Tänk att jag inte känner mig själv än vid 43 års ålder. Jag trodde jag visste hur jag tänker och agerar i vissa situationer och hur jag bör tänka och agera på ett annorlunda, bättre sätt. För att må bra. Men tydligen flyr jag fortfarande när jag känner mig hotad. Undermedvetet så gör jag som jag alltid gjort, bättre att bryta innan jag blir sårad.
Tack och lov så blev situationen ifrågasatt och det var det som fick mig att inse att jag återigen flydde. Vilket ledde till att jag började fundera på varför och kom på att jag ger upp direkt och orkar inte kämpa för att bli ännu mer sårad. Men jag kanske behöver kämpa för att inse att jag inte behöver bli sårad, det kanske går att lösa genom samtal eller så är det bra att bli sårad så jag inser att jag inte dör av det utan förstår mer om mig själv.
Måste lära mig att stanna upp och kämpa och lösa problemen än att bara fly. Så nu ska jag försöka göra det, stanna upp och kämpa och fundera ut en lösning och fundera på vad som är problemet. Och om det ändå inte känns rätt så får jag ändå lösa problemet innan jag släpper allt.
Jag har en förmåga att slänga sånt som inte funkar för att köpa nytt. Och så vill jag inte göra mot mina nära och kära! Så det är på tiden att jag kämpar nu!
fredag 18 oktober 2013
lördag 12 oktober 2013
Tonåringar alltså!
Tänker att han skulle bara veta hur mycket jag vänder ut och in på mig för han och hans brors skull. Att de inte inser att de borde vara tacksamma och att jag vill säga upp mig som förälder.
Men sen tänker jag på hur jag själv var i den åldern, inte var jag tacksam för att jag inte fick röka.
Jag vill bara att de ska må bra både fysiskt och psykiskt. Men det funkar ju inte så!
Om de fick äta allt de ville skulle de inte må bra fysiskt och om de fick vara uppe hela nätterna skulle de inte fungera på dagarna. Det borde jag förstå men borde också förstå att de inte förstår det då de inte har så lång livserfarenhet.
Men sen tänker jag på hur jag själv var i den åldern, inte var jag tacksam för att jag inte fick röka.
Jag vill bara att de ska må bra både fysiskt och psykiskt. Men det funkar ju inte så!
Om de fick äta allt de ville skulle de inte må bra fysiskt och om de fick vara uppe hela nätterna skulle de inte fungera på dagarna. Det borde jag förstå men borde också förstå att de inte förstår det då de inte har så lång livserfarenhet.
Tonårsröra
Insåg i dag hur velig jag är, jag ger med mig och ställer upp för att slippa konflikter. Även mot min 12 åriga son, han vill ha GTA 5 och ärligt så bryr jag mig inte så mycket om att det är 18 års gräns då han spelar det hos kompisar och kan kolla youtube. Men då hans pappa och andra tycker att han inte ska ha det så inser jag att jag kanske bör säga nej. Inte bara för att andra säger det utan för att jag måste börja neka honom saker. Det är lättare att gå med på saker än att lyssna på tjat eller tjata själv.
Andra sonens psykolog sa att vi måste sätta gränser. - Det är dags för föräldrarna att sätta ner foten! Och jag kan höra hur de pratar om oss när vi gått från mötet. De låter sina barn göra som de vill. Och ja det är nog till stor del sant! Tyvärr, jag är så konflikträtt så jag inte vågar stå upp mot mina egna barn. Det måste jag träna på!
Curling barn brukar ju inte känna sig så älskade då de känner att föräldrarna inte bryr sig om vad de gör och om det är skadligt för dem. Så det är nog dags att börja stå emot!
Först säger jag att det är ok att de får saker och sen ändrar jag mig när jag tänkte efter och hört andras åsikter och då blir de ännu surare. Jag måste lära mig säga nej först, men det är inte så lätt som det verkar!
Nu är sonen arg på mig och jag förväntar mig nästan att han ska slå sönder något, sitter och väntar på ett utbrott. Han kommer vara låg hela kvällen och jag kommer att känna mig jätteelak. Kul lördagkväll! Förstår också att jag inte tycker om att någon är arg eller besviken på mig, tycker inte om den känsla!
Andra sonens psykolog sa att vi måste sätta gränser. - Det är dags för föräldrarna att sätta ner foten! Och jag kan höra hur de pratar om oss när vi gått från mötet. De låter sina barn göra som de vill. Och ja det är nog till stor del sant! Tyvärr, jag är så konflikträtt så jag inte vågar stå upp mot mina egna barn. Det måste jag träna på!
Curling barn brukar ju inte känna sig så älskade då de känner att föräldrarna inte bryr sig om vad de gör och om det är skadligt för dem. Så det är nog dags att börja stå emot!
Först säger jag att det är ok att de får saker och sen ändrar jag mig när jag tänkte efter och hört andras åsikter och då blir de ännu surare. Jag måste lära mig säga nej först, men det är inte så lätt som det verkar!
Nu är sonen arg på mig och jag förväntar mig nästan att han ska slå sönder något, sitter och väntar på ett utbrott. Han kommer vara låg hela kvällen och jag kommer att känna mig jätteelak. Kul lördagkväll! Förstår också att jag inte tycker om att någon är arg eller besviken på mig, tycker inte om den känsla!
torsdag 10 oktober 2013
Tungt
Jag och min särbo har kommit till insikt att vi inte har någon framtid tillsammans i alla fall inte förrens om tidigast ca 10 år. Och under dessa år så är det svårt att få ett fungerande förhållande. Det är så svårt att kombinera kärleken mellan en ny man och barn. Det blir lite av ett stressmoment, speciellt när man bor en bit ifrån varandra och har lite olika barnveckor :´(
Det blir en lång natt...
Det blir en lång natt...
torsdag 3 oktober 2013
Upp och ner
Just nu är det rätt bra, snacka om att jag mår upp och ner! Jag ska utredas, vet inte hur mycket jag har skrivit om det här, orkar inte läsa min egen blogg...
Men psykologen pratade om Bipolär, det är att man åker upp och ner i känslorna. Nåt åt det hållet i alla fall... Jag har inte satt mig in i det så mycket, orkar inte, jag tar det när jag vet. Men då mina känslor är upp och ner från dag till dag ibland så är det inte så konstigt om det är Bipolär antar jag .
Varför jag mådde så dåligt var för att vi ska få hjälp att ta hand om äldsta sonen som har betett sig "dåligt" på internet. Vilket jag tycker är bra men samtidigt så tycker jag att det är lite märkligt att jag och pappan ska gå ca 1 gång i veckan fram till sommaren för att få stöd. Sonen ska även få kontakt person och kommer att få åka på kollo eller läger. Inte så populärt hos en 15 årig kille som har klarat sig rätt bra hittills. Eller vi trodde det i alla fall jag och pappan. Men det känns ändå som en smäll på käften att vi ska gå kurs i att vara föräldrar. Vet många andra som behöver det ännu mer, men visst är jag tacksam för all hjälp vi får då vi visst behövde det! Men det som gör mig lite konfunderad är vart var sociala och Bup i de fall där barn (i min närhet) har drabbats ännu värre?!
Jag har alltid oroat mig för att han ska börja dricka, röka eller snatta som en annan gjorde i den åldern. Men nej då han är så skötsam och berättar för mig hur jag ska sköta lillebror på 12 år. Och vill inte gå till Bup på en fredag för då har han teknik och det vill han inte missa för han har bara det denna termin och han får slutbetyg till jul. Fast det där med sociala kontakter på internet förstod inte jag att det kunde vara en risk för honom. Hmm borde jag förstått, han har asperger och hans favorit program var ett tag Fråga Olle... Japp jag är naiv! Det jag oroade mig för finns inte i hans tankar och det som var "farligt" för honom att göra fanns inte i mina tankar.
En sak stör mig dock, vi ska få massor med stöd för att han har haft internet kontakt med flickor. Medan 6 killar går fria då de har våldtagit en flicka. Men jag antar och hoppas innerligt att de och deras föräldrar också får gå i "kurs" hur man tar hand om sitt barn och att killarna får lära sig hur man beter sig! Annars är de livsfarliga för allmänheten om de inte förstår att de gjort fel och får lära sig det!
Men psykologen pratade om Bipolär, det är att man åker upp och ner i känslorna. Nåt åt det hållet i alla fall... Jag har inte satt mig in i det så mycket, orkar inte, jag tar det när jag vet. Men då mina känslor är upp och ner från dag till dag ibland så är det inte så konstigt om det är Bipolär antar jag .
Varför jag mådde så dåligt var för att vi ska få hjälp att ta hand om äldsta sonen som har betett sig "dåligt" på internet. Vilket jag tycker är bra men samtidigt så tycker jag att det är lite märkligt att jag och pappan ska gå ca 1 gång i veckan fram till sommaren för att få stöd. Sonen ska även få kontakt person och kommer att få åka på kollo eller läger. Inte så populärt hos en 15 årig kille som har klarat sig rätt bra hittills. Eller vi trodde det i alla fall jag och pappan. Men det känns ändå som en smäll på käften att vi ska gå kurs i att vara föräldrar. Vet många andra som behöver det ännu mer, men visst är jag tacksam för all hjälp vi får då vi visst behövde det! Men det som gör mig lite konfunderad är vart var sociala och Bup i de fall där barn (i min närhet) har drabbats ännu värre?!
Jag har alltid oroat mig för att han ska börja dricka, röka eller snatta som en annan gjorde i den åldern. Men nej då han är så skötsam och berättar för mig hur jag ska sköta lillebror på 12 år. Och vill inte gå till Bup på en fredag för då har han teknik och det vill han inte missa för han har bara det denna termin och han får slutbetyg till jul. Fast det där med sociala kontakter på internet förstod inte jag att det kunde vara en risk för honom. Hmm borde jag förstått, han har asperger och hans favorit program var ett tag Fråga Olle... Japp jag är naiv! Det jag oroade mig för finns inte i hans tankar och det som var "farligt" för honom att göra fanns inte i mina tankar.
En sak stör mig dock, vi ska få massor med stöd för att han har haft internet kontakt med flickor. Medan 6 killar går fria då de har våldtagit en flicka. Men jag antar och hoppas innerligt att de och deras föräldrar också får gå i "kurs" hur man tar hand om sitt barn och att killarna får lära sig hur man beter sig! Annars är de livsfarliga för allmänheten om de inte förstår att de gjort fel och får lära sig det!
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)