Jo det finns trevliga män

Jag har ju träffat ett par ;-) Dock var ingen av dem den rätta för just mig! Tyvärr... Jag hoppas att de (trevliga) män jag har träffat träffar den som är rätt för dem och att de blir lyckliga! =)

Just nu förstår jag

Nu inser jag hur ytligt Facebook är och jag inser att jag bör behålla mina innersta tankar för mig själv eller berätta dem för vänner som jag har riktigt förtroende för. Detsamma med min blogg, varför ska jag blotta mig för okända och "kända" människor, det finns ingen anledning.

Och dessa dejtingsidor! =) Jag insåg för några veckor sedan att de flesta som är med är människor med dålig självkänsla som jag. Man söker bekräftelse för man är utsvulten på det. Speciellt de som är där ofta och som har varit med många år vilket är rätt många. De som aldrig hittar någon, som aldrig blir nöjda. Det är som min kbt terapeut sa: Som du agnar så nappar det. Det är bottenskrapet du får. Visst kan det finnas en normal, trevlig man som ser hyfsat bra ut men de är få tror jag! Jag kan ju gå till mig själv, jag skulle inte vilja träffa en man som är som jag har varit. Nu har jag dock betalt på MP fram till i juli tror jag så jag kommer troligtvis hänga kvar där då och då men ska försöka! att låta bli och verkligen vara skeptiskt till männen där.

Jag har tagit bort FB & MP apparna från min mobil för de har upptagit mycket negativ energi från mig. Jag ska verkligen försöka att undvika dessa sidor nu och i framtiden. Nu ska jag verkligen försöka fokusera på mig, mina söner och ett välmående! Även om jag saknar en famn att krypa in i. För ömheten och värmen och inte för att ha sex.

Just nu är jag rätt mätt på Facebook, Mötesplatsen, Happy Pancake och denna blogg. Jag säger inte att jag aldrig kommer att vara inne på någon av dessa sidor då de har varit en stor del av mitt liv. Det klart att jag kommer att gå in på sidorna igen men jag ska försöka finna riktiga sysselsättningar i stället!

Vem är jag???

Jag har alltid varit lite av en pajas som har festat, skämtat, ytligt, gjort och sagt "knäppa" saker.
Fått andra att höja på ögonbryna och säga: Sa/gjorde du det!!??
Har alltid varit impulsiv och kastat mig in i saker utan att riktigt tänka efter.

Typiskt Adhd och visst troligtvis har jag det, jag och min kbt terapeut har pratat om det, att jag ska göra en utredning. Men jag har bestämt mig för att låta bli, vad ger det mig förutom möjligtvis medicin? Ett måste att skicka in ett läkarintyg varje år för att få behålla mitt körkort. (Vilket gör mig lite irriterad! Varför ska de med Adhd skicka in intyg men de som är över 75 då? Och vem vet hur många som har Adhd? Borde inte alla utredas i så fall, jag kan se Adhd hos folk som troligtvis inte har en aning om vad det är eller att de har det.)

Nu när jag äter ångestdämpande medicin dämpar den min impulsivitet till viss del så den kommer att påverka mig såsom Adhd medicinen skulle kunna ha påverkat mig. Kanske inte i samma grad men till viss del kan kanske räcka för mig. Jag har ätit den i ca 1 månad och har börjat se klarar på mig själv och hur jag mår. Och kan se på mig utifrån och förstå vad andra ser och hur andra reagera på de saker jag gör och säger.

Nu har första halvan av mitt liv gått och den halvan var jag en person och nu har jag andra halvan kvar (hoppas jag) och nu är jag samma person men med lite annorlunda, mognar och sundare tankar. Det är i alla fall vad jag strävar efter. Men jag kan ju inte veta hur resten av mitt liv blir. Precis lika lite som du vet.

Re - treat

Var på Retreat på Sigtuna stiftelsen, tänker inte gå in så mycket på hur det var mer än att det var givande. Avkopplande och stärkande, insåg hur mycket ångest jag bär inom  mig när jag fick plötsligt väldigt ont i magen när jag skulle gå på avslutningen. Efter det skulle jag ta bilen hem och på vägen skulle jag handla mat. Kände mig så stressad att behöva köra själv och vara bland andra människor innan jag kom hem till min trygghet.

Har hunnit tänka så klart vilket jag iofs ofta gör men nu var jag ensam även om det var 17 andra i samma byggnad men vi pratade inte med varandra. Inte under måltiderna, meditationen eller avslappningen, det var bara de 2 ledarna och våra magar som pratade. Jag sa en mening och det var till ena ledaren (präst) som berättade att han snart skulle berätta en saga. Då svarade jag att jag skulle gå till mitt rum. Jag skrattade åt det på vägen hem, att den enda mening jag sagt under 48 timmar är att  jag ska gå till mitt hotellrum och hade jag sagt den meningen någon annanstans så hade mottageren kunna tagit det som en invit. Ja min humor har jag kvar..

Jag kom fram till en hel del även om jag har hört vissa saker av vänner tidigare så har jag inte lyssnat på dem. Utan det krävdes, kbt, ångest dämpande medicin och en retreat för att jag skulle förstå att mina vänner haft rätt..

Rekomendera verkligen denna Retreat om du vågar, kostar 2700:-. Det kan man kanske tycka är dyrt men om man tänker att man bättrar på sin hälsa så tycker inte jag att det är mycket pengar. De pengarna har jag lagt flera gånger om på kläder jag inte gillat, festande som inte har varit så roligt egentligen och ännu roligare dagen efter.
http://www.sigtunastiftelsen.se/Aktuellt+program_6__1053.html/lid/8

Nu funderar jag på att åka på en meditation och yoga weekend i sommar. Någon som vill följa med?
Skulle tom kunna åka iväg i 10 dagar =)
http://yoga-meditation.se/yoga-kurser-retreats/sommar-yoga-retreat/