Semester

Då är jag helt ledig, känns inte som någon större skillnad från de senaste månaderna. Var först 100% sjukskriven i mars och sen 50% fram till semestern. Mina besök hos diverse människor fortsätter denna vecka, har tider att passa mån-tors denna vecka. I går var jag och hyvlade mina ärr som inte vill försvinna, detta gör ont vilket gjorde att jag sovit dåligt i natt. I dag ska jag till psykolog och prata i mer än 1 timme, mitt inne i stan. Passar på att träffa min underbara särbo så det finns någon ljusglimt! I morgon ska jag till tandläkaren och antagligen laga en trasig lagning, gör ont. På torsdag ska jag till sjukgymnasten för min rygg som aldrig blir bra, väntar på en remiss till magnetröntgen nu. Både rygg och mage gör ont dagligen. All smärta och allt jag ska tänka på för att må bättre gör att jag är väldigt trött och ledsen!  

Då jag har mina söner och de bör aktiveras så får jag dåligt samvete för att jag inte gör något med dem. Men jag har ingen ork (och ont i ryggen) till att sticka ut och cykla med den yngsta som helst sitter vid datorn alla vakna timmar. Den andra är nöjd bara han får åka buss så han klarar sig själv. Funderar på om jag verkligen ska behöva orka aktivera den yngsta!? Eller rättare sagt om jag ska ha dåligt samvete? Orkar jag inte så orkar jag inte.. Varken han eller jag vill ut och cykla utan jag gör det bara för att jag bör som en bra förälder. Men om jag egentligen inte orkar men gör det ändå så blir inte det heller bra! 

Hur jag än gör så känns det inte som det blir bra! Vill bara sova, åka bort och bo på hälsohem en månad så någon kan ta hand om mig. Är jävligt trött på att ha ont, vara trött och hela tiden tänka på vad och hur jag ska göra för att må bättre!!!

I dag får sönerna göra det de vill. För jag orkar inte!