Livet känns lite upp och ner på något sätt just nu. Vet inte riktigt var jag är och har mig själv och mina känslor. Börjar trivas riktigt bra med mitt yrke, jag har funderat ganska länge på att göra något helt annat men inte kommit på vad. Och nu trivs jag med att få arbeta med barn, jag har ingen nära kollega som jag haft tidigare, det kanske är därför? Jag fokuserar på jobbet...
Och detta med vänner, jag har några få riktiga vänner men de är liksom jag upptagna med sina liv. Det känns som vi har tid att umgås på olika tider, när jag är sällskapssjuk så är de upptagna och vice versa. Så jag har börjat göra något "förbjudet", chatta och bli vän med en förälder på jobbet. Det känns som vi har rätt mycket gemensamt och vi förstår varandra då vi har liknade problem. Andra som inte har samma problem förstår inte hur ens liv är, jag syftar på barn med adhd och asperger. (För det är ju så att man kan inte förstå någon annan om man inte har egen erfarenhet av "dilemmat". Men det är lätt att tro att man förstår och det är lätt att säga till andra hur de ska lösa dilemmat fast man inte har en aning om hur det är. Jag kan inte förstå hur det känns att förlora någon då jag inte gjort det tex. Eller om man har problem med vikten, alkoholen, utseendet, mobbning, fattigdom, otrohet etc.)
För att återgå till min vänskap med föräldern, det känns lite konstigt att börja en vänskap nu när man är äldre. Eller jag har insett att jag har rätt stort bekräftelse behov på att jag duger och det gäller även denna vänskap. Det känns nästan som jag försöker inleda ett förhållande med henne då jag beter mig mot henne som jag gjort mot män. Jag ställer upp när jag känner mig ensam, ger henne saker och erbjuder min hjälp för att få lite kontakt med någon. Fast (jag tror att?) jag uppskattar att ställa upp på andra, det gör mig glad att vara behövd. Men gör det verkligen det? Bör nog fundera på det! Fast jag behöver inte fundera på om jag vill vara vän med henne för det vill jag men jag bör nog fundera på hur jag vänder ut och in på mig själv för att vara till lags för alla runt mig.
Inser att jag har behov av att få den utredningen som ska göras på mig ang någon psykisk åkomma. :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar