst är det bra att vi har mer att välja på i dag men det ger över stress.
Man ifrågasätter om man valt rätt? Oavsett vad det gäller och känner man minsta lilla motstånd så byter man ut det man inte är bekväm med. Utan att ge olika saker en chans. Det kan vara allt möjligt .. Arbeten, bilar, förskola/skola, relationer, TVn/datorn, möbler. Allt för att vi hela tiden jagar lyckan som troligtvis inte blir bättre för att något blir utbytt. Om man inte trivs med sig själv så kommer man inte finna lyckan oavsett om man har saker som är snygga som hemmet, bilen, partner. Eller har ett arbete som ger bra med pengar, makt och status.
Och nu kan vi ju även skära i oss eller bränna och frysa delar av kroppen för att vi ska se bättre ut.
Och vi vill dessutom att saker ska ske fort. Vi har dåligt/inget tålamod och vi strävar hela tiden efter något bättre! Undrar hur många av oss som har hittat det vi ville och om vi uppnår allt sim vi vill uppnå snabbt när vi ligger på dödsbädden?

Nu vet jag..

.. varför jag vill ha en man. För att jag vill vakna med någon som jag ligger sked med. =)
Det är bra mycket mysigare att vakna en söndagsmorgonen tillsammans med en mysig, charmig, snäll, gosig, man än att vakna i en för stor säng. (Som inte är så stor om man ligger 2 i den.) Det klart det finns andra orsaker till att jag vill ha en man. Jag vill ju somna med någon också! ;-)

Livet är mycket roligare om man är 2 också!